Intervju med Ann-Sofie Hoyles från Spiders

Spiders blir snart aktuella med nya albumet Killer Machine, som släpps 6:e april. Albumet är uppföljaren till albumet Shake Electric som släpptes 2014.

Sedan dess har bandet varit ute på spelningar, släppt teasers från Killer Machine, planerat in turnéer inkluderande festivalspelningar och ja, lite annat smått och gott som jag kommer att ta reda på här!

Det är en onsdagseftermiddag när jag ringer upp Ann-Sofie Hoyles, sångerskan i Spiders. Vi småpratar lite innan intervjun drar igång.



6:e april släpper ni fullängdaren Killer Machine. Vad kan man förvänta sig av det kommande albumet?

– Ja jag vet ju redan, men att förklara det… Jag är så jävla peppad, för nu har vi släppt två singlar och en tredje är på väg innan själva albumet släpps, så den som lyssnat vet ju lite. Men sen är det så spännande att se, när man är i processen så vet man inte, låtarna skiljer sig ganska mycket. Det ska bli kul när hela albumet släpps så alla som vill lyssna får höra helheten för då får man ju hela paketet om man säger som så. Ja, man kan väl förvänta sig en skiva som i alla fall vi är jävligt stolta och nöjda med och väldigt förväntansfulla själva på att äntligen få ge ut, det känns väldigt spännande.

Men härligt att höra. Hur kändes det att spela in Killer Machine?

– Alltså det har varit väldigt kul. Vi har gjort så annorlunda den här gången. Förr med det gamla materialet så har det också varit väldigt roligt, men det har varit så stressigt, för då har vi jobbat, skrivit musik och varit på turné och gjort allting samtidigt i livet. Vi har väl varit nöjda just för att det var så bra vi kunnat åstadkomma just då, men nu har vi verkligen tagit en lång paus från turnerandet och bara skrivit musik och haft en bättre budget. Kunnat spela in det lite mer såsom vi har velat och det har ju känts väldigt speciellt. Då är det ju roligt just att man känner att man inte behöver kompromissa på något plan, utan om man inte varit nöjd så har man kunnat jobba klart och också tänka på om man vill göra på något annat sätt. Vi har ju skrivit två låtar tillsammans med en låtskrivare och resten av låtarna har vi skrivit tillsammans mycket mer, sådant som vi som band aldrig har haft tid med, utan det har varit lite stressigt. Det har vi inte känt av den här gången, vi har haft väldigt kul. Sen var det väldigt kul att jobba med Chips, vi har aldrig jobbat med honom tidigare. Jag tyckte han var helt fenomenal. Och det blir så roligt också, man tänker att man ska jobba med någon för första gången som man vet att det han har gjort har varit bra, men man vet inte om, är han gammal och trött eller hur han är nu? Man har ingen aning, men man kände redan när vi tog första mötet med honom att han var bra mycket piggare än oss i bandet. Han är ju så jävla taggad, han sov minst av alla och var den som jobbade hårdast och hade humöret uppe hela tiden, han var verkligen som en maskin att jobba med. Så det var kul.

Förutsättningarna har varit de bästa helt enkelt?

– Ja, verkligen. Riktigt lyxig tillvaro på Spidersgänget den här tiden.

Nyaste singeln ni släppte, Higher Spirits, vad har ni fått för respons på den? Har det hunnit trilla in något?

– Det är nog fel person att fråga, men nu är det ju mig du pratar med, men jag kollar faktiskt inte så mycket sånt. Det var någon i bandet som sa att den hade fler lyssningar än den första. För mig känns det viktigt såklart att folk tycker om det vi gör för annars får man inte spela någonting, utan allt ligger på vår publik, annars är man ingenting. Så långt är jag med på att det är viktigt vad folk tycker, och man får lite hjärtan och tummen upp på vissa saker man lägger ut som jag kan se, men jag är inte sån där att jag kollar mycket recensioner och vad som skrivs. Då har jag annat för mig med den tiden, jag är inte så brydd om det faktiskt.

Förutom nya skivan så har ni även börjat annonsera turnéstopp och festivalinspelningar. Finns det någon spelning som ni ser extra mycket fram emot?

– Ja alltså vi är så spelsugna så det är helt löjligt eftersom vi har valt att inte göra det så mycket utan fokuserat på att skriva. Så nu när man ser att det börjar bokas på så känns det väldigt kul och vi har ju faktiskt redan gjort två småspelningar bara innan skivan släpps som var lite specialare och då kände man ju också att Spiders blev som 17-åringar som skulle få åka iväg och spela, att det kändes så himla hungrigt allting. Men vi har massa roliga gig, releasegig är ju alltid kul att spela. Pustervik är alltid jätteroligt, vår hemstad och vårt favoritställe, men sen har vi även en jävligt rolig spelning på gång uppe i Vilhelmina på en liten festival. Jag vet tyvärr inte vad den heter den festivalen, jag har bara sms:at med en kille nu om att vi antagligen kommer åka upp och spela där. Och det tycker jag är kul, när man kommer till lite mindre ställen och lite högre upp i landet och gör lite sådana saker. Det är jättekul att spela i Göteborg, Stockholm, Malmö och det här, men det är också kul att komma till lite annat.

Jo det ligger ju lite långt ifrån varandra, så det blir nog spännande att se skillnaden.

– Ja men det är roligt, vi har ju varit ända uppe i Kiruna och spelat. När vi lägger in önskemål till bokare eller när vi försöker fiska spelningar själva så är det ju… högt på listan nu står ju att komma till Svalbard. Jag vet inte om vi kommer lyckas men det är ett roligt sätt att resa på, att få göra det man älskar mest av allt, lira och få se nya platser. Det är skitkul.

Jo men precis. Vad är roligast tycker du, att spela på klubb eller på en festival?

– Nej, klubbspelningar helt klart alltså. Sen kan det vara kul att komma till festival, ibland har man haft sån jävla tur och prickat in någon solig, fin utomhusfestival och man kan lyckas se något grymt band och så där. Det kan ju vara jättekul, och man kan få en ny publik, men jag tycker om de här små svettiga klubbgigen. Jag tycker bäst om att gå på sådana spelningar, tycker bäst om att spela dem. Det brukar finnas en helt annan känsla liksom. Det älskar jag.

Musikmässigt, har ni någon, eller några kanske, större inspirationer och influenser till det ni skriver?

– Ja, det är väldigt roligt med det här bandet att det inte är så givet. Sen säger man väl ofta i intervju, kanske bara slänger sig med några namn som alltid ligger en varmast om hjärtat och det är lättast att ta på liksom, men om man får gräva lite i det så är det ju väldigt kul i det här bandet att man kan höra vad som helst. Att man tänker ”vilket bra intro” eller ”vilket bra stick” eller att man vill sno idéer från låtar man hör som man inte ens vet vad det är. Det är högt och lågt med vad man blir inspirerad av. Sen som man säkert kan höra i vår musik så har vi väldigt mycket gammal rock i våra skivsamlingar alla fyra i bandet, men det är jävligt random vad vi blir inspirerade av. Det kan vara allt från dödsmetall till soul till någon radiohit om man känner att det är någonting som bara tilltalar en. Jag kan vara så här ibland att ”åh, en sån här typ av låt skulle jag vilja göra”, så då kan jag försöka utgå från det. Det kan vara trumkompet – jag älskar trummor, det är mitt favoritinstrument – då kan jag bli så här ”åh, det här var groovigt, det här vill jag utgå ifrån”.

Så det skiljer sig från stund till stund litegrann?

– Ja verkligen. Det kan vara allt möjligt.

Hur känner du att du har utvecklats som sångare och person genom åren med Spiders?

– Ja men eftersom det här bandet är så himla öppet så känns det som… Jag tycker att i vår ålder och den här generationen för rock kan vara lite, hur ska jag säga, inskränkt ibland, att man ska göra på ett visst sätt. Nu har jag inte varit i så många andra genrer men jag har gjort lite inhopp och jobb på andra musikgrejer och då känner man att det är en annan öppenhet och jag som älskar rock kan ju känna då lite att det inte passar mig att låsa mig. Alltså jag vill ju utvecklas och tycker det är roligt att testa nya banor och just nu de senaste åren så har vi spelat mycket ihop. Man har fått jävligt bra självförtroende i den här gruppen och som sagt den är öppen, man får göra hur man vill. Jag känner mig aldrig rädd med att komma till replokalen med en idé och att bandet ska säga ”nej men det där är inte Spiders”, utan allt vi gör blir Spiders och att man vågar se utanför boxen kanske. Den största utmaningen var väl att vi åkte upp till Stockholm och skrev två låtar med en låtskrivare, det tror inte jag att många i rocksvängen skulle gjort, och jag vet att många skulle skratta lite åt sånt och tycka att så gör man inte. Men det är ju så jävla utvecklande att träffa folk från olika håll där man kan se hur andra jobbar och inte låsa sig vid tanken med ”jamen så här gör vi och det har vi alltid gjort” för då utvecklas man ju aldrig, och vi har alltid spelat in med olika personer och alltid varit sugna på att göra nya saker. Så jag tycker både jag själv och bandet har utvecklats väldigt mycket de senaste åren och att man tycker det är jävligt kul det man gör men att man rycker på axlarna ganska mycket åt hur man borde göra. Jag känner att jag glömmer bort självförtroende i det jag gör, då är man i ett väldigt bra grundläge till att skriva musik eller stå på scen. Så var det inte från början såklart, man börjar ju någonstans, och då är man väl lite mer försiktig kanske.

Så det var första gången ni samarbetade med låtskrivare? Spännande.

– Ja, det var jävligt kul att se hur ett så kallat proffs jobbade. Det kändes som att det kickade igång oss ganska mycket med att skriva klart resten av skivan, för man fick nya idéer om hur man kunde arbeta med det. För jag menar, skriva låtar kan vi, det har vi gjort många år, men det kan ju också bli att man gör på samma sätt och så hänger texten kvar där på någon slutkläm och ska krafsas ihop. Men jag kände att det lossnade lite att träffa en annan person, att se hur han jobbade, så det var kul.

Hur gammal var du när du först insåg att du ville vara med i ett band?

– Oj, det visste jag nog när jag var ganska liten. Jag kommer ihåg när jag gick i småskolan, att det var en kille som var någon slags assistent till en i vår klass som hade en Danzig-tröja på sig som jag blev helt förtjust i. Jag visste inte ens vad Danzig var, men då kände jag bara ”det här är jag dragen till”. Sen började vi spela, jag hamnade i en sån här musikklass när jag var ganska liten då man hade orkester och det var ju skitkul att bara få spela, men då spelade ju jag trumpet i orkester. Det vet jag någon gång, vi hade gig, eller orkesterspelning – ja, det är väl gig det också, då kom det något gäng som hängde runt i logen eller vad det nu var för något. Då kände jag väldigt starkt att det är där jag ska vara. Alltså det var ju inte så jag tänkte, men jag fattade att det var någonting jag skulle göra. Jag var inte så gammal när jag sålde mina hästprylar och köpte min första elgitarr faktiskt. Sen var jag kanske inte så grym på att spela på den men jag hade den och hade köpt den själv och var jävligt stolt över den i alla fall. Fick väl stå på mitt rum och posa framför spegeln ett tag innan det lossnade. Ångrar att jag sålde den sadeln, det var en jättefin westernsadel, men jag hade inte råd att köpa gitarr så jag fick sälja den. Ja och gitarren har jag gett bort men ja, så är det. Jag håller ju på med musik i alla fall så jag har någonting kvar som någon aldrig kommer att kunna ta ifrån mig och det är det viktigaste.

Precis. Det går inte sälja bort.

– Nej, det gör inte det. Det är skönt.

Vad har ni i Spiders för planer och förhoppningar inför framtiden?

– Nu har vi ju hängt ganska mycket, dels när vi har skrivit musik, spelat in skiva och så har vi varit ute på lite småspel. Ja, vi har umgåtts väldigt mycket och det känns verkligen som att vi pratar om, såklart, alla kommande spelningar och vilka turnéer vi vill göra. Vi har satt en ny bokare att jobba med och det är mycket snack om drömmar och planer med turnéer och gig men sen pratar vi väldigt mycket redan nu om nästa inspelning och kommande låtar, och att man skulle vilja styra upp andra saker och engagera sig på andra sätt. För det är ändå så här när man spelar att det är väldigt mycket som spelar in – ut och spela, sociala medier och göra intervjuer, och det är ett jättekul paket. Men jag kommer ihåg när vi började, att vi kunde hyra någon lokal och köra tre band och göra någon fest eller göra roliga saker för att, jamen ”dem vill vi spela med, vi hyr en lokal och så kör vi”. Att man kunde mer styra sånt själv. Det känns inte som vi har haft tid med det riktigt, vi har börjat prata om sådana saker igen. Allt från, som jag sa till dig, vad vi önskar göra för spelningar som kanske varken skulle generera pengar eller en ny publik men bara för att det är kul att se nya platser eller att man kan engagera sig i musik på ett annat sätt.

Är det något nytt område som ni skulle vilja utforska lite mer, antingen inom musik eller utgivning?

– Jag vet inte. Vissa i bandet spelar med lite andra band när dem får tid och nu har vi suttit ute på landet jag och John, som spelar gitarr. Vi är gifta, så vi bor i ett hus där vi har replokal och sånt så man kan bjuda ut kompisar och spela, det behöver inte leda någonvart men det kan vara roligt att bara skriva någon låt och tillsammans med några andra kompisar bara stå och spela. Jag tror att vi får ganska mycket utlopp för musiken då vi har varit ute och dj:at lite och det är så roligt där vi bor också, alla band känner ju varandra och nu har vi tagit in Rickard Hellgren från Deadheads som spelade gitarr hos oss, bara för att fylla ut ljudbilden lite och göra något annat av det. Så det känns som vi utvecklas ganska mycket, både med det bandet vi har och utanför det, så det är nog i ständig rullning tror jag.

Ja men så ska det ju vara för att bli utveckling.

– Ja, jag tror på det. Om man andas och lever musik så får man ta alla chanser man får och bara spela, sen var det leder är inte lika viktigt. Sen har vi ju Spiders som är nr. 1 som vi satsar rätt hårt på alla som är med och sen om man får tid över så kan man ju göra annat. Som John har ju haft sitt, han har släppt en soloskiva och spelat med Big Kizz. Det är kul när det händer saker runtomkring, det utvecklar ju hela bandet, inte bara den som gör något annat.

Det var faktiskt sista frågan som jag hade uppskriven här. Har du någonting du vill tillägga eller passa på att hälsa?

– Jag kan tipsa om att gå och se The Vanjas, ett stockholmsband, om man inte sett dem live. Det var fan bland det bästa jag har sett sist jag såg dem, om man vill ha ett musiktips. Jag vet inte vad dem har på gång nu, men dem håller ju på och släpper lite grejer nu så jag tror att håller man bara utkik kan man nog få se dem snart. Jag har inget datum i huvudet som jag vet att dem kommer spela, men man får hålla utkik efter dem för dem får man bara inte missa. Hon Vanja som sjunger i det bandet är så djävulskt cool.

Alright, det låter ju spännande!

– Ja kolla in det, hon är helt grym. Live är det helt fenomenalt, tycker jag.

Sedan blir det dags att runda av och jag tackar Ann-Sofie så mycket för pratstunden.

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

ALLA NYHETER

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN