Danska Artillery hade den mindre tacksamma uppgiften att sparka i gång festivalens sista dag, och man får nog säga att det var lite tunnsått för första gången framför scenen under dessa dagar. Det skulle dock fyllas på under konsertens gång, och när bandet firar fyrtio år, så förtjänade man lite uppmärksamhet. Det är svårt att inte älska inledningen med The Devils Symphony och Sweden Rock behöver verkligen sin dos med Thrash Metal. Trots att det kändes som att det hade varit ovanligt mycket ljudproblem under årets SRF, så fick man till det riktigt bra vid Silja Stage. Artillery har haft så många medlemsbyten så att man skulle lätt kunna sno ihop en tre-fyra uppställningar av bandet och att hålla reda på vem som är vem är för mig en övermäktig uppgift.
Michael Stützer har varit med nästan från start och verkar vara den mest drivandet i bandet, och att hålla igång Artillery är en välgärning. Turn Up the Rage, är en ruskigt bra låt och man följer upp den med The Face of Fear, och grannarna sätter morgonkaffet i vrångstrupen. Jag vet inte riktigt vad det är men den här typen av musik ska inte framföras i dagsljuset utan trivs bättre på en mörk klubb och vid In Thrash We Trust så borde betydligt fler stå längts fram och headbanga sig blodiga mot scenkanten för att den riktiga känslan ska frambringas.
Artillery kan inte mer än att presentera Khomaniac och Terror Squad till perfektion men hela tillställningen vill inte riktigt lyfta, och det beror väl mer på den loja publiken än av bandet som sliter i sommarvärmen. Man kan konstatera att fyrtio år senare så håller Artillery (oavsett konstellation) och ser till att det fortfarande spelas Thrash Metal på Sweden Rock, och man gjorde en klart godkänd insats.
Betyg: 3/5
