VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
krönika rocknytt

KRÖNIKA: Skivsamlare är pretentiösa arslen

66 Shares

“Record Collectors Are Pretentious Assholes E.P.”är en EP med det amerikanska punkrock bandet Poison Idea. Det var också en avdelning i saligen avsomnande hårdrockblaskan Close Up Magazine.

Poison Ide hade såklart provocerande låttitlar precis som banden de inspirerat (Turbonegro, Nirvana och många fler) och precis som den här rubriken är. Skivsamlande är kul, hör hårdrocken till och är nog (rätta mig om jag har fel) en manlig företeelse till nästan hundra procent.


Är man ute efter en ny Tinderdate så man är nog inte en skivmässa rätt ställe att hitta en partner om man är hetro vill säga. Är man gay är det nog rena himmelriket däremot. Fast man raggar nog inte på en skivmässa utan det handlar mer om pressningar, skivbolag och konvolut. Vilket självklart är bra mycket viktigare än ett ligg.

Jag älskar samlare och nördar. Personer som verkligen lever för sin passion och som har alla 70 versioner/utgåvor av Kissplattan “Dressed to kill”. För man kan ju inte leva ett värdigt liv om man enbart har 47 versioner av nämnda album.
Jag älskar stämningen på en skivmässa. Snacket, tugget och jämförandet när man kollar in varandras fynd eller skivjakten på olika loppisar i Mantorp, Utbölebruk och Risbuskebo som alltid slutar att man ser en platta med frikyrklige Pelle Karlssons platta “Han är min sång och min glädje” från 1974.

Det som slår mig när det kommer till skivsamlarna är ungefär samma sak som när man möter en HiFi-nörd – man pratar extremt lite om musiken på plattan. Så klart att man gillar det man lagt sina surt ihoptjänande slantar på eller i vart fall kan man täppa till en lucka i samlingen. På samma sätt som ljudkillen bara har Dire Straits “Love over gold” och en samling med Toto i skivhyllan för att de låter så med de nya handlindade kablarna från något obskyrt företag i Belgiska Kongo.

Själv har jag inte den minsta samlargen förutom att jag sparar på upplevelser vilket försatt mig i många annorlunda situationer men det är nog ämne för en helt annan krönika.
Jag gillar musiken, låtarna och texterna. Jag älskar “Spottan” även om det suger ersättningsmässigt för dem som skriver låtarna. Men under skitåret 2020 lyssnade jag på musik i närmare 300 000 minuter enligt Spotifys algoritmer. Ett år lär ha 500 000 minuter.

Jag bryr mig inte så mycket om hur det låter ljudmässigt, texterna hittar jag via Google det är väl bara omslagsbiten jag ännu inte löst helt. Ett LP-omslag är ju ändå ett konstverk. Detta tror jag faktiskt är en av de största fördelarna med vinylplattans återkomst. Det är ju så snyggt och det låter även bättre än digitalt – precis som i verkliga livet där kurvor alltid slår ettor och nollor…

Bäst just nu:
Gatuplan – Inge Johansson på egen hand
Gitarrsolon – Det är ändå därför man älskar hårdrock
Våren – Man blir lite snällare av som och vackert väder
Husmanskost – Kåldolmar slår Sushi varje dag i veckan
Hund – Människans bästa vän

Jerry Prütz

Jerry Prütz

Foto: Johnny Gustavsson
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter