BETH HART har sedan debuten 1996 levererat smäktande poprock med texter i dess ångestladdade framtoning.
Men i och med sitt högaktuella album “Bang Bang Boom Boom” har den karismatiske Beth tagit ett par steg bort från sin traditionella framtoníng, för att istället leverera en ljusare atmosfär både i text och musik. Rocknytts Sven Mörén ringde upp henne på ett hotell i Paris för att få en mer djupgående förklaring på denna totala förvandling.
De två föregående släppen, och då räknar jag inte in föregående cover-platta (Don´t Explain) var lite mer ruffiga, en tuffare attityd helt enkelt medan den nya plattan ”Bang Bang Boom Boom” utger en mer känslosam och dynamisk ådra i sin lite mer harmoniska atmosfär. Blev detta det naturligt steget efter nämnda cover-platta då denna innehöll covers som täckte så många olika stilar, då jag finner att även den nya skivan innehåller långt ifrån bara en stil och genre?
Beth: Absolut! Ända sedan debuten ”Immortal” (1996) så har min grundplattform varit ”singer/songwriter genren”. Som du säger så innehåller 37 Days” (2007) och ”My California” (2010) lite mer rock and roll-attityd, men i grund och botten så inhyser även dessa plattor ”singer/songwriter-genren”. Men när jag gjorde Cover-plattan tillsammans med JOE BONAMASSA så valde vi ut låtar som varit en vägledning för mig personligen rent musikaliskt, då jag är uppvuxen med Jazz, Blues och Gospel. Dessa genrer är någonting som länge legat och gnagt inom mig att jag själv skulle våga ge mig på, men jag har aldrig vågat ta steget fullt ut.
Man kan dock känna vissa anor från dessa stilar i dina tidigare släpp!
Beth: Absolut! Det är ju dock musik som jag vuxit upp med, så att det har letat sig in lite diskret i vissa kompositioner faller sig nog ganska naturligt. 
Men jag har som sagt länge velat ta steget att göra någonting mer renodlat gentemot dessa genrer, men på något sätt så har min respekt inför det hela gjort att jag inte riktigt vågat ta steget fullt ut. Men när idén till samarbetet mellan mig och Joe började komma på tal såg jag en väg som möjligtvis skulle kunna öppna upp mig att våga ta det sista klivet. Därför blev ”Don´t Explain” ett naturligt steg för att hjälpa mig på traven och där av att ”Bang Bang Boom Boom” blev till vad det låter.
Men vad blev den avgörande länken. Var det de väl valda cover-låtarna i sig eller blev det Joe som öppnade upp dig?
Beth: Det blev väl både och. Jag hade på ett tidigt stadium klart för mig vilken typ utav låtar som plattan skulle innehålla. Sedan så fick Joe mig att våga ta vissa låtar som jag kanske själv tvekade inför. Men i och med hans kunskaper inom dessa genrer så litade jag fullt ut på honom när han sade att ”Den här låten kommer att bli någonting alldeles speciellt med din personliga nerv” vilket jag är oerhört tacksam för.
Blev det någon speciell låt som blev till det avgörande hur ditt nya alster skulle bli?
Beth: Inte direkt, utan det var nog mer plattan som helhet och samarbetet med Joe som blev den avgörande länken. Men den låt jag känslomässigt kände och fortfarande känner mest för är tveklöst BILLY HOLIDAYS ”Don´t Explain” då hon tillhör en utav mina starkaste inspirationskällor när vi pratar mitt sätt att tänka sång och där av att jag döpte skivan med nämnda titel.
En stor förändring ser jag även i texterna som innehåller mycket kärlek, ett ämne du knappt tidigare skrivit om. Det är ett stort kliv att gå från hat och rädsla till något som i stort sett enbart innehåller lycka. Berätta lite om denna radikala förändring!
Beth: Det är lite roligt att du tar upp den frågan på det sätt som du gör då min kreativa ådra var hetare än någonsin inför skapandet utav den nya skivan då jag kunde konstatera inför inspelningen att jag hade 40 stycken färdigskrivna låtar i bagaget, och samtliga med ett nytt sound och kärleksrelaterade texter (Skrattar). Och det roliga i det hela är att kärlekstemat aldrig blev till något förutbestämt utan allt skedde på något sätt i det undermedvetna, så jag blev själv lite tagen på sängen när vi satte oss ner för att välja ut de låtar som skulle finnas med på plattan (skrattar).
Men vad beror denna radikala förändring på. Är du lyckligare som person än vad du varit tidigare?
Beth: Visst innehåller mitt liv en lyckligare ton i dag än vad den gjorde för tio år sedan. Jag är lyckligt gift och min musik verkar uppskattas välden över. Många personliga demoner har jag lyckats bemästra och självklart så spelar detta in till viss del när det gäller texterna. Men den stora länken till texterna är återblickar till mina unga år, där jag och min kära mor satt och lyssnade på Jazz och Blues-artister som BILLY HOLIDAY, ARETHA FRANKLIN, RAY CHARLES och många andra dagarna i ända. Hela den eran hade en speciell relation till kärlek där det aldrig kändes krystat. Och den stora anledningen till detta tror jag ligger i nämnda musikgenre i sig, då det krävs etthundra procent äkthet från artisten för att det ska låta bra.
På den tiden hade man en annan kärlek till sången, till musiken överlag, och detta speglade det själfulla sound som nämnda genrer inhyste. Idag är allt så uppstyrt och överproducerat, så oftast om man hör en låt med en kärleksrelaterad text så känner man sällan den där äkta närvaron med vissa undantag så klart. Men för att ge svar på din fråga så härstammar texterna på nya plattan från mina fina år som barn och tonåring vars vardag fylldes utav all denna fantastiska musik.
Om vi går in mer på inspelningsprocessen! Hur lång tid tog det att fullborda det hela?
Beth: Det gick väldigt fort då vi spelade in live med hela bandet samtidigt. Från inspelning med alla pålägg och mix så blev det hela klart på sex dagar.
Det var snabbt jobbat må jag säga!
Beth: Det kan man säga! Men jobbar man med KEVIN SHIRLEY som producent så går det oftast väldigt fort då han alltid har jobbat för att leverera ett bra resultat på kort tid. Han producerade även ”Don´t Explain” som vi färdigställde på endast fyra dagar (Skrattar). Effektivitet är Kevins huvudsakliga måtto (Skrattar).
Jag skulle vilja gå in lite på titelspåret ”Bang Bang Boom Boom”. Vad är symboliken i nämnda titel?
Beth: Den symboliserar kärlek på ett fanatiskt plan, om när begreppet kärlek går över till någonting som inte går att kontrollera.
Någonting farlig helt enkelt.
Det finns många olika exempel på sådana fall där passionen blir så stark att man får svårt att släppa taget för att istället tappa kontrollen. Jag inspirerades oerhört mycket utav filmen “Natural Born Killers” när jag skrev den låten.
Berätta lite om framtiden. Om jag har förstått det hela rätt så kommer det att bli en turné i början på 2013?
Beth: Vi kommer att turnera tre och en halv vecka i Europa. Totalt kommer vi att vara ute på vägarna i sju veckor för att sedan åka tillbaka till LA för att på börja arbetet på ett nytt cover-album med Joe Bonamassa, som kommer att heta ”Don´t Explain II”.
Berätta lite om din musikalika bana. Vad blev din första kontakt med musiken och när bestämde du dig för att satsa på sången?
Beth: Jag var fyra år när jag började spela piano vilket blev min introduktion till den klassiska musiken, och när jag i unga dagar började på att skriva musik så var det endast instrumentala stycken då den klassiska musiken hade satt sina djupa spår i mig. När jag var sex år så fick jag uppleva musikalen ANNIE för första gången och blev helt tagen av vad jag såg och hörde. Detta genererade till att jag som trettonåring började studera operasång vilket fortfarande ligger mig varmt om hjärtat, och ju längre tiden gick så föll det sig naturligt att jag skulle börja sjunga på allvar även om jag aldrig sätt mig själv som en utpräglad sångerska.
{youtube}oNj_JpWJqEg{/youtube}
Min favoritlåt på den nya plattan är ”Spirit Of God”. Är du en djupt troende människa eller har texten en helt annan innebörd?
Beth: Vad glad jag blir att du nämner just denna låt som din favorit då den även tillhör min absoluta favorit. Visst är jag djupt troende! Jag är helt övertygad om att det finns ett liv efter detta, dock är jag det på ett individuellt plan då jag ifrågasätter gud i mycket. Jag ser gud lite som på oss människor, att även han har sina fel och brister och där av att jag håller min tro på ett individuellt plan (Skrattar).
Men låten handlar om någonting helt annat. Det hela utspelar sig när jag var sex år gammal, med jag och mina föräldrar på en liten semestertripp ute på landet. Vi tog in på ett värdshus för övernattning, och när vi var nere i receptionen så kunde jag på avstånd höra någon som spelade piano på avstånd. Utan att mina föräldrar märkte någonting så smög jag iväg åt samma håll som det spelande pianot. Jag kom fram till byggnaden där musiken vällde ut, smög in på baksidan för att minska risken att bli upptäckt. Jag hamnade bakom en scen som en massa människor befann sig framför och efter en stund så klicka det till i min hjärna att jag hade kommit in mitt i ett baptistmöte (Skrattar).
När jag satt där bakom scenen så hamnade i en förtrollning då jag drogs med utav energin och det rytmiska R&B-soundet. Tills slut blev jag upptäckt, jag blev uppbjuden på scenen för att tillsammans med kören stå och sjunga med i denna kavalkad utav energi och själfullhet. Jag som en liten sexåring var helt tagen utav det hela och detta har satt sina spår i mig och där av att jag skrev låten ”Spirit Of God”.
Tack så mycket för pratstunden och lycka till med plattan och den kommande turnén. Jag ser verkligen fram emot konserten här i Stockholm i februari.
Beth: Det är jag som ska tacka.
