En inställd festival är väl också en festival eller?
För mången hårdrockare är sommaren med Sweden Rock Festival och alla andra festivaler årets höjdpunkt. Att få se sina favvoband och dricka grogg tillfrukost – kan livet egentligen vara bättre. Jo, om man får bo på en camping som mest liknar ett flyktingläger i något krisande land i Afrika.
Jag raljerar så klart. Skojar lite men med allvar i botten.
Jag besökte Roskilde första gången 1983. Storögt kollade vi in BDSM-tält, Hells Angels och drack Tuborg fast klockan bara var 11 på förmiddagen. Behöver jag säga att jag var fast direkt – så länge det inte regnade, Hells Angels inte körde båge genom vårt tält och toaletterna förvandlades till bajsfontäner. Vi lämnade tält och packning och bara drog hem frusna och blöta.
Jag har varit på festivaler ute i Europa, på Monsters Of Rock I England många gånger. Spelat på festivaler här och där och jobbat med och på våra största här i Sverige. Jag måste nog påstå att jag trivs bäst med att jobba på festival och slipper gärna trängas för att göra minsta lilla naturbehov eller snubbla över berusade killar i Sabaton-tröja och ragga på ett vårdbiträde från Finspångför att slippa tristessen.
Det härliga med festivaler är ju att det inte än EN festival utan var och en som är där får sin egen unika upplevelse att bära med sig genom livet. En gillar älgwok, nån gillar Dark Funeral, några blir kära och andra får en könssjukdom.
Trevlig sommar. 2022 ses vi backstage.
Mina festivalfavoriter:
Monster Of Rock Donington 1983
Roskilde 1992
Hultsfred 1987
Nykvarn (Linköping) 2008
Siesta (Hässleholm) varje år
