ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Alice Cooper – Detroit Stories

19 Shares

Året är 1986. Jag är 12 och ”He’s Back (The Man Behind The Mask)” har precis blivit en hit, fast bara i Sverige. I tidningen OKEJ! finns ett färgsprakande reportage där Anders Tengner blir sminkad som Alice av Alice själv. Jag har precis upptäckt skräckfilmer och mitt hårdrocksintresse är fortfarande relativt nyväckt. Alice hade fötterna i båda världarna och kombinationen hade en oerhörd inverkan på mig.

Några år senare skulle han få internationella brottarhits med låtar som ”Poison” och ”House Of Fire” från Desmond Child producerade och oerhört framgångsrika albumet ”Trash” (1989). Hans andra genombrott var ett faktum. Publiken utökades med nya betydligt yngre fans och Alice har oförtrutet fortsatt vara verksam, släppt plattor och turnerat.


Med ”Detroit Stories” sluter Alice cirkeln. Skivan är en kärleksfull hyllning till hemstaden Detroits musikliv under sextio och sjuttiotalen inklusive den tidigaste eran av den egna karriären. Att Alice återgått till rötterna märks också i valet av producent. Till sin hjälp har han nämligen samarbetat med ingen mindre än legendariska demonproducenten Bob Ezrin (KISS, Peter Gabriel m fl), mannen som ”upptäckte” bandet Alice Cooper 1970, samt en hoper legendariska Detroitmusiker.

“We recorded with Wayne Kramer (guitarist and writer from the MC5), Johnny “Bee” Badanjek (drums – from the legendary Detroit Wheels), Paul Randolph (legendary Detroit jazz and R&B bassist) as well as the Motor City Horns and other local musicians,” förklarar Ezrin, “We had musical ideas and encouragement from John Varvatos, the support of the folks at Shinola, and we recorded at Rustbelt Studios in Royal Oak. This was Made In Detroit for Detroit by Detroit denizens!”.

Stundtals funkar det ganska bra. Energiska ”Sister Anne” är ett exempel där tidig glamrock och bluesig rock’n’roll möts, och man kan nästan känna den svettiga stämningen på ett genuint rockhak.

Det är överlag uptempolåtar som ”Shut Up And Rock” som känns mest och funkar bäst. Stökiga ”Social Debris” har drag av Bowie, tidiga KISS och självklart av Alice tidiga period. ”Our Love Will Change The World” har en betydligt popigare känsla, mer British invasion än ruffig Detroitrock. ”Go Man Go” och ”I Hate You”  är åt proto-punkhållet och kan stilmässigt närmast liknas vid band som MC5 och Iggy And The Stooges. Lite kul också att den sistnämnda är ett häcklingsforum för bandmedlemmarna med en humoristisk twist. Många musiker har säkert egna erfarenheter av den taskiga stämningen och gliringarna som haglar här.

Det finns också en hel del andra tongångar. ”$1000 High Heel Shoes” är inte alls pjåkig med soulig R’n B, girl power i körerna och brass. ”Hail Mary” låter som en blandning mellan Blues Brothers och The Commitments soundtracken. ”Detroit City” handlar om när MC5 ritade om den ruffiga motorstadens musikaliska karta. Bluesen har blivit passé och dörren är insparkad för band som Alice Cooper, Iggy & The Stooges, Grand Funk Railroad och Ted Nugent. Till och med stadens raphjälte nr 1, Eminem, går att spåra i covid-19 terapeutiska fjolårssingeln ”Don’t Give Up” som jag upplever som ett av de bästa, och mest modernt ljudande spåren här.

Kära Alice, jag förstår precis ditt syfte med den här skivan och jag fattar att du som många andra på ålderns höst vill visa respekt för din hemstad och hylla dina musikaliska rötter. Som det fullblodsproffs du är gör du också ett riktigt bra jobb. Här finns spår av ikoner som Iggy And The Stooges, MC5 och Grand Funk Railroad samt en hel del blues, soul och R’nB.

För mig och många andra är du en ikon, pionjär och visionär inom den teatraliska rocken som har inspirerat otaliga stora artister. Allra mest märks det hos till exempel Marilyn Manson, Rob Zombie, W.A.S.P, Lordi och Twisted Sister. Till saken hör att jag förväntade mig något annat och framförallt något mer av mannen som uppfann såväl skräckrocken som corpsepaint. Ingen disrespekt till dig och dina medmusiker. Ni har skapat ett välarbetat och välljudande album, men vill jag lyssna på blues, soul och Rhythm’n blues vänder jag mig annorstädes. De teatraliska, storslagna, kittlande och spännande elementen vi förknippar med Alice lyser helt enkelt med sin frånvaro.

Band: Alice Cooper
Titel: Detroit Stories
Genre: Rock’n Roll (typ)
Skivbolag: EarMusic
Releasedatum: 26/2
Bästa spår: Don’t Give Up, Social Debris, I Hate You, Detroit City, $1000 High Heel Shoes, Hail Mary, Sister Anne, Shut Up And Rock
Betyg: 3/5

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter