Foto: Ron Dahlgren

THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA spelar in nytt album – rekryterar ny medlem

286 Shares

Foto: Ron Dahlgren
THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA med bl.a. Björn Strid och David Andersson från SOILWORK och Sharlee D’Angelo från ARCH ENEMY, SPIRITUAL BEGGARS har under förra veckan varit i Nordic Sound Lab i Skara och spelat in sitt andra studioalbum.

Den ännu obetitlade skivan väntas släppas under våren 2015.


Rocknytts Ron och Nina Dahlgren har varit på plats i Skara och ställt några frågor om bland annat hur det gått med inspelningen, tankar om nya skivan och vad det finns för framtida planer. TNFO’s sångare Björn Strid avslöjar också att de har rekryterat en ny fast medlem. Läs hela intervjun nedan.



 

Hur kom THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA till?
– Jag tror att det var under en USA-turné med SOILWORK där David var sessiongitarrist. Jag tror att det var 2006 och vi var i Nordamerika under fem veckor och det var väl då vi började känna varandra ordentligt. Vi upptäckte att vi båda var inne på 70-talsrock överlag, men även början av 80. Vi satt i logen och hade fest varje dag och hade “låtduell”. Det var väl där vi började jamma på någon låt och bestämde oss för att ha ett band som är typ en hyllning, men ändå ett riktigt band. Som så många andra pratar om på fyllan, att sätta ihop ett band men som aldrig riktigt blir av, så blev faktiskt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA av -vilket är jäkligt kul.

Sedan tror jag att det började med en låtidé som jag och David (gitarr) hade och som egentligen inte hade med THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA att göra. Sedan blev Richard Larsson (keyboards) inblandad. Vi var i hans studio i Kävlinge och skulle spela in och så skrev Richard också lite på den låten. Det var “1998” som kom till då. Det var fantastisk kul och det var en kick för mig att få sjunga på det sättet eller uttrycket så att säga. Vi blev väldigt taggade och ville spåna på att sätta ihop ett band. David rekommenderade Jonas Källsbäck (trummor). Han skulle vara perfekt för det här bandet. Vi kontaktade honom och han var skitsugen. Till sist fattades det bara en basist och jag snackade lite med Sharlee D’Angelo. Jag hade upptäckt sedan tidigare att han var väldigt inne på classic rock-grejen då vi träffats och snackat mycket under turnéer och festivaler. Det kändes som ett naturligt val att kolla med honom. Även han var på direkt.

Sedan så hade vi ett litet sommarjam ute i Kävlinge där Richard har sin studio, minns inte om det var 2009 eller 2010. Vi ställde upp allt och började jamma. Det var otroligt häftigt och magi på riktigt. Där satte vi ihop några låtar till och sedan rullade allting bara på. Vi ville ju självklart släppa en platta och började ragga skivbolag och så vidare, vilket inte har varit så särskillt lätt som man kanske kan tro när det gäller just classic rock. Det är ju en del bolag som signat en del 70-talsband som låter mera Led Zeppelin och Black Sabbath, den mer flummiga grejen, vilket vi i och för sig också är lite. Men vi låter väl lite mer som i slutet av 70-talet överlag, lite mer glimmer över det hela, lite lyxigare och inte så skitigt och dammigt. Det var väl det som var koden på hur det skulle låta.

Ert kritikerrosade debutalbum “Internal Affairs” släpptes 2012. Den producerade ni själva. Sebastian Forslund stod för mixningen och Thomas “Plec” Johansson stod för mastringen. Hur ser arbetet ut på denna skiva?
– Det är samma som förra gången kan man väl säga.tnfo-09-foto-annicka-nilsson484 Den enda skillnaden är väl egentligen att Sebastian Forslund numera är permanent medlem i bandet. Han har varit med och spelat live och spelat kongas, gitarr och körat med mera och det har känts fantastiskt bra. Han har fattat soundet och är en otroligt härlig snubbe, så vi kände att han lika gärna kan vara med i bandet också. Vi producerar plattan själva, Sebastian kommer att mixa och “Plec” kommer att mastra. Det känns som ett framgångsrecept. Vi blev väldigt nöjda sist och det är trevligt att vara här så det föll sig ganska naturligt.

Hur kommer det sig att ni valde att spela in er nya skiva här på Nordic Sound Lab i Skara?
– Det föll sig ganska naturligt eftersom det gick så bra och att vi hade så kul här sist med både Sebastian och “Plec”. Även Bengan Andersson som har studion är en fantastisk kille. Han är jättebra att ha att göra med. Han har satt grundljudet och är bara ett telefonsamtal bort om han behöver komma hit och hjälpa oss med, något vilket vi är väldigt tacksamma för. Den här gången har vi det ännu roligare.

Hur känns det att arbeta med uppfäljaren till debuten som blev en sådan succé? Är ni nervösa över hur mottagandet ska bli?
– Nej, vi är väl inte ett sådant band och har inget karriärstänk så, utan vi tycker bara att det är så förbannat roligt. Det är klart att det hade varit kul om vi kunnat turnera mer. Men det är ju kärleken till den här musiken och gå in i studion och ha förbannat kul som driver oss så jag tror inte att den där nervositeten finns där alls. Sen är det ju klart att vi vill bräcka den första skivan -vilket blir svår då vi var väldigt nöjda med den och den är ju ganska varierad. Det känns som om den nya plattan kommer att bli minst lika varierad. Det är väl det som är ganska kul att det kan dra från 1974 upp till typ 1983l. Jag känner mig ganska självsäker på att nya skivan kommer att bli förbannat bra. Det är många kvällar som vi har suttit och jublat i studion så det känns riktigt bra.

Vissa anser att andra plattan är en av de viktigaste i karriären?
– Jo.

Känner ni också det?
– Jag har inte tänkt så mycket på det, men det är nog ganska sant. Det är klart att den andra plattan är viktig. Man har många vänner och folk man känner som lyssnat sönder vår första platta så man vill ju att de också ska känna den glädjen. Första skivan har varit ett soundtrack två somrar i rad för många, en riktig sommarplatta, en bilåkarplatta. Man vill ju gärna att den nya ska funka på samma sätt, för mig själv men även för folk som man tycker om och som fattar grejen.

Hur går det med inspelningen av nya plattan och hur långt har ni kommit?
– Det har gått riktigt bra. Nu har vi bara haft en vecka i studion den här gången så det är klart att det blir lite tight och svårt att hinna med. Men vi har också den möjligheten att vi kan spela in lite hemma. Jag kommer att spela in lite sång hemma och vi har också pratat om att jag ska lägga sång i ett hotellrum i Tokyo när vi ska dit med Soilwork. Det blir en “classic-grej” att göra.

Det är ju lätt nuförtiden att spela in med en SM7:a hemma och det blir kanon. Det är ju det jag sjunger med här också. Men det har gått ganska smidigt. Vi har spelat in en hel del live. Det är väl det som är den största skillnaden. På förra skivan lade vi allt separat så att säga. Det är en speciell känsla och det kräver självklart sina musiker till det också med tanke på att vi knappt har repat alls inför den här plattan. Vi har faktiskt lagt det mesta nu. Det är väl mest keyboards och sång som ska på.

Kan man få höra några sångtitlar?
– Absolut! “Lady Jade”, “Stiletto” och “Spanish Ghosts”. Där tycker jag att vi stannar.

Det tycker vi också. Ni ska inte behöva avslöja för mycket. Vad kan Classic Rock-fansen vänta sig av den nya plattan och när tror ni att den släpps?
– Det är svårt att säga när den dimper ner, men troligtvis under våren 2015. De förväntar sig att det ska levereras såklart och jag tror att folk kommer att bli positivt överraskade. Vi får verkligen hoppas att den även släpps på vinyl den här gången. Det är en katastrof att inte den förra gjorde det.

Tror du att “Internal Affairs” någon gång kommer att släppas på vinyl?
– Det får vi verkligen hoppas. Annars trycker jag upp skiten själv (skratt).

Vilka musikaliska förebilder har du?
– Nu kommer jag garanterat att glömma bort någon/några men Ronnie James Dio, Glenn Hughes, Paul Rodgers, Paul Stanley, Dave Bickler och Jimi Jamison (RIP), båda Survivor-sångarna såklart. Sen gillar jag Arthur Brown väldigt mycket.

Och här kommer David och sätter sig ner i soffan. Kul! Vad har du för musikaliska förebilder?
– Tommy Bolin. Jag har haft en Tommy Bolin-psykos i tre veckor nu. Inte bara men kanske 80% av det jag har lyssna på de senaste veckorna i alla fall. Jag gillar ju även Ritchie Blackmore och Jimmy Page.

Vilken är första skivans bästa låt?
David: “West Ruth Ave”
Björn: Som dänga är den nog det. Sen kan ju jag känna att “Transatlantic Blues” är ett mästerverk.

Jo, “Transatlantic Blues” rev ju ner enorma applåder på Sweden Rock Festival -speciellt efter gitarrsolot.
Björn: Ja, folk verkade gilla oss där.
David: Jo. Varenda gång efter det solot får man applåder. Det känns som att man är med i ett jazzband eller nåt. Jag har aldrig varit med om att något rockband fått sådana applåder efter ett solo.
Björn: Det var som ett stort sus.
{youtube}NIXSlqS3rXk{/youtube}

Ni har gjort ett fåtal livespelningar. Hur tycker ni att det har gått?
Björn: Jag får tänka efter var vi har spelat. Det började ju då i Lidköping. Personligen så känner jag väl att det tar lite tid innan man är trygg. Det är ju lite annorlunda “moves” mot vad man är van vid. Så för mig som frontman tog det väl någon spelning innan man kom in i det liksom. Man är ju mer avslappnad nu. Det var ju en speciell inramning i Lidköping. Lite “allsång-känsla” och en härlig blandning av folk. Det gick ju skitbra och det var mycket folk.
David: Jo, man har ju inte samma “moves” som i Soilwork precis. Att gå direkt från Soilwork till det här, det är ingenting man kan planera innan.
Björn: Jag tycker att det har gått förbannat bra med tanke på hur lite vi har repat. Det är helt otroligt att man kan gå upp på scenen på Sweden Rock och vara helt orepade. Helt galet att det gick så bra.
David: Alla kan ju spela. Det hade ju aldrig funkat utan rutinerade gubbar som spelat i 20 år. Källsbäck spelar bättre när han spelar fel än vad de flesta trummisarna gör när de spelar rätt (skratt).

Framtiden?
David: Vi får väl se… Skivan kommer att släppas någon gång framåt vårkanten.
Björn: När våren kommer kan alla damma av sina “muskelbilar”.
David: Vore gött att göra några ströspelningar, men det skulle även vara kul att göra en kortare turné

USA?
Björn: Jo, det skulle vara en dröm att göra en kasinoturné.
David: Genremässigt skulle vi nog absolut passa in där.

Varifrån kommer namnet THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA?
Björn: Hmm. Det var nog jag som kom på det. Vi gillar ju att flyga och supa. Nattflyg liksom.
David: Det är ju så oerhört classic att åka nattflyg. Paul Kossoff (gitarrist i Free) dog ju på ett nattflyg mellan Los Angeles och New York 1976. Bara det…

Någonting ni vill säga till Rocknytts läsare innan vi avslutar intervjun?
Björn: Vi får väl be om deras tålamod vad gäller släppet av den nya plattan, men vi jobbar på och i slutändan får vi hoppas att alla blir nöjda och glada. Men det blir de nog skulle jag tro.

Vi avslutar med att presentera en Spotifylista där alla TNFO-medlemmar har fått plocka ut fem favoritlåtar vardera inom Classic Rock.
Klicka här för att ta del av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRAs favoriter inom classic rock!

THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA består av:
Björn “Speed” Strid (SOILWORK) – sång
David Andersson (SOILWORK, MEAN STREAK) – gitarr
Sharlee D’Angelo (ARCH ENEMY, SPIRITUAL BEGGARS) – bas
Richard Larsson (VON BENZO) – keyboards, sång
Jonas Källsbäck (MEAN STREAK, ORCHID) – trummor, sång
Sebastian Forslund (KADAWATHA) – percussion, gitarr, congas, sång

FOTO FRÅN STUDION:

nfo-01-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-02-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-04-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-03-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-05-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-06-484-ron-dahlgren-rocknyttnfo-07-484-ron-dahlgren-rocknytt484
nfo-08-ron-dahlgren-rocknytt-484

286 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

ALLA NYHETER


Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!