En del grupper har verkligen varit saknade på Spotify! Beatles, Metallica, Led Zeppelin och Def Leppard är alla exempel på giganter som bara de senaste åren till slut släppt sina högt älskade kataloger till streamingjätten. Nu är det alltså äntligen dags för Wolverhamptons finest att sälla sig till skaran av ikoniska band. Slade kanske på sin höjd bara blev ett kultband i USA, Japan och andra köpstarka marknader när det begav sig, men faktum är att de 1971-1976 med sina totalt sjutton topp tjugo placeringar på engelska singellistan, varav sju(!) ettor, endast slås av Beatles! Det var i Storbritannien, Tyskland, Skandinavien och BeNeLux-länderna som Slade var som störst när det begav sig. En imponerande samling stora band har genom åren uttalat att de påverkats av Slades musik, såsom Nirvana, The Smashing Pumpkins, The Ramones, Sex Pistols, The Undertones, The Runaways, The Clash, Kiss, Mötley Crüe, Twisted Sister, Quiet Riot, Poison Def Leppard, The Replacements, Cheap Trick och Oasis.
Slade släppte sin debut under namnet ”Ambrose Slade” redan 1969. Stilmässigt spelade de en hippieinfluerad och progressiv rock och blandade friskt eget material med covers. Den hårdföre fd Animals basisten Chas Chandler hade vid tiden sadlat om till manager för Jimi Hendrix och tog Slade under sina vingars beskydd efter den legendariske gitarristens död. På hans inrådan kortades gruppens namn till Slade. Chas övertalade också bandets låtskrivarduo, sångaren Noddy Holder och multiinstrumentalisten Jimmy Lea, att börja skriva kortare och klatschigare låtar för att passa in i den allt mer populära vågen av glamrock. Ett smart drag skulle det visa sig då Slade inte bara med sina medvetet felstavade låtnamn, (”Coz i luv you”, ”Cum on feel the noize”, ”mama weer all crazee now” och ”take me bak ’ome” är några exempel), fick engelska lärare att slita sina hår när deras elever började stava fel, utan också blev Englands största tonårsidoler tillsammans med rivaler som Sweet. Slade gjorde sig också ett namn som en ytterst kompetent liveakt med glammiga scenkläder, Noddys raspiga röst och Jimmys bruk av fiol som främsta signum.
När punken slog igenom på bred front 1977 trodde många att Slades saga var all. En Ozzy Osbourne på dekis som fick ställa in sin festivalspelning på 1980 års upplaga av Readingfestivalen blev dock bandets räddning. Slade kallades med kort varsel in som ersättare för den avhoppade Prince of Darkness, räddade dagen med en utomordentligt lyckad spelning och lyckades snudd på, om än flyktigt, återupprätta forna glansdagars status på nytt. I början av åttiotalet skördade bandet nya framgångar med låtar som ösiga sing-along-anthemet ”We’ll bring the house down”, folkmusikinspirerade ”Run run away”, samt mysballaderna ”My oh my” och ”All join hands”.
1991 ville Polydor ge ut en samlingsplatta och kontaktade då bandet för att spela in ett par nya spår. ”Radio wall of sound” blev en mindre hit men singel nummer två, den finstämda ”Universe”, floppade och Slade gick skilda vägar. Några år senare beslöt gitarristen Dave Hill och trummisen Don Powell att starta upp bandet igen med nya medlemmar på sång, fiol och bas. Med Noddys och Jimmys välsignelse har Slade turnerat som nostalgiakt de senaste tjugofem åren, ofta i paket tillsammans med Sweet och Smokie. I Sverige kunde vi senast partaja till Slades legendariska feelgoodlåtar på förra årets Sweden Rock Festival. Gör dig själv en tjänst idag, anslut Spotify till dina favorithögtalare, skruva upp volymen till elva och cum on feel the noize!!
