SKÄRSELDEN MARS 2019

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Andreas Östlund, Calle Englund, Effie Trikili, Evelinda Gustavsson, Mattias Högström, Mårten Cederberg, Peter Johansson, Ron Dahlgren, Thord Pettersson och Tobias Andersson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

ROULETTE – NOW!

Roulette Now

3.4 / 5.0

Release: 2019-03-22
Black Lodge Records

Andreas: Jag har faktiskt aldrig delat ut en femma, och för att få det betyget så krävs det i min värld att det är perfekt. Jag älskar verkligen den här plattan och skriver med en darrande hand. 5/5
Calle: Obskyra 80tals band som försöker med comeback på senare år går i dagens läge 13 på dussinet, men Roulette från Sundsvall lyckas faktiskt rätt bra med sin gitarrbaserade AOR, som kittlar lite lagom och på det hela taget är ganska medryckande. 3/5
Effie: Medryckande och trevlig sällskapsrock som andas och lever AOR. Finemang! 3/5
Evelinda: Varje låttext är ännu en Carpe Diem-tavla. Förutsägbar och rätt trist platta som just når upp till betyget. 2/5
Mattias: Denna platta hade förmodligen blivit en storsäljare på 80-talet. Nu försvinner den nog tyvärr i mängden vilket är synd då den är riktigt bra. 3/5
Mårten: Polerad och snygg skandinavisk AOR med fantastiska låtar som höjer må bra känslan till topp nivåer. 4/5
Peter: Det har tagit en jävla tid men resultatet går inte av för hackor! Ska du spela Roulette gör du klokast i att göra det med hjälp av skivtallriken! 4/5
Ron: Fräsch melodisk rock från Sundsvall. Bra låtmaterial och faktiskt en bra produktion, något de flesta banden inom Scanirocken saknar. 4/5
Thord: Detta är egentligen ganska mesig musik, men produktionen gör den betydligt ruffigare. 3/5
Tobias: Ett fint stycke melodiös åttiotalsrock. 3/5

QUEENSRŸCHE – THE VERDICT

3.2 / 5.0

Release: 2019-03-01
Century Media Records

Andreas: Satan i gatan vilken inledning! Det blir lite meckigt ett tag och jag vacklar med mitt betyg. Bättre fria än fälla. 4/5
Calle: Queensrÿche gjorde nästan sig själva en otjänst när de släppte “Operation Mindcrime” 1988, för med en så bra skiva kommer allt att mätas mot just den för allt framtid. “The Verdict” är med det sagt en bra Queensrÿche skiva, men tyvärr inte i samma höjder som Mindcrime. 3/5
Effie: Kanske inte det bästa de gjort men klart godkänt bra material på denna. 3/5
Evelinda: Starkt godkänd men nog tycker jag att det släpps bättre album i genren i nutid. 2/5
Mattias: Bandet som släppt världens genom tiderna bästa platta är tillbaka och bra är det om än långt från fornstora dagar så klart. 3/5
Mårten: Metalliskt, mörkt och intressant men tyvärr inte i längden då inte tillräckligt med minnesvärda melodier inkluderats. 3/5
Peter: Fortfarande långt från fornstora dagar men ändå ett ordentligt kliv i rätt riktning för Seattles finest! 3/5
Ron: Bästa Queensrÿche-plattan på många år. Snygg metal med både hjärta och hjärna. 4/5
Thord: Deras tyngsta platta på år och dag. Den är minst lika bra som förra, om inte bättre. 4/5
Tobias: Queensrÿche fick sig en rejäl uppsving när Todd La Torre tillträdde. 3/5

CATS IN SPACE – DAYTRIP TO NARNIA

3.0 / 5.0

Release: 2019-03-01
Harmony Factory

Andreas: Här finns det underhållning så att det räcker och blir över och bäst blir det när historien om Johnny The Rocket drar igång. 4/5
Calle: Cats in Space är ett klockrent bandnamn, och “Daytrip to Narnia” är en skiva fylld med guldkorn, men 14 låtar är fanimig alldeles för mastigt. Bäst är andra delen, den så kallade “Story of Johnny Rocket”. 3/5
Effie: Väldigt varierande i kvalitet från låt till låt. Stor potential som musikal i en film eller teater. 2/5
Evelinda: Det här är albumet som kommer att höja bandets lyssnarsiffror drastiskt – något annat är otänkbart! Svindlande nära en 5:a. 4/5
Mattias: Detta är inte musikstilen jag lyssnar på dagligen direkt men bra är det likförbannat. 3/5
Mårten: Teatralisk rock som bitvis dödar mitt musikintresse. Aldrig igen. 1/5
Peter: Det här är så katt-astrofalt bra att man bara går fullständigt i spinn!! Mer, MEEER, MJAU!!! 5/5
Ron: Inte i närheten av 2017 års album “Scarecrow” men visst fasen är det här riktigt bra. 4/5
Thord: Ingen favoritgenre, jag behöver egentligen inte säga mer. 1/5
Tobias: En frisk fläkt på rockscenen – trean är stark. 3/5

CHILDREN OF BODOM – HEXED

2.8 / 5.0

Release: 2019-03-08
Nuclear Blast Records

Andreas: Tänk att jag faktiskt tyckte om CoB förut. Rent musikaliskt är det fortfarande bra, men uttjatat med den uppretade taxrösten och dubbeltrampet. 2/5
Calle: Första gången jag hörde Children of Bodom var 2008 och om man spolar framåt 11 år så är det inte mycket som har hänt. Bandets extremmetal vill vara hård, finstämmig och progressiv på samma gång, vilket leder till att allt känns för rörigt för sitt eget bästa. 2/5
Effie: Vissa band provar nytt och utvecklas. Andra gör samma sak genom hela karriären. CoB bryter inte välbekanta mönster och låter som de alltid gjort, enformigt. 2/5
Evelinda: Lekfulla melodier i hård dödsmetall är ju bara för jävla charmigt. 4/5
Mattias: Undrar om inte den här kommer att växa fram till att bli min favoritplatta med bandet. Med bättre sång så skulle det vara en fullpoängare. 4/5
Mårten: Har aldrig förstått och gör det inte nu heller trots att detta är en av deras bättre. Kommer inte få fler chanser att slita på min hörsel. 2/5
Peter: Intressant och innovativt med en del progressiva inslag. Hade det varit riktig sång istället för det där jävla pubertetsgrowlandet hade det blivit minst en pinne till i betyg! 2/5
Ron: Ett förvånansvärt bra album. Tänk om det hade varit bättre sång bara. 3/5
Thord: Deras klart bästa sedan “Hate Crew Deathroll” och det vill inte säga lite! 4/5
Tobias: Förvånansvärt stark platta av melodeathpionjärerna. 3/5

BACKYARD BABIES – SLIVER & GOLD

Backyard Babies Sliver & Gold

2.7 / 5.0

Release: 2019-03-01
Century Media Records

Andreas: Det här svänger ju katten! Underhållande och en aning simplistiskt. 3/5
Calle: Backyard Babies gör vad de gör bäst, fartfylld partyhårdrock i bästa Social Distortion-anda, som vanligt. Inte deras bästa men långt ifrån deras sämsta, bäst är “Shovin’ Rocks”! 3/5
Effie: Uppfriskande och trogen till rötterna. Bra röj! 4/5
Evelinda: Precis vad man som fan önskar sig höra från Backyard Babies. Lite mer tryck hade jag däremot inte tackat nej till. 3/5
Mattias: Backyard Babies har aldrig varit några större favoriter och är det inte nu heller. 2/5
Mårten: Backyard Babies är som alltid Backayard Babies, eller? Vem orkar bry sig? 2/5
Peter: 30 år i rockens tjänst har format ett stenhårt band som fortfarande har några ess kvar i skjortärmarna! 3/5
Ron: En helt OK platta för ett band som annars är totalt ointressant för mig. 2/5
Thord: Har aldrig varit ett större fan av bandet, men detta känns ändå helt ok. 2/5
Tobias: Som en sammanfattning över allt vad Backyard Babies är. 3/5

IN FLAMES – THE MASK

In Flames The Mask

2.7 / 5.0

Release: 2019-03-01
Nuclear Blast Records

Andreas: Det här är oerhört svårbedömt. I mina öron så är det här det bästa jag har hört med In Flames vilket inte säger så mycket. Drar till med ett skapligt medel. 3/5
Calle: In Flames är melodiösare än någonsin, och även fast det är rätt svårt att känna igen bandet i vissa av spåren så får man ändå ge Anders Fridén och grabbarna en eloge för att de vågar utvecklas och utforska utkanterna för vad som är In Flames. 2/5
Effie: Hade det inte varit för Anders Fridéns growl till och från så kan detta vara det poppigaste In Flames jag hört. Inget som nödvändigtvis är något negativt då det troligtvis kommer tilltala fler. 3/5
Evelinda: In Flames har gjort det igen! 4/5
Mattias: Den bästa In Flamesskivan på länge. 3/5
Mårten: Ömsom vin ömsom vatten är numera gruppens standard och som vanligt blir det inte mer än ett godkänt resultat. 3/5
Peter: Stundtals förvånansvärt popigt, vilket både känns bisarrt och fel. 2/5
Ron: Jag ber om förlåtelse men jag kan verkligen inte tycka att In Flames är bra längre. 2/5
Thord: Månadens positiva överraskning! 2/5
Tobias: I, The Mask är helt klart en bra platta. Så länge du inte har suktat efter eller förväntat dig en ny Whoracle är vi nog överens om den biten. 3/5

BLOODBOUND – RISE OF THE DRAGON EMPIRE

2.5 / 5.0

Release: 2019-03-22
AFM Records

Andreas: Här står jag på berget i rustning och viftar med ett svärd samtidigt som vinden vänder och säger att band som Bloodbound borde ta nya grepp innan man räknas som en ren parodi. 1/5
Calle: Modern power-metal försöker ofta vara för mörk och tuff för sitt eget bästa, därför är det skönt att Bloodbound är ett av de banden som vågar fånga gladlyntheten som är så härlig med genren. “Rise of The Dragon Empire” får mig att vilja samla dvärggänget och ge mig ut på äventyr! 3/5
Effie: Medryckande powermetal som får smilgroparna att resa sig. Mysigt! 4/5
Evelinda: Småtrevlig platta som i sina bästa ögonblick har inslag som minner om Helloween, Dragonforce och Sabaton. 3/5
Mattias: Power metal med trallvänliga refränger och texter om drakar (pluspoäng för Game Of Thrones referenser) är något som verkligen går hem hos undertecknad. Bloodbound tillhör elitserien bland de banden och befäster positionen med denna kanonplatta. 4/5
Mårten: Trallig svensk powermetal med draktema. Ännu en dag på kontoret -skiva som funkar men gör inget mer, någonstans. 2/5
Peter: Mjäkigt, tråkigt och meningslöst fantasytrams! 1/5
Ron: Har tvingat mig själv att lyssna genom ett helt drakmetal-album. Inte bara en gång utan tre ggr. 135 minuter åt helvete! 1/5
Thord: Nya alstret är något svagare och ojämnare än de senaste plattorna har varit. 3/5
Tobias: Pompös melodisk drakmetal – ibland en aning klyschigt. 3/5

BATTLE BEAST – NO MORE HOLLYWOOD ENDINGS

Battle Beast No More Hollywood Endings

2.5 / 5.0

Release: 2019-03-22
Nuclear Blast Records

Andreas: Lite mindre Beast och betydligt mer Amore den här gången. Tycker att inledningen är förvånansvärt svag men väl vid Edens ingång så trampar det igång. 3/5
Calle: Jag saknar de självklara hitsen som gjorde Battle Beast’s tidigare skiva oväntat bra. Trots det så får ändå finnarna till en angenäm upplevelse för melodifansen. 3/5
Effie: “Bringer of Pain” spelades flitigt hos mig, men denna uppföljare har svårt att nå den hitnivå föregångaren hade. 3/5
Evelinda: Inget revolutionerande direkt, men visst låter det schysst. Stark tvåa. 2/5
Mattias: Sorry Noora och kompani men Beast In Black sopar banan med er i år. Detta är alldeles för poppigt och långt från tidigare kanonplattor även om det fortfarande är bra. 3/5
Mårten: Funkar bitvis men blir aldrig bekväm med genren och resultatet blir tyvärr som skivans titel anspelar på. 2/5
Peter: Splittrad Pytt-i-panna med ingredienser som Nightwish och Heart. 3/5
Ron: Helt klart deras sämsta platta. 1/5
Thord: Tuffa till er till nästa platta, annars sjunker betyget ytterligare! 3/5
Tobias: Battle Beast har skalat av sig allt som gjorde deras tidiga album till kanonplattor. 2/5

DEVICIOUS – REFLECTIONS

2.2 / 5.0

Release: 2019-03-01
MetalPolice Records

Andreas: Jag ska vara ärlig och erkänna att jag höll på att avfärda Reflections efter första lyssningen. Sakta men säkert har den gnagt sig in i mitt medvetande. 3/5
Calle: Kompetent och melodistark melodiskt hårdrock. Tyvärr saknas det lilla extra, men potentialen finns absolut hos tyskarna! 2/5
Effie: Lät inte ett dugg pjåkigt men inget som tyvärr sticker ur mängden. 3/5
Evelinda: Så tråkigt att klockorna stannar. 1/5
Mattias: Den här skivan kan användas som mall för en godkänd skiva för det är precis vad är är. Varken bra eller dålig. Helt enkelt godkänd. 2/5
Mårten: Hårdrock med bra potential även på album nummer två men det är en ordentlig bit kvar till toppskiktet. 2/5
Peter: Bättre än den pajiga debuten, men fortfarande för mediokert och slätstruket överlag. 2/5
Ron: Bra melodiös rock. En stabil trea. 3/5
Thord: Bandnamnet och deras omslag lovar mer än musiken sedan håller. Men det är fortfarande ganska så bra. 2/5
Tobias: Överproducerad och platt melodisk rock. 2/5

MIKE TRAMP – STRAY FROM THE FLOCK

2.0 / 5.0

Release: 2019-03-01
Target Records

Andreas: Nej, det stämmer att det här inte är hårdrock utan mer countrykryddad rock och det är fascinerande bra. Tramp är som en gammal disktrasa med god doft och rena ytor. 4/5
Calle: Mike Tramp har likt Bon Jovi förgäves försökt tackla Heartlandrocken på senare år. I Mikes fall bli detta tyvärr bara ett enda stort sömnpiller. 1/5
Effie: Wow, kunde inte det här låta mer likt hans förra skiva? Sömnpiller för min del tyvärr. 2/5
Evelinda: Det börjar bra, lugnt flöde och stabil sång, men enbart lugnt flöde och noll variation gör ingen platta en tjänst. 2/5
Mattias: Långt ifrån hur White Lion lät men jag gillar vägen som Mike Tramp har vandrat iväg på. 3/5
Mårten: Älskar rösten men inget är egentligen som det var. Seg, tråkig och meningslös sydstatsrock som sliter. 1/5
Peter: Det skönlockiga danska lejonet har klippt manen och blivit Singer/songwriter. Det låter tyvärr mest som urvattnad Gyllene tider pop. 1/5
Ron: Den här typen av själlös countryfierad singer-songwriter rock får mig att må riktigt dåligt. 1/5
Thord: “Singer-songwriterprylen” är inte så jättekul i längden. Var är White Lion när man behöver dem? 2/5
Tobias: Som vanligt bra klassisk rock, men lite slöare än de senaste släppen. 3/5

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN