ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

The Pretty Reckless – Death by Rock and Roll

11 Shares

Ungefär 5 år har gått mellan albumen Who You Selling For och Death by Rock and Roll. Mycket har hänt runtom bandet under dessa år. Bandet har bland annat drabbats av två tragedier. Den första var då Soundgarden, bandet de turnerade tillsammans med i maj 2017 förlorade sin sångare och frontfigur Chris Cornell. Ungefär ett år senare, i april 2018, så omkom The Pretty Reckless’ producent Kato Khandwala, också sedd som bandets femte medlem, i en motorcykelolycka. Bandet har i intervjuer gått ut med att detta har varit en svår tid. Låtmaterialet på Death by Rock and Roll är tungt när man ser till texterna. Taylor Momsen har i en intervju med Sweden Rock Magazine nummer 1 2021 berättat att en stor del av skivan föddes under den här tuffa perioden, men att skivan för henne har räddat livet på henne. Hon har svårt att uttrycka sig och hittade i musiken ett utlopp för att kunna ta sig upp på benen igen.

Att rock n’ rollen har räddat Taylor är kanske inte det första intryck man får när man möts av albumets omslag, där Taylor Momsen ligger naken på en gravsten i vad som ser ut som en ung person som har lagt sig där för sin sista vila. Albumet öppnar också upp med titelspåret Death by Rock and Roll, som visserligen är en rivig rock n’ roll-dänga men som också har väldigt mörkt textinnehåll. Om denna låt har Taylor gått ut med följande uttalande, också i Sweden Rock Magazine:


”Jag ser det som en optimistisk låt. Texten och titeln kom från Kato. Det var något som han brukade säga, som ett stridsrop, som i att man ska gå sin egen väg och leva som man vill tills den dagen man dör – death by rock and roll! Idén till låten är säkert 10 år gammal, men vi färdigställde den aldrig förrän nu. Den blev lite som en hyllning till Kato och inleds med ljudet av hans steg.”

Om ni inte redan har sett musikvideon till detta spår så kan jag rekommendera att ni gör det i samband med lyssningen, det är en riktigt läcker video som missade nomineringen Bästa musikvideo på min årsbästalista med bara en hårsmån. Det här spåret följs av balladen Only Love Can Save Me Now med gästframträdanden av Matt Cameron och Kim Thayil. Ett väldigt Soundgarden-esque intro.

Nästa gästframträdande hör vi i And So It Went, där Tom Morello bidrar på gitarr. En störtande, kaxig låt. Det är snyggt med Toms gitarrsolo som bygger upp den hårda energin i låten efter avbrott av ett lugnare parti.

25 är plattans absoluta powerballad, och även en av de starkaste powerballader jag hört på länge. Taylor tar rock-klyschan om att leva till 27 ett steg längre, eller kortare om man så vill, med att dra ner siffran till 25.

”At 25, and still alive, much longer than expected from a man, at 25 all hope has died, and the glass of my intentions turn to sand, and shatters in my hand.”

Det resulterar enligt mig att orden träffar så mycket hårdare. Det finns inte ens hopp om 27 längre, så akut är situationen. Tillsammans med marschtakterna känns det som att personen i sången verkligen marscherar mot avgrunden.

I låten My Bones har trummorna en helt annan karaktär med ett olustigt slut. Momsens replik ”I carried out my plan” upprepas ett par gånger och fadear ut, och det hela avslutas kryptiskt med ett trumpåslag.

Man kan inte ha en platta som heter Death by Rock and Roll och inte ha ett spår som klingar ut om missbruksproblematik. Jag pratar om alstret Got So High.

Jag tycker att de här spåren har en koppling till några av alla dessa rock n’ roll-myter men det finns också spår som förvirrar mig i temat, såsom Broomsticks (som snarare känns som något för en framtida Tim Burton-produktion) och Witches Burn. Så trots fenomenala spår som Death by Rock and Roll, 25 och Harley Darling så känns skivan emellanåt spretig och en del material, som Standing at the Wall, är blekt i jämförelse med annat material. Så hur balanserar man riktiga rökare med enstaka inslag som får ögonbrynen att höjas? Som helhet landar albumets betyg på 4 av 5. Den har någonting extra trots sin tillfälliga spretighet, en känsla som växer med antalet lyssningar. Det är också ett alster som slår föregångaren Who You Selling For med sin passion och sina plötsliga kraftpådrag.

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter