ECLIPSE: Många tror att det här bandet är helt nytt, men det har slitits i arton år!

Foto: Effie Trikili

EclipseFoto: Effie Trikili

Det är fredag den 31:a mars och jag befinner mig backstage på Klubben, Fryshuset tillsammans med min kollega Andréas Ek från Dist FM. Vi har fått chansen att prata med bandets trummis Philip Crusner och gitarrist Magnus Henriksson och ta pulsen innan deras stundande turnépremiär såväl som höra alla detaljer kring nya skivsläppet ”Monumentum”.

Effie: Det är ju en vecka sen ”Monumentum” släpptes och ni har ju fått positiva reaktioner och recensioner men vad hade ni för förväntningar innan?
Philip: Jag kan nästan tala för alla tror jag men den förväntningen, förhoppningen och målet vi hade innan var ju att liksom att den här plattan måste bli minst och gärna lite bättre än förra skivan. Det var målet vi hade. Sen hade, i alla fall jag, inte tänkt på vad det här skulle generera och vice versa. Utan det var mer det musikaliska, att det måste bli minst lika bra. I min mening blev det faktiskt en mycket bättre skiva. Alla gjorde sina delar kanonbra faktiskt. Sen vet jag inte vad du hade, Magnus? Du kanske tänkte världsherravälde?



Magnus: Näe, jag hade inga förväntningar alls. Jag ville bara att det skulle bli elva bra låtar.

Philip: Nu har det gått en vecka, det är ju så tidigt men det har varit rätt mycket den här veckan. Öppna magsår, panikattacker och grejer så det har varit mycket!

Magnus: Vi ligger faktiskt etta på hårdrockslistan idag!

Effie: Det är ju fantastiskt!
Magnus: Ja, det är ju hur bra som helst. Nitton på totala albumlistan.

Philip: Och så var vi med i Tysklands, tror jag, Billboard. So far so good får man lov att säga.

Effie: Men då får jag alltså gissa på att ni själva är väldigt nöjda med resultatet också?
Philip: Ja, hittills. Som sagt det har ju gått en vecka, men absolut! Det känns så.

Magnus: Det kanske inte är favvoplattan, det vet jag inte. Men de som gillar oss verkar tycka att det här är det bästa vi har gjort.

Effie: Tycker ni att det sätter högre krav på nästa skiva?
Philip: Jag ser lite problem med just… Vi visste vad vi skulle göra, hur den här plattan skulle egentligen gå innan, det kan man säga. Nästa blir ju lite klurigare, där behöver man kanske svänga lite på höften på något sätt.

Magnus: Man kan inte tänka så riktigt. Det är ju bara skriva som vanligt och göra det som man kan. Man har aldrig någon plan, en uttänkt plan för hur det ska bli. Vi visste inte hur den här skivan skulle låta heller. Man vet ju ingenting när man börjar skriva, det som är bra det hamnar på skiva. Det kan bli hur som helst.

Effie: Vad jag förstått så gick det väldigt fort att spela in också, typ tre månader. Är det något som har påverkat resultatet? Vissa band lägger ju år nästan på att färdigställa en skiva och man börjar jobba väldigt tidigt.
Magnus: Våra tidigare skivor har tagit nästan ett år att spela in. Men då hade vi så mycket tid. Då hann vi liksom skapa en egen stil. Det var ju den skivan, ”Bleed And Scream” som vi satte vår egen stil på. Då hade vi verkligen tid att experimentera och ta ut svängarna. Sen har vi hållit oss till den stilen sen dess. Det är bra att göra en skiva snabbt, det blir ingen bullshit.

Effie: Man hinner inte tveka heller…
Magnus: Nä, verkligen inte. Men det beror på vad man vill uppnå.

Philip: För det här bandet, tror jag det är klockrent. Det ska skjutas lite från höften men ändå väldigt planerat allting. Jag tror man väldigt enkelt vattnar ur hela skiten annars. Skulle vi ha ett år på oss tror jag att det skulle poleras ihjäl liksom.

Andreas: Men vad är det som gör att den här plattan får så bra recensioner? Melodiös hårdrock, generellt sett i Sverige får inte så mycket tid. Här får ni en fyra i Aftonbladet och kanonrecensioner från Rocknytt osv. Vad är det som gör att det plötsligt är mer okej?
Magnus: En del av det har att göra med de två skivorna innan har varit minst lika bra och de har varit väldigt framgångsrika. De har byggt upp den här hypen för den här skivan lite grann. Så nu har vi maximalt strålkastarljus på oss, folk synar oss i sömmarna och så råkade det här bli en bra skiva. Jag tror inte att vi bara spottar ur oss en fantastisk skiva. Det har byggts upp litegrann.

Andreas: Hur har plattan växt fram? Det var två år sen ni släppte Armageddonize men när påbörjades processen med den här plattan med tanke på att det bara gått två år sen förra?

Magnus: Den började i slutet av augusti 2016, då började vi skriva de första tonerna till den här skivan. I slutet av november levererade vi mastern till Frontiers. Så det tog 3 månader att skriva, spela in, mixa och mastra skivan. Det är ingenting jag rekommenderar. Det var inte kul, inte roligt alls. Det var bara jobbigt att ha sådan tidspress på sig.

Andreas: Så egentligen skulle ni lagt mer tid på hela den processen?
Magnus: Egentligen så ja, mycket gärna! Men samtidigt så hade vi mycket annat på gång under tiden. Erik spelade in Ammunition på samma gång och jag var iväg och spelade med ett annat band, allt går i ett. Så det fanns liksom inte mer tid att lägga på det, så det fick bli som det blev.

Andreas: Ja Erik är ju med i nästan allt. Han skriver och producerar, har ett eget band. Hur får ni ihop allting?
Philip: Ja Erik drar ju ett kopiöst lass givetvis, det gör han ju. Men han arbetar ju effektivt får man ju säga, det får man ge honom, så hatten av!

Magnus: Ja han har ju också lite mer tid än oss andra, vi måste ju göra lite vanligt kneg vid sidan om.

Philip: Sälja knark och så… (skratt)

Effie: Ni släppte fyra singlar innan själva albumsläppet, fanns det någon tanke bakom det? Finns det inte en risk att man avslöjar för mycket innan skivan släpps?
Philip: Ja, jag håller med dig, men i branschen som den ser ut idag så är det liksom mer låtar än vad det är album. De flesta släpper fler låtar för att mjölka ur så mycket som möjligt ur skivsläppet. Kollar du på dagens ungdomar så går de in på Spotify och letar låtar, till och med jag gör det. När lyssnade ni senast en skiva rakt igenom? Nu gjorde ni säkert det igår, haha. Men jag har inte gjort det på hur länge som helst i alla fall. Men större delen av den yngre publiken gör ju inte det liksom. De är ju som att leta russin ur kakan nu för tiden.

Magnus: Men enligt vårt skivbolag Frontiers så finns det flera anledningar till varför man gör det. Desto oftare man släpper en singel desto större chans har man att hamna på en playlist, på Spotify playlists osv. Dessutom när de släpper fyra singlar, vi har ju ex antal die-hard-fans som köper allt med oss och de köper dessa singlar först, för de kan inte vänta till skivan kommer. Sen när den kommer så köper de den också. Då har de vunnit 50% mer och sen så får man ju betalt för YouTube-spelningar också.

Andreas: Men är det inte generellt så att hårdrocksgenren har väldigt köpstark publik?
Philip: Ja, men absolut så är det, framförallt vår lilla genre känns det som.

Magnus: Ja, framförallt generationsmässigt så är det väl mest medelålders som köper mest skivor och hårdrockare gillar ju att köpa fysiska produkter, samla och nörda. På det sättet är det väldigt tacksamt att spela hårdrock. Sen så är det ju en stor marknad i Japan och så, med extralåtar och allt.

Effie: Vad har ni för extralåtar i Japan?
Philip: Vi har ”Downfall of Eden” akustiskt, de ville ha det så.

Effie: Det är lite fuskigt att de får så många extralåtar i Japan, haha!
Magnus: Ja, egentligen inte. Anledningen till varför de gör så är att de har så extremt dyra CD-priser i Japan, typ 400 spänn. Så för att inte konkurrera med den europeiska marknaden, för om bara europeiska versionen släpps, då skulle alla beställa direkt ifrån Europa och ingen kommer köpa Japan-skivorna. Nu har de ett litet argument för allt, de köper japanska släppet och så får de den tre veckor tidigare. Jag vet inte varför det är så dyrt i Japan, men det har alltid varit så. Det är såna idiotpriser där.

Philip: Det var något som jag tyckte… Plattan läckte ju, såklart givetvis. Jag menar, släpper man den tre veckor innan, då läcker den ju. Det är tråkigt, det är ju roligare när den kommer.

Magnus: Det förstör ju lite vår promotion också. Men Frontiers lyckades få bort dem…

Philip: Ja, men någon får sitta med det hela tiden. Jag såg när den dök upp första gången, tror det tog två timmar och den var uppe i 20.000 views på YouTube. Man undrade ”vad är det som händer?”.

Effie: Frontiers har dock haft tidigare problem med läckor… De har till och med gått ut på Facebook om det. De har också slutat släppa skivor tidigare till oss som är press. De har blivit extremt noga med det.
Andreas: Och det är också konstigt att vi får dem först när de släpps och inte innan. Nu läckte det ändå…

Magnus: Nä, det var inte så farligt, det var två låtar som läckte.

Philip: Nä men det är jättekul att det finns sånt intresse, om man rent krasst ser det. Det är fantastiskt att det finns risk för att läcka.

Magnus: Men det är känsligast de veckorna innan man ska släppa skivan, då vill man ha förhandsköp och det är vår enda chans att kränga. Det är nog därför Metallica säljer så bra, de har haft rigorös bevakning och releasefester där man får ta av sig alla mobiltelefoner…

Andreas: Och att alla som går på konserten får en platta…
Magnus: Ja, det är ju också smart givetvis. Man får göra vad man kan. Jag förstår Frontiers, att de tycker att det är väldigt frustrerande.

Effie: Förra året var ni i Japan, Australien och USA, en dröm för många band. Kan ni berätta lite om den upplevelsen? Var det första gången…?
Magnus: Det var andra gången vi var i USA och spela, men det var en liten festival och ingen angenäm upplevelse alls faktiskt. Det var fruktansvärt dåligt. Det var på Rock N Skull. Det var ingen som kom och hämtade oss till giget…

Philip: Är det någon som spelar i band som läser detta och får en inbjudan dit, vad ni än gör…

Magnus: TACKA NEJ! Vi har avrått två väldigt betydelsefulla band från att åka, de kommer inte göra det. Det var så dåligt skött.

Philip: Det går inte ens att beskriva. Det var så dåligt!

Magnus: Men Australien, det var en liten festival men det var fantastiskt roligt att åka till Australien.

Effie: En väldigt lång resa om inte annat…
Magnus: 40 timmar tog det!

Philip: Jag tror vi drack 300 GTs, haha!

Magnus: Ja, vi drack så mycket att de till slut nekade oss.

Andreas: Ni lyckades tömma baren alltså…
Philip: Näää men det bet ju inte i efter 30 timmar. Det blev liksom ganska genant.

Magnus: De andra två hade däckat så då passade vi på att beställa fyra. Grannarna som sitter och sover… det var helt sjukt. Men fyfan vad roligt det var!

Andreas: Och så Japan då?
Magnus: Det var också ett jävla äventyr.

Effie: Det är ju lite speciellt, hur fans är…
Philip: Det är faktiskt några som flugit från Japan hit ikväll.

Magnus: Det är helt stört. De två var med på hela vår Spanien-turné också när Erik och jag körde akustiskt.

Philip: Det var en promotionsväng alltså.

Magnus: Ja, de är extremt hängivna. Det är nästan stalker-kultur där borta. De sitter vid hotellet och väntar timmar bara för att säga hej när man går förbi.

Philip: Det blir lite skevt alltså.

Magnus: Ja, lite creepy. De ger oss små presenter, överöser oss med dem.

Philip: Problemet är att vi svenskar, vi är väldigt snälla. Att säga nej är svårt och det är det man måste säga. Sätta gränser är så konstigt men hela grejen är skum.

Magnus: Ja men det är det. Liksom ta kort på våra ryggar, ta kort på oss i smyg… Det är lite läskigt.

Philip: Hela grejen är skum. Samtidigt som vi är väldigt tacksamma.

Magnus: Tack för att du gillar min musik…

Effie: …Men vi vill ha ett privatliv också.
Magnus: Ja precis. Det var kul! Allting är så totalt annorlunda, det var verkligen bakvänt.

Andreas: Nu har ni en europaturné som stundar, premiären här ikväll på Klubben, Fryshuset i Stockholm. Sen ska ni till Göteborg imorgon kväll, lördag den första april och sen så vidare ut i Europa. Jag fick det till nio länder, tror jag. Kommer det att fortsätta? Hur funkar det med turné? Ni drar igång, kommer ni avsluta? Hur går man vidare?
Philip: Nu kör vi ju den här svängen, sen är det snabba puckar vad det gäller egentligen till festivaler. Sen matar vi igenom sommarn, sen plöjer vi igenom en turné till i höst.

Magnus: Det är inte bokat ännu.

Andreas: Och det är lite beroende på hur…?
Magnus: Näe, vi vill egentligen få igång försäljningen, att turnera är ju promotion.

Philip: Vi är inte så långt fram i planeringen bara.

Andreas: Är det så? För jag menar publiken kommer ändå? Även om man inte säljer mycket plattor så har man en publik som alltid tar sig till giggen?
Philip: Ja, det får man ju hoppas.

Magnus: Så länge vi får en sättdeal, då vet man ju att då går inte vi back på det i alla fall.

Philip: Förutom att man blir 10 år äldre för varje turné (skratt).

Andreas: Sen måste jag fråga också, ni var ju med i Melodifestivalen 2016, hur kom det på agendan?
Magnus: Vi blev inbjudna att skicka en låt, det var precis innan vi skulle på turné. Två veckor innan deadline och vi får en inbjudan. Vi tänkte ”fan, vi har ingen låt, vi har ingenting och vi kommer inte hinna”. Detta var två dagar innan turnén, så att det gick inte. Men då hade Erik en låt som han hade skrivit åt Ronnie Atkins Nordic Union-projektet, som skulle bli hans singel. Då fick han fråga Ronnie ”är det okej om jag tar den här låten, för nu har det här dykt upp”?

Läs även
10 frågor - Del 11: Magnus Ulfstedt (Eclipse)

Philip: Men den gjordes om rätt mycket, va?

Magnus: Ja, vi arrangerade om den så att det skulle låta mer Eclipse.

Effie: Och kortades ner hörde jag också?
Magnus: Ja självklart!

Andreas: Max 3 minuter, på sekunden! Hur var cirkusen då?
Philip: Det var jättekul att få göra och se allt det här. Jag tycker att det roligaste var ju på kvällarna, du och jag (vänder sig till Magnus) släckte ju baren varje gång. Det var bara vi! Inga andra satt där, inte någon gång under hela festivalen var det någon annan artist som satt där och tog det lite lugnt. Utan det var hispigt. När vi hade första repet där, jag var så bakfull så jag var så fruktansvärt sjuk alltså. Och att ta sig igenom det där… Då skämdes jag lite.

Andreas: Men såg ni det som en tävling? Det är ju trots allt en tävling… Det är ju också ett enormt fönster för att synas.
Magnus: Ja, promotion var det. Vi hoppades ju självklart att vi skulle gå vidare till andra chansen, det var målet: att få maximal tid i TV.

Philip: Men det var lite, vad jag minns också… Det känns som det var tio år sen nu, men under veckans gång, man blir liksom överöst med sms och allt vad det nu är och mycket sådant Bet Hard och Bet Safe som liksom trissar upp odds. Vid en tidpunkt så var vi tippade som vinnare i det här… Då tänkte man ”ja, det kanske kan gå detta”. Så det byggs upp hela tiden. Så du kastas lite mellan olika hopp så att säga. Men det var inte så att vi trodde att vi skulle ta hem skiten direkt.

Andreas: Låten var ”Runaways”, den kom inte med på nya plattan ”Monumentum”.
Philip: Nä, den kom med på förra, deluxe versionen.

Magnus: Ja, vi har en deluxe version.

Andreas: Juste, för Armageddonize hade släppts innan! Och sen kom det en deluxe version…
Magnus: Ja, vi kan ju inte ha den på den kommande skivan, det hade blivit för sent och vi hade inte bara kunnat släppa den som singel, så då släppte vi som en inkluderad liveskiva och originalskivan, plus massa bonus, det blev en jättebra deal.

Effie: Dynazty gjorde samma sak med… Ja, nu kommer jag inte på vad låten hette.
Philip: (funderar lite och vrålar glad) LAND OF BROKEN DREAMS! Nu skulle Ulfstedt vara här, det är första gången jag kan svaret. Det här kändes bra!

Andreas: Men generellt sett, svensk hårdrock och svensk AOR är ju väldigt högt ansett runt om i världen, inom genren. Hur kan det komma sig att Sverige producerar så väldigt mycket bra melodiös hårdrock? Vi är ju ändå ett litet land…
Philip: Europe har säkert en liten touch med, att de har en framkant i det hela. Sen tror jag stenhårt på det här med snön, vädret och såna grejer. Man dyker ner i replokalen, i mörker liksom och går igång.

Magnus: Ja, man måste hitta på någon annan flykt.

Philip: Sen är vi ett flitigt folk också.

Magnus: Det finns många duktiga musiker på grund av gratis kulturskolor och sånt som andra länder inte har. Sen finns det bra band lokalt, man går och kollar på dem och då vill man vara lika bra själv. Tävlingen är hög. De frågar alltid det när vi är utomlands, ”varför kommer så mycket bra band från Sverige för?”. Men det är nog för att de inte vill fråga ”Varför är ni så dåliga?” (skratt).

Andreas: Vad är det som gör Eclipse så framgångsrika? Vad är ert hemliga recept?
Magnus: Jag tror det har att göra med att vi gör skivor som är bra, hela plattan. Man kan inte bara göra en frontladdad platta med två bra låtar och sen flumma loss på nå jazz odyssey. Det går liksom inte. Man måste ha en stadig produkt, kvalitet. Vi har inte så mycket annat att komma med, vi har inte råd med någon Kiss-ljusshow.

Andreas: För det är något jag kan tycka kännetecknar era plattor. De är väldigt jämna, på en väldigt hög nivå. Jämfört med andra som kanske har en lägre nivå och bara ett par låtar som sticker ut. Lyssnar man själv igenom plattan, så tänker man ”Det här måste vara den bästa låten”, sen hör man någon till och tänker ”Det här är lika bra, när ska det ta slut?”. Ni har hittat någon hemlig…
Magnus: Ja, bra låtar är den bästa rekvisitan att ha på scen.

Philip: ”Quote”! (skratt) Det handlar om att vara konsekvent. Nu har jag bara varit med i ett och ett halvt år, men det har ju jobbats liksom. Många tror såklart att det här bandet är helt nytt. Men det har liksom slitits…

Magnus: I arton år!

Andreas: Precis, ’99 bildades ni!
Philip: Ja, det har ju plöjts mil och lagts ner tid.

Andreas: Men nu var inte du med från starten, men hur gick det till? Det ser så väldigt lätt ut på pappret, man bildar ett band ’99, släpper en platta 2001 och sen rullar det bara på…
Magnus: Jag och Erik träffades på Musikskolan i Stockholm, Musikkonservatoriet hette det då, finns inte kvar. Erik hade en demo på fyra låtar han skickade in till olika skivbolag, han fick kontrakt på det, sen fick han lite panik, typ ”Fan jag måste ha ett band!”.

Philip: Vad var det för bolag förresten?

Magnus: Zeta Records, riktig skurk! Så då frågade han mig, kan du hjälpa till att skriva låtar och spela solon. Ja, självklart sa jag. Det var så det startade…

Andreas: Hur lyckas man få skivkontrakt då? Nu är det i för sig några år sen, ni släppte första 2001, men var det lättare då eller var det svårare då än vad det är idag?
Magnus: Det var extremt svårt då. Just vid den tidpunkten. Den här typen av musik var inte populär, snarare bespottad. Man fick nästan skämmas. Det var tungt att försöka bära sin egen fana då. Det var inte förrän 2006-2007 som det kom upp ett uppsving med den här typen av musik. Poodles och alla…

Philip: Men det är så häftigt tycker jag, ni släppte första plattan 2001-2003 och dessa dyker fortfarande upp på turnéerna och giggen. Folk har dem, det är samlarobjekt. Jag hittar dem på Ebay och skit för flera tusen spänn. Det är inte sant liksom!

Magnus: Skitplattor! Jag skulle inte betala en spänn för dem (skratt).

Philip: Det är så roligt liksom!

Andreas: Magnus, du var inne på det lite tidigare det här med favoritplatta. Den nya plattan inte är den bästa ni har gjort. Eller inte din favoritplatta, så sa du.
Magnus: Nä, inte min. Sen vad bandet tycker… men det är inte min favoritplatta.

Andreas: Ofta är det ju så att banden själva tycker att deras senaste faktiskt inte är den bästa. Sen går det några år och det kanske inte var det då, vad får dig att inte ha ”Monumentum” som din favoritplatta? Och vilken är det då?
Magnus: ”Bleed and Scream” är min favorit. Den la vi ner mycket tid på och det är den skivan som har de starkaste låtarna, tycker jag. Den låter mest hårdrock. Det faller mig mer i smaken.

Andreas: Jag kan säga att jag håller med dig. ”Bleed and Scream” är en fantastisk platta. Jag har de andra plattorna sen tidigare men tyckte att Eclipse var bra, men det var inte det där lilla extra. Sen hör man ”Bleed and Scream” och man blev totalt blown away.
Magnus: Det är bra, vi ville ha en varierad skiva när vi skrev den. Och det blev den verkligen! Det blev en perfekt variation på den plattan, det blev en parad, en dubbeltramp-låt och en poppigare låt. Det var liksom exakt vad jag ville göra! Mallen! Det verkar som att ju mindre tid vi lägger på’t desto poppigare blir det.

Philip: Sen att jag och Erik tycker att vi inte ska lyssna på Mange, ”Ta bort den där piratrock-grejen. Kör poppigare, poppigare!” Vi motarbetar Mange! (skratt)

Magnus: Ja, Erik motarbetar mig också, hela karriären har man krigat för att förstöra alla popidéerna och vice versa.

Andreas: Och ändå så har ni inte mycket pop vid sidan om.
Philip: Nääe, tänk om man skulle göra det!

Magnus: Han hade ju ett popband vid sidan om. Det var nyttigt för honom, för då fick han utlopp för den här popskiten och kunde sen fokusera på hårdrock. Nu har han inget popband så nu kommer spillret på Eclipse istället.

Philip: Jag tycker det är kanon alltså!

Magnus: Men det blir en kul mix. Jag har alltid tyckt att det ska vara äkta hårdrock, riktig hårdrock och det får inte spåra ur för mycket åt något håll.

Andreas: Men då kommer man in med de väldigt starka refrängerna, gör också att Eclipse är…
Magnus: Ja det är därför vi låter som vi gör också. Det är liksom nättade riff med poppig sång. Så låter vi ju!

Effie: Jag tycker det är ganska hårda gitarrer ändå. Jag menar, melodiös rock är ju nästan poppigt. Typ AOR…
Magnus: Vi är inte AOR…

Effie: Nä, det är ni verkligen inte! Utan jag tycker snarare att det är mycket hårdare… Det är nog så att det är sången som gör att det blir melodiöst. Men musikmässigt…
Magnus: Ja, det är hårdare…

Andreas: Speciellt ”Bleed and Scream” som är väldigt mycket riff.
Magnus: Ja, det är nästan power metal ibland.

Effie: I sommar så ska ni bland annat öppna för Aerosmith i Spanien, kommer ni ladda upp på något speciellt sätt eller blir det de gamla vanliga?
Philip: Det blir nog det gamla vanliga tror jag. 2 bärs innan!

Magnus: Vi kan inte göra så mycket, vi får bara en del av scenen som vi får använda. Det är bara försöka fylla den ytan så mycket det bara går. Jag vet inte vad jag ska hitta på för tricks!

Philip: Man är alltid förbi hela tiden, man måste på något sätt stanna upp och njuta någon gång. Då är det ett bra tillfälle att bara njuta.

Magnus: Ja, då ska man njuta. Antagligen kommer man vara så stressad…

Effie: Det är ju sjukt stort ändå!
Magnus: 31.000 människor!

Philip: Och så har vi Alter Bridge som förband!

Effie: Har ni stor publik i Spanien?
Magnus: Ja, det går riktigt bra där faktiskt.

Philip: Det är så kul att turnera i Spanien också, vintern, hösten, sommar och sol och sådär.

Effie: Sen kanske det blir lite jobbigt också, det är ju i juni, va?
Magnus: Ja, det här är i slutet av juni och så i Madrid. Det är extremt varmt vid den tiden, typ 40 plus! Las Vegas-varmt!

Effie: Då får ni passa på och dricka mycket… Vatten! (skratt)
Philip: Jag har faktiskt åkt på många såna här uttorkningsgrejer där man ligger och skakar, det är vidrigt alltså! Så jag har köpt fem paket med Resorb, så kör man några såna. Men det ska man inte säga till någon för då kommer alla andra som också ska ha, då tar de slut och man ligger där och skakar sen ändå.

Effie: Tänkte lite på nya videon som kom i måndags, den är ju lite mörk och speciell. Var fick ni idén ifrån? Vad är tanken bakom den? Eller hade ni nå tanke bakom?
Philip: Nja, det är ju låten liksom! Det är ju en mörk låt egentligen. Det är taget från texten egentligen… Jag tycker den blev jättebra. Det är kul att göra något annorlunda, som sticker ut lite.

Magnus: Ja, han som gjorde vår video, David Guvå, Han tolkade texten på det viset. Det kanske inte var det som var tanken från början, men det blev jättebra. Det är ju så alla ska göra, tolka. Så att hans idé var att jorden går under, en komet som är på väg ner till jordklotet.

Effie: Jag tycker att det är lite tråkigt att inte ni syns så mycket i videon…
Magnus: Jag tyckte att det var väldigt skönt (skratt). Fyfan för att stå där och larva sig och låtsas leka rockstar.

Philip: Jag tycker det, det finns ju lite att fånga… Sen att vi alla hatar att göra videos, det spelar ju in lite.

Magnus: Fyfan alltså! I för sig skulle jag kunna hoppa in och köra gitarrsolon om de filmar mig på ett berg som Slash, det hade varit coolt!

Andreas: Det får bli nästa video…
Philip: Ja, den grejen måste vi göra! Det är lite check-grej.

Andreas: Eller som Pretty Maids, uppe på hustaken vilket var det? Future World, kanske? (Love Games, red. An.) Ja… Okej killar, det är strax dags att äntra scenen, vad ser ni fram emot kvällens gig? Första på turnén?
Philip: Ja, det är alltid lite halvnojigt. Just första är det ju alltid mycket nya grejer, nya avslut och framför allt saker vi kastade in sent i natt. Det är lite svajigt men det kommer bli grymt kul!

Magnus: Ja, några grejer som vingar, men jag ser fram emot att spela rätt.

Andreas: Kul att ni ville vara med och tog er tid!
Magnus & Philip: Tack för att vi får vara med!

Relaterat:

10 frågor – Del 11: Magnus Ulfstedt (Eclipse)
2017-12-02 – Mattias Högström

Liverecension: Electric Boys + Eclipse – Cirkus, Stockholm 2017-10-22
2017-10-23 – Calle Englund

Nordic Union släpper ny platta
2017-10-12 – Johan Hagberg

NY VIDEO: Eclipse – The Downfall Of Eden
2017-07-22 – Ron Dahlgren


Ämnen

eclipse

Effie Trikili

Skribent/Fotograf

CHEFREDAKTÖR

ANNONSANSVARIG

WEBB/SOCIALA MEDIER

Rocken är inte död!

Är du sugen på ny musik?
Här hör du de bästa rocklåtarna just nu!
Listan uppdateras varje fredag.

63 Shares
Share60
Tweet
Buffer3