Det dansk-svenska bandet Evil Masquerade firar i år tio år som band och gav ut sitt sjätte album i slutet av april. I sommar väntar spelningar på europeiska festivaler, men även ett besök i grundaren Henrik Flymans hemtrakter Timrå. Rocknytts Jenny Persson fick en liten pratstund med honom, bland annat om senaste skivan och nye sångaren Tobias Jansson.
För de flesta svenskar kanske du fortfarande är mest känd från det numera kultstämplade bandet Moahni Moahna som gav ut två album i början av 1990-talet. Hur skulle du kort presentera dig själv för de som ännu inte vet vem Henrik Flyman är?
– Jag är en svensk Köpenhamnsplacerad fulltidsmusiker och låtskrivare som trivs utmärkt med just detta. Det är kul att så många minns mitt första band Moahni Moahna. Idag har jag omkring 10-12 album och en bunt singlar i diskografin. Plus en massa outgivet material i STIMs arkiv som härstammar från allt mellan teater och dansband. Jag tycker helt enkelt om att skriva musik. Den röda tråden och det de flesta kopplar ihop mig med är hårdrocken.
Jag har förstått att du är lite av en multiinstrumentalist. Hur många instrument kan du spela egentligen?
Ja, förutom gitarr då.
– Det beror ju helt på hur man definierar ”att kunna spela”. Andra instrument som jag har spelat bra nog för att hamna på skiva är bas och keyboard – och sång, om det räknas som instrument. Dessutom har jag fuskat med blockflöjt, diverse slagverk, banjo, mandolin och antagligen ett par fler. Det är alltid kul att pröva nya instrument och försöka förstå hur dom funkar.
På de första fyra skivorna var det du som spelade keyboard tillsammans med gästkeyboardister som exempelvis David Rosenthal och Tony Carey. Från och med Pentagram har ni en permanent keyboardist i Artur Meinild. Hur har det påverkat bandet att äntligen ha en fast keyboardist?
– Det blir självklart mer stabilt med en och samma kille bakom tangenterna. Det tog lite tid att hitta den rätta för bandet, men nu känns det riktigt bra.
Det är du som skriver all musik och text i Evil Masquerade. Var får du inspirationen ifrån? Vad är det som får en låtidé att födas hos dig?
– Många idéer kommer från diverse svamp jag hittar i skogen. Men ibland kommer det även schyssta prylar när jag sitter hemma i studion och leker. Det handlar om att vara på plats och ta vara på bra melodier när de väljer att dyka upp. Det tar tid men det är värt det. Många bra låtar har dykt upp mellan midnatt och soluppgången, men det funkar fint på dagen också.
Från och med förra skivan, Pentagram, ligger ni på egna skivbolaget Dark Minstrel Music. Vad fick er att bestämma er för att starta eget?
– Jag kände mig aldrig nöjd eller respekterad av andra bolag. Till sist kom jag till en punkt där jag hade fått nog. Jag lägger ner oceaner av tid på musiken och slutresultatet betyder mycket för mig. Det kändes oansvarigt att fortsätta arbeta med folk som inte hade samma inställning. Den bästa lösningen var att skräddarsy en modell som passade bättre till bandets behov. I år har Evil Masquerade existerat i ett decennium. Dark Minstrel Music var nödvändig för att garantera nästa decennium. Nu kör vi så att det ryker.
Nya skivan heter The Digital Crucifix. Berätta mer om den.
– Den är en naturlig fortsättning på våra första 10 år som band. Man känner igen sig från tidigare plattor, men samtidigt tycker jag att man kan märka att vi har blivit duktigare till vårt hantverk. 
Arrangemang, låtskrivning, framförande och produktion har alltsamman blivit märkbart vassare.
Det känns som att många av låttitlarna har något budskap. Är det så och om ja, vilket är Evil Masquerades budskap till världen?
– För Evil Masquerade har det alltid handlat primärt om musiken och melodierna. Men en bra låt blir självklart ännu bättre om texten känns rätt. Jag tycker att texterna på nya plattan följer samma trend som musiken och att de funkar bättre än någonsin. I bandets tidiga existens hade texterna en annan betydelse. Man kan säga att det fanns mer utrotningshotad svamp i skogen i gamla dagar. ‘The Digital Crucifix’ är till stora delar en reflektion på världen vi lever i just nu. Men den överordnade grundidén med plattan är bara att man ska få lust till att dricka öl och headbanga. Vi gjorde kliniska analyser av musiken innan vi släppte plattan och alla testpersoner i kontrollgrupperna uppträdde över förväntan vid full dos.
Hur går det till när en ny Evil Masquerade-skiva blir till? Har du/ni någon speciell arbetsprocess ni följer?
– Det är oftast ungefär samma modell. Jag skriver och spelar in en massa förproduktioner. Bandet lyssnar och berättar vad dom gillar bäst. Jag fortsätter att skriva mer material i den inriktningen och försöker hitta en bra balans i låtlistan. När vi har en grundmall till hur skivan borde vara så raderar vi förproduktionen, spelar in allt från grunden och bandet kommer med inputs till sina framföranden. Största delen av en produktion brukar vi spela in i min studio och till valda delar använder vi externa studios. Mixen har vi nästan alltid gjort tillsammans med Tommy Hansen i Jailhouse Studios. Min roll som producent är gammaldags i och med att jag finns med genom hela produktionslinjen från låtskrivning och arrangemang, vidare till inspelning och slutligen mix.
Du brukar ju ofta stoppa in delar av något känt klassiskt verk eller folkvisa i Evil Masquerades musik. Vad blev det på The Digital Crucifix?
– Jag tror faktiskt att jag skippade det den här gången. Det kändes överflödigt. Vem vet? Nästa platta kanske.
Bandets basist Thor Jeppesen regisserade videon till första singeln, Like Voodoo. Vad är historien bakom det?
– Vi har aldrig haft en fast regissör till våra videos. Men så visade det sig på fyllan en gång att Thor hade stora talanger till just detta. Så vi tänkte att det kunde vara spännande att låta honom pröva vingarna i ett seriöst projekt. Så här i efterhand kan vi konstatera att det funkade kanonbra och att han sannolikt kommer regissera fler av våra kommande videos.
{youtube}_bCR349Gn0o{/youtube}
Den kanske mest påtagliga skillnaden på detta album jämfört med de tre tidigare är att sångaren Apollo Papathanasio inte längre är med i bandet. Jag har förstått att det inte ligger någon schism bakom det hela utan att ni fortfarande är vänner?
– Helt sant. Vi hade bara lite olika prioriteringar kring vad vi ville fokusera på. Vi har tänkt oss att satsa ännu mer på musiken och allt som kommer med det. Det kändes svårt att göra tillsammans med Apollo som fick fler och fler andra åtaganden i sin almanacka. Därför föreslog jag att vi skulle dela på oss. Hellre det än att riskera vänskapen på grund av eventuella framtida frustrationer. Vi är fortfarande vänner. Allt annat skulle bara vara dumt. Vi har ju lirat in tre plattor ihop och varit i band tillsammans i sju år. Nu har Tobias tagit över mikrofonen och han känns som en mycket värdig efterträdare. Att han dessutom kan sjunga både Apollos och vår förste sångares material till perfektion gör ju inte saken sämre. Tobias är en klippa.
Finns det chans att Apollo gästsjunger på något med Evil Masquerade alternativt gör någon låt live i framtiden?
– Inte omöjligt.
För att återgå till redan nämnde Tobias Jansson (även sångare i Saffire). Hur kom du i kontakt med honom?
– Jag träffade honom för några år sedan när han lirade med ett av sina tidigare band i Köpenhamn. Det var ett gig som låg mitt i veckan och klubben hade gjort dålig reklam så tyvärr var det nästan tomt. 
Tobias imponerade genom att leverera en konsert som om lokalen var utsåld. Han sjöng fantastiskt bra. Vi fick ett par öl på nattkröken och efter det har vi haft lite sporadisk kontakt. När det stod klart att vi behövde en ny frontman var Tobias mitt första och enda förslag. Som tur var tyckte han också att det var en bra idé.
Jag tycker han ganska ofta låter kusligt likt Apollo. Är det också något du reflekterat över?
– Det beror nog på att de har flera gemensamma inspirationskällor. Evil Masquerades material gör utan tvivel dessa inspirationer extra tydliga. Dessutom är både Apollo och Tobias producerade och mixade av samma personer. Detta bidrar ju självklart till att vissa likheter blir ännu tydligare. Tobias är dock ingen Apollo-kopia. Han har definitivt sin egen stil.
Tobias har ju inte varit med så länge i bandet. Har han ändå hunnit tillföra något?
– Tobias har varit otroligt värdefull för Evil Masquerade. Han har tillfört ännu mer entusiasm till hela bandet och en lite brutalare sida som är kul att använda ibland. På det personliga planet känns det som att han redan har varit med i flera år.
Evil Masquerade firar 10-årsjubileum som band i år och har till dags dato gett ut sex album. Hur skulle du vilja beskriva bandets musikaliska utveckling från starten till idag?
– Grundidén är densamma. Vi gör det vi har lust till utan att kika på vad som är trendigt för stunden. Vi försöker göra det så bra vi kan och utan att bli alltför förutsägbara. Tiden har självklart bidragit med en hel del användbar erfarenhet. Vi har blivit betydligt mer träffsäkra. Jag ser en lång och ljus framtid för Evil Masquerade.
Trots att bandet funnits i ett decennium är ni fortfarande ganska okända här i Sverige. Vad tror du det beror på?
– Antagligen för att det finns så otroligt många band som kämpar om allt för lite plats. Dessutom är Evil Masquerade lite svårplacerade i och med att vi är helt ensamma om det vi gör. Man kan känna igen många välkända band i Evil Masquerades musik – men det finns inget band som låter som oss. Vi blir lite svårare att marknadsföra, men samtidigt är jag helt säker på att det är just vår personliga stil som är orsaken till att tillströmningen av fans har varit så markant sedan ett par år. Det kändes lite surrealistiskt när vi började få massor av radiotid i och med förra plattan, framför allt i USA men också i Europa. När det stod på som bäst så var vi i rotation på omkring 100 radiostationer samtidigt. Detta, i god kombination med intervjuer i flera av kanalerna, har ju bidragit till att boosta allt ännu mer. Så jo, det gick lite långsamt i starten men nu börjar det se betydligt ljusare ut.
Tycker du att det är fler ute i Europa eller andra delar av världen som känner till bandet än det är här i Sverige?
– Definitivt. Sverige har alltid varit lite långsamt. Märkligt nog. Det är fortfarande betydligt fler som känner till oss i USA, Latinamerika, Europa, Ryssland, Japan, Kina och Korea än det är i Sverige. Dubbeluppslag i stora metallblaskor händer fortfarande bara i andra länder. Men nu börjar vi se en förbättring även i Sverige. Kul.
Du spelar också med gothbandet Lacrimosa. Hur kom du med där?
– De ringde och frågade om jag ville lira på deras Sehnsucht-världsturné 2009. Jag tackade ja och har fortsatt efter det. Idag har vi varit runt jorden flera varv tillsammans och spelat inför hundratusentals människor. Kul.
Har ditt samarbete med dem gett dig några erfarenheter du har användning för i ditt arbete med Evil Masquearade?
– Helt klart. Nu känner jag en hel del folk personligen som jag tidigare bara hade varit i kontakt med via email eller inte alls kände. Dessutom är det ju klart att det kommer en massa rutin på köpet när man lirar så mycket på så varierade ställen. Kontakter och rutin är guld värt.
Ni har en spelning inbokad den 30 augusti i dina gamla hemtrakter i Timrå. Det måste vara väldigt speciellt att ha en spelning på hemmaplan?
– Det blir hur kul som helst. Det var ju där allt började. Stället är ganska litet, men det spelar ingen roll. Timrå har betytt mycket för det jag gör idag.
Har ni några fler spelningar inbokade förutom den redan nämnda?
– Ja, vi lirar på Dokk’em Open Air i Holland i juni och i augusti har vi en cool festival i Belgien som heter Rommelrock. Det är ett flertal stora namn på bägge festivalerna så det kommer att bli både kul och välbesökt. Fler konserter är på gång.
Hur ser de närmaste planerna ut för dig och Evil Masquerade?
– Repa musik, göra massor av intervjuer och skriva musik. Precis som vanligt med andra ord.
Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Något du skulle vilja hälsa era fans?
– Tack för att så många av er förstår hur viktigt det är att stötta den musik ni gillar. Jag kan se hur många band tvingas ge upp idag för att det inte längre är möjligt för dem att fortsätta professionellt. Vi har tur som istället ser ett tydligt ökat stöd. Jag vill ju gärna frestas att tro att folk har lagt märke till att det vi gör kommer från hjärtat och att det håller hög kvalité. Dessutom har vi bevisat genom lång och trogen tjänst att Evil Masquerade inte är en dagslända. I år är det tio år sedan debutplattan ”Welcome to the Show” kom och vi har inga intentioner om att lägga ner verksamheten. Den ständigt växande Evil Masquerade -familjen runt om hela världen är en otrolig motivationskraft. Tusen tack för det!
