Göteborska Melodic Rock bandet Osukaru är snart aktuella med ett nytt studioalbum vilket är bandets första på tre år. Peter Johansson träffade Oz, Fredrik och Olof på en uteservering i centrala Göteborg nyligen för att avhandla nya plattan ”Starbound” och en hel del annat!
Med tanke på pandemin, hur har ni gått till väga med inspelningarna? Har ni skickat filer till varandra eller har ni kunnat träffas irl?
Fredrik: Vi hade ganska mycket skrivet i mars 2020. Då var vi på Tjörn där vi sydde ihop stora delar av plattan. Vi hade ett gött häng och vi tänkte att vi kunde släppa skivan till hösten. Samtidigt ringde varningsklockorna att det kunde bli ett konstigt år. Därefter drog inspelningarna igång och det har blivit mycket arbete på distans.
Oz: Vi har jobbat ganska mycket två och två. När det har varit till exempel sånginspelning så har antingen jag eller Olof suttit med och gett feedback. Fredrik kom över till mig ganska ofta efter att ha spelat in och ville visa mig idéer och C.D har kommit över och skrivit trummor. Man kan säga att vi har jobbat mycket tillsammans även om vi samtidigt har jobbat mycket isär.
Olof: Man har kunnat fokusera mer eftersom det inte har varit några spelningar.
Oz: Ja, vi har haft lång tid på oss eftersom hela skivan är inspelad förra året.
Fredrik: Det känns som att det är ett bra läge att släppa plattan nu när pandemin börjar släppa lite smått.
Oz: Det har varit en lyx att kunna ta den här tiden. Vi har kunnat jobba mycket med låtarna gällande arrangemang och detaljer och framförallt kunnat smälta låtarna ordentligt.
Ni är ett visuellt band där såväl albumomslag, hur ni presenterar er på foton, videos och musiken bildar en konceptuell enhet. Berätta lite om vad som har inspirerat låtar och koncept på ”Starbound”.
Oz: det är oftast jag som kommer med en massa konceptuella idéer och övriga bandet brukar då säga ”Det här är bra, det här jobbar vi vidare på”. Den här plattan är lite självbiografisk. Jag har känt de senaste åren att många låtar har en underton i var vi som band befinner oss. Lite känslan av att ”Nu händer det, nu jävlar kör vi ända in i kaklet”.
Olof: ”Starbound” känns som den första plattan som vi på riktigt har gjort tillsammans. Vi börjar hitta vad vi vill komma åt. Alla har hittat en inriktning tillsammans, även om vi som individer inte nödvändigtvis har samma stil.
Fredrik: Tittar man på ett bandfoto kan man se att vi hör ihop. Bandets identitet har vuxit sig starkare.
Oz: Jag tycker just det, att våra olika stilar är vad som skapar Osukaru. Man kan typ höra allt från The Beatles till Pantera på den här skivan och varje medlem i bandet plockar med sin personliga prägel såväl musikaliskt som visuellt – givetvis inom ramarna för vad vi vill åstadkomma som band såklart. Vi baserar vår image lite på följande tankegångar; vad om Osukaru vore ett rockband i en alternativ timeline där den här typen av rockmusik inte kom under 80-talet, utan idag. Hur hade banden sett ut? Hade det varit någon skillnad? Hur hade musiken eller såväl produktionen blivit? Vi försöker enkelt förklarat liksom inte återskapa 80- eller 90-talet, utan snarare plocka fram vad som gjorde musikindustrin så magisk på den tiden, och placera in det i dagens musikklimat bäst vi kan.
Vilka låtar tycker ni sticker ut lite extra på ”Starbound”?
Fredrik: Hur vissa låtar kom till är lite speciellt. När man går tillbaka till hur vi skriver så är det oftast Oz som har idéer som vi andra bygger på. Nu har vi denna gången även testat lite andra metoder på några spår. ”On The Streets Again” är ett exempel. Jag visste inte vart den skulle ta vägen. Mainhooken ligger främst i versen och refrängen går ner lite i dynamik. Den blev inte i den riktning som jag från början hade tagit den när bandet sedan kom in och satte deras prägel på den, så den sticker ut.
Oz: Jag tänker på ”Rise Of The Underdog” som är mer aggressiv. Riffet kom ur frustration då jag försökte spela plockriffet från plattans ballad ”Within The Dephts Of Love”. Jag fick inte till det just då den dagen, skrek rätt ut och började spela ett helt annat riff som kom från ingenstans. Resten av låten kom sedan väldigt snabbt. Jag skickade idén till Fredrik tidigt i processen.
Fredrik: Ja, och jag kämpade med refrängen och hur körer skulle ligga tills vi till slut fick ihop den. Det är en av de låtar som jag håller väldigt högt på plattan.
Oz: På den mer melodiösa sidan hittar vi ”All Up” som är intressant eftersom Fredrik skrev riffet lite ur mitt perspektiv. Han sade ”Jag har en idé, jag tänkte som du och såhär låter det”. Vi byggde därefter upp den tillsammans väldigt snabbt.
Fredrik: Det höll på att bli en countrylåt *skratt*
Oz: Ja och då backade vi ett par steg och sedan kände vi att det här börjar kännas som ett kärleksbrev till den brittiska glamrocken från sjuttiotalet. Vi spann vidare på det eftersom vi gemensamt också har en stark influens från den scenen.
Olof: ”Tainted Heart” var den första låt jag fastnade för. När jag satt bredvid Fredrik som sjöng, utan hörlurar på mig, var något helt speciellt. Jag gillar verkligen när man ligger på gränsen av sin förmåga, det påminner mig om spänningen i Formel 1. ”All Up” var också jävligt rolig att spela in bas på.
Fredrik: Ja, det är mycket så generellt på plattan, att lyssna efter färgningar i musiken och i den låten är det framförallt basslingorna som sticker ut.
Oz: Oja! Väldigt snyggt och lekfullt basspel på sina ställen.
Ni kommer att göra en försenad tioårsjubileumsspelning i samband med Scandirock Melodic Gothenburg under våren 2022. Kan ni redan nu avslöja något om vad vi kan förvänta oss?
Oz: Det blir lite av en resa genom karriären. Vi kanske har med en låt eller två som vi aldrig spelat och så blir det en del ”deep cuts”.
Ni känner ju varandra rätt bra efter att ha varit verksamma i över tio år. Vad har ni för olika roller i bandet? Den ordningsamme, clownen, latmasken, den eftertänksamme etc!
Fredrik: Oz har visionen, den går hit och dit. Det älskar man ju och det är därför jag sitter här. Jag är den som griper tag i vissa trådar och styr i rätt riktning
Olof: Fredrik är den som vet vart vi ska när vi är ute på turné och som har ordning på saker och ting.
Fredrik: Ja, vi måste ju kunna komma iväg *skratt*. Vi har ju Olof som är diplomaten och den evigt positive. Han är som ett lim som behövs när det går clinch. C.D är en ”doer”, han är en maskin.
Oz: Ja, ska han ha något färdigt på en timme så fixar han det. Jag är dock ju helt uppåt stjärnorna skratt. Olof och Fredrik har indirekt gett mig ett kodord att hålla mig till och det är ”KISS on a budget”. Vi tänker franchise om Osukaru, så långt det går att dra det på vår nivå givetvis. KISS, Iron Maiden och lite nyare akter så som Ghost kan konsten med att sticka ut och jag blir otroligt inspirerad av det. Deras tänk fast på vår nivå blir en utmaning för mig och såväl en hjärtefråga. Det får mig att fokusera och komma fram med bra idéer. Allt är görbart när jag får hjälp av resten av bandet. Alla fyra drar sitt lass, vi bygger upp varandra.
Vad är det bästa med att spela i Osukaru?
Fredrik: Friheten att kunna komma med vilken idé som helst. Den ratas inte utan vi tar hand om den och ser till att det funkar. Vi har det jävligt trevligt och det är ett koncept som vi kommer fram till, till slut. Vi har oftast väldigt kul när vi är ute och spelar.
Oz: Nu elva år senare vill jag nog påstå att det är hur vi bygger upp varandra som är det viktiga. Jag kan vara mig själv med de här grabbarna. Vi är bra vänner och de tar fram det bästa ur mig och de ser till att vi når dit tillsammans.
Fredrik: Runt 2017/18 när fem blev fyra så hände något.
Oz: Identiteten kom fram. Nu vet vi vart vi är på väg och hur vi ska göra.
Olof: Det bästa är att komma ut och spela, och friheten. Det spelar ingen roll vart vi är, vi har kul. Det är en känsla av eufori. Att ta Tysklandsfärjan och sova backstage i någon soffa, det är så jäkla gött. Det är inte alltid man tycker det, men det är något speciellt med det.
Oz: Det spelar egentligen ingen roll vart vi spelar eller för hur många, gemenskapen och personkemin finns där och vi har jävligt kul oavsett situation.
Om vi tittar in i spåkulan, var befinner sig Osukaru om ytterligare tio år från nu?
Fredrik: Vi kör helt klart vidare på vår insprängda väg och jobbar vidare på identiteten så att det inte råder något tvivel om att det är en Osukaruplatta man hör. Det är viktigt för mig.
Oz: Vår nya platta heter just ”Starbound” för att det är en ledstjärna i att vi nu avslutar kapitel 1 och påbörjar nästa. Det är en morot. Vi är långt ifrån färdiga och det är nu det roliga börjar. Om tio år ser jag ingen anledning till varför vi inte skulle göra vad vi gör nu, fast kanske i något större skala om man får drömma lite.
Fredrik: Ja, vi älskar detta så det är bara att fortsätta.
Olof: Vi har jävligt roligt oavsett om vi spelar in eller är ute och spelar.
Tänk er att ni har 90 sekunders reklamspot på TV4! Förklara för tittarna så koncist som möjligt: Varför ska man lyssna på Osukaru!
Fredrik: Det finns mycket att upptäcka. Det händer olika grejer i varje låt. Man kan lyssna på låtarna flera gånger och upptäcka nya grejer. Det tycker jag man ska ta med sig när man lyssnar på Osukaru.
Oz: Ja, det finns många lager i låtarna. Rent visuellt också för den delen. Vi försöker ständigt bevara Osukaru som ett snyggt helhetspaket. Vår musik, vår produktion, vår look och vår grafiska profil – allt skall tillsammans skapa en upplevelse likt den från förr, men för dagens rockpublik.
Fredrik: Och samtidigt är det inget filter på det utan det blir vad det blir. Vi kastar in våra grejer i tombolan och så blir det till Osukaru. Det har varit en process, men nu tycker jag att vi har kommit dit.
Oz: Fler och fler band börjar bli visuellt medvetna. Många band på vår nivå måste hoppa högt för att synas med tanke på hur otroligt många bra band det finns idag. Alla knep man kan komma på för att sticka ut på fler sätt än det musikaliska är bra. Jag ser fler och fler resa sig till giganter eftersom de fortsatte att hoppa, och en dag hoppade högre än de andra.
För många har de senaste arton månaderna präglats av sjukdom, sorg och svåra prövningar. Jag tänkte vända på perspektiven och fråga vad ni tycker har varit bäst med den här perioden?
Olof: Att få reflektera.
Fredrik: Precis, att få tid att fundera över vad vill vi göra och känna in det. Att verkligen få landa i sitt hantverk till hundra procent och utan press.
Oz: Jag tror och hoppas att den här skivan är vårt magnum opus precis av de anledningarna. Spelar vi inte in en platta så har vi en turné bokad eller en på gång just där och då. Nu spelade det ingen roll vilka idéer man hade för det gick inte att förverkliga dem just då. Det fanns gott om tid att fundera på hur vi när pandemin börja mynna ut inte bara ska kunna ta detta ett steg längre utan tio.
Fredrik: Man sitter hemma och är inte ute och festar. Man får tid till sitt instrument och jag har verkligen börjat intressera mig för gitarren igen. Man har haft tid att nästla sig in och då har det flugit idéer genom luften som man sedan har kunnat kanalisera.
Oz: Vi har också fått sakna det, fan vad jag vill ut och lira och vad kan jag göra för att kunna få göra det om ett år?
Olof: Jag har funderat på vad jag vill göra med mitt liv. Nu har jag slutat jobba för att kunna ägna mig åt min musik. Tid till att pausa lite och få tid till att tänka. Spara pengar *skratt*
Fredrik: Ja, inga dyra krognotor *skratt* Det har också varit skönt att få göra något helt annat när man nu har fått tid till det. Det kan också vara ett sätt.
Vill ni rekommendera något till våra läsare, förutom att lyssna på nya ”Starbound” då såklart. Det kan vara musik, en film, en TV serie, mat, en bok, ett lifehack eller vad som helst!
Fredrik: John Mayers nya platta. Det är kul att det soundet lyfts upp igen. Jag hoppas att det kan slå rot lite hos mainstreampubliken.
Oz: Han har ju tagit mycket från soundet och ja, allt annat som också var så bra med just tiden då vi växte upp. Man hör allt från Eric Clapton via TOTO till Sting och Phil Collins. Jag var tvungen att skicka ”Last Train Home” till Fredrik precis när den släpptes för jag kände direkt att det här kommer han att gå bonkers över. Men ja, angående din förra fråga där så rekommenderar jag även att våga ta dig tid vad än du gör, även när pandemin är över. Resultatet kommer förvåna dig. Ta din tid att göra ingenting.
Olof: Spela frisbeegolf, det är jävligt gött. Käka vegetariskt, man får i sig mindre, men skippa löken. Säg aldrig nej till att gå ut och träffa kompisar. Det tror jag många kan skita i nu när det återgår till det normala.
Oz: Jag har ju spenderat många år mer eller mindre som en eremit kan jag ibland känna, och alltid hittat en anledning till att inte gå ut. Det har jag märkt nu under senaste tiden att det där får jag sluta med. Man deppar ner sig ganska ordentligt på sikt.
Fredrik: Ja, det där blir ju väldigt påtagligt när det blir helt stopp. Definitivt.
Olof: Ja, det är väldigt sällan det finns något viktigare än att träffa sina vänner. Det var bättre, men löken var ju bra också *skratt*
Osukaru är:
Fredrik Werner – Sång, Leadgitarr
Oz Hawe Peterson – Gitarr, keyboards, bakgrundskör
Olof Gadd – Bas, bakgrundskör
CD – Trummor
Albumet ”Starbound” släpps 22/10 via AOR Heaven!
