VECKANS TOPPNYHETER
Inga inlägg hittades.
MEST DELAT I VECKAN
FLER ARTIKLAR

The Pete Flesh Deathtrip – Jag är så jävla löjligt pretentiös – men det står jag för

62 Shares

The Pete Flesh Deathtrip - Jag är så jävla löjligt pretentiös - men det står jag för 1
Lineupen på Through Dungeons, Chapter I från vänster till höger: Rogga Petersson, Henrik Borg, Pete Flesh och Dimman, även kallad Mr. Dim

Det är snart ett år sedan jag intervjuade Pete Flesh senast. Då hade The Pete Flesh Deathtrip just släppt plattan Svartnad. Upphovsmannen var själv överraskad över det positiva mottagandet, men har ändå hållit envist fast vid idén att endast skapa musik som känns relevant för sig själv.

Nu har singeln Through Dungeons, Chapter I släppts, och inom kort äntrar bandet studion för att spela in nästa alster. Through Dungeons gästas av sångarna Rogga Petersson (Merciless) och Dimman (Harm´s Way, Trash Amigos). Plattan som släpps via Critical Mass har producerats av Henrik Borg, som även spelar trummor.



Kan du berätta om skivtiteln, Through Dungeons? Eftersom det även står Chapter I på omslaget så blir jag ju givetvis genast nyfiken på om det kommer att komma en del II.

Jo, det är det som är tanken, absolut. Jag skriver låtar hela tiden och har en massa material liggandes. Den låt som Rogga sjunger på (The True Salvation) var över från Svartnad, den passade inte in i helheten. Det var absolut inget fel på låten, men jag tyckte att skivan riskerade att bli för lång, sedan var jag inte helt klar med texten heller, som Rogga nu har skrivit helt själv. Jag gillar iden med att släppa sådana här singlar ibland, då får vissa låtar som jag inte tar med på en fulllängdare en annan och bättre betydelse. Titeln i sig, “Through Dungeons”, är en del i (precis som bandnamnet) skapandet och processen av den sinnesstämning jag utgår ifrån hela tiden när jag skriver.

 The True Salvation är ju mer brutal gammeldöds, och påminner inte så lite om de grejer du gjorde med Deceiver och Maze of Torment, eller vad säger du själv?

Absolut, det ligger väl nåt i det. Gör jag den typen av låtar så hamnar man i ett mönster som sitter i ens DNA, sen försöker man knorra till det lite, som att Rogga sjunger på den och har skrivit texten.

Och så har vi White Faced Devil. När jag först hörde den så frågade du om min åsikt och jag sa att den lät lite som Danzig och Sisters of Mercy. Jag blev lite överraskad, för vi har inte hört den sidan av Pete Flesh innan. Det var hur som helst väldigt bra det med.

Det var kul att höra. Grejen är att jag har så jävla mycket material av alla möjliga stilar och jag gillar självklart allt av det, och grundtanken när jag startade TPFDT är att jag tar in precis vad jag vill, så länge det har den funktion jag är ute efter och att det passar in. Jag kan förstå att det för en utomstående blir jätteannorlunda med en låt som “White Faced Devil”, men för mig själv så har jag skrivit sånt här länge, och använder inspiration från exakt samma slags källor som jag gör annars, bara att jag sätter ihop det annorlunda. Och självklart blir det annorlunda när man tar in någon som sjunger med clean sång. Men det ska finnas en röd tråd där hela tiden även om det finns olika kontraster. Så länge du har en stark integritet och ståndpunkt i det du gör så ska låtens utgångspunkt aldrig vara vilken genre den sedan kommer att passa in i, bara att det ska bli en bra låt som du känner starkt för.

https://open.spotify.com/album/7vp6ptscLgKo3R2PwCiM5N

Ja, vi har ju vid annat tillfälle diskuterat The Doors. Är det bra musik så är det bra musik helt enkelt, oavsett om det kallas jazz, blues eller metal.

Just det. Sedan blev det ju så att jag hittade mitt uttryck i just metal, även om jag till exempel lyssnade lika mycket på The Sisters of Mercy och Dead Can Dance som Morbid Angel och Bathory. Sedan har jag ju gjort massa annan musik som kanske inte så många har hört, allt från ambient saker till annat som påminner om just “White Faced Devil”. För tre år sedan gjorde jag en demo under annat namn som jag lade ut på Youtube. Det tog två dar innan bolaget Avantgarde från Italien hörde av sig och ville signa direkt. Jag höll då också på med “Svartnad”. Det slutade med att jag där och då bestämde mig för att bara köra på TPFDT, hur dumt det än kan låta, eftersom det var ett bra erbjudande plus att jag alltid har haft svårt att hitta bolag åt TPFDT. Men jag har en idé och vision kring TPFDT som jag tänker fullfölja, och den är långtifrån klar.

Du säger att du har en massa låtar på lager. Har du planer på vad som kommer att hända härnäst? Lägger du ens upp långsiktiga planer?

Jag kommer att börja med en ny skivinspelning i Mars. Egentligen skulle jag dragit igång redan i December, men på grund av olika personliga saker så blev det inte så. Det är också anledningen till att jag själv inte bidrar med någon sång. Så jag beslutade mig för att bara göra ett singelsläpp så länge för att få ut lite kreativ abstinens. Rogga och jag hade snackat om hans bidrag redan i somras. Först tänkte jag att det bara skulle vara en låt och bara släppas digitalt, men så tänkte jag att det skulle vara kul att få ut musiken på vinyl också, så då satte jag ihop “White Faced Devil” också, en grund som legat länge. Att jag själv inte skulle sjunga på den var bestämt sedan idén till låten tog form, så det passade bra i detta läge då jag inte skulle sjunga något själv, bara att jag inte har haft något självklart val av sångare. Sedan kom jag att tänka på Dimman som Henke känner och han var på. Jag gillar verkligen hans sång i alla band och projekt han har haft. Idén var att få den att kännas mer tillbakalutad, att få fram det exakta elementet för det uttryck jag vill ha. Det ska antingen kännas som att  jag hade sjungit på låten, om jag hade kunnat sjunga så bra, eller som att han som sjunger låten har skrivit den. Tar jag in någon som sjunger istället för mig så måste det finnas en integritet i uttrycket som personen har, jag tar ju inte in någon bara för sakens skull. Ja, jag lägger ofta upp långsiktiga planer. Jag tror de flesta som håller på med musik och är den kreativa motorn känner igen sig i att man ofta ligger före i allt skapande.

Jag måste bara fråga en grej. Nu har det ju gått ett tag sedan Svartnad släpptes och den blev ju en sådan kritikerframgång att det var galet. Du fick nästan bara högsta och näst högsta betyg i massor av tidningar och webzines världen över. Har det påverkat dig att du fick en sådan plötslig framgång efter alla slitsamma år? Bryr du dig eller skiter du i det? Hur hanterar man en sådan sak?

Att jag skiter i det är fel ord att använda, klart man bli påverkad på nåt sätt och man blir tacksam. Men det sätter aldrig en grund i hur ett nästa släpp ska låta. Jag tänker aldrig vagga in mig i någon slags trygghet i mitt skapande. Jag är så jävla löjligt pretentiös – men det står jag för. Jag måste hitta rätt toner, en viss följd. Sen skiter jag i om det är svårt eller inte. Musiken måste, hur krystat det än låter, ha en stark betydelse för mig själv.

Men det hörs. Och det är väl därför plattan uppskattats, att den är ärlig och rak. Jag tänker till exempel på Burial Shore som en låt Nick Cave skulle gjort en riktigt jävla bra cover av.

Ja, absolut. Många av de låtar jag gör kan man lätt plocka ner, då mycket är skrivet utifrån en akustisk gitarr eller en ackordföljd på ett piano. Jag gillar verkligen stämningen som ett piano ger. Folk säger att det finns en speciell stämning på Svartnad. Om de bara visste hur jävla mycket pianogrejer det ligger under alla lager av ljud på den plattan.

spotify:track:1AmmJtT0anG3NGzlKFxWqw

En helt annan grej. Vem har gjort omslaget till singeln och vad är det vi ser?

Det är min storebror som tog presskort på mig inför Svartnad. Jag finns egentligen med på kortet som i original har ett större spektrum av höger och vänster sida, men klipptes bort och fokuset blev istället “tornet”. Att det blev just detta är inte bara en slump, sen jag såg kortet har jag bestämt att göra något av just detta. Han som gjorde omslaget på Svartnad fixade till loggan och sådant. Det är från en minneslund i Strängnäs. Kanske lägger jag ut originalkortet någon gång.

Berätta gärna om Henke Borgs roll i TPFDT och hur ni brukar jobba ihop. Ni har gjort en del saker ihop nu.

Han har självklart en stor betydelse i hur saker blir och låter då han är producent och spelar trummor. Jag sätter ihop låtar hemma och försöker få in de idéer jag har. Som en slags slaskdemo. Sen tar vi det därifrån, jag försöker förklara vad jag är ute efter, han får en vibe över helheten, och sedan börjar vi bolla idéer om allt från trummor till olika ljudlandskap och så vidare, beroende på vad låten behöver eller inte behöver. Vi båda är jäkligt öppna för att testa olika saker. Ibland kanske jag har en ide som man kanske tittar upp i taket åt, men blir jäkligt bra i slutändan, och ibland är det tvärtom. Precis som allt som har med TPFDT att göra; följer det bara grundvisionen och det visuella uttrycket så är ingen idé dum.

Några slutord?

Tack för intervjun, det är uppskattat. Vinylversionen av singeln kommer att finnas ute till sommaren. Håll er uppdaterade på TPFDT’s Facebooksida.

https://www.facebook.com/peteflesh

62 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter