De har kallats Stockholms Dokken av Sweden Rock Magazine och visst ligger det något i det. Wildness med trummisen, låtskrivaren och producenten Erik Modin i spetsen, har jag med spänning följt sedan deras självbetitlade debut 2017. Efter att ha sett bandet live några gånger håller jag dem alltjämnt som ett av de bästa, nyare melodiösa hårdrocksbanden.
”Resurrection” är bandets tredje giv totalt, varav den första att ges ut på italienska bolagsjätten Frontiers. Som tidigare pendlar bandet mellan AOR och ”nästan-metal” och öppnande ”Nightmare”, som är en skön och mjuk AOR dänga, bryter mönstret från de två tidigare albumen som båda inleds med spår i den tyngre och ösigare skolan. Personligen hade jag hellre sett att en käftsmäll som andraspåret ”Release The Beast” fått kickstarta hela härligheten. När just den där oemotståndliga fusionen mellan Gary Moore och Judas Priest får förenas i den elektriska Wildnessadaptern etableras en magi som både förhöjer och ramar in.
Erik Forsberg (ex Blazon Stone) som tog över mikrofonen från Gabriel Lindmark våren 2020 känns säkrare och mognare i rösten den här gången. Bandet visar upp nya sidor där ”Lonely Girl” vittnar om att man har kapacitet att få till en riktigt snygg och tillbakalutat själfull mediumtempo-ballad i stil med ”Who’s Crying Now” (Journey) eller ”Waiting For A Girl Like You” (Foreigner). ”Love Resurrection” är ett praktexempel på allt vi älskar med bandet. Här finns mycket Ratt i riffet och Dokken och Def Leppard i melodier. Även ”The One And Only” med sin sköna shuffle och mer fartfyllda spår som ”Best Of Me” visar på att Wildness alltjämnt både har mångsidighet, talang och musikalitet utöver det vanliga.
Ett stort pluss måste också utdelas till de maffiga bakgrundskörerna på ”Resurrection” där vi hittar delar ur svensk melodiös hårdrocksadel som Ludvig Turner (Reach), Hank Erix (Houston) och Danny Rexon (Crazy Lixx). Att basisten Marcus Sjösund tillsammans med Erik Modin bidrar med grundmurad stadighet och driv samt att gitarristerna Pontus Sköld och Adam Holmström förser varje spår med exakt rätt dos av teknik, känsla och smakfullhet gör inte saken sämre.
”Resurrection” känns helhetsmässigt som ett mjukare album med ett luftigare anslag än tyngden och dramatiken som gjorde ”Ultimate Demise” (2020) till en vinnare. De omedelbara hitkrokarna som präglade debuten från 2017 är något färre, men på pluskontot finns här stor variation och jag är lika svag för myspys-AOR som ”Fading Sun” som förtjänstfullt lånar riffet från ”No Easy Way Out” (Robert Tepper) som episkt Dare och Magnuminspirerade avslutningen ”Eternity Will Never Fall”. Det är jag övertygad om att fler också är. ”Resurrection” lär sannolikt få ett varmt mottagande och når förhoppningsvis en ännu större publik än tidigare. Till nästa gång hoppas jag dock att balansen mellan tyngd och ös kontra sensibilitet och grace är något jämnare.
Band: Wildness
Titel: Resurrection
Genre: AOR/Melodic rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 14/10
Bästa spår: Release The Beast, Love Resurrection, Best Of Me, Fading Sun, Eternity Will Never Fall, Nightmare, Lonely Girl
Betyg: 3,5/5
