ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

RADIOACTIVE – X.X.X.

Åren mellan släppen från Tommy Denanders stjärnprojekt Radioactive varierar ordentligt men nu är det ”bara” sju år sen sist och numera huserar man hos AOR-fabriken Frontiers.

Dealen gäller för totalt fyra skivor under en tidsrymd av åtta år, så räkna med en Radioactive platta vartannat år från och med nu. Radioactive har varit genomlusat av fantastiska musiker men framför allt i mina öron, så har sångarna varit i absoluta världsklassen och en trio av Toto-sångare i Bobby Kimball, Fergie Fredriksen och Joseph Williams har krönt Denanders musik. Listan är så lång med duktiga sångare där alla inte går att nämna här, och det har bjudits på en skön blandning av AOR/Westcoast men den här gången så bjuds det på betydligt tyngre tongångar.


Till sin hjälp har Denander fått en av historiens mest framgångsrika producenter i Mutt Lange som rattat AC/DC och framfört allt skapat soundet bakom Def Leppard. Men det ska sägas att det mesta har Tommy själv producerat i sin egen studio. Att den här versionen av Radioactive skulle vara betydligt tyngre var enligt Denander ett medvetet val (missa inte intervjun som kommer att publiceras på Rocknytt) samt att han hyllar hjältar och influenser genom åren. Denander letade igenom gamla hårddiskar för att hitta guldkorn som stöpts i ny form och även helt nyskrivet material har mixats in.

Jag håller Radioactives tidigare alster mycket högt, och därmed så var förväntningarna på den nivån. Det jag fick höra var väl inte det jag hade hoppats på, utan en första lyssning gjorde att jag avfärda det hela som trött gubbrock. Hade Denander tappat mojon, var mina första tankar och jag lyssnade ytterligare en gång utan imponeras. Jag tog mig faktiskt en lyssning på en del annat som ännu inte släpps och insåg då att kvalitén var betydligt bättre hos Radioactive även om jag fortfarande var svårflörtad. Det blev alltså ett antal timmar med X.X.X. i hörlurarna, i bakgrunden vid frukost, i badet och till en stilla drink i solnedgången innan något började hända. Är fortfarande tveksam om monikern Radioactive verkligen passar in men allt har sin evolution så varför inte?

Inledande Monkey On Our Backs osar verkligen AC/DC riff och Jerome Mazza (Pinnacle Point) blåser på ordentligt med sin sång och lyfter fram den här underfundiga texten. Jag har kämpat ordentligt med den här låten och onekligen har den sina starka sidor men inte lär den hamna bland mina favoriter av Radioactive-låtar.

Även uppföljande The Deed is Done är en ordlek med AC/DC liksom riffen. Den här gången så kliver Robin McAuley (MSG) in och tar i så att möblerna välter. Antar att Tommy Denander har haft ruskigt kul med att spela in det här, och igenkänningsfaktorn är hög. Den tar dock inte mig till några högre höjder.

Remember the Ghosts, sparkar igång något som verkligen har ett cementerat Radioactivesound utan för den delen göra avkall på det tyngre ljudbilden som genomsyrar X.X.X. Jag bara älskar trumljudet på den här låten och Robbie LaBlanc (Blanc Faces) lyfter fram den här underbara texten med sin klockrena röst. Här låter Denander som Denander, om ni förstår vad jag menar.

Efter det så följer plattans enda renodlade AOR-spår och här smälter hjärtat till vackra Written in the Scars. Här sjunger norska sångaren Christian Ingebrigtsen som jag hade noll koll på, men vilken härlig, själfull sång och här hoppas man på repriser på de närmaste Radioactive-släppen.

Jerome Mazza är tillbaka på den här Def Leppard osande låten If Today Was Your Last Day Alive trots att Mutt Lange inte har ett finger med här. Även här så sitter Radioactive kostymen betydligt bättre, så om man inte rycks med här så är man inte riktigt mänsklig. Trumsoundet är verkligen som Rick Allen.

Det riktiga Def Leppardspåret kommer faktiskt först här med Move It och Mutt Langs karriäristiska körsångsljud. Jag gillar Robin McAuleys sång betydligt bättre här och det borde rimligtvis varit en given hit på 80-talet och här är produktionen betydligt fetare vilket självklart uppskattas.

Youman Unkind, här så plockar Denander fram sin textskrivarådra igen och det här är hårdrock även om det kunde ha få varit lite mer klös i soundet. Robbie LaBlanc sköter sångjobbet snyggt och borde vara given på varje Radioactive alster från och med nu.

I Have a Dream var en gång i tiden på väg att bli en låt med H.e.a.t. och Erik Grönwalls pipa, men kom inte riktigt till sin rätt och hamnade i byrålådan. Mutt Lange fick den i sin hand och plötsligt fick den nytt liv och hamnade på X.X.X. och den låter väldigt långt ifrån det man har hört av Denander tidigare och det är ett snyggt arrangemang. Jag är väl i valet och kvalet om jag gillar Jerome Mazza’s aningen pipiga röst här. Det här är kanske den låten som sticker ut mest på X.X.X.

Vodoo Queen är väl den raka motsatsen och får väl räknas som en klassisk rockdänga med Robbie LaBlanc på sång. Det hela är väl rätt oförargligt och en aning platt för att man ska göra saltomortaler i vardagsrummet. Är dock förtjust i både partiet innan och själva solot.

Nästsista låten Drag Me Through The Mud är ytterligare en låt som sticker ut ordentligt och främst för sånginsatsen av Daniel Byrne som jag inte heller har någon koll på sedan innan men det var verkligen ett genidrag av Denander att plocka in honom. Det här är den bästa hårdrockslåten Radioactive producerat och det vore onekligen spännande att höra en hel platta med den här stilen.

Avslutning är tiostjärnig! Eddie Van Halen hyllningen California Ways är egentligen värd ett eget kapitel för sig. Hade David Lee Roth sjungit istället för Clif Magness så hade det kunnat vara med på Van Halen I. Clif Magness förvånar mig genom att sjunga på det sätt som jag aldrig tidigare har hört honom göra, och det borde man väl inte bli att en sådan slipad studioräv men ändå!

Tommy Denander har den här gången i alla fall förvånat mig med en oerhört blandad, ibland lite spretig historia och bergodalbanan med olika sångare kan göra en lite åksjuk om man inte håller i sig ordentligt. Det tar sin tid att komma in i X.X.X. och förväntar man sig det tidigare mer AOR-osande Radioactive så kan man kanske bli besviken men ge plattan en ordentlig chans. X.X.X. är knappast instant love men det var kanske något Denander räknat med när han valde att ta två steg framåt istället för ett bak.

Artist: Radioactive
Genre: Melodic Rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 22-03-11
Betyg: 4/5
Bästa låtar: Remember the Ghosts, Written in the Scars, Today Was Your Last Day Alive och California Ways

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Copy link