Glöm inte att rösta på Rocknytt Topp 20 - Avslutas Lördagen den 24/4 kl 18.00
Rösta på Rocknytt Topp 20 här »
ALLA NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Necrocurse – Grip Of The Dead (8.0)

0 Shares

Necrocurse-Grip-of-the-Dead-2013

Band: Necrocurse
Titel: Grip Of The Dead
Genre: Blackened Death Metal
Skivbolag: Pulverised Records
Releasedatum: 2013-03-11
Betyg: 8/10

Från Uddevalla härstammar Necrocurse, som har ingen mindre än den minst sagt legendariske Pelle “Hellbutcher” Gustavsson på sång. Ni som mot all förmodan inte känner till Hellbutcher känner dock säkert igen begreppet “Bröderna Hårdrock” och Hellbutcher utgör alltså den ena halvan av denna dynamiska tvillingduo. Tillsammans med sin bror Erik “Tyrant” Gustavsson har nämnde herre till vardags bandet Nifelheim. Med tanke på att detta är ett av världens absolut bästa och framförallt tuffaste extremmetalband var det tämligen omöjligt att inte ha höga förväntningar inför denna debutplatta med Hellbutchers “nya” band Necrocurse. Nu skrev jag nya inom citationstecken som ni kanske märkte och detta gjorde jag då faktumet är att Necrocurse faktiskt bildades så tidigt som 2004, men det är alltså först i år som bandet fått ur sig en fullängdsplatta.



När man börjar lyssna på denna platta vid namn Grip Of The Dead så är det ingen tvekan om att det finns en hel del influenser från just Nifelheim. Hellbutchers omisskännliga sång är självklart en av de aspekter som gör att tankarna förs till Nifelheim, men också den härliga old school-råheten som finns i Nifelheims musik och som även finns representerad på allra bästa sätt hos Necrocurse. Bandet själva kategoriserar sin musik som death metal, men jag skulle vilja säga att det mer skulle kunna benämnas som dödsmetall med black metal-influenser. Förutom tidigare nämnda NIfelheim som ju blir en ganska uppenbar influens så tycker jag mig också höra en hel del av tidiga Marduk, som de lät när de släppte sin fullängdsdebut Dark Endless och var lite mer midtempo än vad man är idag. Jag tycker tvivelsutan att Necrocurse har minst lika mycket gemensamt med band som just Nifelheim och Marduk som med dödsakter som Dismember och Entombed. Om man ska nämna ett lite nyare band som till viss del kan liknas vid Necrocurse skulle jag nog kunna namnge till exempel Degial. Som ni förstår handlar det alltså om rå dödsmetall med en del black metal-influenser i form av dödsdyrkande riff och livshatande gitarrslingor. Även Hellbutchers sång som helt klart är mer karaktäristisk för svartmetall än för dödsmetall är en av de elementen som gör att jag tycker att musiken inte så sällan drar åt black metal-hållet, även om det som sagt är dödsmetall i grunden och är därifrån allt det andra utgår så att säga.

Grip Of The Dead inleds med introt Preludium Of Devastation som sedan följs av låten Necrocurse som agerar titelmelodi för bandet och på ett alldeles ypperligt sätt manifesterar vad bandet står för och hur bandet låter. Denna råa dänga tillhör helt klart toppskiktet av låtarna på denna platta, men höjdpunkterna är inte få. Även den nästkommande låten Rotten In The Dark är högklassig extremmetall, så är även stycken som Ripping Darkness (The Destroyer), Speed To The Grave samt titelspåret. Som ni hör är det en hel del balla låttitlar på plattan, vilket alltid är en bonus och ger den rätta känslan, men vad hade man förväntat sig av ett band där medlemmarna kallar sig Hellbutcher, Mörda, Basstard, Terror och Rotting Vomitor? Det blir fan inte mer hårdrock än så.

Den absolut bästa låten på Grip Of The Dead är också den med absolut hårdast titel. The Devil Cobra. Känn på det. Låt orden rulla på tungan. En kobra, livsfarlig i sig, men som dessutom är helt jävla diabolisk. Fatta allvaret. Den reptilen vill man inte jävlas med. Om ni som jag brukar läsa låttitlarna på baksidan av plattan innan ni börjar lyssna på den för första gången så kanske ni känner igen er i att man fastnar för en låttitel som är riktigt jävla fjällmagiskt tuff, episk eller brutal. Sedan hoppas man så innerligt på att låten ska leva upp till sin titel och i de fall där detta händer blir man alltid så genuint toknöjd. I fallet med The Devil Cobra hade jag glädjande nog tillfälle att få bli just genuint toknöjd.

Överlag är Grip Of The Dead en riktigt vass debutplatta, men jag hade inte heller väntat mig någonting annat då medverkan från den allsmäktige Hellbutcher inte borgar för någonting annat än pur satanisk kvalitet. Det kanske inte är den allra bästa plattan detta extremt starka skivår, men det är dock ett oomkullrunkeligt faktum att Necrocurse skapat ett oerhört vasst alster som bör vara obligatoriskt i var brutal man och kvinnas skivsamling.

Bästa låt: The Devil Cobra

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

0 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

Inga inlägg hittades.
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter