VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
vasby-2013-logo

Summering av Väsby Rock Festival 2013

65 Shares

vasby-2013-logo
Detta skulle självklart ha publicerats för länge sedan men tiden är knapp visar det sig än en gång, men jag får väl hänvisa till klyschan “bättre sent än aldrig….” Däremot känns det passande att delge detta i samband med att arrangören meddelat att det blir ett år två för denna festival. Detta fantastiska evenemang kommer att ske under två dagar i juli 2014, närmare bestämt den 18 och 19. De första banden kommer att presenteras inom kort.

Det är alltid stor spänning att följa starten av en ny festival, dels av glädje att i festivaldödens tid se nya evenemang uppstå, samt en oro för om de ska lyckas med saker som vissa festivaler trots flera år på nacken inte lyckats med, saker som idag är väsentliga för att överleva som arrangör. Då tänker jag framförallt på generellt dålig organisation med otillräcklig service och stora köbildningar som leder till bland annat irritation hos oss besökare.


Under nära 20 års tid har Micke Rosengren haft en dröm om att arrangera en festival och tillsammans med Madde Swärd och Annica Lewin  blev nu drömmen verklighet den 2 augusti i år.

Upplands Väsby har genom åren fostrat många stora band som t.ex. Europe och H.e.a.t. Förstnämnda band var även tänkt som huvudattraktion, något som slutligen inte gick att genomföra. Men vad gör det när de fick ett startfält av yppersta klass ändå?
Vad sägs om U.D.O., H.e.a.t, Eclipse, Freak Kitchen, Sister Sin, Dynazty, Impera, Love.Might.Kill, Ten, Fatal Smile, Civil War, Los Bastardos Finlandeses, Casablanca, Corroded, Billion Dollar Babies.

Med den uppställningen kändes banden nästan lika fräscha som festivalen är ny. Det var Love.Might.Kills första spelning utanför Tyskland. Impera med Tommy Denander i spetsen och Eclipse har inte synts nämnvärt på konsertaffischerna tidigare. I övrigt känns banden över lag aktuella och representativa för hårdrocken av idag, vilket jag uppskattar då många verkar försöka återuppliva flertalet nedlagda band för en exklusiv festivalspelning. Nostalgi i all ära men här presenteras dagens och framtidens hårdrock.
{youtube}3EorQc5XerY{/youtube}

Mitt besök på festivalen var enbart ämnat som publik, men som dagen blev så kände jag att ett par rader om denna tillställning kunde bli ett bra tack för alla som deltog från start till mål -artister såväl som arrangörer och volontärer. Det märktes att de jobbat/jobbade hårt för att detta skulle bli så bra som möjligt och det är glädjande att kunna säga att de lyckades mycket bra.
{youtube}yMJRmXRIuCU{/youtube}
Området för dagen var Vilundaparken som visade sig ha de rätta förutsättningarna. Längst in placerades två scener bredvid varandra där det levererades vartannat band närapå klockslaget angiven tid. Circa 40-50 meter bakom tog bar och restaurangområdet vid som var generöst tilltaget.

SRF är unikt med sin möjlighet att vandra fritt inom hela området efter att du inhandlat t.ex. en öl. De övriga och flesta festivaler har öltält som lösning. Detta kändes som något mittemellan då det var stora öppna ytor och du kunde utan problem fortsatt ha uppsyn över scenerna.
Detta bidrar självklart till att vissa kanske aldrig når scenkanten till artisternas stora förtret, men som besökare ger det dig bra valmöjligheter vilket det ska ges en eloge för.
Jag har inga uppgifter om hur många betalande besökare som var på plats denna dag men känslan var att det fick plats betydligt fler i bägge delarna av området.

Vädret var absolut bästa tänkbara med strålande sol och mäktig värme som följd. Det var tydligt att det var svettigt på scen men jag såg inga tecken på utmattning utan alla de band jag såg gav allt.

Biljettpriset var 595:- vilket var ett mer än rimligt pris. Det fanns även en VIP-biljett för 995:-. Då fick man tillgång till en ännu större yta där många av artisterna rörde sig vilket ledde till många trevliga möten. Dessutom ingick en matmeny med dryck och även om priset närapå dubblades så känns det värt det.

Köerna var minimala överlag, schemat följdes planenligt och jag upplevde inga bekymmer. Hur det var bakom kulisserna vet jag ej. Oavsett så lyckades de göra mig till en nöjd besökare och jag hoppas verkligen att de fortsätter sin inslagna väg när det gäller bokningar av band från framförallt nuet. Jag kommer i alla fall vara där och för er andra finns ingen ursäkt att inte dyka upp.
Som arrangör är det bara att slå sig för bröstet och börja planera inför 2014 så ses vi där.

Jag kontaktade Eric Rivers från H.E.A.T och Stefan “Pizza” Eriksson från CIVIL WAR för att kommentera festivalen och lite om deras syn på festivaler i allmänhet. Här följer deras svar:

1. Hur upplevde ni festivalen som artister?

Eric –  Mycket bra! I och med att det var första året för festivalen så var inte förväntningarna skyhöga, men festivalen var lika bra uppstyrd som de bästa i Europa.

Stefan – Väldigt bra uppstyrd festival, speciellt för att vara första gången. Det kändes som om dom verkligen planerat det hela bra. Lite synd att inte fler dök upp denna dag. Festivalen var definitivt värd ett besökarantal på det dubbla.  Men Rom byggdes inte på en dag. Hoppas det kommer fler upplagor. Men väldigt bra val av festivalplats som är tacksamt mot alla som besöker och jobbar med den.

2. Vad är ert helhetsintryck av festivalen?

Eric –  Också här mycket bra. Trevlig och hjälpsam personal, bra hjälp på scenen, proffsiga tekniker. Allt flöt på bra!

Stefan – Varmt, jävulskt varmt. Man kände sig lite som en ryggbiff i stekpannan hela dagen. Men det var som sagt var otroligt bra uppstyrt med många små ”finesser” som gjorde att allt blev ännu lite bättre.

3. Vad funkade bäst och vad borde de förbättra inför nästa år?

Eric – Ska man klaga på något så kändes det lite fel att barområdet var större än festivalområdet. Många hängde i princip bara på barområdet när banden spelade och det är lite tråkigt. Så ett lite mindre barområde i bättre anslutning till scenerna skulle vara grymt.

Stefan – Det mesta funkade riktigt riktigt bra. Med tanke på besökarantalet så kanske man kunde flyttat fram scenerna så att man tryckt ihop publiken något så det blivit lite mer intimt samt att alla artisters bilar kunde stått bakom scenen vilket förenklat logistiken. Sedan det viktigaste är nog att inte låta banden spela så tätt, att kanske efter två band låta det vara en paus så folk hinner tömma och fylla på vätska och vila öronen något samt att om någon drar över sin speltid finns det en buffertzon i de luckorna.

4. Var det något som gjorde denna festival utmärkande gentemot andra festivaler?

Eric – Jag tycker att denna festival kändes lite mer familjär och organisk än många andra festivaler. Skogsröjet har också de egenskaperna. Det är ett stort leende på läpparna på alla som jobbar och alla kämpar för att det ska bli så bra som möjligt.

Stefan – När hade vi +30 grader varmt med luftfuktighet a la Nordafrika senast? Egentligen är det mycket som är samma på festivaler i upplägg, men just det att de lyckades så bra arrangemangsmässigt första året, det är ovanligt. Det finns festivaler som funnits i många år med så kallade proffs som vet hur allt ska vara som inte lyckats hälften så bra.

5. Skulle ni spela på Väsby Rock Festival igen?

Eric – Självklart! Det är vår hemmaplan så vi kör gärna nästa år igen.

Stefan – Äääbsolutely. Bara att höra av sig!

6. Vad tyckte ni om årets lineup?

Eric –  Helt ok. Synd att de inte fick till en större headliner. Det kändes som att festivalen tappade lite på det. UDO i all ära, men han är nog ingen dealbreaker för om folk köper biljett eller inte. Annars var det en grym mix på akterna.

Stefan – Helt OK. Dock kanske de behövt en större huvudakt som dragit mer folk samt något mer  band av UDOs storlek. Tyvärr är konkurrensen stenhård idag med många festivaler som slåss om folks intresse(och pengar).

7. Under 2013 har festivaldöden drabbat flera både större och mindre festivaler. Är det för många festivaler? Eller vad tror ni krävs för att inte fler ska gå samma öde till mötes?

Eric –  Svår fråga att besvara, men det beror ju självklart på att det är för många festivaler som slår ut varandra. Har man en dålig lineup ett år kan det vara kört, så det gäller ju verkligen att festivalerna har fingertoppskänsla i bokningarna varje år. Det är också viktigt att festivaler har en hyfsat unik identitet för att överleva.

Stefan – Inte för många, men hela kulturen runt omkring det att gå/åka på festival har förändrats.  Men sedan har tillgängligheten ändrats. Förr kanske du fick en chans  i livet att se vissa band som kom till en viss festival. Numera kan du nästan garanterat välja att vänta någon månad så får du chansen på en annan festival eller se dom på något  klubbgig eller en arena. Vad jag tror krävs är att arrangörerna måste börja med att verkligen lägga ribban på rätt nivå, att jobba långsamt  och verkligen veta sina begränsningar. Alla kan inte dra publik på 10 000+. Det tar många år eller en stor plånbok för sådant.

8. Föredrar ni festivaler framför enskilda spelningar?

Eric – Jag skulle nog säga det. Just på grund av mångfalden och chansen att upptäcka nya band samt att det oftast är en helt magisk, drömlik stämning på festivaler. Det känns lite laglöst på ett sätt. Man kan göra vad man vill. Klockan existerar inte. Du går enbart på feeling.

Stefan – Oj. Det är nästan omöjligt att jämföra. På en festival är för det mesta allting mycket större: scener, potentiell publik etc. Sedan är det mer stress runt omkring då alla ska samsas på ytan bakom medan på ett eget gig har man oftast mer tid. Man hinner slappna av lite o fokusera mer på giget samt att man kommer närmare publiken, vilket jag älskar. Dock blir allt mindre. Det är nog lite oavgjort där.

9. Vilken festival vill ni helst av allt medverka på?

Eric – Sweden Rock är alltid fantastisk. Rock in Rio skulle inte sitta helt fel heller.

Stefan – 70 000 ton metal ska enligt de andra vara något utöver det vanliga. Annars så är vi bara otroligt tacksamma över att folk vill se oss och att vi får komma ut från replokalen då och då och lira lite.

10. Vad är det bästa vs sämsta med att uppträda på en festival?

Eric – Det bästa är att man kan vinna många nya fans om man gör ett bra jobb.  Det sämsta är väl att det kan vara extremt stressigt när man ska på scenen. Körigt schema helt enkelt, men det löser sig alltid på nåt sätt.

Stefan – Som sagt, bästa är att man får chansen att spela inför folk som man förmodligen inte skulle få annars. Vårt gig på Sweden Rock var lite galet, att kliva ut där helt oprövade och se ett hav av folk. Till och med de ärrade i bandet tyckte det var något alldelens extra. Det slår det mesta. Det sämsta är som sagt att allt blir lite stressigt, man hinner bara fokusera på att få upp grejorna innan och få det att låta samt att försöka hinna av med allt efteråt. Vi har inget crew som så som man bara kan lämna över allt till före och efter ett gig så det blir lite att man mitt i allt adrenalin ska börja packa prylar och putta iväg det till ens bil. Det kan vara nog så svårt när allt pumpar i en. Att lägga ner basen i en case kan bli en manöver som kräver sniperfärdigheter.

Civil War hade även denna hälsning:
Tack för ett GRYMT mottagande till ALLA! Publik/fans, vem kunde trott detta för ett år sedan. Arrangörer, tack för att ni trott på oss. Hoppas vi ses igen på festivaler, klubbar vad det nu kan vara.

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter