Band: Pride of Lions
Titel: Immortal
Genre: Rock
Skivbolag: Frontiers
Producent: –
Releasedatum: 2012-09-19
Betyg: 8.5/10
Immortal är tydligen Pride of Lions fjärde studioalbum och jag ljuger om jag påstår mig (medvetet) ha hört något med dem tidigare. Då bandets själ och hjärta får anses vara Jim Peterik (Survivor) så då har vi alltså lite sliskig AOR som står och knackar på dörren, eller? Ja…och nej!
Visst, det bjuds på ballader där “Sending My Love” får stå för det slibbiga medan “Everything Money Can’t Buy” och “Are You The Same Girl” är mer åt powerballad-hållet men i min självsäkra enfald så förväntade jag mig ett album med sju-åtta av dess gelikar. Stereotyper äger ju.
Det tar ungefär en minut in i öppnings- och titellåten “Immortal” sen sitter jag där med öppen dreglande mun och en glansig stirrande blick. Jag är förförd. Det kan inte finnas en enda normal människa på denna jord som inte på något litet vis gillar den låten. Den är så nära rockopera man kan komma utan att ha intentionen att vara det och den träffar lika hårt som en höger från Tyson.
Med en sådan öppningslåt så är ju den naturliga följdfrågan om resten håller samma höga klass. Nej, det gör det inte och det vore nog också nästintill en omöjlighet.
“Delusional”, som följer, är första singeln och videon från plattan. Låten är bra men inte ens i närheten av föregångaren. Dock har den ett viktigt budskap och det är att låta de barn som anses vara udda gentemot normen få vara unika istället för att övermedicinera och nollställa dem.
Låtar som “Shine On”, “Coin of The Realm”, “Ask Me Yesterday”, “If It Doesn’t Kill Me” och “Vital Signs” är uppe och sniffar på nivån som Immortal sätter men de når inte riktigt ända fram.
Lite kuriosa: Vital Signs var tänkt till Survivorplattan med samma namn, Jim Peterik har en svaghet för det här med titelspår, men det var först nu 28 år senare han fick den färdig. I det här fallet stämmer talesättet bättre sent än aldrig mycket väl in.
Jag är definitivt ingen AOR-snubbe men jag mer än gillar vad jag hör här och hur man än vrider och vänder på saker och ting så är bra musik bra musik, oavsett genré. Toby Hitchcocks sånginsats är magnifik plus moms, likaså är insatserna från alla gästmusiker med Kelly Keagy (Night Ranger) i spetsen.
Japp, den här är helt klart köpvärd.
Bästa låt: Immortal