Storyn är välbekant. Fem småstadsungdomar bildar band, bestämmer sig för att satsa på musiken, kämpar på med modesta framgångar under några år, livet kommer emellan och bandet läggs på is. Så var det för Falköpingsbördiga Nestor, men historien hade lika gärna kunnat handla om undertecknad vid samma tid, det vill säga ca 1989. Byt bara ut Falköping på ”Schlätta” mot Mölndal, en annan västgötsk liten stad strax sydost om Göteborg, så har du bilden klar.
Skillnaden är att Nestors sångare Tobias Gustavsson skulle komma att bli framgångsrik låtskrivare med världshits åt bland andra P!nk, Britney Spears, Kylie Minogue, Nelly Furtado och Bosson på meritlistan, och med det ett stort kontaktnät i musikbranchen. Faktorer som haft en viss betydelse när bandet bestämde sig för att återförenas mitt i coronapandemin.
Med genial marknadsföring, påkostade videos och fantastiska låtar som estetiskt och musikaliskt lyckats fånga både det färgsprakande åttiotalets tidsanda och känslan av att komma från en småstad när man har stora ambitioner, återvänder Nestor till sin hemstad som hjältar trettiotre år sedan allt började. ”Nestor Fest” heter evenemanget som bandet själva arrangerar och två och en halv timme innan showtime blir jag, tillsammans med äldsta dottern som hunnit bli en fanatisk Nestor fan, inlotsad till Falköping Folkets parks backstageområde för att hälsa på ett råtaggat band. Jag kunde så klart inte hålla mig från att ställa några väl valda frågor.
Om ni tänker tillbaka till 1989 och de rockstjärnedrömmar ni hade som tonåringar och jämför med de mogna män ni blivit idag. Hur väl stämmer drömmen överens med verkligheten?
Marcus: Jag tror att idag så har man en större förståelse för vad det innebär. Man har ett liv bakom sig och har vett på att uppskatta det på ett annat sätt och njuter av det på ett annat sätt. Varje gig förr var lite kniven på strupen, det skulle vara så jävla bra och man var så jävla nervös, det var tuffa tider. Skulle du komma någonstans då fick du jävlar i mig visa upp dig!
Mattias: Ja, jaga nästa gig gjorde vi hela tiden.
Jonny: Ja, nu kan du njuta på ett annat sätt. Förvalta det vi har. Jag hade inte som artonåring haft vett på att uppskatta det.
För lite mindre än ett år sedan släpptes er debut ”Kids In A Ghost Town” och sedan dess har ni åkt på ett segertåg där ni spelat på Monsters Of Rock Cruise och öppnat för T’akida, H.e.a.t och KISS. I sommar har ni dessutom spelat på varenda festival värd namnet. Vad har den största höjdpunkten varit hittills?
Marcus: Jag skulle nog säga Sweden Rock. Vi var inte riktigt förberedda på att det klockan 14:30 efter lunch skulle vara publikrekord, det var riktigt stort och gåshud. Man vet aldrig, det kan nog bli lite folk sådär spridda skurar, men det var ju helt bananas!
Mattias: Ronny Svensson var ju konferencier och fick igång publiken så de bara skanderade vårt namn.
Jonny: KISS har ju i alla fall för min del varit det största bandet. Det känns ju verkligen som en once in a lifetime grej, framförallt nu när de gör sin sista turné.
Mattias: Det var surrealistiskt, jag satte upp mitt kit och sedan tittade jag bakom skynket och där är Eric Singers lilla trumkit, liksom: hej på dig du! Det var sjukt mäktigt.
Marcus: Jag håller helt med. Alla de här festivalerna, och trycket. Man blev överväldigad av vartenda ställe.
Jonny: Ja, knasigt och stort och svårsmält.
Era videos för tankarna till min tonårstid, MTV och klassiska hårdrocksvideos med till exempel KISS, Twisted Sister och Mötley Crüe. Hur kommer ni fram till idéerna till era videos?
Marcus: Från start så var det ju Tobbes idé. Vi ska göra en video och den ska göras som det gjordes då, som små filmer där det finns lite grejer före och efter. Det ska finnas en story, som hos Twisted Sister där det finns en rektor som hoppar ut genom rutan och genom en basketkorg. Det ska vara kul. Om du tittar på de flesta hårdrocksband som gör videos idag så verkar det som att de gör green screen videos där de står och kör performance. Jag tror inte folk är så intresserade av det, det måste vara något som fångar dig.
Mattias: Ja, du kollar på en sådan video en gång kanske. Vi vill ju trycka in små grejer och detaljer med lite finess i våra videos.
Jonny: Det finns väldigt mycket musik i låtarna och detaljer, vill man så kan man liksom öppna julklapp efter julklapp. Eller så tittar man på dem för de visuella effekterna. Vi lägger väldigt mycket tid på vilken lins ska vi ha, vilken ljussättning. Hela paketet av detaljer kring estetik har varit viktigt och det tycker jag också genomsyrar hela den här fantastiska resan. Vi vill verkligen att folk som ser oss ska få en upplevelse, det är viktigt för mig.
Marcus: Vi har också Henke Eriksson som har skrivit manus och regisserat och han har så jäkla mycket bra idéer som ingen annan tänker på. Han tänker alltid utanför boxen, han är helt grym. Till exempel att Per Ragnar ska spela präst och sitta och spela tramporgel, det blir något parodiskt över det.
Ja, det är ju det man minns. Att göra det som små filmer där man etablerar karaktärerna och en handling kanske en minut innan musiken ens börjar och sedan spinner vidare på det. Jag måste också säga att marknadsföringsmässigt är det också genialiskt av er att släppa videon och låten till radio ett par veckor innan låten släpps som singel för att på så sätt bygga ett begär hos publiken att vilja lyssna.
Tobbe: Det är traditionellt säljtänk att bygga förväntan, ge lite grand, hålla tillbaks och sedan ge folk tid att förbereda sig mentalt. Man ska aldrig brassa ut allting på en gång, för hälften försvinner ut i luften.
När vi ändå pratar marknadsföring så tänker jag i samma andetag på merch och branding, och där är ju KISS de obestridda mästarna. De har ju satt sin logga på nästan allt sedan sjuttiotalet och framåt. Har ni diskuterat några roliga merchidéer att sätta Nestorloggan på?
Tobbe: Vi har diskuterat fram och tillbaka, och vi har också diskuterat vad kan den sämsta tänkbara merchprylen vara? Som du säger är KISS obestridda mästare på detta och de balanserar ibland på en knivsudd, det är en hårfin gräns på hur mycket betalt man kan ta. Vi vill inte mjölka fans på pengar utan vi vill göra merch som folk faktiskt vill ha. Vi börjar gediget och ganska vanligt. Idag har vi ju till exempel nallar och det kommer komma mer grejer. Vi har varit inne på stora excalibursvärd, de skulle kosta tusen spänn styck så det hade bara blivit ett exemplar *skratt*. Bra och dålig idè. Det var video-Henkes idé.
Sedan i våras så ligger ni på Napalm records och vi vet att ni via dem kommer släppa en ny version av ”Kids In A Ghost Town” under hösten. Hur ser framtiden ut därefter, blir det en fortsättning?
Tobbe: Det blir en platta till. Vi har pratat en del om inriktning. Vi får ju ofta frågor om vi blir kvar i åttiotalet. Jag kan avslöja att det kommer vi vara , vi kommer inte göra våra fans besvikna, men vi har skojat om det sämsta tänkbara scenariot och det är att vi släpper en skiva som heter typ ”Tunisiens syrsor” och låter som en dålig Benjamin Ingrosso kopia *skratt* Jag tror inte vi hade behållt ett fan.
Jonny: Vi kommer hålla oss på linjen. Det finns mer som måste ut.
Efter att ha kramats, tagit bilder och fått skiva och t-shirt signerade tackar jag och dottern för en trevlig intervju och beger oss ut bland övriga konsertdeltagare. Ikväll vaknar Falköping till liv och folkparken som hade sin guldålder på åttiotalet förvandlas till en arena för livsbejakande och melodiös hårdrock för en kväll. Det är på ren västgötska ”sketvarmt” och strålande väder. Parken är utsåld och det ligger en förväntansfull och uppsluppen spänning i luften som nästan går att ta på. Vi vet vid det här laget att Nestor är ett band som aldrig gör något halvhjärtat.
”Nestor Fest” som man valt att namnge kvällens evenemang är rejält påkostat och har marknadsförts ordentligt under våren och sommaren. För att ytterligare haussa upp intresset har bandet chartrat en rälsbuss kallad ”Nestor express” som kör tur och retur Göteborg-Falköping under kvällen med musikquiz och förfest ombord.
Kvällens spelning är också rikligt kryddad med fyrverkerier, rök, laser, eld och konfetti. Förutom anthems vi älskar såsom ”On The Run”, ”Stone Cold Eyes”, ”These Days”, ”1989” och ”Signed In Blood” får vi också en överraskning i form av en cover på Whitney Houstons gamla hit ”I Wanna Dance With Somebody”. Märkbart hänförda och rörda av den entusiastiska publiken och den magiska stämningen är bandets framförande ikväll också i den yttersta elitklassen. Såväl jag som dottern svävade som på små moln när vi vandrade den korta promenaden genom småstadsnatten tillbaks till vårt hotell.
Stort tack Nestor, på återseende!
Nestor är:
Jonny Wemmenstedt – gitarr
Mattias Carlsson – trummor
Tobias Gustavsson – sång
Marcus Åblad – Bas
Martin Frejinger – Keyboards
