ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Ronnie Atkins – One Shot

1.41K Shares

Redan 1984 så stod jag på Stora Torget i Uppsala med ett nyinvesterat exemplar av Pretty Maids debut Red, Hot and Heavy. Jag var helt fascinerad av sångaren Ronnie Atkins som kunde kombinera två olika stilar att sjunga på. Så att danskarna blev tidiga favoriter till mig är ingen överdrift. Man lyckades till och med ta sig igenom nittiotalet med hedern i behåll och väckte verkligen upp mig med det magiskt bra albumet Pandemonium 2010.

Sedan dess så har bandet verkligen bara blivet bättre och såg ut att gå en ljus vår till mötes. En ny kraft fick man in i Chris Laney som bidrog med mycket i både studion och på scenen, innan bakslaget kom med coronan 2020. Tyvärr så visade det sig att eländet inte var över med det utan sångaren Ronnie Atkins drabbades av cancer och blev tvungen att operera bort en del av hans ena lunga. Läkarna såg optimistiskt på det hela, men den lömska sjukdom som det handlar om visade sitt fula tryne och kom tillbaka och den här gången så pass allvarligt så att det kan var svårt även för en av vår tids största sångare att vinna den fighten.


Jag tog ett snack med Chris Laney innan den här recensionen och man imponeras över att höra hur stark Ronnie Atkins har varit i denna situation, och i stället för att kasta in handduken så ville ha göra ett soloalbum men sina idéer som han sparat på sin iPhone. Chris blev hans bollplank och man har skickat ljudfiler fram och tillbaka för att till slut göra en demo som senare skulle leda till One Shot. Den här gången så fanns en nästintill overklig tidspress då ingen kunde veta hur lång tid Ronnie har kvar och om man skulle hinna få ihop allt. Återigen så var Ronnie Atkins starkast i situationen och lovade att han skulle leva tills plattan släpps vilket den gör nu den tolfte mars. Målet är nu i hamn och nu hoppas vi på att det här får en fortsättning för Ronnie och att undrens tid inte är över. Så håll alla tummar ni kan. Onekligen så är det svårt att rent emotionellt recensera en så oerhört speciell skiva, och med texter som berör på ett så påtagligt sätt. Jag har försökt att vara så objektiv som möjligt och ska försöka få er läsare att se One Shot genom mina ögon och öron.

Vi bjuds på melodiös rock i öppningsspåret Real, och melankolin slår några slag men samtidigt än härlig känsla att man måste uppskatta det liv man har och allt det fina som finns med vänner, familj och allt kul som det i slutändan ger. Ronnie Atkins förmedlar att han inte skulle ändra nåt och vilket galet skön öppning på plattan.

Ronnie Atkins skriker ut Scorpio och Allan Sorensen etsar fast takterna i ryggraden hos lyssnaren. Det är nästan svårt att förklara känslan i det här numret utan att brodera ut för mycket och jag håller mig till att det påminner väldigt mycket om senare Pretty Maids produktioner. Fantastiskt arrangemang och att Atkins kan sjunga så här kraftfullt med betydligt mindre lungkapacitet är fascinerande och inspirerande.

One Shot föddes när Ronnie satt hemma vid sin flygel och sjöng. Tanken var hela tiden att det skulle bli en ballad, och det hade det säkert kunnat ha blivit om inte Chris Laney vaknat upp en natt och plötsligt fått en tanke på en rejäl vändning av det hela. Titelspåret är i mina ögon redan nu en klassiker, och jag kan bara hoppas att vi får möjligheten att få se Ronnie framföra den här live. Tankarna får mig till Queens The Show Must Go On, och är en episk pärla!

Ordet Subjugated spottar man inte ur sig hur som helst och här tar Ronnie med sig på en resa där det rensas ur en hel del skit som man tyvärr får dras med i livet. Tror minsann att det är Kee Marcello som bjuder på solot här.

Får man skriva att det finns hitlåtar på One Shot? Klart som fan att man får det, för det finns drösvis av guldkorn och Frequency of Love är ytterligare en i raden. Den kvalar in strax över tre minuter och borde därmed ha fästs på en fyrtiofemma.

Enligt Chris Laney så var det här något av We Will Rock You, men det här är betydligt mer subtilt och kanske inte fullt lika tilltalande för fotbollspubliken. En äkta jäkla rockrykare skulle jag vilja säga att Before the Rise of an Empire är och det är sånt oerhört tryck i låten att jag utgår ifrån att grannarna längst ner i huset delar den åsikten.

Miles Away bjuder på fin text av Atkins och härlig körsång från Linnea Vikström Egg. Det här är väl egentligen den enda låten som håller sig till ”bara” bra på One Shot och det ger förhoppningsvis en fingervisning om hur bra skivan verkligen är.

Jag försökte gissa vilken låt som skulle bli One Shots fjärde singel och det är onekligen extremt svårt men valet föll på Picture Yourself. Premiären på videon är alltså fredagen den 12 mars, och är något som man verkligen ser fram emot och samtidigt så står Ronnie Atkins och sjunger live i en dansk TV-studio och man gläds av att han får den hyllning som han så väl förtjänar.
Hur många singlar kan man släppa från ett album i dessa dagar? Tankarna går till Def Leppards Hysteria där man i princip släppte alla låtar som singlar. Nu ser skivköparmaknaden inte riktigt ut så nu för tiden men visst så borde galet bra I Prophesize få chansen till en video med? Feta riff uppskattas alltid och det enkla är oftast det mest effektiva i en klassisk rocklåt. Lyssna på hur Ronnie Atkins spottar fram orden med en vilja som formligen kan försätta berg.

One by One fortsätter att cementera One Shot som en framtida klassiker och Hårdrockens egen runristning av Atkins strålande karriär. One by One bjuder på lite framtidstro och onekligen så är det något som vi alla kan behöva en rejäl dos av under 2021.

Avslutande When Dreams Are Not Enough syr ihop den här magiskt bra plattan på ett smakfullt och värdigt sätt. Man vill av hela sitt hjärta att det här inte är slutet utan att det kommer en fortsättning på One Shot. Det är aldrig för sent att tro på mirakel och det Ronnie Atkins och Chris Laney tillsammans med musiker som Morten Sandager, Pontus Egberg, Anders Ringman, Pontus Norgren, Olliver Hartman, John Berg och Björn Strid har knåpat ihop är rent storslaget. Har man gjort sitt yttersta, sitt allra bästa så kan man ta med sig det med ett leende oavsett hur det slutar.

Artist: Ronnie Atkins
Titel: One Shot
Genre: Hard Rock
Skivbolag: Frontiers Records
Releasedatum: 2021-03-12
Betyg: 5.0 /5.0
Bästa låtar: Allt och alla!

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter