Foto: Effie Trikili

Wildness: ”Hårdrock för mammas kollega!”

För ett par veckor sedan gick Wildness skilda vägar med sångaren Gabriel Lindmark, en nyhet som slog ner som en blixt från klar himmel för bandets fans. Rocknytt träffar bandet i Stockholm och hinner prata igenom både omständigheterna kring separationen, nya skivan och framtiden.

2018 var ett händelserikt och framgångsrikt år för Wildness som följde upp releasen av debutskivan med flera stora festivalspelningar både i Sverige och Europa. Under 2019 har bandet ägnat sin tid åt arbetet med album nr 2. För ett par veckor sedan fick vi via bandets Facebooksida reda på att man gått skilda vägar med sångaren Gabriel Lindmark, en nyhet som slog ner som en blixt från klar himmel för bandets fans. Rocknytt träffar bandet i samband med deras spelning på Captain Black Beards tioårsjubileumsfest och hinner prata igenom både omständigheterna kring separationen, nya skivan och framtiden.

Ni har precis spelat in uppföljaren till er debutplatta från 2017. När släpps albumet och finns det någon arbetstitel?

Pontus: Lite svårt med detaljer kring släpp eftersom vi fortfarande har sång kvar att spela in och det blir med en ny sångare. Vem det blir är inte klart än, men grovjobbet är klart. Alla instrumentala delar frånsett solon är klart och vi jobbar med dem nu. Vi kör på så långt det går med skivan och ser till att allt är klart i den mån vi kan.

Inspiration till nya plattan?

Erik: En av låtarna ”Cold Worlds” har ett tydligt tema, det är en science fiction låt. Jag ser en gulaktig serietidningsmiljö från typ fyrtiotalet framför mig när det fortfarande bokstavligt talat handlade om flygande tefat och gröna gubbar från mars. Istället för att se det utifrån ett komiskt Hollywoodperspektiv är det istället något väldigt farligt och hotfullt som sker. Det är en invasion som sker och de som ligger bakom kapar transistorradiofrekvensen och meddelar ”Nu är vi här, ta ert sista andetag!” Det skulle ju lika gärna kunna vara en främmande makt på jorden, men det är vad den handlar om. Exakt var idén kommer från kan jag inte svara på, det var mer ett infall. Annars blir det ju en del relationslåtar.

Pontus: Vi har en del låtar som avviker rent textmässigt och som utforskar lite andra ämnen. Det är ju annars ganska standard att man hamnar i relationsfållan. Musikaliskt vill och hoppas vi att det låter lite som förra skivan.

Erik: Jag vill gärna säga att det är mer gitarrdrivet men det är ju ni (Adam och Pontus) bättre på att svara på.

Pontus: Vi har sagt hela tiden att tanken är att det ska vara lite mer riffigt och gitarrdrivet så jag tror det, det är dock svårt att se det utifrån när vi fortfarande är så pass mycket inne i processen.

Adam: Det känns som att det är ganska likt förra skivan men det är svårt att svara på, vi kan inte säga så mycket mer än låttitlar och antal låtar just nu. Releasedatum är lite för tidigt att säga något om.

Erik: Vi hoppas på release under våren någon gång, det är inom den tidsramen vi försöker jobba i just nu eftersom vi vill ut och köra materialet till sommaren.

Nyligen gick ni ut med info via er FB-sida att ni gått skilda vägar med Gabriel, er sångare. Hur kommer det sig?

Pontus: Det är lite som vi skrev i uttalandet på Facebook, vi började märka att vi skiljer oss åt väldigt mycket i vad vi vill och vart vi vill komma någonstans. Det var mycket meningsskiljaktigheter och det blev uppenbart att vi trodde väldigt starkt på Wildness men att vi kämpade för att nå olika saker. Vi såg väldigt olika slutresultat vid horisonten. Det var nog det bästa för alla att skiljas åt. Gabbe är en fantastisk sångare och måste få nå sin fulla potential och hålla på med det som han vill göra och vi vill kunna känna att vi kan jobba mot de mål vi har.

Erik: Det har varit svårt att föra en tydlig dialog kring detta eftersom han har varit boendes i Kiruna för arbete och han har arbetat udda tider och väldigt långa pass. När vi väl träffades och pratade igenom våra planer så blev det tydligt att vi var väldigt långt ifrån varandra och vad vi ville göra. Detta kunde ju inte komma mer opassande men det går inte alltid att styra sådant här. Vi har jobbat vidare och som Pontus sade är vi i en slutfas där plattan mixas och sång och gitarrsolon återstår.

Ni är ju aktuella som support till Captain Black Beard på deras tioårsjubileum, vad kan vi förvänta oss av den spelningen?

Pontus: Det är två överraskningar och i övrigt är det väl ett ”best of” set från första plattan. Det kommer bli väldigt spännande att framträda med Robin från Degreed som sångare.
Det är samtidigt en väldigt speciell känsla eftersom vi inte är vana vid det här, men vi repade igenom låtarna med Robin i förrgår och han är en helt otrolig sångare. Jag pratade med en kompis häromdagen som också har sett Robin framträda och vi var överens om att när man ser honom uppträda så blir man helt paralyserad och förstår inte hur en människa kan ha ett sådant tryck i rösten. När vi nu repade våra låtar med den twisten, och använde in-ear system, så ville man lägga gitarren åt sidan och bara titta och lyssna. Jag blev så jävla imponerad! Därför känns det också kul eftersom det blir en sorts ”One night only” grej av det imorgon.

Erik: Det som jag tycker sticker ut mest med Robin är ju att han har register på höjden, men det låter inte ljust eftersom han har så mycket botten och kraft i rösten. Jag drar paralleller till Jörn Lande som har samma typ av egenskaper.

Om ni skulle beskriva Wildness för en oinvigd med endast en mening, hur skulle den lyda?

Pontus: Det känns som att man får den frågan ofta av bekantas bekanta: ”Jaså du spelar i band, hur låter det då?” och så ska man försöka sammanfatta det på något bra sätt.

Erik: Det är ju melodisk hårdrock men det är ju inget unikt.

Adam: Pratar man med någon som inte lyssnar på hårdrock så blir det ju att man säger att vi påminner om Europe och Bon Jovi för det är band som de hört talas om. Är det någon som lyssnar på hårdrock så kan man vara mer specifik och säga att det är åt Talisman eller Eclipse-hållet, så allt beror på.

Erik: Danger Danger har världens bästa svar: ”The best shit you’ve ever heard”. Det är så enkelt och skitbra!

Pontus: Jag brukar ofta säga att det är åttiotalsinfluerad hårdrock, men snäll hårdrock. Man kan se hur tankarna börjar sväva iväg hos folk att det är skrikigt och någon som offrar och äter människor, det är grisblod och grejer. När man säger snäll hårdrock så brukar tankarna istället vandra till Europe och liknande och då har man ju i alla fall hittat halvrätt hos någon som absolut inte är insatt i genren. Så skulle nog jag beskriva det även om det inte är hundra procent helt accurate. Det är ju en beskrivning som skulle kunna funka för mammas kollega på jobbet.

Erik: Där har vi det: ”Wildness, hårdrock för mammas kollega!” *skratt*

Vad har ni kvar på er bucketlist?

Pontus: Att få åka till Japan och spela vore ju hur häftigt som helst!

Adam: De här Monsters of Rock kryssningarna som körs från Florida vore ju coolt! Bara Eclipse, H.e.a.t och möjligtvis Dynazty har spelat på de kryssningarna när det gäller svenska band. Det hade varit en dröm.

Erik: Grootesal på Tivoli Wretenburg i Holland. Det är ett konsertlokalskomplex med flera lokaler i samma byggnad. Det är lokaler speciellt anpassade för symfoniorkestrar, men de har även rock-konserter där. Jag såg Dio’s live-VHS från 1983 som är inspelad där. Under förtexterna ser man publiken komma in i arenan och det är som Globen fast i miniatyr, går in kanske 700 personer men har snedställda läktare och parkett. Det är ett komplex som gör anspråk på att vara en arena trots sin litenhet. Det är tydligen grymt bra ljud och det ser jäkligt snyggt ut. Ända sedan jag såg detta som liten har jag velat spela där. Alla vill ju såklart spela på Wembley, Madison square garden och Globen, men för mig personligen hade nästan det här smällt högre.

Pontus: En Europaturné är ju också definitivt en bucketlistgrej. Bara att komma ut och spela ännu mer än vad vi redan har gjort skulle ju vara grymt. Det hade ju inte varit helt fel att få åka ut med några av våra polare som t ex H.e.a.t. eller Degreed.

Erik: Att få visa upp sig tillsammans med något av de svenska banden som turnérar mycket som Hardcore Superstar, Eclipse, eller varför inte Night Flight Orchestra hade heller inte varit fel. Det hade varit kul att nå samma publik och kanske till och med kunna bredda vår egen publik.

Låt oss säga att ni fick headlina då? Vem eller vilka skulle ni då ta med er som support?

Pontus: Det hade varit kul med en co-headline turné istället. Strÿkenine hade varit jätteroligt att åka med i så fall.

Vad händer härnäst och vad har ni för planer för nästa år?

Pontus: Allt som vi har möjlighet att göra. Det vore fantastiskt att få göra festivalspelningar igen för det var helt suveränt. Spela så mycket som möjligt, känner jag.

Erik: Under förra året fick vi blodad tand på att köra riktigt feta spelningar som Rock City Stockholm, Rockingham, Skogsröjet, Helgeåfestivalen, H.E.A.T. festival och öppna för Pretty Maids. Vi hade ett väldigt bra år och märkte att vi verkligen kände oss hemma i att spela på stora scener.

Som avslutning skulle det vara kul att veta vilken ni rankar som er bästa spelning hittills?

Alla unisont: H.E.A.T. Festival!

Adam: eftersom Rockingham blev något av en kalldusch kändes det skönt att spela där. Allt stämde!

Pontus: Ja, det var guldstämning. Alla var helt suveräna!

Erik: Ja, tysk organisation! Vi blev så väl omhändertagna och väl bemötta. Vi fick varsin person som kom och tog hand om oss, guitar tech, drum tech etc.

Adam: Ja, på Rockingham hade vi ingen tid alls. Erik satt fortfarande och riggade trummor och kopplade medhörning två minuter innan gig.

Erik: Ja och precis då märker jag att de inte ställt fram en sångmic till mig. Jag fick en mic en bit in i andra låten som dessutom var avstängd hela spelningen. Det märkte inte jag förrän det var dags att presentera Gabbe, jag hade nämligen ingen medhörning heller! Dessutom rasade stativ och skruvar lossnade och det fanns ingen trumtekniker på scen som kunde hjälpa till.

Pontus: Ja, det var motsatsen mot bucketlisten!

Marcus: Det är väl kanske också därför som H.E.A.T. Festival, som ägde rum två veckor efter Rockingham, kändes extra bra.

Erik: Inte ens flygresan hem från Rockingham fungerade som den skulle. Det var världens turbulens och både jag och Adam är flygobekväma, dessutom pajade Incheckningsmaskinen när vi skulle checka in våra instrument! Skogsröjet var däremot riktigt kul!

Marcus: Helgeå var också riktigt kul trots att det var match mellan Sverige-England samtidigt. Vi spelade mitt under matchen och folk började komma till spelningen i Sverige tröjor. Då tänkte vi att nu måste det ha gått riktigt jävla illa, då väljer de att komma och se oss *skratt*

Adam: Som tur var hade vi många vänner som var där för att se oss så det var en väldigt familjär stämning.

Erik: Det är också en festival som vi själva har besökt flera gånger så det var roligt att spela där även av den anledningen.

Pontus: Nästa festival som vi vill spela på är ju givetvis Sweden Rock Festival!

Wildness är:
Erik Modin – Trummor
Pontus Sköld – Gitarr
Adam Holmström – Gitarr
Marcus Sjösund – Bas

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER