VECKANS TOPPNYHETER
Inga inlägg hittades.
MEST DELAT I VECKAN
FLER ARTIKLAR
thesounds-pressbild

THE SOUNDS: Hälften hatade oss, men de köpte ändå merch

73 Shares

thesounds-pressbild

Sedan sångerskan Maja Ivarssons medverkan i “Så mycket bättre” har THE SOUNDS, från att ha haft en stor egen publik, blivit bandet på Svenssons läppar igen. Bandets gitarrist och låtskrivare Felix Rodriquez träffade Rocknytts Christian Larsson och Sebastian Norling Rauhala i en loge på Bråvalla Festival för en intervju där ämnen som den nyfunna populariteten, samarbetet med en metalproducent och THE SOUNDS “sound” kom att avhandlas.

Vi kan väl börja med att prata om kommande skivan. Hur skiljer sig den från era tidigare?



– Man kan väl säga att den är lite mer “live”, den är inspelad på ett mer live-baserat sätt. Vi kände mer för att gå in i studion som ett band, spela in och sedan inte göra så mycket mer med det.

Inte så mycket överdubbningar och så?
– Nja, det har man ju alltid, man lägger alltid på lite grejer. Det är absolut inget live-album, men det skiljer sig ändå lite mer med att det är ett “live”-sound.

Vad blir titeln? Handlar skivan om något speciellt, textmässigt så att säga?
– Det har vi inte bestämt, så det kan jag inte säga. Nej, inte temamässigt. Vi skriver “lite i stunden”, mycket om vad vi upplevt i våra liv och sådant man ser runt omkring när man reser. Det har nästan alltid varit så. Vissa texter är kanske lite mer personliga, om något man själv har upplevt.

Hur har låtskrivarprocessen varit då? Du brukar väl vara den som skriver det mesta av materialet?
– Ja, jag och Jesper (Anderberg, keyboards och gitarr) har varit väldigt drivande och skrivit mest genom åren. Men den här rundan så har även trummisen Fredrik (Blond, trummor) gjort mycket och Maja (Ivarsson, sång) har skrivit mer text än hon gjort innan. Det finns egentligen inga regler i vårt band om vem som får lov att göra vad, utan vi skriver musik allihopa. Sedan är det inte allt som kommer med. Vi vill bara göra en skiva som är bra, så det spelar ingen roll var låten kommer ifrån.

Är materialet klart?
– Allting är klart! Vi spelade in skivan i Kalle Gustafssons (ex-THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES, förf. anm.) studio i Göteborg. Vi var där i en och en halv månad och hade en amerikansk producent, Alex Newport. Han kommer från en lite annan skola.

Han har väl producerat THE MARS VOLTA?
– Han har producerat THE MARS VOLTA, jobbat med Max Cavalera från SEPULTURA…han har gjort rätt mycket hårda grejer, men han har ett jävligt bra sinne för musik.

Hur kom det sig att ni valde att jobba med honom?
– Jag vet faktiskt inte. Vi brukar bara leta runt lite…

Om man kollar hur ni gjort tidigare, så har ni haft med väldigt många producenter.
– Vi har alltid haft olika producenter på alla skivor. Förra skivan (“Something To Die For”, år 2011, förf. anm.) producerade vi själva och på den innan (“Crossing The Rubicon”, år 2009, förf. anm.) hade vi fyra olika producenter och var i fyra olika studios.

Felix RN 480

Hur kom det sig att det blev så många den gången?
– Det bara kändes rätt just då. Skivan var inte splittrad, det fanns en rak linje genom den. Men vi var i USA och kände att vi ville testa lite olika människor för olika låtar i olika studios. Och det kändes kreativt just då, men sedan blev det då…inte en motreaktion, men vi gjorde tvärtom och gjorde det helt själva för att vi inte ville ha någon som störde. Men på den här skivan, så kände vi att vi kommer att behöva ha hjälp med någon som kanske kommer från en annan värld och har ett nytt öra.

Har ni varit med och producerat eller har Alex haft hand om hela biten?
– Han är “producenten” på den här. Vi gjorde ju förra skivan själva, så det är inte svårt att producera, vi vet precis vad vi vill. Men på den här så kände vi att vi inte orkade ta det på oss, utan ha med en annan människa som kanske kan förbättra oss.

Är det lätt att annars bli blind för sitt material?
– Ja, man kan lätt bli det. Men det är inte så att en producent bestämmer att “så här ska det vara”, för vi har alltid det slutgiltiga ordet.

Kommer då en riktig musiknörd att märka skillnaden på soundet om man kommer från en hårdare bakgrund?
– Man kan nog det. Det är inte ett hårdare sound men lite ruffigare och skrangligare sound på många vis, det låter som att det är ett band man har spelat in.

Men vad anser ni själva i THE SOUNDS vara för typ av band, genremässigt? Ni har fått etiketter som rock, pop…
– Men vi är allt det; rock, pop, electro, dans, new wave också. Jag tror vi är allt sån’t, eftersom vi alltid har lyssnat på all sorts musik och skriver på det sättet.

Nu har vi bara hört singeln ‘Shake, shake, shake’, men dömer man efter den så låter den som en tillbakagång till ert rockigare sound. Förra skivan var ju lite mer synthig.
– Ja, många av låtarna på den förra var lite mer elektroniska. Det är nästan det klassiska att band vill låta lite “större” på sin tredje skiva; man kan lite mer i studion, vi visste vad vi gjorde, så det gjorde att skivan fick ett lite bredare och större sound. Och sedan tyckte vi att det blev lite tråkigt, så det blev lite mer elektroniskt på den fjärde och den här är en tillbakagång. Det är mindre elektroniskt och mycket mer gitarrdrivet.

{youtube}h7TGk9hjcbI{/youtube}

Vad föredrar du själv personligen?
– Jag vet faktiskt inte. Jag spelar ju gitarr i bandet, men jag skriver via keyboards och dator. Jag tycker det är roligare så för att jag får ut bättre melodier än att skriva på en gitarr. Först brukar jag skissa på det med en keyboard och en dator, sedan kommer det ett gitarriff. Keyboardisten tycker det är roligt att skriva på gitarr för han vill köra mer gitarr live.

Då kompletterar ni varandra?
– Ja, absolut! Och som sagt, vi har inga regler. Om jag skriver en hel låt för keyboard så gör det inget, han gör det ändå live.

Du beskrev ju er som både pop, synth, new wave och rock. Om man skulle fråga övriga i bandet, skulle de säga samma sak eller är det någon som är mer nischad åt något håll? Är det någon som vill rocka ut eller någon som vill dansa iväg?
– På sättet vi skriver? Jag vet inte riktigt, vi är inte så insnöade, alla är öppna. Vi hör ändå slutresultatet tillsammans och det finns många låtar som skrivits som inte kommit med som kanske varit för insnöade eller för långt ifrån THE SOUNDS. Men det finns ingen som säger “jag lyssnar bara på synth”, utan vi är väldigt öppna.

Finns det något av det ni inte släppt då som ni sitter och ruvar på och kanske släpper i framtiden?
– Ja, det kan bli b-sidor eller en bonusgrej, det är alltid bra att ha. Man vill alltid släppa det bästa till skivan såklart, men sedan finns det alltid låtar som ligger. Jag skriver låtar vid sidan om också till andra artister, som är långt från THE SOUNDS (skrattar)! De ligger och skräpar i datorn, så någon gång kanske de får ett liv.

Det låter ändå inte som att det är svårt att välja ut vilka låtar som passar THE SOUNDS.
– Det är rätt enkelt, tycker jag. När Jesper och jag skriver låtar så vill vi alltid göra så bra som möjligt, man vill göra det bättre än man kan. Men sitter man och gör en hip hop-baserad låt, så vet man att den inte kommer att gå till THE SOUNDS men så kanske man har en annan artist i åtanke. Man hör i lite i slutet hur urvalet ska vara.

Har du alltid skrivit åt andra eller har det blivit på senare tid?
– Jag har gjort det sedan andra skivan, så nästan hela tiden. Vi har inte så mycket tid för vi dedikerar så mycket tid till THE SOUNDS, vi turnerar så mycket och skriver för skivan. Men nu på sommaren när man bara turnerar på helgerna så vill man vara i studion och skriva vid andra tillfällen, vilket egentligen bara är bra för THE SOUNDS eftersom man känner sig mer kreativ; man får jobba med andra människor för andra projekt, tänka på ett annat sätt, öppna sinnena på ett sätt som resulterar i att THE SOUNDS skriver bättre.

Vilka är de inspirationskällorna som du känner har färgat av sig på dig som gitarrist och låtskrivare?
– Jag har inga gitarrhjältar. Jag började spela gitarr på allvar typ ett halvår innan vi startade bandet, då lyssnade jag mycket på Bernard Butler i SUEDE. Hans sätt att plocka på och färga ackorden…så han är nog den som “lärde” mig att spela gitarr. Men låtskrivare…en som jag tycker tänker jävligt ballt är Damon Albarn från BLUR. Jag tycker att de utvecklades på ett coolt sätt från att vara ett lite mesigt popband, som ändå gjorde jävligt konstiga saker som ändå lät jävligt bra, och att han sedan utvecklade GORILLAZ. Han verkar ha en väldigt intressant hjärna.

Ja, man hör att det är skillnader mellan ‘Song 2’, ‘Crazy Beat’ och ‘Parklife’.
– Precis! Det är ballt att kunna göra låtar som är så långt ifrån varandra, men de låter ändå BLUR.

Känner ni i bandet att intresset och trycker på er har förändrats sedan Majas medverkan i “Så mycket bättre”?
– Ja, i Sverige har det blivit mer fokus på bandet. Och Maja, såklart. Bara bra fokus! Vi har inte sett något negativt med det.

Inget gnissel från era “hardcore-fans”?
– Nej, det finns väl alltid folk som tycker till om någonting. Men Maja gjorde det så jävla bra, så jag tror att alla hardcore-fans bara tycker att det var bra gjort. Men det är också bara i Sverige, det känner man inte av någon annanstans. Men det var roligt, Maja gjorde det bra och det har bara varit bra för oss.

Ni har ju aldrig varit speciellt kritikerkramade, men har ni märkt av en annan attityd mot er på senare tid?
– Ja, det har nog sedan förra skivan vänt. För vi har hållt på i 15 år och alltid gjort det som känts rätt för oss och skitit i vad andra tyckt. Vi bryr oss inte så mycket. Jag tror att folk har börjat se det; “de har ändå hållt på så länge, de ska nog ha en dunk i ryggen”. Men det är klart, vi ska ju ha skit om vi gör en dålig spelning. Men också en bra recension om vi gör en bra spelning och det gör vi 90 procent av gångerna.

Men det känns ändå som att folk har glömt bort den gamla förolämpningen “JC-rock”? “Misstaget” ni gjorde med att tacka JC i skivkonvolutet, det var en roddare eller?
– Ja, precis! Han hette Jan-Christer, så det blev JC. Sedan gjorde vi en reklam för Levi’s. Men det var asbra för oss; alla snackade om oss, kom på spelningarna. Hälften diggade oss, hälften hatade oss, men de stod ändå där och köpte merch (skrattar). Så vi har dem att tacka allt för.

Hur ser framtiden ut? Nu turnerar ni under sommaren och, men hur ser det ut framåt skivsläppet och efter det?
– Ja, först festivaler, skivsläpp och sedan Europa-turné i vinter. Jag tror skivsläppet är i september-oktober, skivbolag ändrar sig hela tiden. Sedan är det då USA, Sydamerika och Kanada i mest då februari.

Gäller Europa-turnén även Skandinavien?
– Ja, hela Europa. Jag tror vi kör tre spelningar i Sverige.

Foto: The Sounds Facebook-sida (1), Christian Larsson @ Rocknytt.net (2)

73 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter