Tiden rusar verkligen i väg i ett galet tempo. För inte så många år sedan satt bandet som jag spelade med utan trummis, och på något forum så fick jag tag i Erik Modin som var i tjugoårsåldern. Killen kunde verkligen spela trummor och jag undrade innerst inne varför han ville spela med ett gäng äldre bemedlade män (läs gubbar), och oavsett anledningen så var jag mer än nöjd med Eriks kapacitet bakom trummorna och killen kunde även sjunga. Hans ambitioner var dock på en helt annan nivå, och redan då fanns planerna på Wildness och den musiken Erik verkligen ville spela.
2022 och äntligen så har Wildness sitt tredje album på väg och rättfärdigt nog så har man skrivit på för Frontiers och är där man hör hemma. Jag tog chansen att byta några ord med bandledaren för att höra om hur man jobbat med nya plattan Resurrection.
Själva processen med inspelning, produktion, mix och master från början till slut har varit vår mest kompakta så här långt. Första skivan tog sammanlagt över 1 år att spela in, men det var med pauser på flera månader på grund av saker körde ihop sig med folk som bodde i andra städer, en producent som var upptagen med annat i längre sjok och så vidare. Andra skivan kunde ha blivit en kompakt historia, men efter att ha lagt alla instrumentala delar under två månader så tappade vi vår dåvarande sångare Gabriel Lindmark, och kunde inte fortsätta spela in förrän cirka åtta månader senare när vi hittat och rekryterat Erik Forsberg som ny sångare i bandet så den var klar nästan på datumet ett år efter att den påbörjades, säger Erik Modin.
Hur gick själva processen till den här gången?
Den här skivan var lite mer välplanerad, och vi spenderade hösten 2021 med att fila på förproduktioner och ta fram en lista av låtar att spela in. I början av januari 2022 klev jag (Erik Modin) in i studion Edsbacka Rosteri i Sollentuna för att spela in trummorna till skivan, och rev av alla 11 låtar på en och samma dag. Detta är en fin gammal studio med grym akustikbehandling och mikrofoner och hårdvara av högsta kvalitet, vilket var anledningen till att jag ville sätta alla låtar snabbt då det blir dyrt att spela in på ett sådant ställe flera dagar i sträck och vi behövde lägga budgeten på fler saker. Förra skivans trummor spelades in hemma hos mig, vilket gav ett helt okej trumljud – men efter att ha besökt Abbey Road Studion i London som studiotekniker för en skivinspelning över en helg så fick jag upp ögonen för vikten av att spela in trummor i en högkvalitativ studio då slutresultatet blir så otroligt mycket bättre. Ju bättre inspelning desto mer lättmixat blir det. Vilket egentligen gäller för alla instrument.
Det känns som ni jobbat lite extra på detaljerna den här gången. Vad är det som skiljer från sist?
Efter att trummorna var lagda spenderade vi tid på varsin kammare med att spela in våra respektive delar i form av leadsång, bas och gitarrer. Att repa ihop material var lite trassligt under denna tid då flera av oss i bandet har skaffat småbarn och annat sedan förra skivan, så det mesta av materialet har vi aldrig spelat ihop förut. Själva produktionen har varit ganska klar sedan starten. Våra två föregångare till skivor har haft en väldigt hård och högljudd produktion som har smällt på ordentligt. Detta har funkat bra i vissa låtar, men i mitt tyckte lite sämre i vissa, och jag satsade på en produktion som var lite mer polerad i kanterna och “allround” den här gången. En typisk 80-talsflirtande melodic rock-ljudbild som matchar musiken.
Har ni fått förmaningar på hur det ska låta från skivbolaget eller är det något som ni strävat efter att ha en aning mer polerat sound den här gången?
Inriktningen har inte följt någon specifik mall, utan landar oftast i vad man känner för att skriva och skapa för stunden. Med tanke på att synthwave-genren är på tapeten och jag själv är väldigt inspirerad av den så har det varit kul att väva in lite sådana element på skivan, exempelvis i låten “Best of me”. Tanken med Wildness har alltid varit att skapa musik som jag själv gillar och skulle vilja lyssna på, och då blir det mycket 4-on-the-floor-riff på gitarren och klämmiga refränger med mycket körer samt en hel del keyboardmattor. Skivan bjuder dock på lite utflykter i form av den fartiga “Release the beast” med dubbla baskaggar, den tidiga 80-talsballaden “Lonely girl” (med Hank Erix från Houston på körsång) den melankoliska powerballaden i 3-takt “Dawn of forever” samt den smått folkmusikpräglade “Eternity will never fall”. Vi bjuds även på gästspel i form av körsång från Danny Rexon (Crazy Lixx) i första singeln “Tragedy” samt Ludvig Turner (Reach) och Dani Hart i “Nightmare”.
Hur ser framtidsplanerna ut för Wildness?
Våra planer för framtiden är att försöka komma ut och spela under våren och sommaren 2023 och förhoppningsvis återbesöka festivaler där vi redan fått spela men även nya ställen i såväl sverige som Europa. Att få komma ut på en första förbandsturné vore också grymt! Förhoppningen är att vi via Frontiers ska nå en större publik och få en chans att fler människor ska lägga märke till vår musik och vilja komma och se oss live.
Tack för snacket och vi ser fram emot släppet av nya skivan.
