VECKANS TOPPNYHETER
rammstein

Nya datum för Rammsteins Ullevikonserter presenterade

Rammstein intar Ullevi 2021 i stället.
Hittade inga inlägg.
MEST DELAT I VECKAN
FLER Intervjuer
skullparade-ep

SKULL PARADE – En arg urkraft!

92 Shares

skullparade-ep
SKULL PARADE är i mitt tycke det mest intrssanta som hänt den svenska rockscenen på länge. Få band har med sin kompromisslösa framtoning lyckats få en sådan bredd i sin musik som nämnda band då ett enda riff kan inhysa upp till fyra olika influenser. Jag (Sven Mörén) har täffat bandet på “Nordic Light Hotel” i Stockholm för att bevandra mig mer i denna säregna kvartett som har sin bas i Göteborg.

Du Magnus har ett förflutet i Lizette &.

Magnus: Stämmer bra det.



Erik: Det var innan vi kände varandra

Magnus: Det stämmer! Erik spelade i ett gammalt band som hette “Ichabod Crane” som spelade jävligt tung musik, och jag spelade i ett Southern-band som hette “Street Stones” ett tag, så man visste vilken Erik var och man visste väl förmodligen vem jag var också, men vad vi inte visste var att vi skulle komma att spela i samma band. Men vad det gäller Lizette & så var detta en galet kul grej. Lizette satt hemma och skrev och spelade in i sin kåk, och där dök jag upp som den blivandde gitarristen i bandet som egentligen inte hade något som helst intresse av att spela gitarr. Så vi lekte ihop hela plattan. Vi spelade på trägaljar och andra obskyra ting som var totalt vansinniga. Dessutom så arbetade vi på nätterna, då hon endast är vaken på natten. Så om jag ska vara ärlig så var jag lite smått sliten efter den plattan (Skrattar). Men kul var det. Men det blev ohållbart då vi bodde på håll vilket resulterade i att repen blev sporadiska så det funkade inte.

Om vi går in på Skull Parade! När bildades ni, och hur kom ni till?

Magnus: 2009 startade vi den första versionen utav Skull Parade.

Erik: Jag vet inte hur länge ni hade varit igång innan jag kom med i bilden.

Magnus: Vi kom på att vi skulle ringa dig bara efter någon månad faktiskt, för Bob hade inte varit med mer än två veckor innan vi ringde dig.

Erik: Så detta innebär att jag var med ganska mycket från början kan man säga. Det var nästan mer än vad jag visste (Skrattar).

Men har sättningen varit intakt sedan starten?

Magnus: Vi hade en annan trummis i början. Men den gamla trummisen har vi fortfarande en oerhört god relation med, man kan säga att han nästan är som en slags masskott till bandet, då han fortfarande figurerar kring bandet. Han är fortfarande med som kompositör på vissa låtar då vi har den regeln i bandet att om man har varit med och tillfört något bra i bandet så ska vi inte bara dissa detta även om vederbörande valt att lämna bandet utav någon anledning. Man har en respekt gentemot varandra som man bara inte släpper på. Det är lite som i Iron Maiden kan man säga (Skrattar). Man kan säga att man har sin plats i historien. Sedan kom Jens Ericsson in i bilden, och det är samma där att även han har ristat in sig djupt i bandet och skapar sin del utav historien, så om han skulle få för sig någon gång att lämna skutan så kommer han än dock att alltid vara en del utav Skull Parade.

Vad skiljer mest mellan Bob och Jens sätt att spela trummor?

Erik: I början så var Bob en oerhört drivande trummis vilket vi gillade. Jens är mer en teknisk trummis och jävligt grym live utan dess nåde men samtidigt lite mera ”Back beat” i början. Så den stora utmaningen i början var att få Jens att driva mer vilket jag tycker att han har gjort på ett fantastiskt sätt. Helt galet bra är det

Magnus: Hur grymt som helst är det! Den enda fördelen som jag kan se idag med Bob är att det var han som fick oss att börja titta mer åt metal-hållet för där var vi inte riktigt innan. Vi var mer år grunge-hållet och klassisk hårdrock på den tiden. Men han introducerade en hel del nya band för oss som vi gillade och det tänker vi fortsätta att göra då det finns hur mycket som helst att utforska när det gäller ny musik.

Men du Magnus har även ett förflutet i Zeppelin-tribiuten Black Dog!

Magnus: Dettas är en historia för sig (Skrattar). Jag var i mina tidiga dagar en utpräglad Van Halen-snubbe som stötte på två stycken bröder som var helt galna i Led Zeppelin och Black Sabbath. Så mitt första uppdrag var att sätta tjugo stycken Led Zeppelin-låtar vilket var en grymt stor utmaning då jag i och för sig hade lyssnat mycket på Zeppelin men aldrig spelat, och man kan hånflina åt Jimmy Page och hans sätt att spela, men fy fan vilken motor han var när det gällde att utveckla gitarrspelet till nya höjder, och då framför allt inom bluesen.

{youtube}pnDSVG5UKlg{/youtube}

Skull Parade har ett oerhört brett sound. Det är svårt att sätta er i ett fack. Har din tid i Black Dog genomsyrat detta då jag anser utan att vara något större fan att Zeppelin satte grunden till så mycket, mer än Balck Sabbath som endast satte tyngden i rockmusiken medan Zeppelin figurerar så inte bara inom rockgenren utan man kan även höra vibbar från nämnda band i allt från pop, rock, metal, folkrock m.m. Är detta en liten del i pusslet när det gäller ert breda sound?

Magnus: En liten del som har att göra med hur soundet låter i dagsläget är att vi har en ganska utpräglad ”Bonzo”-kille bakom trummorna. Han har i och för sig lite mer modernare influenser än Bonham. Men en utav dessa är gamla Toto-trummisen Jeff Porcaro som i sin tur var ett grymt stort fan utav Led Zeppelin och starkt influerad utav John Bonham´s sätt att spela. Men om vi återgår till Jens trumspel så kan man märka i de tyngre partierna en stark Bonham-prägel, då Bonham är den odiskutabla fanbäraren när det gäller det tunga och grooviga. Det var han som satte detta spelsätt på världskartan. Sedan vill jag även lägga ett ord för Ringo Starr som jag anser satte den egentliga grunden till det som Bonham utvecklade. Men sedan så vill jag även påpeka att Skull Parade är ett väldigt sångbasserat band, något som vi inte var i begynnelsen, men vi har blivit det med åren.

Du Erik har en väldigt bred stil! Varifrån härstammar dina influenser, vad var det som drev dig till sångens mysterier?

Erik: Det har förändrats ganska mycket faktiskt. Ursprungligen så kommer jag ifrån den mer symfoniska genren där man använder rösten mer som ett instrument med mycket toner och skiftningar i sångmelodierna. När jag hoppade med detta band så fick jag lära mig att skala bort allt överflöd för att sjunga mer på ett rakt och konsekvent sätt, vilket jag aldrig pysslat med innan. Förr sjöng jag mer kliniskt och pompöst, här har jag fått lära mig att sjunga mer aggressivt och med mer attityd än vad jag gjort tidigare. Man kan säga att jag använder min röst mer som sångröst än som instrument. Sedan händer det någonting när Magnus levererar sina riff. Det finns något som lockar fram det mer aggressiva i mig när jag lyssnar på dessa. Min stora förebild förr i tiden var tveklöst Geoff Tate (Queensryche). Men sedan jag kom in i Skull Parade så har jag börjat anamma många olika typer utav sångare. Man kan säga att jag ser på begreppet sång på ett helt annat sätt nu än vad jag gjort tidigare.

Magnus! När ni sökte en sångare till bandet, var det Eriks röst ni hade inom er eller vad var det ni sökte efter?

Magnus: Det i sig är en rolig historia. Hur vi överhuvudtaget kom att tänka på Erik tar sin början när vi hade varit och firat att grundsättningen i bandet var fullbordad, så vi tog en helkväll på Sticky Fingers. Då sitter jag och Magnus Lind på McDonald´s efteråt och börjar där diskutera olika sångalternativ. Då säger Mange, ”Att vi inte tänkt på Erik! Han skulle lugnt kunna leverera det vi söker.” Och jag sade, ”Varför har du inte nämnt honom tidigare? Ring och hör med honom omgående.” Sagt och gjort! Vi ringde ner Erik till lokalen, och vad jag minns så sade vi till honom att ”Skrik skiten ur dig”, och när han satte igång så fullständigt massakrerade han miken och vi övriga blev som fastklistrade på väggen, och då visste vi att vi hade hittat rösten vi sökte.

Testade ni många sångare innan Erik kom in i bilden?

Magnus: Phuu! En hel drös blev det. Men det sjuka är att nästan alla som svarade på annonsen inte kunde sjunga överhuvudtaget, och de få som hörde till det bättre kunde sjunga till endast hälften utav vad som krävs för att överhuvudtaget få benämningen ”Sångare”. Det finns många därute som på något sätt tror att de kan sjunga fast så egentligen inte är fallet, och jag tror att det beror mycket på ”Idol-hyssterin” som är på tv där det är en salig blandning utav individer som kommer för att prova lyckan fast de knappt kan ta en ton. I den musikgenre som vi pysslar med så får ingenting eskalera utan alla måste leverera till etthundra procent annars så skiter sig allting då vi kör den klassiska sättningen med bas, trummor, sång och gitarr och där av så måste det finnas ett koncept som levererar en helhet. Och där måste jag få säga att en som står för merparten för att allt fungerar som det ska är vår basist Magnus Lind. Den snubben vet jag ibland inte vad han pysslar med. Hans basspel är överallt, han är tveklöst den bästa basist jag någonsin spelat med. Hans sätt att färga musiken utan att det blir överflödigt är helt fenomenalt. Så det kan jag säga dig, att Mange är en oumbärlig figur i Skull Parade.

Men vad är signumet till ert sound då ett riff kan innehålla tre till fyra olika influenser. Jag har aldrig hört något liknande tidigare. Finns det någonting förutbestämt?

Erik: Nej! Vi har inte bestämt någonting innan. Tillvägagångssättet vi har när vi skriver låtar är att vi boxar fram idéerna som härstammar från riff som huggs ut hemma och sedan utgår vi efter detta.

Magnus: Jag vill dock poängtera att riffen som huggs ut endast är idéer som är långt ifrån fullbordade då jag tycker att det är viktigt att samtliga är med och skapar. Så man kan säga att jag levererar ett riff som vi sedan improviserar fram idéer utifrån. Jag vill inte vara en Ritchie Blackmore som skriver allting själv utan jag vill att det ska vara ett band.

Erik: Och där har vi en grund att utgå efter för att var och en i bandet ska kunna gå in och färga och skapa idéer kring denna grund som i mitt fall sången. Det hela handlar om att få utlopp för sina uttryck där jag till exempel kan komma med en sång-idé som alla säger ”Nej för fan! Detta kan vi inte använda (Skrattar). Sedan så hamnar vi någonstans i ett förinspelningsstadie där de övriga i gänget coachar mig vilket innebär att vi plockar bort alla onödiga delar utifrån idén som jag levererat och boxar det hela. Vi skalar bort för att förenkla det hela. Man kan säga att vi är väldigt noggranna.

Magnus: Vi är jävligt noggranna och minimalistiska när vi skriver låtar. Vi vill inte ha mer utan vi vill ha mindre för att det ska kunna bli mer.

Ni är perfektionister med andra ord?

Erik: Ja! Det kan man nog säga att vi är, fast med skitigheten som ett naturligt inslag.

Magnus: Instämmer helt! Vi gillar när det är lite ”Ruff” så att säga.

Erik: Sedan är det också en grej som färgar oss och att Skull Parade blivit som det låter, det är att grabben bredvid mig här är allergisk mot gitarrsolon vilket jag tycker är en ynnest att få ha med i ett band, en gitarrist som vill leverera någonting utöver det vanliga vilket du kan höra att han gör när du själv lyssnar på låtarna. Det blir till något oväntat helt enkelt.

Magnus: Jag har en vision att någon gång släppa en instrumental gitarrplatta för att verkligen få spela av mig (Skrattar). Men då blir det en helt annan grej då det endast är en liten målgrupp som lyssnar på sådan typ utav plattor. Men om vi återgår till mitt huvudsakliga sätt att spela i Skull Parade så är nog Soundgarden mina största influenser, kanske mitt absoluta favoritband i dagsläget. Dessa är ett praktexempel då de själva i stort sett var allergiska mot gitarrsolon. Men vilka låtar. Det är ju helt monstruösa. Jag älskar verkligen helheten i deras låtar, tyngden, groovet och attityden. Jag äskar rock and roll men gitarrsolon hör överlag inte hemma i denna genren. Gitarrsolon är mer för ballerinor (skrattar).

Men vad fan! Du ska ändå gör en soloplatta?

Magnus: Ja men bara för att det är en soloplatta så behöver detta inte betyda att jag kommer stå att riva av en massa gitarrsolon. Men missförstå mig inte, då jag själv har varit världens största fan uatv Eddie Van Halen och tycker fortfarande att han är en grym gitarrist. Men personligen så lade jag av med solandet ganska tidigt i min så kallade karriär, då jag anser att många band i dagsläget massakrerar sina låtar med en massa solon så at det huvudsakliga riffet som ska bära fram låten hamnar i skymundan vilket jag tycker är så beklagligt då det inte finns något mer fulländat och brutalare än ett välformulerat riff. Ett fulländat riff är som ett virus som sprider sig när man vidareutvecklar det hela till en färdig produkt.

{youtube}LklGR2inQVQ{/youtube}

 

Erik! Jag har en känsla att det är du som står för merparten utav texterna!

Erik: Japp! Det stämmer. Sedan brukar vi bandet gemensamt ibland ha lite ordlekar i replokalen.Jag berättade för min farsa för några dagar sedan vad våra texter handlar om där mitt svar blev, att de handlar om pundare, langare, horor, och om förhållanden som är i upplösningstillstånd med en eller två desperata parter. Då frågade min far. ”Hur i helvete kommer du på sådana texter?”. Mitt svar blev. ”Jag har faktiskt inget bra svar på detta” (skrattar). Det kommer förmodligen fram självmant när jag hör riffen som i sig är arga som små bin. För mig personligen så skriker Manges riff smuts, personlig misär, med andra ord et totalt jävla mörker (Skrattar). Då kan man inte skriva om sol, vind, vatten och gröna ängar, så detta är mitt bästa svar jag kan ge om hur jag kommer på mina texter. Ibland när vi är under inspelning så kan vi göra som The Rolling Stones gjorde när de spelade in ”Exile on Meanstreet”. De kom överens om det atmosfäriska för att sedan bara skriva ner en massa textstrofer på små lappar för att sedan pussla ihop det hela till en text. Så om någon frågar vad texterna handlar om så ger man det eminenta svaret att det är en tolkningsfråga (Skrattar).

Magnus: Är det något vi saknar i detta band så är det respekt för individuella prestationer. Vi har alltid propagerat för gemensamt skapande för att hitta den där unika helheten som jag personligen tycker att många band saknar idag. Alla i bandet har så lång erfarenhet när det gäller bandkemi så för oss existerar inte individuella prestationer. Man kan sitta hemma och skriva ett mästerverk för att leverera detta till Skull Parade, men likt förbannat så blir det som att ta en vass kniv som kär upp ett köttstycke i fyra bitar, och då tappar man helheten på en gång. I detta band så handlar allting om en enhet som hela tiden vill utmana musikens mysterier och därav har vi nog ännu ett bra svar på varför vi låter som vi låter. Går vi in på texterna så kommer Erik oftast upp med idéer där vi sedan tillsammans sitter och bollar fram den färdiga texten. Man kan säga att vi hamrar, spikar och slipar tillsammans och därav att texterna blir lite svävande och skruvade (skarattar).

Erik: Vi har inte och kommer nog aldrig att ha ett konkret budskap att förmedla i våra texter utan det kommer nog alltid att vara öppet för tolkningar både rent generellt och på det djupare planet.

Om vi går in på bandnamnet! Ju mer jag sitter och lyssnar på er under denna intervju så kommer namnet allt mer till sin rätt då ni skapar musik från den verkliga grunden som är skelettet i våra kroppar för att sedan förvandla det hela till kött (Skrattar).

Erik: Det var ingen dum analys (skrattar).

Berätta hur bandnamnet kom till?

Magnus: Det är en ganska kul historia. Bob hade en kompis som hittade på ett namn som hette någonting med Parade som var rätt fräckt. Jag själv var lite inne på att vi skulle heta Skull Patrol. En kväll när tre fjärdedelar utav bandet satt och dividerade om bandnamnet så ringde Erik oss ifrån en fest. Jag tror att detta var på midsommarafton om jag inte minns helt fel. Och då säger karln. ”Grabbar! Jag tycker att vi ska heta Dog Bag!”. Vi trodde att han skojade, men insåg att han lite rund under fötterna menade allvar. ”Inte fan kan vi heta Dog Bag” sade vi och det hela slutade med att Erik slängde på luren och så var det med detta. Sedan så fortsatte vi under kvällen att spåna vidare, och vi lekte hela tiden med ordet Skull. Så efter ett tag så började vi tänka på Bobs polare som hade kommit upp med ordet Parade och omgående så hade vi bandnamnet. Så vi ringde upp Erik som hade midsommarfest där hemma och frågade, ”Vad tycker du om Skull Parade?”. Efter en liten stunds tystnad så svarade Erik. ” Det är ett bra namn. Men jag tycker fortfarande att Dog Bag är ett bättre namn (Skrattar).

Erik: Skull Parade är ett sådant klockrent namn så det finns ju bara inte, och därför så är det helt ofattbart hur jag kunde stå och propagera för Dog Bag efter att ha fått tagit del utav det som blev vårt bandnamn (Skrattar).

Magnus: Det som är lite komiskt är att namnet kom upp i form utav en ordlek, men samtidigt så har namnet i många situationer en oerhört djup innebörd, som i Mexico där man hedrar de döda under namnet Skull Parade.

Personligen så får jag lite sköna vibbar utav Death Metal när jag säger namnet för mig själv.

Magnus: Vi har ju lite stänk utav Death Metal men även utav den övriga moderna metal-scenen, och där får i alla fall jag tacka min barn för att det introducerat mig till den nya tyngre metal-musiken. Jag hade aldrig börjat lyssna på band som Lamb Of God eller Raised Fist om det inte hade varit för min son. Raised Fist är för övrigt mitt nya favoritband och hoppas att de kommer till Sverige snart så att man får ta del utav nämnda band live.

Vad händer i den närmaste framtiden i Skull-lägret?

Magnus: Vad som gäller en lång framtid framöver är att färdigställa materialet till vår första fullängdare som ska vara färdigskrivet innan året slut för att kunna gå in i studion i början på nästa år. Vi har inte färdig med finansiering ännu men vi kommer ändå påbörja processen oavset om det är klart med finansiering eller inte.

Var är det tänkt att ni ska spela in plattan?

Magnus: Vi vill spela in den hos Jakob Herrman som ligger bakom vår Ep ”First Four”, men det är ännu inget klart när det gäller den biten. Men vi är otroligt nöjda med jobbet han gjorde på nämnda Ep. Hans studio ”Top Floor” är ett stort inspelningsrum byggt av Sveriges Radio vilket gör att vi i stort sett får obegränsade möjligheter att få till det exakta sound som vi är ute efter. Sedan är Jakob oerhört lyhörd och har förmågan att snappa upp rätt saker på rätt plats, så vi hoppas verkligen att vi får med honom som med-producent på plattan.

Slutligen! Hur var det att spela på Sweden Rock i somras?

Erik: Det var grymt kul! Vi hade lite fans där som deltog under hela konserten,men extra kul var det med alla som gick förbi och stannade upp för att kolla in oss. Och det som var häftigt var att det var så blandade åldrar som kom fram efteråt och visade sin uppskattning gentemot oss.

Magnus: Även där talar vårt breda sound sitt tydliga språk. Man kan inte sätta en bestämd målgrupp till vår musik, den passar nog alla som rent generellt lyssnar på den tyngre rockmusiken.

92 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

RELATERADE ARTIKLAR
Hittade inga inlägg.
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!