10 frågor – Del 79: Kevin Chown (Tarja Turunen)

10 frågor är en intervjuserie där det ställs just 10 frågor om musik till musiker, såväl kända som okända och svenska som utländska.

Frågorna är av det lite mer lättsamma slaget och förhoppningen är att vi ska få in en hel del roliga svar. Tanken är att det ska publiceras i den turordning vi får in svar och förhoppningsvis kan den fortgå länge. Sådana här intervjuer är något vi själva tycker om att läsa och min förhoppning är att fler än vi gör det så att det blir några läsare framöver.

Den här gången är det Kevin Chown som har svarat på mina frågor. Kevin vem gissar jag att många av er frågar sig. Kevin är en amerikansk basist som för tillfället spelar med Tarja Turunen. Han har spelat med Sebastian Bach och varit med i band som Magnitude 9 och Artension. Han har förutom dessa även jobbat tillsammans med bl.a. John West, Paul Gilbert, Chuck Berry, Ted Nugent och Tony MacAlpine. För den breda massan här i Sverige är han dock mest känd för att just nu vara en av deltagarna i ”Allt för Sverige” som sänds på SVT.

Vilken var den första skiva du köpte för egna pengar?

Judas Priest ”Unleashed in the East”. Innan dess hade jag lyssnat på min brors skivor med band som Pink Floyd och Foreigner vilka jag älskar. ”Unleashed” var dock skivan som definierade vad musik är för mig. Det är smått ironiskt att jag när jag skriver det här sitter på en turnébuss på väg från Prag då den skivan i stort har bestämt vart mitt liv har lett mig. Spela hårdrock live. ”Victim of Changes” knockar mig än idag.

Vilken låt önskar du att det var du som skrev?

Utan någon som helst tvekan “Happy Birthday”.  För det första hade man tjänat en förmögenhet på den. För det andra. Vem skulle inte vilja ha skrivit en låt vi alla förknippar med firande och högtider vi alla har gemensamt? Födelsedagar. Den sången har bringat mycket glädje här i världen. Det är en låt som låter dig både ha en bit kvar av kakan och äta den. Glädje! Och rikedom!!

Vilken är den bästa skiva som har släppts?

Steely Dan “Gaucho”.

Det är en svår fråga att svara på eftersom det finns så många fantastiska skivor och jag har en väldigt bred musiksmak. Den verkar dock vara DEN skiva som har följt mig genom livets många olika musikaliska faser. Den ger mig en konstig styrka och tröst på sätt som jag inte riktigt förstår. Det är som att ha en konversation med en gammal vän man känner riktigt väl.

Vilken är den bästa konsert du har sett?

Jazz? Antingen Buddy Rich eller Pat Matheny med Michael Brecker i Warzawa under sent 90-tal Rock? tvekan Yngwie Malnsteen’s Rising Force sent 80-tal. Självklart så är han svensk! Men han är och har alltid varit en riktig ”badass”. En fantastisk karaktär. Ingen har någonsin låtit som honom. Han fick mig att älska mina föräldrars klassiska musik med lite mer kraft och eld! För att inte tala om mer ego. Många år senare sitter jag här och spelar bas med Tarja. Det finns en del nära likheter. Yngwie är den bästa från det tidiga 80-talet för han ändrade allt. Och knockade mig totalt med sin musik.

Läs även:  10 frågor - Del 83: Eric Bazilian (The Hooters)

Vad är det konstigaste ställe du har uppträtt på?

Land?

Saudiarabien. Jag har inga som helst planer på att återvända dit.

Spelning?

En gång spelade jag på en rik gammal plastikkirurgs nyårsfest i hans jättevilla i Hollywood Hills. Det var ett rum fyllt med gamla läskiga kirurger med kvinnor hälften så gamla som de hade format till mästerverk. Jag skrev en låt baserat på det. “Pimp My Bride“. Ett av alla dessa LA moments som det finns många av.

Vilket är tidernas mest underskattade band/artist?

Det givna svaret?

Kings X. Det finns även en fantastisk snubbe från Toledo, OH vid namn Mark Mikel g tycker är ett musikaliskt geni. Jag ser så många bra band när jag är på turné att jag tappar räkningen till slut.

Nuvarade?

Kolla upp The Farmer Boys.

Nämn en skiva andra inte tror att du tycker om.

De flesta vet inte att jag är ett stort fan av ”Donny Hathaway LIVE”. Det är en fantastisk skiva. Vilken sångare. Där är en hel del riktig magi på den skivan.

I vilket land är fansen mest hängivna och vildast under konserter?

Det är utan tvekan Argentina och Brasilien. Generellt sett egentligen hela Sydamerika. Man blir väldigt tacksam över det. Fans i USA vill bara bli imponerade. Europeiska fans vill bli inspirerade. Argentina och Brasilien? De vill bli förälskade. Det är helt fantastiskt och vacker när de sjunger för oss på scenen mellan låtarna.

Vad är det märkligaste som inträffat under en konsert?

Det uppenbara svaret är ju givetvis när jag fick ett anfall på scenen. Det är lite märkligt att jag har uppträtt omedelbart efter ett anfall och inte kommer ihåg mycket av det.

Jag kommer ihåg en gång i Costa Rica när publiken var så vild att de knuffade hela scenen och ljusriggen bakåt. Lyckligtvis blev vi bortfösta från scenen innan den kollapsade över oss. Högst upp på listan kommer dock detta alltid att vara. För många år sedan skulle vi spela på en middagstillställning för katolska kyrkan i Beverly Hills. När kardinalen kom upp på scenen för att hålla ett tal gick han fram till bandledaren och sa ”Om jag måste be er skruva ner volymen en enda gång kommer ni aldrig mer att spela i den här staden”. Han var fullständigt allvarlig. Givetvis skruvade jag upp ljudet ännu högre då. Och ja, jag har spelat i den staden efter det.

Vad är roligast och varför? Spela på en stor festival eller på en liten klubb?

Det beror på musiken. Ingenting går egentligen upp mot att spela på The Baked Potato i Los Angeles, antingen med The Bombastic Meatbats oeller mitt andra band Cosmosquad. Det stället har nästan ensamt definierat en hel musikstils uppkomst. trots att det bara får plats 100 personer där. MEN som underhållare går inget upp mot att spela på de stora europeiska rockfestivalerna. De senaste åren har jag varit lyckligt lottad att få spela på de bästa av dem som  Wacken, Woodstock Poland, SWEDEN rock, Gt som motsvarar kraften och spänningen under dessa ögonblick. För varje musiker är det där och då som drömmen blir till verklighet. Jag försöker alltid tänka på hur otroligt tursam jag är trots en del motgångar som får uppleva detta om och om igen när jag går ut på scenen inför tusentals åskådare. Det är som att surfa på energi.

Skribent
mattias.hogstrom(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

[social_warfare]

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER