Halestorm är ett amerikanskt Hårdrocksband, som består av sångerskan och gitarristen Lzzy Hale, hennes bror Arejay Hale bakom trummorna, gitarristen Joe Hottinger, samt basisten Josh Smith. Deras självbetitlade debutskiva släpptes 2009 och i år kom gruppens femte album ”Back From The Dead”. Bandet är känt för sitt flitiga turnérande. Ofta blir det så många som 250 shower om året. Just nu är de ute på turné tillsammans med Alter Bridge och Mammoth WVH. Nyligen spelade de i Partille Arena utanför Göteborg.
Gruppen var så ivriga att komma igång, så de överraskade publiken med att plötsligt börja spela tjugo minuter före utsatt tid. Det blev full action direkt med titellåten från nya plattan. Lzzy var verkligen kraftfull, både i röst och scenspråk. Hon hade en naturligt, tuff attityd och en stark utstrålning. Dessutom är hon en skicklig gitarrist. Instrumentet byttes ut många gånger under showen och förutom soundet var de ögongodis för åskådarna. Att Hale är en explosiv sångerska hördes verkligen i följande ”Wicked Ways”. Hon tog i ända från tårna, men sjöng ändå med känsla.
Mycket energi fanns även i Arejay bakom trummorna. Hans trumsolo var både roligt och härligt att se. Emellanåt ställde han sig upp eller slängde upp och fångade en trumpinne, varpå fansen jublade. Hale trummade snabbare och snabbare, med både fotpedaler och trumpinnar, till slut så fort att jag tappade hakan av fascination. Det var inte bara ett planlöst hamrande, utan det lät bra också. Mot slutet plockade killen fram ett par enormt stora trumpinnar, vilket fick publiken att skratta till och honom själv att le stort. Hur han lyckades spela bra, framförallt utan att tappa greppet om dem, var fantastiskt.
Riktigt Heavy trummor och bas hördes bland annat i den väldigt bra ”Strange Girl”, som Lzzy tillägnade alla kvinnor i publiken. Den talangfulle gitarristen Joe spelade flera suveräna solon. Ett av dessa imponerande framförandena gjordes under den mycket bra ”I Miss The Misery”. Efter en stund gick Lzzy bort till honom och de lirade sida vid sida. Det inte bara såg coolt ut, utan det lät otroligt snyggt också. Hale fortsatte sjunga och gjorde sina typiska, hesa skrik emellanåt. Publiken hade verkligen fått upp värmen ordentligt och sjöng med. Man kunde inte stå stilla, utan sveptes med av rytmen och energin.
Vi uppmanades att tända våra mobilficklampor och första tanken var att en lugnare låt skulle spelas. Det var tvärtom den riviga och grymt bra ”I Am The Fire” som brakade loss. Stämningen i lokalen steg skyhögt. Den medryckande, kaxiga ”The Steeple” avslutade showen. Den suveräna konserten hade gärna fått hålla på en stund till.
Bandet, framförallt frontkvinnan, skapade en bra publikkontakt. Hottinger och särskilt Smith höll en lägre profil på scenen, medan syskonen Hale var som två yrväder fulla av energi. Totalt sett var det en bra balans och alla medlemmar kändes samspelta. Halestorm hade den mest färgrika showen av kvällens tre konserter. Det var en snygg ljussättning med många strålkastare och en bra setlist, där hälften av låtarna var tagna från nya plattan, blandat med gamla godbitar. Gruppen var, enligt mig, det bästa liveframträdandet den kvällen.
Setlist:
Back From The Dead
Wicked Ways
Love Bites (So Do I)
Psycho Crazy
I Get Off
Strange Girl
– Trumsolo –
I Miss The Misery
I Am The Fire
The Steeple
