Datum: 2013-07-27
Scen: Rockklassiker Stage, Skogsröjet
Längd: 60 minuter
Bäst: ‘Me Against The World’
Sämst: Steppenwolfs uttjatade örhänge ‘Born To Be Wild’. Framför eget material – skärpning!
Inför en svidande gles publik sparkade LIZZY BORDEN igång sin konsert med ‘Master of Disquise’ och till en början lät det riktigt tunt. När väl ljudet stabiliserade sig visade sig bandet genast från sin bästa sida. Bandet är för stunden ute på en 30-årsjubileumsturné. Även om Lizzy Borden (sång) och hans bror Joey Scott (trummor) är de enda som varit med sedan starten var det inget som märktes, i synnerhet inte på Lizzy som fortfarande har den rakbladsvassa rösten kvar.
Tyvärr är Dario Lorina (2009 -framåt ) för stunden bandets enda gitarrist. Visst påverkade det också helheten, då han är en tämligen tunn gitarrist som behöver någon tung lirare som Ira Black (gitarr 2006–2008) att luta sig mot för att LIZZY BORDEN:s musik verkligen ska kunna kännas rättvis. Det och den glesa publiken, som ändå stadigt växte under hela konserten, var två anledningar till att konserten stundtals stod och stampade utan att riktigt komma igång.
LIZZY BORDEN har inte släppt någon ny musik sedan albumet “Appointment With Death” (2007). Det är nu sex år sedan, men jag fortsätter hellre att fortfarande höra gamla låtar än att de skulle fjanta till det med BILLY IDOL:s ‘Rebel Yell’ samt STEPPENWOLF:s kräkmedel ‘Born to Be Wild’ i låtlistan. Hur tankarna gick när de strök två egna låtar, exempelvis ‘Rod of Iron’ och ‘Crawlin”, till förmån för dessa två är helt obegripligt. Bortsåg man från det här var det ändå en bra konsert vi bjöds på. Lizzy Bordens röst var verkligen i toppform vilket han visade i både ‘Red Rum’ och kultfavoriten ‘Me Against the World’.
Till hösten hoppas jag på ett tredje besök för LIZZY BORDEN i Sala. De båda konsertera de gjort där har varit magiska, medan det här bara blev ett trevligt tidsfördriv med i alla fall 45 minuter utmärkt amerikansk metal.
Foto: Sebastian Norling Rauhala @ Rocknytt.net
