Den 26:e mars så släppte Evanescence sitt senaste studioalbum The Bitter Truth. Albumet är bandets första nya renodlade studioalbum (i det avseende att det helt och hållet består av nyskrivet material) på ett årtionde. Men bandet har inte stått stilla för det. Nya bandmedlemmar har kommit medan andra har lämnat. Amy Lee har på sistone gästat Bring Me The Horizon på låten One Day The Only Butterflies Left Will Be In Your Chest As You March Towards Your Death, ett ganska otippat samarbete om man ser till att Evanescence tidigare stämt Bring Me The Horizon för plagiat på Evanescence’s Never Go Back i Bring Me The Horizon-spåret Nihilist Blues, som ska ha varit för lik Evanescence’s låt i en av verserna. Men som man brukar säga – slutet gott, allting gott. Det är detta ett kvitto på. Amy Lee har även gjort fler samarbeten de senaste åren, bland annat på låten When I’m Gone med Body Count.
Evanescence’s senaste releaser innan The Bitter Truth var Synthesis – Live, som släpptes 2018 och föregående år albumet Synthesis, till störst del innehållande omarbetade versioner av bandets tidigare material i orkestral tappning med elektroniska ljudinslag. Den här plattan tycker jag däremot har mer gemensamt med Evanescence’s äldre material än de nyare, som Synthesis.
The Bitter Truth inleder med introt Artifact/The Turn, ett intro på ca 2,5 minuter med ett mjukt, elektroniskt ljudlandskap. Amys sång flyter lika obehindrat och och håller samma höga kvalité som man är van vid att höra den. Det händer inte så mycket i introt utan det har mer av en avslappnande inverkan som mot slutet bygger sig uppåt, om än fortfarande rätt mjukt. Introt tonar sen ut i Broken Pieces Shine, som blir en hårdare övergång. Särskilt de studsande, bestämda trumslagen förankrar tyngd i låten.
Den här strömningen återkommer mellan varven. Låtar med lite riv i sig och låtar som är mer jordnära och avskalade blandas. Av det sistnämnda är det däremot inte lika många spår som jag först inbillade mig att plattan skulle innehålla. Det finns sedan lite spridda överraskningar på albumet, som poprockiga Yeah Right men i det stora hela låter Evanescence tryggt, de låter som de brukar göra, med vissa överraskningar som denna som inte blir alltför “wild and crazy”. The Game Is Over tycker jag också tar rätt intressanta avstickare, både gällande låtens uppbyggnad och vad gäller den melankoliska vändningen i tonen i refrängen.
På låten Use My Voice hör vi i körerna Lzzy Hale (Halestorm), Taylor Momsen (The Pretty Reckless), Lindsey Sterling, Sharon den Adel (Within Temptation) m.fl. gästande på sång. Ett samarbetstätt spår kan man säga!
Albumet avslutas med låten Blind Belief som med ett pampigt intro sedan bleknar ut allt eftersom.
Många år har gått, många medlemmar har lämnat (Amy Lee är den enda originalmedlemmen kvar) men Evanescence’s sound är som man minns det, om än lite mognare och med elektroniska inslag. Det är fortfarande rösten som stjäl fokus och Amy får verkligen utrymme att briljera på albumet. De spår jag fastnar mest för är Take Cover, som lyfter anden med lite riv och tätare taktslag samt Better Without You, i min mening ett spår som rymmer mycket känsla! Det jag kan sakna är en näve gripande riff. Nästa gång kanske. Sammanfattningsvis så är det samma gamla trygga Evanesence som vi är vana vid som vi hör på The Bitter Truth. Albumet får 3,5 i betyg.
Band: Evanescence.
Titel: The Bitter Truth.
Genre: Rock.
Skivbolag: BMG Rights Management.
Releasedatum: 26-03-2021.
Betyg: 3,5/5.
Bästa låt: Better Without You, Take Cover.
