ALLA NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Airless – Changes (7.0)

4 Shares

airless-changes-2013

Band: Airless
Title: Changes
Genre: AOR/Melodic Rock
Skivbolag: Lion Music
Producent: Robert R. Rodrigo
Releasedatum: 2013-02-14
Betyg: 7/10

Här är ännu ett av de “nya” AOR banden som poppat upp från Spanien det senste decenniet. Tidigt i januari 2002 bildade Robert R. Rodrigo kvartetten som skulle bli AIRLESS och endast sex månader efter gruppens födelse gavs den självbetitlade debuten ut på Vinny Records. Robert R. Rodrigo, en av Spaniens mest omtalade gitarrister och tillika gitarrist signerad till Ibanez, DiMarzio pick-ups och Orange Amps, har skapat bandets sound med sitt inovativa och unika gitarrspel.



På Changes, deras femte release hör jag en stor dos Harem Scarem, framför allt från Mood Swings eran, vilket gläder en gammal HS älskare som jag. Kanske framför allt gitarsoundet påminner om det kanadensiska mästarbandets banbrytande släpp från 1993. Både ljudmässigt men även spelstilen påminner väldigt mycket om Pete Lesperance och hur hans spelstil färgar hela Harem Scarems sound. Mannen bakom micken i AIRLESS, Iñaki Lazcano, har en pipa som påminner mycket om Michael Voss i tyska Casanova men även på sina ställen känner jag av kraften och tonen från Joey Gioelli vilket talar för isg själv. Roberts medryckande gitarrspel i kombination med Iñakis krfatfulla stämma skapar här en platta med en stor dos energi, ett bra driv och klockrena melodier.

Öppningsspåret ”Start Again” börjar lovande med en atmosfärisk keyboard, ett inslag jag saknat i de tidigare releaserna men som nu fått större utrymme tack vare de nyvunne medlemmen Diego Rois. Efter endast tjugo sekunder river de igång och Roberts sound fångar mig direkt. Det är en tung och medryckande melodiös känga med en fullpoängs refräng som inbjuder till luftgitarr och ylande mot månen. Det som löper som en röd tråd genom hela plattan är, som sagt så många gånger tidigare, Roberts gitarrspel men även produktionen i sig där det inte ligger några ”back-up” gitarrer på solona utan är det väl ett solo så är den enda gitarr man hör Roberts lekande fingrar på strängarna, vilket en gitarrist som jag uppskattar högt men som är ytterst ovanligt inom AOR där allt ska vara stort och höras massor.

Låt två ”I don’t care” börjar med ett vacker piano och får mig att tro att spanjorerna lagt en ballad redan som nummer två på plattan, men ack så fel. Gitarrspelet övergår i ett drivande, enkelt men ack så bra AOR-riff som nog är plattas bästa. Tyvärr så måste de har supit när de mixade trummorna til denna, annars så bra låt. De låter digitala och söndermixade, virveln på första versen låter som om man släpper en apelsin ner i betong från fjärde våningen. För överigt är låten kanon och hamnar bland top-tre på plattan. Låt tre ökar tempot betydligt och spretar ut från resten av plattan. Det känns som att de lämnar AOR’en och kör på en rockrykare som, om den varit sämre, kunde ha varit en tidig Andrew W.K. cover. ”Upstream” är absolut inte dålig och refrängen är jäkligt bra men trots det känns den inte passa in i helheten. Låt fyra ”Dead inside” en aningen långsammare låt men utan några melodier som sätter sig, låter väldigt mycket Casanova om ni frågar mig. Den lämnar mig besviken men med större förhoppningar till titelspåret ”Changes” där Danny Vaughn från Tyketto ska sjunga duett med Iñaki. Tyvärr så blir jag besviken även här, det enda som sticker ut är huvudriffet och partierna där Dannys röst förgyller den annars mediokra låten. ”Till the end of time” vänder på den nedåtgående trenden och den, samt till viss del efterföljande ”Rescue me”, tar tilbaka stafettpinnen med briljanta gitarr riff, medryckande melodier och klassiska, stora, AOR refränger som sätter sig som en fästing på minnet. Plattans åttonde spår ”Gone too Far” är även den en utstickare stilmässigt från plattan, den låter mer hårdrock och, även den fylld av tunga gitarr riff men en avsaknad av det som fyller de bättre låtarna på plattan. Låten som handlar om de brutala folkmord som begåtts i olika delar av världen och som med sin tyngd och dubbla kaggar passar bättre på någon av bandets tidigare, minder AOR benägna, releaser. Följande två låtar fortsätter i det melodiösare spåret men når inte den kvalitet som höjdarna på plattan. Avslutningsspåret ”Latest Prophecy” är även den en hårdrocksraket med dubbla kaggar och skulle nästan kunnat passa på Screm of Anger plattan med Europe.

Summa sumarum är att ”Changes” är en mycket bra melodiös hårdrock platta som tyvärr faller lite på de spretiga låtarna och till viss del den märkliga produktionen. Den lyfts dock av Robert R Rodriges briljanta gitarrspel, Iñakis röst och de låtar som verkligen lyckas leverera.

Bästa låtar: ”Start Again” & ”Till The End Of Time”
 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

4 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

Inga inlägg hittades.
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter