VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
krönika rocknytt

KRÖNIKA: Jag är Gud

I min roll som musikrecensent har jag varit som en gud, en domare och bödel i ett. Likt en Judge Dredd med vasst tangentbord har jag under snart 40 år hyllat, skändat och tyckt till om, främst, hårdrock.

Visst blev man som ung och lite finnigt osäker ung man aningen maktberusad av att ha, åtminstone lite makt att påverka. Det ska man inte sticka under stol med. Man var även, i alla fall i sina egna ögon, lite cool, när man fick förhandskassetter med nya heta band och världsstjärnor. Att ägna en hel vecka åt en ny platta med Judas Priest, till exempel, var ren lyx och ett kärt besvär.


När den aktuella plattan kom var man beredd med sågen eller lovorden. Numera betyder inte recensioner i dags och morgonpress särskilt mycket och det kan jag tycka är bra. Nu kan alla som har en internetuppkoppling tycka fritt och nå mycket folk med några enkla knapptryck.

Annons:

Tillbaka till 1980-talet och redaktionen på mitt andra hem Östgöta Corren i Linköping och då jag blev inkallad till redaktionschefen som var en barsk man av den gamla skolan.
“Fy fan Prütz, det har är bra det du gör, antigen är det jävligt bra eller så är det skräp. Det är precis så vi vill ha det. Inga mellanlägen”.

Något jag tog till mig och som jag haft som credo under hela min recensionstid. Antligen så är det toppen eller så är det botten. Visst, det har säkert gjort en och annan person lite ledsen och jag säkert tagit i och njutit av någon dräpande formulering, det ska jag erkänna. Å andra sidan har desto fler blivit reservationslöst hyllade som de genier de är. I det långa loppet så jämnar det ut sig vill jag tro.

Men jag har blivit hotad, ja till och med mordhotad, för det jag skrivit och tyckt. Inget jag brytt mig så mycket om. Ibland, innan internet, blev man uppring vilket alltid var trevligt till slut.

Värt att veta är att en recension är vad en enda person tycker helt subjektivt tycker. Så kan det vara, inget om hur skickliga musikerna är, ingen hänsyn åt något håll och ingen nepotism, har det alltid varit för mig. Hur andra gör och har gjort har jag inte brytt mig om.

Såklart har även jag retat mig på recensenter. Särskilt i unga år då Mats Olsson på Expressen tyckte typ illa om allt jag gillade. Så även såna som Tommy Rander i Aftonbladet som hatade allt som hette Alice Cooper, Kiss och Led Zeppelin. Numera kan jag ha en viss förståelse för vad de skrev.

Har jag då aldrig haft fel? Många gånger har jag ändrat mig om olika band och artister. Listan kan göras lång, Danzig, King Diamond, Nordman och många fler. Att recensera musik är ingen vetenskap, det handlar om känslor.

Rubriken är tagen från Eva Dahlgrens låt med samma namn från plattan mästerverket “En blekt blondins hjärta” från 1991 och jag skrev den bara för att du skulle läsa ända hit.

Jerry Prütz

Jerry Prütz

Foto: Johnny Gustavsson
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT