Industrimetalbandet Deathstars har haft stora framgångar och varit verksamma i mer än 20 i år. Vi tog ett snack med gitarristen Eric “Cat Casino” Bäckman, som medverkar i “Save The Noize”, om hur pandemin drabbat honom och varför han valde att ställa upp i projektet.
Du är aktuell som en av deltagarna i välgörenhetsprojektet “Save The Noize”! Hur blev du involverad och vilken roll har du i projektet?
Som vanligt i alla kul projekt så är det någon som känner någon som känner någon. I detta fall var det Anton Jonsson som hörde av sig och frågade om jag va sugen. Sen när jag fick veta mer om projektet av Rasmus så visade det sig att massa bekanta redan var med vilket gjorde det enkelt att tacka ja. Jag spelar ett av solona. Sista delen i det långa solot om jag minns rätt. Blir ju inte många sekunder per skalle men det är kul som fan att det är så många riktigt duktiga musiker som är med. Blev jävligt impad av folk som jag tidigare inte hade koll på. Folk säger ibland att det känns som att rocken är död, men jävlar vad många bra band och musiker det finns. Sköj som hjuling!
Att samla artister till olika välgörenhetsprojekt och galor är ju ett beprövat koncept. Har du själv någon eller några favoritlåtar med anknytning till detta?
Nja alltså, jag har inget direkt sådär som jag håller varmt. För mig är det mest en kul grej att så många musiker som till synes är stenhårda tuffingar går ihop för en bra sak. Och hade det inte varit för covid-19 så hade vi säkert kunnat ses hela gänget vilket hade blivit ännu mera kul.
Pandemin har drabbat många på olika sätt under 2020/2021, musiken & kulturen har stannat av men det känns ändå som att du har haft fullt upp med olika projekt. Vad har du sysslat med under 2020/2021 och vad har du framför dig?
Faktiskt ganska arbetslös som många andra. Våra turneer och skivsläpp (Deathstars) har skjutits upp och nu är det sagt att vi ska köra 2022 istället. Sjukt deppigt att inte kunna va ute på vägarna. Är ändå där jag trivs bäst. Men visst håller jag på med lite grejer ändå. Just nu gör jag musik till en kortfilm och så sitter jag ju i studion och skriver allt möjligt.
Som avslutning tänkte jag på ett lättsamt sätt försöka lära känna ditt musikaliska jag lite bättre. Till att börja med är jag nyfiken på vem det var som fick dig att börja med musik?
Den äran måste jag nog ge min far. Han var en inbiten Deep Purple och Rainbow fantast. Minns fortfarande när jag hittade hans kopia av Difficult To Cure (Rainbow) eller första gången jag hörde introt till Pictures Of Home. De banden är fortfarande mina favoritband även om väääääldigt mycket har adderats till min smak under åren. Men Richie Blackmoore har alltid varit den jag sett upp till mest som gitarrist även om jag aldrig gått in för att efterapa honom så har ju hans musik influerat hela min varelse.
Första skivan för egna pengar?
Haha, alltså… jag minns inte riktigt. Men ett par av dom första va Gran Turismo (Cardigans), Brutal Planet (Alice Cooper) och Dio’s Black Sabbath skivor (Mob rules, Heaven and Hell).
Bästa konserten?
Aj, nu kommer en fet bomb. Jag gillar sällan konserter. Blir snabbt uttråkad och undrar hur jag snabbast tar mig till baren och hur lång kön till den är eller om de ens har några drinkar för folk som inte gillar öl eller sjabbigt rödvin. Men det finns ett par moments som såklart varit coola. Däribland moments av GNR (Sthlm giget), Alice Cooper, Manson, Kiss och shownässigt är det lätt Rammstein som tar hem priset. Men om jag måste välja ett gig så är det nog Monsters Of The Millennium (2000).
Du får välja en platta att ta med dig till en öde ö, vilken blir det?
Haha, denna minst sagt klassiska fråga är den värsta jag vet. Oavsett vilken det skulle bli så skulle jag hata skivan efter någon dag. Dessutom kan man ju inte spela upp en skiva i en kokosnöt direkt *skratt*
Bild: Holger Bucker
Gästskribenter: Jesper Lindgren och Rasmus Harnesk Wiklund
