Den 26 september släppte Jaded Heart sitt nya album “Fight The System” på Fastball Music. För Rocknytts läsare bjuder nu bandets gitarrist Peter Östros på musikaliska beskrivningar av låtarna samtidigt som sångaren Johan Fahlberg delar med sig tankar om texterna.
Kanske ger detta en ytterligare dimension åt plattan för er som hört den eller kanske väcker det ett intresse hos er som inte lyssnat än. Oavsett så ger Johan och Peter oss en stunds intressant läsning.
1. Schitzophrenic
Peter: Sista låten jag skrev för “Fight The System” blev precis den låt som plattan behövde. En låt som jag slet en del med för att få till en refrängmelodi som lyfter. Skam den som ger sig. Filmade i somras in en video utanför Düsseldorf på en övergiven gammal bondgård där Johan spelar en schizofren galning. Gitarrsolot är litegrann av ett stryka-medhårs-solo. Stämsolon är behagligt, vackert & nostalgiskt. Videon släpps förmodligen i september.
Johan: Är vad titeln säger. Handlar om hur jävligt det måste vara att vara det, och sen har jag saltat lite här och där i texten för att spetsa till det.
2. Control
Peter: Rak enkel rock’n’roll egentligen med det simpla tricket att låta synkoperingarna göra drivet, för det är precis vad den har: ett driv framåt hela tiden som jag gillar. Sticket är progressivt för att vara JH. Åtminstone om man jämför med det glada 90-talet. Gästartist är en god vän vid namn Rick Altzi från Masterplan och At Vance.
Johan: Är just den där känslan av hur en annan människa har total kontroll över en själv, och att man tror att man aldrig kan ta sig ur det. Men hur jävligt det än känns kan vi, det går trots hur jävligt man än mår att komma ur ett destruktivt förhållande och bli en hel människa igen.
3. Not in a Million Years
Peter: En låt som andas Power Metal. Med min bakgrund som gitarrist i Insania Sthlm ligger den genren aldrig längre än ett stenkast bort. “Million” har växt från en tveksam idé till en fantastisk JH-låt som enkelt kvalade in på albumet efter att ha hört första mixen!
Johan: Ovillkorlig kärlek till någon, att man gör allt för en person utan att kräva något tillbaka. Lite av en utopi, jag vet, men inte bara i ett förälder- barnsammanhang skulle det väl kunna funka?
4. I Lost my Faith
Peter: Riffet är ursprungligen en idé från Michael Müller som jag har bearbetat. Gitarrmelodin tillkom sist i processen då jag tyckte att riffet var lite väl mycket “gorillariff”, så melodin blev ett sätt att mjuka upp det hela. Inget ont om “gorillariff” dock. Hero från Sinister Mind (2007) är det enda riffet folk kommer ihåg efter att ha hört JH…och riffet på den visan är precis vad gorillariff handlar om.
Refrängen till “Lost” är väldigt fin. Johans tolkning och Erik Mårtenssons körer gör den till bland det bästa vi gjort! Gitarrsolot bjuder bland annat på stämmor igen.
Johan: Ett extra långt långfinger till mänskligheten om hur vi sköter vår Moder jord och hur vi förhåller oss till varandra. Det är för mycket ”me, myself and I” i världen.
5. Nightmare’s Over
Peter: Första låten jag skrev efter att Common Destiny, 2012 släpptes. Väldigt melodiös. Jan Vacik, mix och master, fick jobba lite extra med denna så att den inte skulle bli för mesig. Slutresultatet blev rock!
Solot på denna låt är det som jag spelade in på demon och det är första gången jag släppt igenom ett solo från förproduktionen. Bara en sådan sak.
Johan: Du har haft det jävligt och jobbigt på sistone, och så plötsligt, som en blixt från klarblå himmel, står hen där: den stora kärleken. När du vet att det är hen du vill leva med resten av ditt liv.
6. Never Free
Peter: Med introt och Johans primalskrik hoppas jag att budskapet framkommer tydligt: ångest. Johan lyfter verkligen denna låt med sin fantastiska röst. En melodiös refräng som mr Vacik försökte släta ut genom att mixa keyboarden högt i första mixen. “Den har radiopotential så jag vill ha den så”. Som ni hör så är gitarrerna i första rummet i slutändan. Det är så vi jobbar i JH numera.
Johan: Handlar om oss som inte passar in i mallen vad ”svennebanan” anser vara rätt och riktigt. För de som måste ljuga och förställa sig för att passa in. En helt sjuk situation när vi nu nått år 2014 och är inte mer upplysta än så.
7. Till Death do us Apart
Peter: Än en gång en rak enkel rocklåt i Em. Har det gjorts förr? Javisst. Är det skoj att spela? Javisst. Andra delen av gitarrsolot är en liten hyllning till Alexi Laiho som jag tycker har ett fint sinne för melodier.
Johan: En fortsättning på samma tema som i Not In One Million Years. Här hör vi dock även kyrkklockorna ringa.
8. Terror in me
Peter: Den låt på plattan som andas mest metal. Efter att ha hört första mixen var vi övertygade allihopa. Den ska med! Första utkastet av “Terror” hade en annan brygga samt en annan refräng med ett helt annat groove. Slutresultatet blev riktigt bra.
Johan: Åter igen, som i Never Free, hur vi upprätthåller fasader, fast vi alla törstar efter kärlek, förståelse och tröst. Hur det äter upp oss inifrån.
9. Haunted
Peter: En låt jag skrev på 15 min och jag tycker det hörs tydligt. Som jag har kämpat för att denna INTE skulle komma med på albumet ha ha. Jag blev nedröstad av hela gänget. Ska bli mycket intressant att höra vad lyssnarna tycker.
Johan: Handlar om vårt eget ego. Många av oss kör ”huvudet i sanden”-stilen. ”Bara jag inte måste ändra mitt levnadssätt så …”. ”Det där får de andra fixa …” Det gäller både miljön och hur vi behandlar varandra.
10. Crying
Peter: Bästa gitarriffet på plattan. Står för vad JH pysslar med nu för tiden. Vissa kallar det för “Melodic Metal”. Tycker att det är en ganska bra beskrivning på den musikstil vi har hittat fram till. AOR är ett avslutat kapitel sedan 2006 och vi hoppas på att tjatet om det är över.
Johan: Versen är tänkt som om det är makten, överheten som talar, sen i brygga/refräng är det folket som tagit över i en revolution. De straffar de ansvariga för ett långt förtryck. Som alltid klarar sig de med makt undan och den lilla människan får i slutändan betala.
11. In the Shadows
Peter: En av mina favoritlåtar! Ingen monsterhit, men den har något som tilltalar mig. Ett typiskt samarbete mellan mig och Johan där han skrivit vers och bryggmelodier och jag refrängen. Återigen suveräna körer av Erik Mårtensson. Tack Erik!
Johan: Handlar om dem som kämpar så mycket de orkar och kan i livet men det går aldrig deras väg, hur mycket de än försöker. Familj, vänner och jobb försvinner undan för undan, och kvar finns bara ensamheten.
