www.rocknytt.net

Senaste nyheterna från rockvärlden

Inför Skogsröjet – Intervju med Apollo, nu solo

Vissa artister har man med all säkerhet hört om man gillar hårdrock, även om man inte alltid kan namnet på dom. I den kategorin kan säkert även Apollo Papathanasio ingå. En artist som har gjort oändligt många olika saker inom musik de senaste 20 åren. Bl a som sångare i Firewind och Spiritual Beggars. Vi har skrivit om honom tidigare i olika sammanhang här på Rocknytt. Nu är det namnet Apollo och solokarriär som gäller. Hans första soloplatta släpptes tidigare i år. Jag pratar med honom inför hans spelning på Skogsröjet.

Skogsröjet blir din första festival som soloartist. Hur känns det?

– Jag försöker tänka att det är ett band, för det är det ju ändå på något sätt. Det är ju lite smickrande och kul att man kan köra lite av allt man har gjort tidigare och filtrera ut det i den här konstellationen. Lite som att få tillbaka lite för all möda man har lagt ner på alla projekt. Det känns bra, verkligen!

Hur är det att se sitt eget namn istället för ett bandnamn på affischerna?

– Vi tittade på det nyligen när vi var på Kiss. Då kollade vi lite på datumen för många spelningar och då stod jag där bland alla andra och det kändes lite konstigt. Nu är man ju mer sårbar, är det något som går fel så får man ju ta all skit själv, ha ha. Jag har inget band att ”gömma” mig bakom.

Är du en festivalmänniska privat?

– Jag har inte varit på så många festivaler, det är mer att man har varit ute och spelat själv. Jag ser hellre konserter i en hall som tex Scandinavium.

Är det något band som du skulle vilja se live men som du inte haft möjlighet att se än?

– Vilken jobbig fråga! Inget hårdrocksband. Jag har nog sett i princip det mesta som jag kan komma på. Då skulle jag vilja se något helt annat.  Jag gillar melodier och lyssnar på mycket olika musik. Det kan vara pop eller disco, det är just melodin jag fastnar för. Så det hade nog blivit något helt annat.Två band som jag kommer på som jag skulle vilja se är Rolling Stones och Depeche Mode.

Vad har du för relation till Skogsröjet?

– Det är en festival som jag aldrig har varit på men som jag hört mycket gott om. Det är ett jättesnyggt paket. Kul med Backyard Babies, Hardcore Superstar och Yngwie Malmsteen. Pretty Maids och många andra jättebra band. Jag ska försöka kolla på så mycket som möjligt.

Hur är det egentligen backstage på en festival?

– Man rör sig ganska mycket. Själv gillar jag att ta det lugnt, sitta i nåt hörn och snacka med de närmaste. Det är oftast ganska dämpat eftersom alla går och väntar på sin tur. Det kan vara ganska segt. Det är alltid skönare efteråt när man är fri att göra det man vill.

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignnone” width=”500″][/media-credit]

Med tanke på att du har jobbat tillsammans med så många musiker – känner du av konkurrens eller hur ser du på det nu när du går ut solo?

– Jag har alltid tänkt så att jag vill bara vara med på festen. Jag har jobbat med många musiker och vi har alltid ställt upp för varandra mer än att vi har konkurrerat. Tidigare körde jag mycket power metal och före det neoklassisk metal, nu vill jag helst bara köra straight hårdrock. Då samlas man som musiker runt det.

Ett projekt som du är involverad i är Defenders of Rock i Halmstad. Berätta om det.

 – Tanken var att vi skulle spela en gång i månaden på Boom Boom Room och då köra dom stora hitsen av alla de stora banden. Vi försöker få igång en rockklubb i Halmstad men det är jättesvårt. Jag tror att Halmstadborna är lite bekväma av sig så vi får se hur det går framöver.

Det här med att få ut rockfansen till klubbspelningar är ju en utmaning i dom flesta medelstora städerna. Varför tror du att det är så?

– Jag tror att folk sparar sig till festivalerna och går inte ut så mycket hemma. Det är ofta så att man väljer något som är lite längre bort tyvärr. Det gör att det kan vara svårt att få en lokal klubb att gå runt.

Tycker du att rockpubliken har förändrats under de åren som du hållit på?

-Svårt att säga. Ibland tänker jag att dom som är runt 40 går på lite nostalgi. Dom kommer ut igen efter att ha skaffat familj och allt det där. Men så tänker jag att; vad händer efter Saxon och Rolling Stones? Idag lägger ju festivalerna mycket fokus på dom här gamla banden. Kommer publiken vara intresserade av de nya banden sen? Så vi får ju se vad som kommer att hända när alla de stora går i pension.

-Jag har ju pratat med många individer, från stora band, t ex Ozzy och dom frågar ibland ”var är alla rockstjärnor” men de glömmer att de är dom som fortfarande tar allt fokus både gällande publik och rent ekonomiskt. Förr gick managern ut och hjälpte banden på ett helt annat sätt än idag. Det finns ingen som stenhårt tror på banden idag, jobbar för dom och verkligen gör allt. Sen säger många att det inte finns något kvar som chockar idag men det tror inte jag riktigt. Man behöver ta in rätt människor i bolagen som vågar tänka utanför boxen och göra något annorlunda. Många bolag gör det enkelt för sig och tar en lättsåld soloartist och promotar den. Man glömmer att banden är så mycket mer och som det går att bygga mycket på.

Läs även:  Intervju med Tommy Karevik i Kamelot - Vi är väldigt nöjda med nya plattan.

-Sen måste också svenska band våga vara stjärnor. De är stjärnor när de är på scen men sen blir de ”vanliga” utanför scen och det blir ju inte lika intressant att skriva om jämfört med de ”gamla” rockstjärnorna som lever det livet fullt ut. Ska man lyckas måste man våga satsa allt.

[media-credit name=”Foto: Press” align=”alignnone” width=”500″][/media-credit]

De närmsta tre åren har Apollo redan en plan för.

– Det är mycket på gång men jag kommer inte att ha så mycket gig. Jag jobbar bl a med Niclas Engelin från In Flames. Där har vi ett litet samarbete som vi ska återuppta och göra något nytt av. Jag kommer också att göra en ny platta så småningom. Att göra en soloplatta handlar ju om att ha ett visitkort för att få spelningar. Inte så mycket för att sälja skivor. Sen är jag ju med i Spiritual Beggars. Vi gör en platta och så gör vi kanske 40 spelningar och jag vill hålla igång efter det. Det är kul med Spiritual Beggers. Alla bor här i Halmstad så det är enkelt att repa och jag gillar att sjunga låtarna.

-Jag skriver även mycket musik och ger bort och jag deltar på många grejer med andra band, så jag gör alla dom här roliga sakerna.

Kommer du mest att synas i Sverige eller vad är planen?

-Jag tycker att det är kul att spela ute i Europa – Frankrike och Tyskland. Jag känner många fans. När man gör såna här mindre klubbspelningar så lär man ju känna mycket folk så det hade varit kul att träffa dom igen. Så nåt sånt blir det säkert. Men jag drömmer om att få göra en turné på 300 dagar. Det hade varit kul att göra en sån riktigt stor turné någon gång.

Vad skulle du säga är en viktig milstolpe i din karriär?

– Det var nog de första två plattorna med Firewind. Vi gjorde allting rätt. De hade ju funnits innan och jag kom med på 4:e plattan. Vi skrev låtarna tillsammans, repade, var i studion och gjorde låtarna som man gjorde förr i tiden. Det var det som drog i gång hela grejen kan man säga.

-Firewind gjorde en lång turne i USA  med bl a Arch Enemy. Ibland gjorde vi extra spelningar på små klubbar när Arch Enemy hade paus. Det var väldigt roligt. Det jag inte gillar är all dötid. Ibland kan man ha en day off och det behöver man men tiden går så sakta. Man måste sysselsätta sig med något. Jag vill bara vara på scen.

Har du några andra minnen som har betytt något för dig som du kan dela med dig av?

-När vi spelade på Loud Park i Japan 2010. Då var även Mikkey Dee och Motörhead där. När vi hade spelat klart och jag gick i gången bort till backstagerummen så kom Lemmy. Jag är en som inte bara kan gå fram och prata med folk. Men då tog han min axel och så sa han ”Good job man”. Jag tackade och så gick vi vidare. Det kändes ganska stort.

-En annan gång, också i Japan stötte jag till Dio. Jag såg inte att han stod bakom mig och när jag skulle vända mig om råkade jag armbåga honom i sidan. Jag bad om ursäkt och han sa bara ”That´s ok”. Det är ju just såna små grejer och minnen som man har.

-Att man har suttit och pratat med Ozzy. Jag ville gå och äta men han ville ha mig kvar och bara tjöta vidare. Han hade en ostbricka framför sig och började kasta ost på mig. ”Ta lite ostbricka här”. Det var lite udda…..

Ja mycket har Apollo fått uppleva och jag har en känsla av att det kommer att hända mycket runt honom även i framtiden. Apollo berättar att han ser fram emot spelningen på Skogsröjet mycket och att det ska bli roligt att få leverera bra låtar till fansen som känner igen honom från olika sammanhang. Själv kommer jag att recensera hans spelning på Skogsröjet så har du inte möjlighet att kolla live så kan du i alla fall läsa om det dagen efter.


ÄMNEN

apollo | apollo papathanasio | skogsröjet 2017

Skribent

Relaterade artiklar

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS