ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Binary Creed – Inferno

Umeåbördiga Binary Creed har brutit med italienska bolaget Rockshot Records där de två första plattorna ”Restitution” (2014) och ”A battle Won” (2016) gavs ut. Under en längre tid har man arbetat på sitt tredje fullängdsalster ”inferno”, ett album som markerar något av en nystart för bandet som nu via sin egen studio sköter allt själva, från produktion, mix och mastering till utgivning och distribution.

Den invigde vet att sångaren Rickard Thelin redan hunnit avverka några år i bandet sedan Andreas Stoltz frånfälle. Med ”Inferno” gör han emellertid sin albumdebut. Tillsammans med gitarristen Stefan Rådlund har han försett ”Inferno” med en symfonisk och episk ljudbild från början till slut och det på gott och ont.

Även om Rådlund är en gitarrhjälte och Thelin har en lika kraftfull som flexibel stämma (hans röst rymmer allt från growl och falsettsång till dramatisk operametal) är det förvånansvärt lite som sticker ut här. Visst ”Hero” och ”The Order Of The Tsavourite Flame” har sina ljusa stunder, men storvulen sång, nedstämt crunchiga gitarrer, symfoniska synthmattor och metalliskt smattrande trummor räcker bara halvvägs. Det är ett väl beprövat grundrecept generellt inom de mer äventyrliga och intrikata formerna av modern metal. Absolut inget fel med det, men det gäller att tillföra några fantasifulla kryddor också för att göra lyssningen intressant och engagerande. Tyvärr har Binary Creed missat den biten.

”Inferno” låter i mina öron lite som en blandning av Dream Theater och Primal Fear, fast utan nämnda bands förmåga att överraska, eller utmana genom ett udda arrangemang eller innovativa melodier. Binary Creed fastnar alltför ofta i ett odynamiskt, monotont malande.

Det här är utan tvekan ett mycket musikaliskt kompetent band. Problemet är att det är svårt att skilja det ena köttiga gitarriffet från det andra, intrikata sångmelodier som flyter ihop med varandra och synthmattor med i princip samma symfoniska ljud i samtliga spår. Det är ungefär samma dynamik skivan igenom, vilket blir tröttsamt och jag förlorar ganska snabbt intresset. Det händer mycket i musiken men det resulterar i väldigt lite. Visst är Rickard Thelin en riktigt duktig sångare, men melodierna fastnar inte utan flyger flyktigt och planlöst omkring ovanför en ständigt närvarande kompakt ljudvägg.

Bandet ska med detta sagt ha all heder i sitt DIY manifest, men Kanske är lösningen så enkel som att till nästa album låna in ett par öron utifrån? Om inte en producent så i alla fall en musikaliskt sakkunnig ”kritisk vän” som är väl insatt i bandets musik.

Binary Creed är:
Rickard Thelin – Sång
Stefan Rådlund – Gitarr
Robert Ahlenius – Bas
Molgan – Trummor

Band: Binary Creed
Titel: Inferno
Genre: Symfonisk Metal
Skivbolag: Eget släpp
Releasedatum: 28/10
Bästa spår: Hero, The Order Of The Tsavourite Flame
Betyg: 1,5/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER