Det finns ju en och annan “förstsigpåare” som dissat ReinXeed och framförallt Swedish Hitz Goes Metal. Jag har aldrig riktigt fattat varför man spytt galla över dessa skivor. Visst, en del av coverlåtarna var kanske inte jättebra, men ReinXeed har definitivt haft sina ljusa stunder genom sin karriär.
Majestica är bokstavligen talat ett pånyttfött ReinXeed. Jag kan faktiskt förstå att man valde att byta namn, då allt känns bättre och större på “Above The Sky”. Sången, låtarna, gitarr-liret, spellusten, ja allt är på en klart högre nivå än tidigare. För mig som älskade första plattan med Twilight Force och även gillade deras andra skiva trots vissa produktionsmisstag, så är jag extra glad över att höra Majestica. Tommy har inte riktigt samma röstresurser som Christian, men det är faktiskt inte så långt ifrån. Musikaliskt, så låter denna platta som en mix av Twilight Force, Powerwolf, ReinXeed och även lite Sabaton kan höras på sina ställen. Man har även blandat in en liten portion humor och det är aldrig fel. Låten jag främst avser är “Father Time (Where Are You Now)” som både bjuder på lite spex och samtidigt har ett allvar i botten. Man flirtar även ganska friskt med Queens “Bohemian Rhapsody” på just det här musikstycket och det ger jag ett extra plus i kanten för. Jag glömde säga att låten är ruskigt bra också, vilket den förövrigt har gemensamt med de flesta låtarna på denna skiva. Jag blir blixtsnabbt 15 år igen och sitter på mitt pojkrum med luftgitarren i högsta hugg när jag hör denna platta. Ska inte släkten bli värst i år, så måste Sabaton släppa ett monster till skiva om en dryg månad. För detta album är snubblade nära att få det allra högsta betyget. Majestätiskt var ordet!
Som lite kuriosa, så har bandet valt att ta med 2002 års version av “Future Land” på denna platta. Då var till exempel Tommy bara 15år. Nu är väl i och för sig nyversionen tio gånger bättre, men det är i alla fall kul att kunna jämföra dem båda. Slutligen, så är covern på filmlåten “Space Balls” klart mycket bättre än originalversionen, vilket kanske inte är en så stor bedrift egentligen. Det blir lite tramsigt på slutet av skivan, men va fan. Man ska faktiskt inte ta allt på blodigt allvar hela tiden. Lev livet, ha kul, skratta mycket och framförallt headbanga tills nacken inte klarar av mer!
