På pappret ser det i mina ögon ut som något jag lätt skulle kunna ironisera och spy galla över. Ett hårdrockband från Tunisen som blandar in arabiska rytmer och harmonier i sin proggiga powermetal. Fan, jag älskar min hårdrock hård, rak och enkel som AC/DC eller Motörhead.
Men vis av tidigare erfarenhet och med min upptäckt av Tinarwen 2014 då beduinrockarna spelade innan just Motörhead och Queens of the Stoneage så ville jag låna Myrath ett öra för att s e n kunna såga dem.
Vad fel jag hade.
Vilken fest de bjöd på med magdansös, eldjonglörer och en livs levande magiker. Detta ihop med riff uppblandade med just arbabisk harmonik och Zaher Sorgatis otroligt fina röst. Faktum är att han sjöng upp alla andra sångare långt upp i 90-meters backen på Lugnet med sin klara tenor.
Man häpnade över bandet flyhänthet, klistriga låtar och extraordinära samspelthet. När sedan Zaher pratar svenska med oss tror att alla smälte och blev fans på stört.
En sån här kväll och precis innan Sabaton själva skulle stiga upp på scenen blev vi alla bröder och systar i ett magiskt ögonblick. Bandets ledare tillika gitarrist Malek Ben Arabia ser ut som en rektor på en folkhögskola men har ett otroligt driv i sitt spel och vet hur man skapar gitarriff som man rycks med i.
Myrath bjuder på en föreställning precis som Alice Cooper och inte minst Ghost gör men denna gång är det som om “Tusen och en natt” kommer till oss en kall och frusen lördagskväll på en asfaltsplan i Falun. Varje låt har sin inramning och handling, som avlutning gör Zaher en version av det indiska reptricket. Även om jag vet att det är just ett trick så tror jag i det ögonblicket på att han svävar fritt. Så övertygande är det.
Men allt vore till spillo om de inte hade ett koppel riktigt bra låtar som “No holding back”, “Dance” och “Beliver”.
Zaher tackar Pär och Sabaton för att de fick chansen att uppträda på Sabaton Open Air – det är vi många som vill göra.
Betyg: 4/5
