Det händer mycket runt Eclipse just nu. Nyligen spelade man live inför publik i Belgien och nu är bandet högaktuella med släppet av nya albumet ”Wired” och en egen öl med samma namn.
I takt med att restriktioner börjar lättas upp är det också dags att ge sig ut på vägarna igen. Hög tid för Rocknytts Peter Johansson att prata med bandets frontman och musikaliska motor Erik Mårtensson med andra ord.
Hur har ni gått tillväga med inspelningsprocessen under pandemin med tanke på restriktioner? Har mycket arbete skett på distans, eller har ni kunnat träffas fysiskt?
Vi har träffats fysiskt. Jag tycker inte det är kul att skriva på nätet, det är klart att det går, men det händer något speciellt när man är i samma rum. Är man i samma rum så beter man sig annorlunda och man får fram någonting som finns mellan personerna. Det är det som är det roliga, det händer oväntade saker. Man får fram någonting som finns mittemellan.
Vad är de största skillnaderna mellan ”Wired” och förra plattan ”Paradigm” tycker du?
Den är nog mer lekfull, har mer energi och är snabbare. Nästan lite punkattityd, en jäkla spelglädje och energi. Och så jäkligt bra låtar då förstås.
Vilka låtar tycker du sticker ut lite extra på ”Wired”? Vilka är dina personliga favoriter?
Jag gillar många låtar. Det är ovanligt mycket som är väldigt bra på skivan. Jag gillar ”Saturday Night”, ”Roses on your grave”. Run for cover är nog min favorit, men det varierar från dag till dag. Jag lyssnar såklart inte på min egen skiva hela tiden men jag lyssnade faktiskt igenom hela plattan på kassettband härom dagen. Det funkar, skratt*
Jag fick plattan som promo härom dagen och gillar den mycket. Min nuvarande favorit är ”Carved in stone” som ju börjar finstämt akustiskt och sedan växer till ett crescendo.
Kul, ja den är riktigt fin och faktiskt den första låten jag skrev till plattan. Jag gjorde en snabbdemo på den innan pandemin. Alla gillade den väldigt mycket så den blev albumcertifierad. Den har gått fram och tillbaka i arret men i sista stund bestämde vi oss för den ösiga delen i slutet vilket jag tror var helt rätt val. Hade den varit helt akustisk hade risken varit att den bara blivit en parentes.
Härom månaden spelade ni på Alcatraz festival i Belgien. En klassisk sportfråga: hur kändes det?
Jävligt roligt. Framförallt att se alla människor tillsammans i publiken ha roligt och också efteråt se att folk hade så kul. Då känner man att det kommer gå tillbaka och bli som vanligt. Innan har man varit lite osäker på om folk kommer vara rädda för att stå i folksamlingar igen. Det märkte jag nu att det kommer de inte att vara, de kommer dundra på. Det var också sjukt kul att spela igen. Jag tror jag var kvar till halv tre innan jag gick och lade mig. Jag ville utnyttja det, vem vet när det händer igen?
Det är inte bokat och klart att den kommer streamas, men förhoppningsvis. Det roligaste är ju vad som händer där och då. Det är ju redan mycket som har streamats, Alcatraz spelningen är ett exempel. När man släpper en ny platta är det rätt skönt att inte ha pressen på sig i att allt filmas hela tiden. Det kommer fler tillfällen i Sverige att se oss. Nu närmast spelar vi i Mora tjugotredje oktober. Det är bokat och klart sedan två år tillbaka.
Vad kan du berätta om den spelningen, kommer tonvikten ligga på de nya låtarna eller blir det mer av ett greatest hits set?
Det känns som att många låtar kommer funka live från nya skivan. Vi tar ett antal första kvällen och vid något tillfälle senare under turnén kanske vi spelar samtliga låtar. Skivan har ju precis kommit ut då så vi får ta det lite lagom, men vi kommer nog spela sex nya låtar minst.
Jag ser mycket fram emot att höra de nya låtarna, ”Bite The Bullet” är ett exempel där jag tycker ni har fått in lite annorlunda grepp med de mässande munkkörerna och nästan lite country & westernkänsla i mitten.
Det är en väldig kombo med Acceptriff, munkkörer och twang-gitarrer. Det är väldigt spridda genrer men ändå låter det inte konstigt utan funkar tillsammans. Vi har fått ihop många oväntade saker på plattan som limmas ihop på ett bra sätt och blir kul i sammanhanget.
Vad är det för tankar som flyger genom huvudet strax innan du greppar gitarren inför en utsåld spelning?
Den sista tanken är nog att ”ha jävligt roligt nu”. Att släppa prestationskraven, se till att ha roligt och njuta av stunden. Man måste påminna sig om de sakerna under giget och inte fokusera på att göra rätt och vara duktig hela tiden.
Skulle du säga att du har blivit bättre på det under årens lopp?
Absolut, ja verkligen. Förr var jag väldigt mån om att sjunga rätt och när det inte blev bra blev jag väldigt besviken på mig själv. Jag har släppt de kraven nu. Jag behöver inte vara duktig på det sättet. Det viktigaste för publiken är att jag är där och att de ser en kille som har roligt på scen och håller låda än en kille som står och spänner sig för att det ska bli rätt hela tiden. När jag släppte det så blev livespelandet hundra gånger roligare.
Det verkar vara något av en trend att släppa olika bandöl. Senaste året har till exempel Dregen, Thundermother, Gathering of Kings, Captain Black Beard och nu senast Electric Boys släppt egna ölsorter. Eclipse är inget undantag, ni släpper ”Wired lager” den 1 november, berätta lite om det!
Det är skitkul och den är skitgod. Vi har gjort den tillsammans med ett bryggeri i Leksand som ligger fyra mil från där jag bor. Jag och Magnus är ölnördar och min bror är ölbryggare så jag har varit med mycket och bryggt öl, har rätt bra koll och kunde vara med och smaka och bestämma hur det skulle gå till väga, så det är en kvalitetsöl. Vi ska ha releasefest på 2112 i Göteborg 15/10 och vad jag förmodar är Bröderna Olsson Garlic & shots i Stockholm 16/10, så lite mindre ställen. Det blir talkshow och en liten akustisk spelning.
Du och Magnus känner ju varandra rätt bra vid det här laget efter att ha varit verksamma i Eclipse i över tjugo år. Hur lärde ni känna varandra?
Jag och Magnus träffades redan 1998 i Stockholm. Han satt vid stereon i skolan och spelade Rainbow eller Deep Purple i högtalarna. Jag kom dit, lantis som jag var, och tänkte att fan, det finns en till som gillar hårdrock här bland alla pretentiösa musikhögskoleelever. Vi började prata och upptäckte att vi hade väldigt gemensamma nämnare i musiken, allt från The Shadows och annan sextiotalsmusik till Slayer, Yngwie och allt däremellan.
Vi har ju Bröderna Crusner i bandet också som inte har varit med så länge, men i alla fall i några år vid det här laget. Vad har ni för olika roller i bandet? Vem är till exempel den ordningsamme, clownen, latmasken, den eftertänksamme etc!
Den ordningssamme hade vi behövt, skratt* Det får bli managementet som är ordningssamt. Vi är rätt energiska på olika sätt allihop. Jag driver väldigt mycket och ligger på . Det är inte alltid så ordningsamt utan mer av ett driv. Jag driver musikaliskt, Victor gör våra videos och tillför en jäkla energi och attityd till bandet, Philip gillar musikteknik väldigt mycket och har spelat in trummorna i sin studio. Magnus är väl den som är lite mer laidback av oss. Så han får bli latmasken då, skratt* Styrkan i vår lineup är att vi är väldigt bra på olika saker., vi kompletterar verkligen varandra. Jag skriver mycket musik, Magnus sågar mycket och så hjälps vi åt att nå den nivån vi behöver. Det är bra, Magnus är otroligt musikalisk.
Han sporrar dig på ett konstruktivt sätt antar jag?
Han är den av oss som är mest ifrågasättande musikaliskt och det är skitbra. Det är jätteviktigt att man har någon som säger nej. Vi har samma musiksmak ändå så det blir ändå alltid rätt.
Ni brukar ibland kalla er för ett independent band. Viva La Victoria börjar närma sig 15 miljoner lyssningar på Spotify och ni har successivt byggt en stor fanbase som kommer till gigen. Ser ni er fortfarande som ett independent band?
Det började vi med innan den låten. Vi satt på ett Bullettrain i Japan mellan Osaka och Tokyo och efter ett par öl började vi prata om att många band kallar sig indie men är det någon som slår från underläge och har en ”do it yourself” attityd så är det ju faktiskt band som oss. Hela idén kommer därifrån.
Var tycker du gränsen går mellan independent och mainstream i dagens läge?
Även om vi har mycket lyssningar så är det väl independent ändå på något sätt. Jag vet inte, kanske är det både och. En ambition är ju att vara ”hittiga” och försöka nå mainstreamlyssnarna. Då kanske man lämnar indie på något sätt, men vi gör ju den musiken vi vill göra utan kompromisser. Att det är refränghårdrock och treminuterslåtar är ju för att vi gillar det. Vi har inga illusioner om att vi kommer spelas på P3.
Efter drygt tjugo år som låtskrivare, musiker och producent kan du titulera dig som veteran i musikbranchen. Vilka tips vill du dela med dig av till nya talanger av idag? Tips från coachen?
Gör den musik man älskar och gör det från hjärtat. Jobba på låtskrivandet för om man har låtarna så kommer lyssnarna. Det ska aldrig vara bra nog utan jobba på det till det är blir riktigt jävla bra. Det är det viktigaste. Man kan ha all image i världen men det bär inte om man inte har låtarna. Om man gör det från hjärtat och gör det man vill och det inte når framgång så har man i alla fall varit ärlig mot sig själv. Når man lyssnare man egentligen inte vill nå så har man misslyckats både personligen och kommersiellt.
Vill du rekommendera något till Rocknytts läsare, förutom att lyssna på nya ”Wired” då såklart. Det kan vara musik, en film, en bok, ett lifehack eller något helt annat!
Jag gillar populärvetenskap väldigt mycket så jag rekommenderar att läsa valfri bok av Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. En bättre förståelse av världen vi lever i. Man blir minst sagt förfärad av vad som händer i världen vi lever i just nu. Lite ödmjukhet inför livets komplexitet skulle inte skada för väldigt många människor, oavsett om det handlar om invandringsdiskussioner, politiska diskussioner eller vad som helst.
Eclipse är närmast aktuella med nya skivan ”Wired” som släpps 8/10 samt spelningar i Schweiz och Mora. Ölen med samma namn finns att beställa från systembolaget 1/11.
