Glöm inte att rösta på Rocknytt Topp 20 - Avslutas Lördagen den 24/4 kl 18.00
Rösta på Rocknytt Topp 20 här »
VECKANS TOPPNYHETER
MEST DELAT I VECKAN
FLER ARTIKLAR

Intervju: The Pete Flesh Deathtrip

88 Shares

pete fleshPeter Karlsson, eller Pete Flesh, är Strängnäsbon som under många år varit aktiv i metalmusikens underground, och släppt mängder av skivor med band som Deceiver, Thrown, Maze of Torment och Flesh. Nu har han släppt sin nya hyllade platta Svartnad i enmansprojektet The Pete Flesh Deathtrip (TPFDT). Rocknytts Niklas Webjörn har fått en intervju.

Kan du berätta om inspelningsprocessen av nya skivan Svartnad? Hur skiljer den sig från förra plattan Mortui Vivos Docent?

– Den skiljer sig ganska mycket i det avseendet att jag använde mig av en annan studio (Studio Lyhört) plus att jag hade en annan trummis och producent inför ”Svartnad”. Sen behövde jag inte åka iväg denna gång då studion ligger i samma stad som jag bor i. Jag hade helt enkelt mer tid och kunde fokusera på låtarna och helheten på ett helt annat sätt. Antingen får jag till en skiva exakt som jag har den i huvudet denna gång, eller så slutar jag helt att spela in skivor och gör det bara hemma och spelar in för mig själv. Inspelningsprocessen blev extremt ingående och detaljerad. Jag var extremt manisk med att få till låtarna och strukturerna som jag ville ha dem. Total ärlighet är anledningen till att jag ens gör musik. Henke (trummor/producent) var exakt lika manisk i det arbete han gjorde. Har aldrig spelat in med nån där jag kan känna sån jäkla respekt för dess mani. Jag är exakt likadan i själva låtskrivandet. Vi kände knappt varandra innan detta samarbete. Men vi gick på en magkänsla att detta skulle kunna funka.



Bortsett från trummorna som Henrik Borg sköter, så gör du allt själv. Stämmer det?

– Förutom trumpeten som kommer in 1.30 efter själva pistolskottet så gjorde Henke även en grym bakgrundssång på partier i låtarna ”The Sun Will Fail” och ”Melting the Frost From Your Eyes”. Man försöker hela tiden hitta små saker och idéer som gör stor skillnad i det stora hela, och detta funkade riktigt bra. Sedan är kanske 20% av klaviaturpålägg gjorda av honom i studion, resten av såndat gjorde jag hemma. Henke har definitivt en stor roll och cred i hur denna platta blev som den blev.

Jag tycker det verkar som om tankar på dödens ofrånkomlighet och slutgiltighet dominerar texterna mer än någonsin. “From the mountains we travel alone. All ends in nothing else, than the darkness, than the void.” (Från The Sun Will Fail). Är denna avsaknad av tro på livet efter detta något som trots allt är en drivkraft för dig?

– Det är absolut en stor drivkraft, tillsammans med en hel del annat som skulle kunna uppfattas som samma typ av kategori för den som är så lång borta från dessa tankar som det går. Men för mig mynnar allt ut i olika detaljer av känslolägen och tankar som egentligen kanske tillhör samma avgrund. För mig är det en ständig närvaro i min vardag, även om det inte alltid märks. Det är den känslan jag försöker få fram på skivan.

Du släppte tre album under namnet Flesh: Dödsångest, Temple of Whores och Worship the Soul of Disgust. Hur kom det sig att du ändrade namnet till The Pete Flesh Deathtrip? Är det litegrann frågan om en “Pete Flesh Egotrip”?

– Om ego är samma sak som att följa sina tankar och visioner fullt ut så är det absolut en egotrip. Men om jag är ett ego generellt sett – nej. Det rätta svaret är att det fanns ett Flesh i USA som började maila mig om stämning osv. Detta var i samma veva som det bandet jag var i då, Deceiver, lades ner, likaså mitt projekt Thrown. Flesh var lite mer åt old school Death Metalhållet och jag hade alltid andra olika band och projekt där jag fick utlopp för mina influenser. Nu var jag så jävla trött på att ha allt detta, och ville bara fokusera på en enda sak; att ha total kreativ frihet och göra precis de låtar jag hade i huvudet. Passade ett Black Sabbath liknande riff in efter ett mangelparti och fyllde den känsla och funktion jag var ute efter så skulle jag använda det. Allt skulle sammanflätas i helhetsintrycket med sång, gitarr melodier, andra pålägg osv. Sedan handlade det om att göra hela saken 100% personlig. Jag kallades redan Pete Flesh, så jag tog det namn som jag tyckte summerade det hela bäst.

På din hemsida och på TPFDT’s merchandise står texten Blackened Death Doom. Kan du förklara tanken bakom beteckningen?

– I början hade jag ingen beteckning alls på detta, jag ville inte tänka i genrebenämningar. När första skivan, Mortui Vivos Docent, kom ut så kanske det stod i 80% av recensionerna ”Blackened, Death, Doom”. Jag tänkte att de har alla, oberoende av varandra, lyssnat på musiken på ett mer objektivt sätt än vad jag någonsin kan göra, då jag ju gör all musik. Jag kan lyssna på ett parti i efterhand och verkligen höra tex Pink Floydtoner, samtidigt som nån skriker ”det låter som Immortal från den skivan!!!”, fast jag inte ens hört det. Det är det som är det grumliga med referenser och beteckningar, vi har alla olika. Hur som helst, jag tyckte inte att de var helt ute och cyklade med den benämningen, och istället för att jag skulle försöka komma upp med nånting själv så började jag använda det.

Jag har noterat att skivomslaget på Mortui Vivos Docent fick ett helt nytt utseende i och med att Critical Mass släppte en den på vinyl. Den går nu mer i stil med nya albumet Svartnad, och ger ett något seriösare intryck än fellatiomotivet på CD-utgåvan. Vem är den nya konstnären, och hur gick tankarna kring utformning av konvolut och merch?

– När det kom på tal att Critical Mass Recordings skulle släppa den på vinyl två år efter att CD´n släppts av Pulverised Records så kände jag ganska naturligt att jag ville göra något speciellt av det hela, och ha ett annat omslag. Jag har absolut inget mot originalomslaget, antingen gillar man det eller inte. Att jag bytte till ett annat omslag inför vinylsläppet har inget att göra med vad som ser seriösare ut eller inte, utan mer att det skulle gå bättre ihop med vad jag vill förmedla med musiken. Även om jag gillar kontraster så blev det fel typ av kontrast. Men jag tror att i och med att jag bytte så kommer originalomslaget få en mer rättvis betydelse ju längre tiden går. Det nya omslag som användes till Mortui Vivos Docent-vinylen gjordes av en amerikan som har MRD Art. Omslaget till Svartnad och t-shirtdesignen gjordes av en tysk konstnär/illustratör som heter Aybars Altay. Jag kom i kontakt med honom av en ren slump. Otroligt talangfull kille i allt han gör. Kommer definitivt att samarbeta med honom igen.

TPFDT har behållit döskallen från Worship the Soul of Disgust. Den vore väl grym som tatuering?
– Absolut. Har planer på att göra en speciell ryggtavla med olika delar från TPFDT.

Svartnad har fått lysande kritik både utomlands och i Sverige. Betyder kritik något för dig, eller är du som författaren Carina Rydberg som hävdar att hon somnar om när hon hör morgontidningarna rasa ner genom brevinkastet på recensionsdagen?

– Självklart har kritik från media och vad folk tycker betydelse, men den har inte lika stor betydelse generellt sett som den hade förr, pre-internet. Idag kan du marknadsföra det du gör på ett helt annat sätt, oavsett vad tidningar och annan media tycker. Så länge du tror på det du gör och står för det så kan du alltid hitta likasinnade. Allt beror på hur mycket arbete du är villig att lägga ner.

Har du lust att prata om förebilder för ditt skapande, eller börjar det bli uttjatat? Jag tycker mig höra spår av vissa band, framför allt tidiga Tiamat och Bathory, och i viss mån Pink Floyd

– De tre banden finns absolut med i kompotten av allt som har färgat mig från min uppväxt till där jag är i dag. Jag lyssnar på all typ av musik och skiter totalt i vad som tillhör vilken genre, så länge det tilltalar mig. Är det finsk ångest tangomusik eller Possessed, det har ingen betydelse. Igår satt jag och lyssnade på en 3 timmar lång Jazz-samling, och hittade ett tonbyte som lät jäkligt grymt. För att dra lite mer band/artister/musiker/olika skivor som definitivt har påverkat mitt DNA: 70-tals Alice Cooper, Black Sabbath, Randy Rhoads, ”Altars of Madness”, Dismember, The Cure, Chuck Schuldiner, ”Crack the Skye”, Sadus, Sisters of Mercy, Hanoi Rocks, ”Watching from a Distance”, GBH, Autopsy, Thåström, Celtic Frost, David Eugene Edwards, Rush, Candlemass, ”Schizophrenia”, Ritchie Blackmore, Slayer, Tormentor, Danzig, ”Killers”, Neurosis, Master´s Hammer, ”Ride the Lightning”. Det finns hur mycket som helst att ta ifrån, men för att få en någorlunda bild.

Att tala om inspiration kan vara missvisande, en del kanske skulle säga att man som konstnär gillar det man gillar, man provoceras av saker och ting, och man skapar utan att tänka så mycket på saken. Men ändå, har du andra inspirationskällor? Film, historiska eller politiska händelser? Religion?

– För mig så samlas allt i ett stort lager av antingen omedvetna eller medvetna källor som man tar fram när man vill uttrycka olika typer av känslor. Ibland har man ingen aning om vart någonting kommer ifrån, och ibland är det helt klart. Jag gillar tanken på att man inte behöver ha ett klart svar på allt. När grabben har fotbollsträning kan jag komma på mig själv sittande med mobilen och läsa om kvantfysik eller grekiska filosofer. Varför jag gör det har jag ingen aning om, för det är ingenting jag gör en stor sak av. Jag bara dras till saker som inte har ett definitivt klart svar. Jag kan inte påstå att specifika historiska eller politiska händelser lyser igenom det jag gör. Religion har självklart en roll, men ur ett mer känsloladdat perspektiv. Det har nog mer att göra med historia och politik i det avseendet. Film har absolut en stor roll, och abstrakta saker, landskap, olika vyer, värderingar i mentala/filosofiska/psykiska tillstånd.

Vilka band var det som du först fastnade för? Du tillhör ju OKEJ-generationen som växte upp under ett 80-tal där band som W.A.S.P., Twisted Sister och framför allt Kiss dominerade hårdrocksutbudet. Eller lyssnade du rentav på hårdare tongångar ?

– Mitt första hårdrocksband som jag riktigt dyrkade var Twisted Sister. Det var när ”Under the Blade” kom. ”The Number of the Beast” kom där i samma veva. Sen var det en period där det bara var Black Sabbath, Ozzy och Motörhead. Vidare till Metallica, Slayer osv. Jag var ganska sen med den mer extrema formen av Metal. Köpte Bathorys ”Blood Fire Death” och ”Schizophrenia” med Sepultura samtidigt. Jag får fortfarande gåshud av bara tanken på när jag hörde dem för första gången, det går inte att beskriva.

Jag hörde av en polare som varit på en Maze of Torment-spelning att det stod en full kille bredvid honom som pekade på loggan och skrek: “Men vafan är det för ett band som döper sig till Maze of Ormen!?” Han hade missat att de båda uppochnedvända korsen i loggan var bokstaven T. Kommentarer på det?

– Detta är min typ av humor. Tror jag fan har den händelsen kvar någonstans i bakhuvet. Nu pratar vi någon gång mellan ´95-2000. På den tiden drack jag bara Kir och det blev en sak av det, så jag fick alltid Kir på spelställen istället för öl. Ibland blev man full. Jag vet att jag låg på scen på en spelning i Falkenberg och tyckte jag var jättebra, men det tyckte ingen annan. Jag har för mig att nån skrek ”Maze of Ormen” då. Men det hände vid fler tillfällen, det med ”Ormen”, så kan ha varit vid annat tillfälle. Allt är bara som en stor dimma från den tiden.

Vad hoppas du på i framtiden för The Pete Flesh Deathtrip? Finns det t.ex. planer på spelningar framöver?

– Just nu är det mycket att sitta och göra promotion för skivan osv. Det finns absolut planer på att spela live, det pågår en process bakom allt det andra, det är vissa små saker som måste fixas bara. Har även planer på att köra in en cover och en annan låt enbart för en vinylsingel. Vi får se hur det blir. Musik sitter jag och skapar hela tiden.

Lycka till med allt. Stort tack för att du tog dig tid att svara på frågorna!

– Inga problem Niklas, tack själv för intervjun.

Svartnad släpptes den 16/5 via Critical Mass, och skivan recenserades i Rocknytt den 18/5

88 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter