www.rocknytt.net

Senaste nyheterna från rockvärlden

King Witch: ”Det ska inte vara ett sånt där album som man har i bakgrunden, man ska snarare sitta på helspänn, längst ut på stolen”

[social_warfare]

King Witch bildades i Edinburgh i början av 2015 och består av sångerskan Laura Gilchrist (tidigare Donnelly), gitarristen Jamie Gilchrist, basisten Simon Anger och trummisen Lyle Brown. Samma år släppte de sin debut-EP ”Shoulders of Giants” och en video till låten ”Lucid”. Bandets stil är en blandning av tunga heavy metalriff, doom och klassisk 70-talsrock, och de har bland jämförts med storheter som Candlemass.

Av: Lisa Willman

Det är passande nog en mycket regnig kväll när jag träffar Laura, Simon och Lyle på en beryktat hemsökt rockklubb i Edinburghs Old Town. Simon är upptagen med att fira födelsedag.



Ni kan väl börja med att berätta lite om er bakgrund?
Jamie: Ja visst, jag och Laura spelade ihop i ett band som hette Firebrand Super Rocks under ett antal år. Det var mer ett rent metalband jämfört med det vi spelar nu. När det bandet lades ner startade vi helt enkelt ett nytt projekt tillsammans – King Witch. Tam anslöt snart på trummor och sedan kom basisten Simon. Det hela hände ärligt talat väldigt snabbt. Vi hade aldrig några provspelningar eller så eftersom vi alla kände till varandra sedan tidigare. Tam och Simon spelade i andra bra band tidigare så vi visste att de var grymma musiker.

Ifjol spelade ni på både Muskelrock och Sweden Rock Festival. Vad har hänt sedan dess?
Laura: Att spela i Sverige var verkligen helt fantastiskt för oss. Vilken respons! Vi är så glada att vi fick chansen att spela på Sweden Rock. Vi har fått många nya fans ifrån hela Europa, varav flera har kommit hit och sett oss spela. Dessutom blev vi helt förälskade i landet. Vi hyrde en liten stuga på en gård med en massa djur. Helt underbart.

Jamie: Efter det har vi spelat en hel del, och jobbat med vår nya skiva – en fullängdare. Den är så bra att vi har spelat in den två gånger.

Det verkar onekligen ambitiöst.
Jamie: Haha ha, det beror förstås på att vår gamla trummis slutade förra hösten. Det kändes inte rätt mot vår nya trummis, Lyle, att inte få vara med på albumet, så vi spelade in det en andra gång.

Ja det har ju hänt lite med er laguppställning sedan dess. Berätta.
Jamie: Tja, Tam var kanske inte lika strukturerad som oss andra när det gällde att repa, så vi valde att fortsätta utan honom. Vi är fortfarande nära vänner dock. När vi (Laura och Jamie) startade bandet hade vi inga provspelningar utan tog in Simon och Tam eftersom vi kände dem sedan tidigare. Den här gången ville vi dock testa lite olika trummisar.

Lyle: Jag har känt Simon sedan länge, men när jag fick erbjudandet om att provspela trodde jag att de skämtade. Jag har varit ett stort fan av King Witch redan från att de började. Första gången jag såg dem stod jag bara och gapade. Det kändes bara helt overkligt att få spela med dem. Jag slet hårt med att lära mig spela låtarna från EP:n och blev nästan chockad när jag fick ta över Tams plats.
Sedan fick jag nästa chock, när de berättade att jag genast skulle lära mig den nya skivan också. Det var bara att sätta på sig lurarna, ta riktigt långa promenader och lära sig en låt i taget. Det var riktigt tufft att ta in hur Tam hade gjort allting.

Men till slut blev den alltså klar?
Jamie: Ja nu är vi klara med inspelningen av nio helt nya låtar. Allt är inspelat i min hemmastudio, analogt förstås, men det är Richard Whittaker på FX Master som har gjort masteringen. Första gången han lyssnade på banden gick hans utrustning sönder, bara så där. Vi tar det som ett bra tecken.
Själv har jag lyssnat så många gånger och gjort så många ändringar att jag knappt vill höra en enda låt igen.

Laura: Bland annat tog han bort mitt tamburinspelande. Vi tyckte att det skulle vara häftigt att ha med tamburin, sen tog han bort precis allting. När jag äntligen fick spela ett instrument! Som om man kan ha för mycket tamburin.

Läs även:  Intervju med Josh Rand i Stone Sour: Ny platta tidigast 2021

Lite som i SNL-sketchen med More Cowbell?
Laura: Exakt! Dessutom var det nog underhållande för grannarna när jag stod därhemma och spelade som en galning… haha.

”Shoulders of Giants” gav ni ut själva. Hur blir det med det nya albumet?
Det kommer att ges ut via Listenable Records, på både CD och vinyl. Vi funderar även på att ge ut EP:n igen, nu när vi äntligen har fått ett skivbolag.

När ges det ut?
Det kommer att ges ut 9:e februari nästa år och heter ”Under the Mountain”.

Vad kan ni berätta om själva innehållet, kommer det att fortsätta i samma stil som EP:n?
Man kan väl säga att det är 3 – 4 låtar som låter ungefär som de på ”Shoulders of Giants”. Några är ganska snabba och några är mer 70-talshårdrock, men hela skivan har mörka undertoner. Temat är bland annat besatthet och att testa hjärnans gränser.
Vi ville ha ett stort, intensivt ljud. Old school helt enkelt. Det ska inte vara ett sånt där album som man har i bakgrunden. Man ska snarare sitta på helspänn, längst ut på stolen. Lite rubbat, på ett bra sätt.

Var hittar ni inspirationen till musiken och texterna?
Jamie: Jag lyssnade på otroligt många olika grejer när jag växte upp, men främst Black Sabbath och Metallica. Jag skriver helt enkelt en massa idéer för olika riff, sen träffas vi i replokalen och sätter ihop riffen och ser vart det leder. Hur låtarna blir i slutändan beror till stor del på våra olika bakgrunder.
De flesta av våra låtar har blivit till ute på öarna Mull och Skye. Vi hämtar mycket inspiration ifrån den skotska vildmarken. Jag och Laura åker ofta ut dit och bara är. Det är då riffen kommer.

Så om ni får välja mellan Edinburgh och högländerna är det inget svårt val?
Nej, vi skulle egentligen vilja vara där hela tiden. Nästa gång du kommer ska vi ta med dig dit. Det är helt fantastiskt.

Om vi ska prata om den lokala scenen, finns det några band härifrån Edinburgh som ni kan rekommendera?
Det finns en hel del. Vi gillar så klart Lyles andra band Sapien, som är ett doomigt sludge-stonerband. Lucifer´s Corpus är ett annat bra. De låter lite som Crowbar. Vi kan även rekommendera Iron Altar, Dog Tired och Rune Masters.

Hårdrocksscenen har blivit riktigt bra här i Edinburgh under de senaste åren, så när det gäller den lokala musikscenen är det definitivt bättre här än i exempelvis Glasgow. Det finns ganska många band härifrån, och alla stöttar varandra. Det lockar alltid publik oavsett vad det är för typ av rock som spelas. Det kan vara band från helt olika genres som spelar på samma kväll. Man går ut och kollar ändå. I Glasgow har de dock fler större scener och lockar stora band.

Avslutningsvis kommer ett litet test. Vad väljer ni av följande skotska fenomen:

Golf eller fotboll?
Hm. Fotboll. Vi är inte bra på sport, men fotboll är vi nog minst dåliga på.

Braveheart eller Highlander?
Highlander! Alltså, vilket soundtrack!

Nazareth eller Holocaust?
Oenighet råder. Till slut bestämmer man sig för båda.

Sean Connery eller David Craig som Bond?
Sean Connery!!!

Slutligen. Single Malt och Blended?
Är det en fråga?

Icke-frågan följdes av en lång och invecklad lektion i whiskykunskap, med slutsatsen att det finns en single malt för alla. Till de som egentligen inte tycker om whisky rekommenderar Laura en Dalwhinnie.

Bordet börjar bli fullt av flaskor när vi tackar för denna gången. Laura, Jamie och Lyle beger sig i väg för att fira Simon, och en trappa ner har precis tre nya, oetablerade skotska band börjat spela.


ÄMNEN

king witch

Skribent/Fotograf

Relaterade artiklar

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

X