ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Slammin’ Gladys – Two

5 Shares

De släppte sitt debutalbum 1992. Tjugonio år senare gör Slammin’ Gladys comeback med skivan ”Two”. Plattan kommer nästa fredag, 12 februari, genom Jib Machine Records. På den finner vi en blandning av Guns N’ Roses, Country, Funk och Poprock.

Det Los Angeles-baserade bandet kommer ursprungligen från Ohio i nordöstra USA. Den första plattan ses numera av en del som en milstolpe för gruppen, inom 90-talets Underground Groove-rock. En stor förändring inom musikbranschen sägs ha lett till att Slammin’ Gladys inte fortsatte, men nu är de alltså tillbaka för ett nytt försök. Den här gången har gitarristen J.J. Farris producerat, spelat in och gjort mix & master. Den amerikanska Roots-rockartisten Stacie Collins, som är fru till basisten Al, medverkar som en av gästartisterna. Hon spelar munspel i ett par låtar, samt sjunger i bakgrunden på två andra.


Slammin’ Gladys stil har tidigare varit svår att definiera och är det även nu. Rockmusiken som spelas på nya materialet innehåller glammiga 70-talsrytmer, glada 80-talsvibbar och funkig partymusik. Jag tänker också soliga Kalifornien, lite Bon Jovi, plus södra USA med någon i cowboyhatt och ett halmstrå i mungipan. Ordentligt funkigt blir det i ”Light Up”, för de som gillar sådant, där även trummisen Stephen DeBoard rappar lite. Ett snyggt, härligt gitarrspelande bryter av en stund.

De slår till med en glammig Poprocklåt för att starta albumet. ”Toxic Lover” kan mycket väl bli en radiohit. Sångaren Dave Brooks har en ljus, fin röst, med lite rasp. Det är ett skönt driv i musiken och J.J. får till den rätta snitsen på gitarr. Att Dave har en riktigt bra sångröst hörs även i ”Lose My Mind”. Här finner vi även ett väldigt skönt spelande på trummor och bas.

Fingrar knäpper i takt, gitarren hörs och ”Dragon Eye Girl” gungar igång. Redan där, i inledningen, kände jag att något riktigt bra skulle komma. Det är en superhärlig låt, som är groovy och cool. Farris lirar fantastiskt bra på sin gitarr. Refrängen är suverän och får mig att jubla inuti, slå på mina osynliga trummor, samt skaka loss av glädje. Melodin sticker ut, för att den är mycket bättre än alla de andra spåren.

I ”Hold Up My Blue Sky” verkar de eftersträva att charma sin kvinnliga publik, genom att försöka vara coola på ett gulligt sätt, men resultatet blir bara som att de anstränger sig för mycket. Vad som senare får mig att ta fram skämskudden är ”Ice Water”. Countryrockbiten har dansbandstakt på basen och allt blir snudd på trams, men det var säkert jätteroligt i studion när de spelade in den. Personligen hoppar jag gärna över den här.

Brooks sätt att sjunga påminner starkt om Axl Rose i sjuminutaren ”Poison Arrow”, som avslutar skivan. Kompositionen promenerar fram i en behaglig takt och är väldigt bra, men någonstans i mitten tappar jag alltid koncentrationen och börjar tänka på annat. Annars är det ett snyggt slut på albumet.

”Two” är en skiva som passar när du är på bra humör. Den är trevlig, men lämnar mig dock ganska oberörd och är perfekt som bakgrundsmusik. Medlemmarna är duktiga musiker. De kan sjunga och spela. Energin och känslan finns där, men surfar bara omkring på ytan, vilket gör att Slammin’ Gladys kommande verk inte riktigt griper tag i mig.

Slammin’ Gladys:
Dave Brooks – sång
J.J. Farris – gitarr & piano
Al Collins – bas
Stephen DeBoard – trummor

Låtlista, ”Two”:
01. Toxic Lover
02. Dragon Eye Girl
03. Lose My Mind
04. Durango
05. Hold Up My Blue Sky
06. Lost In Texas
07. Light Up
08. Ice Water
09. Poison Arrow

Band: Slammin’ Gladys
Titel: Two
Genre: Sleazerock, Countryrock, Poprock, Funkrock
Skivbolag: Jib Machine Records
Antal låtar: 9
Speltid:  38:14
Releasedatum: 2021-02-12
Bästa låt: Dragon Eye Girl
Betyg: 3/5

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Anna Karlsson

Anna Karlsson

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter