Nerved

Intervju med albumaktuella Nerved

[social_warfare]

Rocknytt fick en exklusiv pratstund med Marcus Hanser och Petra Kvännå från Nerved som är aktuella med nya albumet ‘Leave it all behind’.

Berätta lite om er själva och om ”Nerved”! Vilka är människorna bakom musiken?

Marcus: Jag bildade Nerved tillsammans med vår förra trummis Björn Lundberg och Elias Modig som var med första halvåret. Elias har bl a spelat proffessionellt under flera år med Janne Schaffer, Eagle Eye Cherry och Blacknuss allstars. Det gör han inte längre vilket möjliggör att han nu kan vara med i Nerved igen. Jag har ju alltid varit den som har skrivit det mesta av musiken. Det tar lång tid att göra ett album och efter att vi släppte ”Finally nerved” (2008) så kände jag mig missnöjd, framförallt med produktionen. Därefter fick jag nytt jobb och barn vilket medförde att Nerved fick läggas på hyllan. Då ringde vår skivbolagskontakt, Niklas Bäck och påminde om att vi hade ytterligare en platta att göra. I och med att ”Finally nerved” sålde dåligt så tänkte jag att nu blir det inget mer, men Niklas är envis! Jag sade till honom att det här kommer nog ta ett par år. Det slutade med att det tog nio år!



Berätta om tillkomsten av ”Leave it all behind”!

Nya albumet ”Leave it all behind” är skrivet ”med händerna bakom ryggen”. Istället för att sitta med en gitarr och tänka låtstrukturer och komma på melodier har jag istället tänkt ut i huvudet hur det ska låta. Den idén fick jag av Niclas Frisk (Atomic Swing) som har sagt att det bästa gitarrsolot han har skrivit gjorde han med ”händerna bakom ryggen”. Elias (bas) och Joacim (trummor) hade aldrig tidigare spelat hårdrock, men däremot lyssnat mycket och var båda intresserade. Min fd fru tipsade mig om Petra. Jag gjorde då presenterbara demos och åkte hem till Petra. Det är historien bakom hur det nya ”Nerved” bildades.

Hur reagerade du på dessa demos, Petra? Blev du eld och lågor direkt, eller var det en långsammare process?

Petra: Jag blev glad! Jag sjöng i flera hårdrocksband när jag var yngre. Jag jobbar ju numera med många olika genrer och tycker det är roligt när det spretar mycket. Jag har aldrig tidigare gjort något som liknar ”Nerved” musikaliskt. Jag såg det som en utmaning, vilket jag alltid har svårt att tacka nej till. Med tanke på att detta projekt har tagit nio år har jag också frågat Marcus om det här verkligen kommer att fungera. Jag har varit osäker på om jag klarar av det eftersom det har dragit ut på tiden och man befinner sig i olika faser i livet. Vi har till stor del spelat in albumet hemma och skickat filer till varandra, vilket också har varit en långsam och tidsödande process. Musiken har en speciell och kraftfull energi vilket jag tycker ibland har varit svårt att uppbringa hemmavid. Marcus är väldigt envis på ett positivt sätt. Han piskar på oss samtidigt som han har en ängels tålamod. Inte minst eftersom det ibland har tagit lång tid att färdigställa sångfiler.

På nya albumet samarbetar ni med Dalasinfonietten (Marika Erlandsson och Elisabeth Lagergren). Även Jakob Samuel (The Poodles), Richard Sjunnesson (The Unguided) och Leif Göras (BAO, Orsa spelmän) gästar på plattan. Berätta lite om dessa samarbeten!

Marcus: ”I love you” (som även finns på ”Finally nerved” 2008) var ju från början en duett. Den handlar om kärlek, framförallt om kärlek i ett globalt perspektiv och som allomfattande. Jag ville att nyinspelningen också skulle vara en duett, men att hitta någon som kan matcha Petras kraftfulla röst är inte helt enkelt. Jag fick hjälp av Krister Lindholm som bl a driver Sabaton Open Air. Via honom kom vi i kontakt med Jakob Samuel som nappade på idén. Richard (som gästsjunger på ”Electric”) tycker också att det är roligt med samarbeten. Både Jakob och Richard är också väldigt lätta att samarbeta med, vilket förstås underlättar. I låten ”Everlasting” är riffet tänkt som ett celloriff. Jag ville inte ha samplade stråkar, då kan man lika gärna ha ett synthljud. Både Elisabeth och Marika är oerhört duktiga musiker och satte sina grejer på en timma. Riktiga stråkar ger också mycket mer liv och låter mycket bättre.

Läs även:  Intervju med The Cruel Intentions

Ni har kallats ”Dalarnas Rammstein”, hur ställer ni er till den jämförelsen?

Marcus: Nerved som band har ju inte spelat live på tio år och nuvarande sättning har aldrig spelat live. Jag skulle tro att de som har följt projektet, dvs Niklas på Universal och Pontus Frisk (som har mixat nya skivan) har pratat med varandra. Jag och Pontus har också pratat om Rammstein som en referens gällande både ljudbild, tempo och produktion. Däri ligger likheterna. Den stora skillnaden är ju givetvis sången. Nerved har egentligen inte så många metalinfluenser. Vi är mer intresserade av Depeche Mode än Iron Maiden. Depeche blandar ju Kraftwerk med Pop och Bach och det är ju ungefär vad vi också har gjort på nya skivan.

Petra: Jag kan förstå referensen, men jag är ju samtidigt väldigt präglad av blues och gospel och har svårt att sjunga riktigt ”vitt”.

Hur ser närmaste framtiden ut för Nerved?

Marcus: Nu på torsdag gör vi vårt första framträdande vilket innebär att vi faktiskt har repat. Vi höll sams och det lät bra. Vi gjorde ju plattan utan att träffas. Det finns saker som kommer hända framöver som vi i nuläget inte kan gå ut med. Vi kan däremot säga att vi har fantastiska bokningar som ligger och väntar!

Nerved firar 20 år nästa år, finns det några jubileumsplaner?

Marcus: Det har vi inte tänkt på. Det är ju egentligen bara vi som är intresserade av att vi funnits i tjugo år. Man blir inte bättre än det sista man gjort. Jag tycker det är mycket roligare att det vi gör nu får uppmärksamhet. Det verkar ju finnas några därute som är intresserade av oss och vill se oss spela. Rock har ju också ett bäst före datum. Det är ju skillnad på om man heter t ex ”Judas Priest” och har ett jubileum att fira. Nej, framåt för tusan!

Petra: Ja, jag är inte den typen av person som blickar bakåt utan är mycket mer intresserad av vad som händer framöver.

Vad föredrar ni: spelningar i egen regi eller större festivalgig?

Marcus: Svår fråga. Det är nästan som att välja mellan kött och fisk, vad är godast liksom? Roligast med festival är att man sträcker sig utanför sin egen publik. Att spela förband är också kul. Man har inte samma press som huvudbandet. Man kan gå ut och släppa loss och bli glad om det bara blir fem applåder, man behöver inte få med sig hela huset vilket är skönt. Samtidigt är det trist att man inte får samma förutsättningar med kanske halvtaskigt ljud. Det roligaste med ett eget gig, där man spelar sitt egna material, är när publiken kan låtarna och sjunger med. Båda behövs. Det ena handlar om att sträcka sig utanför och nå en ny publik, det andra om att ta hand om sin publik. Nu gör vi de här låtarna för er!

Vad säger ni nej till?

Det finns vissa typer av hårdrock som blir väldigt hårt mallade. Ett exempel är kvinnligt frontad nu metal, dvs en growlare pluss en kvinna som sjunger jättevackert. Ingen disrespekt till dem som utövar denna musik, men det kan vi absolut inte tänka oss att göra.

Nämn en känd person, död eller levande, du skulle vilja träffa över en öl!

Marcus: Einstein!
Petra: Aretha Franklin!
Marcus: Ja, vi kan ta en gemensam middag med dem!

Nämn en låt som är så dålig att den blir bra!

Marcus: Paranoid med Black Sabbath
Petra: Jag trodde änglarna fanns med Kamferdrops

”Leave it all behind” är producerad av Marcus Hanser, mixad av Pontus Frisk och släpps via MMS/Universal 25 augusti.

Nerved är:
Marcus Hanser, gitarr
Petra Kvännå, sång
Joachim Björkegren, gitarr
Elias Modig, bas
Joacim Brunnberg, trummor

Läs mer om:

Skribent
peter.johansson(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER

X