INTERVJU: Jennie-Ann Smith i Avatarium – “Vi är en konstellation av starka individer och hantverksskickliga musiker.”

105 Shares

Mycket har hänt med Avatarium sedan grundaren Leif Edling började knåpa ihop låtar till ett projekt som inte riktigt passade in i Candlemass format. Numera fungerar Edling som låtskrivare, men har tagit ett steg tillbaka när det gäller den slutgiltiga utformningen och framförandet av låtarna.

Bandet, som idag består av Jennie-Ann Smith (sång), Marcus Jidell (gitarr), Mats Rydström (bas), Lars Sköld (trummor) och Rickard Nilsson (orgel) kan kanske bäst beskrivas med orden på bandets hemsida: “Beauty and darkness, heavy guitars and fragile ballads, vintage blues rock and modern doom”. Tre fullängdare och två EP-skivor har det blivit. Efter kritikerframgången Hurricanes And Halos som släpptes i maj har bandet haft fullt upp. Rocknytts Niklas Webjörn fick tillfälle att intervjua Jennie-Ann Smith, som hade en hel del intressant att berätta om sin variationsrika musikaliska bakgrund, om bandets ambitioner, Rainbows “Rising” och mycket, mycket annat. Resultatet kan ni läsa nedan. (Passa på att kolla in klippen också.)

Ni har varit ute och gjort en rad spelningar under hösten. Kan du berätta lite om det? Hur var det att köra de nya låtarna live?



Höstens Europaturné om cirka tjugo spelningar var mycket fin. Att få möta publik från allt mellan Berlin, Wien, Paris och Budapest som kommer med en sådan entusiasm över det en varit med att skapa är såklart en stor händelse. Vi har under året haft äran att få fina recensioner i fackpress och ett särskilt omnämnande från Tyska musikkritikerkåren Preis Der Deutschen Schallplatten. Det var kritik som kanhända bidrog att bredda lyssnarskaran i just Tyskland.

Din bakgrund är ju mycket mer än bara hårdrock. Du har sysslat med pop, rock, jazz och allt möjligt. Hur kom det sig att du blev medlem i Avatarium? Kan du berätta hur det hela började?

Ja det kan man ju verkligen undra, säger Jennie-Ann och skrattar. Jag har sjungit jazz, pop och klassisk rock och har hållit på aktivt med musik sedan jag var tolv-tretton år och uppträtt inför publik. Jag växte upp under 80-talet och det var ju otroligt mycket hårdare rock på den tiden. Min bror släpade hem plattor och killarna jag spelade med i bandet lyssnade också på hårdrock. Det är klart att det var mycket Rainbow, Deep Purple och sånt där. Men så växte jag ju upp i norra Bohuslän och det fanns på den tiden en grogrund för extremt mycket tyngre och tuffare metal där. Det fanns en uttalad dödsmetallkultur som jag, utan att själv ha ett intresse för genren, kom också i kontakt med det via olika unga musikintresserade

Så det var alltså en väldig blandning kan man säga, dels när det gäller vad du lyssnade på, men också vad du skapade för slags musik själv?

Ja, musiklärare och de som var involverade i jazzföreningen plockade liksom upp mig. De tyckte att jag hade en röst som passade för jazz. Så när jag var sexton ungefär så leddde spåret in på jazz. Det är jag mycket tacksam för, det breddade tidigt mitt lyssnande, mitt engagemang och min förståelse för musik. Sedan så pluggade jag ju musik också. Jag tänker så här… För mig har det under hela den här vägen varit oväsentligt hur man etiketterar musik, vilken genre den tillhör och så vidare. Att musik består av ett gott hantverk och är av god kvalitet är det som är viktigt. Och det är ju precis det som Avatarium handlar om. Min make Marcus (Jidell) som jag träffade vid den tiden i olika musikaliska sammanhang höll på med ett projekt, och han visste nog inte riktigt vart det hela skulle ta vägen. De letade egentligen efter en manlig sångare typ Robert Plant, en mer bluesinriktad sångare. Men de hittade ingen som de tyckte passade. Marcus frågade om jag kunde komma förbi och lägga lite demosång. Det var Moonhorse som ju blev första singeln på vår debutplatta. Då var Leif (Edling) också med. Jag tror att vi alla tre blev ganska överraskade över hur vi lät tillsammans. Jag hade ju med mig mitt specifika sound. Jag låter som jag gör och har den timing, frasering och tonbildning som jag har. Det var oväntat att det skulle gifta sig så fint som det gjorde.

Din röst är ju enormt kraftfull, och det finns en del Avatariumlåtar som A Kiss (From the End of the World), Girl With the Raven Mask och Pearls and Coffins som får mig att tänka på Ronnie James Dio. Har han varit en förebild, eller någon du lyssnat speciellt mycket på?

Det är roligt att du säger det, för det är många som plockar upp den tråden. Folk säger att jag är en hybrid mellan Adele och Ronnie James Dio, och man kan ju knappast bli mer smickrad. Vilka referenser! Dio var ju en helt fantastisk sångare, förutom hans ton så är det såklart hans bluesiga timeing och frasering som jag tänker på, en sångstil som också faller sig naturlig för mig. Många tänker på honom och kanske hans lite tuffare prylar, men han hade också en speciell slags känslighet. Det jag egentligen tycker mest om är låtar som Catch the Rainbow. Han hade en otroligt fin ton. Så ja, jag blir glad och smickrad över jämförelserna.

Ett exempel på variationsrikedomen är i mitt tycke When Breath Turns To Air från senaste plattan, en vacker och sorglig låt som jag gissar handlar om att dö. Man hör att influenserna sträcker sig ganska långt bortom den gängse doom- eller hårdrocksramen. Och när det gäller din sång här så tänker jag nog framför allt på svensk progg och jazz. Just därför skulle det vara intressant att få veta dina tio största influenser, det kan vara ledstjärnor, stora händelser, artister eller skivor…

Jag har betydligt fler. Jag har alltid lyssnat mycket och intensivt på musik, ända sedan jag var liten. Jag är glad att du tar upp When Breath Turns To Air.. Textmässigt så tar den upp en stor existentiell fråga; vad händer med mig när jag tar mitt sista andetag, och hur ser jag på mig själv och min existens? Musikaliskt sett är rötterna där kanske mest folkmusik. Den nordiska traditionen är nog en orsak till att vi har så många hårdrocksband. Melodins språk kan vi föra in i nya genrer och utveckla vidare, precis som vi kan använda oss av den nordiska folkmusikens melankoli. Det går naturligtvis inte heller att gå förbi influenser som Jan Johansson, som är en stor inspirationskälla. Mitt referensbibliotek inkluderar mycket. Naturligtvis alla de stora: Sara Vaughn, Ella Fitzgerald, Nina Simone, Johnny Cash, Paul McCartney, Dean Martin, Aretha Franklin. För mig handlar det så mycket om uttryck och kombinationen mellan framförande och komposition… Crosby, Stills, Nash & Young, Neil Young! Ja det spänner över ett stort fält.

Men det är ju det som gör det hela intressant. Jag kan bli så trött på folk som BARA lyssnar på till exempel death metal. Hur fan kan man gå förbi briljanta plattor som Everybody Knows This Is Nowhere eller Harvest med Neil Young ? Det är obegripligt.

Ja, det är fascinerande. Det kan ju vara härligt med gräddtårta, men kanske inte varje dag.

Om jag fattat det rätt, och om man kan lita på vad som står på nätet, så startades Avatarium av Mikael Åkerfeldt (Opeth, Bloodbath) och Leif Edling (Candlemass, Krux) på fyllan?

Ja, hahaha, ja det är förmodligen inte det enda band som bildats på det sättet. Det är ju det roligaste som finns, att bilda band under festliga omständigheter. Men när det gäller Avatarium så var nog ändå Leif seriös från första början. Han hade låten Moonhorse klar och hade Mikael i tankarna från början, men av självklara skäl hade Micke fullt upp med sin egen produktion.

Han har inte sagt något om Avatarium? Jag kan tänka mig att han är avundsjuk.

Hahaha, jag vet inte, men jag träffade honom efter debut-albumets release och han var väldigt exalterad över bandet då.

Jag pratade med Avatariums basist Mats Rydström på Sweden Rock Festival och han berättade för mig att Leif hade lämnat över låtar till er när han lämnade bandet som basist och att han litade fullt på att ni skulle förvalta hans arv som kompositör, eller vad man kanske kan kalla själva grundidén med Avatarium. Jag har förstått att ni sätter väldigt mycket prägel på bandet själva numera, och att det lika mycket är “ert” band som Leif Edlings skapelse?

Vi har ju utvecklat ett visst arbetssätt under de här tre plattorna och EP-skivorna, och nu tycker jag att vi har en riktigt bra bandkänsla, där alla bidrar i väldigt stor utsträckning. Leif har haft förtroende för oss som kollegor och musiker. Det material som Leif har skrivit har vi hanterat på samma sätt som det material som Marcus och jag har skrivit. Vi började med att träffas i Gröndals studio och spela in demos tillsammans. Vi satt ner ihop, gick igenom riff och melodier. Spelade in i rätt tempo. Tog med oss tankar och idéer till replokalen. Vi var en eller två veckor i replokalen och pratade om former, tonarter, sound. Alla var lika dedikerade och noggranna. Det har också handlat om detaljer, som vilka instrument, mikrofoner, stärkare vi ska ha och så vidare. Marcus är ju enormt petig och noggrann. Det har varit väldigt fint hantverksarbete rakt igenom.

Och nu har Rickard Nilsson kommit in och spelar orgel, och Mats har tagit över basen efter Anders Iwers (Tiamat, In Flames, Dark Tranquillity), som i sin tur vikarierat för Leif Edling. Hur har det påverkat den övergripande feelingen i gruppen?

Jag tänker att det är just det som är det viktiga med kreativ frihet. Det är ju alltid individer som är med och påverkar kollektivet och det är så det ska vara. Vi är en konstellation av starka individer och hantverksskickliga musiker. Det hörs alltid vem det är som spelar. Rickard är ju en av Sveriges bästa pianister och organister. Han jobbar mest som kapellmästare, har frilansat inom pop och rock under många år. Jag trodde aldrig att Rickard skulle tacka ja. Men han hade lyssnat väldigt mycket på Avatarium visade det sig, så han tackade ja och det kändes fantastiskt roligt. Han har en otroligt fin musikalitet.

Och så har vi Mats, som ju är med i hur många band som helst. Nu är det väl Abramis Brama, Backdraft, och ett projekt med Meja och Conny Bloom, samt annat. Jag fattar inte hur han hinner med allt?

Mats är en fantastisk basist och medmänniska. En otroligt varm och engagerad person, och det hörs i hans basspel. Det där med att vara starka individer sporrar ju också. När jag hörde det första som Rickard lagt på plattan, som var solot på Into the Fire, så tänkte jag “Jaha, det är dags att steppa upp här!” Det tror jag att vi alla tänkte. Vi har ett positivt driv. Kan man sporra och hjälpa varandra utan att orsaka oro så är man i rätt miljö, och det är så det är i Avatarium.

På Rocknytt sammanställde vi en halvårslista i somras. Hurricanes and Halos kom med på min lista. Högst i topp faktiskt.

Tjohooo! Vad roligt!

Det är enligt min mening den bästa platta ni gjort.

Det tycker jag också. Jag är så jättestolt. Vi har tagit musiken och bandet i en riktning som känns rätt.

Ni har lyckats nischat in ett eget sound…

Ja. samarbetet med Nuclear Blast är också en del i detta. Deras stöd och möjlighet att ge oss frihet i skapandet är suveränt. Tänk om det var så på alla bolag.
avatarium

De flesta artister jag intervjuat, oavsett var de befinner sig på storhetsskalan, har någon form av jobb vid sidan av. Du sysslar med samtalsterapi? Berätta gärna.

Ja, jag är just nu både studerande och har en karriär inom musiken. Jag läser psykoterapeutprogrammnet på Stockholms Universitet, men är i grunden socionom och jobbar med samtalsterapi.

Hur funkar det att kombinera allt, att få balans med privatliv, musik, studier och jobb?

Hahaha, ja det har faktiskt funkat hittills. Jag är väldigt glad att jag har möjlighet att utvecklas inom båda mina gebit. Det är väldigt kul att vara tillbaka på universitetet igen. Jag tänker att jag tar en sak i sänder.

Och så är din make Marcus också med i Avatarium. Hur funkar det?

Ja…. den frågan får jag faktiskt ganska ofta i intervjuer. Jag tycker att det är en ynnest att jag får jobba med en av sveriges absolut bästa musiker och gitarrister. Det är just det att när vi arbetar med Avatarium så arbetar vi tillsammans, då är vi kollegor och musiker tillsammans. Sen är det såklart ett otroligt privilegium att få jobba ihop med den person man är mest trygg med av alla. Marcus är en trevlig och humoristisk person. Vi har det väldigt roligt och skrattar mycket.

Hur är humorn annars på turné och så vidare? Jävlas ni mycket, gör pranks och liknande?

Haha, jag kan inte säga att det är så mycket. Nej.

Vilken är den bästa Avatariumlåten och varför?

Det är så många och det känns omöjligt att plocka ut en enda. Men ska man lyssna på nya plattan så skulle jag kunna tänka mig att plocka ut tre låtar som representerar bredden i det vi gör. Jag skulle nog välja ut The Starless Sleep, Medusa Child och When Breath Turns to Air.

(Undertecknad får nu tillfälligt hjärnsläpp och benämner låten Medusa Child som Eddie Meduza, vilket får Jennie-Ann att gapskratta och säga att det märks att jag är från Göteborgstrakterna. Det tar en stund innan vi kommer vidare.)

Hur som helst så har Medusa Child ett körparti som gör att man tror att låten är på väg att sluta, men så ändras allt och låten tar ny form på ett överraskande sätt.

Ja, det kräver mycket av lyssnaren. Vågar man släppa sargen så får man en belöning.

Med mina egna referensramar som utgångspunkt så är det mer Rainbows “Rising” än Candlemass, även om doompartierna är självklara som ett slags fundament. Skivan har skitstarka melodier och ändå kan det vara ganska utflippat, med stigar som leder lite varstans.

Ja, det är mångfacetterat. Kul att du nämner “Rising”, det är en av mina favoritplattor.

Finns det inga planer på att göra en live-DVD eller en liveplatta snart?

Jag vet inte. Jag hoppas på det. Det känns kanske förmätet att prata om Deep Purples Made In Japan, men jag har lyssnat så otroligt mycket på den plattan. Redan när jag var liten så hörde jag skivan på högsta volym i brorsans rum, och verkligen älskade plattan. Jag har faktiskt aldrig gjort en fullängdsliveplatta… Men jag får lite känslan att det just idag inte är så jättepoppis med liveplattor, vad har du själv för känsla av det?

Jag vet inte alls. Men det finns ju vissa band som när de släppt ett antal plattor, och speciellt om den senaste markerar någon slags utveckling eller helt enkelt är jävligt bra så vill man ju höra hur de låter live också. Därför tänker jag att det kanske är läge att ta ett steg till nu, för Avatarium har ju gjort en platta som känns som en definierande platta…

Ja. Jag instämmer. Det finns ett gott material att utgå från och vi skulle kunna göra en intressant liveplatta med vibrerande energi.

Du får plantera idén hos dina kolleger!

Haha, ja absolut.

Tack så jättemycket, det var himla kul att prata med dig.

Detsamma, det var trevligt. Jag är jätteglad att du gillade plattan.

Avatarium, diskografi:
Moonhorse (EP, 2013)
Avatarium (album, 2013)
All I Want (EP, 2014)
The Girl With The Raven Mask (album, 2015)
Hurricanes And Halos (album, 2017)

105 Shares

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

ALLA NYHETER


Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!