Creed? Nja de var väl inget vidare bra, men de sålde som smör i USA. Scott Stapp fram tills 2019? Tja, han var lite var ju lite bättre på egna ben, än han var tillsammans med Creed i alla fall. Han har varit bespottad och hatat genom sin karriär. Det kan han delvis ge sig själv skulden för eller snarare var det till största del hans bipolära sjukdoms fel. Självmedicinering med alkohol och droger funkar inget vidare och det verkar Scott äntligen ha fattad och ingen är gladare än jag över det faktumet.
Kan verkligen livskriser vara en injektion och ge nya krafter till att skriva bra musik? Ser man till historien, så är svaret: Att det kan de definitivt vara. I Scotts fall är det snarare en metamorfos av sällan skådat slag. Det är extremt glädjande när man ser att folk ändras till det bättre på det personliga planet och verkar fatta vad livet går ut på. Om han kan rida vidare på den här vågen återstår att se, men “The Space Between The Shadows” är en fulländad platta. Nu är det inte bara musiken som tilltalar, utan de även de djupa och högst personliga texterna grabbar tag i min själ och ger mig ståpäls på hela kroppen. Visst plattan har en rejäl slagsida åt balladhållet. Av de tolv låtarna är det typ 7,5 ballader, men när balladerna för det första är så otroligt bra och även har stort variation jämfört med varandra, så blir det aldrig segt för lyssnaren.
Ska man beskriva hur platan låter, så skulle jag vilja nämna Nickelbacks “Dark Horse” som referenspunkt. Visst den här plattan med Scott är både mörkare och även mer livsbejakande, men stilmässigt är skivorna relativt lika varandra. Scott sjunger allt mer “o-grungelikt” och det tilltalar mig verkligen. Han pikar således inte bara i sitt låtskrivande, utan han sjunger också bättre än någonsin!
Det är inte ofta plattor i den här genren faktiskt lyckas fånga mitt intresse på allvar. Nä, det är snarare 90% av dem som hamnar ganska o-lyssnade på min hårddisk eller Spotifylista. Men med “The Space Between The Shadows”, så lyckas Scott Stapp med det otroliga. Jag har aldrig gett en sådant här album full pott förut, men nu är det banne mig dags!
Ska man som “metalfantast” köpa en mer kommersiell platta i år, då bör man köpa just denna. Den funkar definitivt som en guide till att må bättre och ta tillvara på allt det vackra som erbjuds i livet, om man väljer att faktiskt se det.
