Man kan säga mycket om Coney Hatch men det sista ordet man skall använda är överskattat.
Ni kan själva försöka söka på dem via allt som finns men ni kommer inte bli jättenöjda…
Det har tagit över två årtionden men nu är de äntligen tillbaka efter inre stridigheter och Carl Dixons återvändande från de döda.
Annons:
Ska man vara riktigt ärlig så är detta inget som kommer att bli en klassiker, det finns ingen Monkey Bars på denna även om referenserna är många men, ja, rock’n’roll är det rakt igenom och inga kompromisser i sikte..
Jag har ett för övrigt ett one moment med Carl Dixon från SRF 2004..Ja vi höjde våra knutna nävar och såg varandra i ögonen under den där sekunden. Magiskt för mig, skit för er.
Hur som helst, abumet höjer sig icke till skyarna men det blir en jäkla massa extrapinnar bara för det faktumet att Carl Dixon lever och att det därmed ser lovande ut med framtida släpp från dessa kanadensare.
Något jag älskar med detta bandet är dubblerandet på vokalistposten men jag måste erkänna att jag håller Carls röst för mer intressant än Andy Currans dito.
Som sagt, förvänta er ingen ny klassiker men jag garanterar att ni inte kommer att bli missnöjda med Four.
5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på. 4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk. 4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra! 3.5 – Stark trea. Riktigt bra! 3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning. 2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart. 2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska. 1.5 – Ganska dålig. 1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid. 0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!
