SKÄRSELDEN JANUARI 2019

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Mårten Cederberg, Mattias Högström,Effie Trikili, Peter Johansson, Andreas Östlund, Calle Englund, Linus Backström,Thord Pettersson, Evelinda Gustavsson och Tobias Andersson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

GATHERING OF KINGS – FIRST MISSION

Gathering Of Kings First Mission

4.1 / 5.0

Release: 2019-01-25
RN Records

Mårten: Lång förädlingsprocess ger ett smakrikt album och ett av den melodiska rockens finaste släpp detta år. 4/5
Mattias: Vad ska man saga som inte redan har sagts om denna platta? Mycket möjligt att årets bästa platta
anlände redan i januari. 5/5
Effie: Finns det något att ogilla med en riktigt 80-talsdoftande melodiös hårdrocksplatta? Ser redan fram emot
en uppföljare! 5/5
Peter: All-star projekt med både själ och hjärta! Varje individuellt spår hade kunnat släppas som singel! Long live the Kings! 5/5
Andreas: Att plocka ihop ett gigantiskt gäng med musiker och sen sammanställa ett album utan att det blir kakafoni av det hela är mästerligt. Fantastiskt bra och rykande nära ett toppbetyg. 4/5
Calle: Trots den tidiga tiden på året så kommer denna skiva hamna på topp 5 av årets bästa plattor! Sångmässigt och instrumentalt fläckfritt och vilka låtar! 4/5
Linus: Härligt rivig rockplatta som stundtals känns lite spretig. 3/5
Thord: Superba musiker och riktigt bra låtar, men av någon anledning så älskar jag det inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. Fast det beror nog mer på mig, än det gör på GOK. 3/5
Evelinda: Går jag på känsla blir betyget 4/5, inte bara för att ljud och produktionskvaliten är toppen utan även för att det inte känns som ett debutalbum utan något långt mer finslipat och genomtänkt. Ett lyckat första uppdrag! 4/5
Tobias: En melodisk vitamininjektion som heter duga. 4/5

SOILWORK – VERKLIGHETEN

soilwork verkligheten

3.3 / 5.0

Release: 2019-01-11
Nuclear Blast Records

Mårten: Årets första glädjande smällkaramell som träffar likt amors pilar rakt i hjärtat och där blir den kvar för lång tid framåt. 4/5
Mattias: Jag är inget större fan av men den här plattan är faktiskt bra. 3/5
Effie: Finfina melodier och snygg balans mellan hårt/melodiskt. Ypperlig musik att få ut aggressionerna på
gymmet till, funkade utmärkt! 3/5
Peter: Musikaliskt är detta top notch och bitvis låter det bra, men i’m sorry, skrik och growl don’t do the trick for me! 2/5
Andreas: När singeln Stålfågel släpptes så tändes hoppet om ett någorlunda growlbefriat Soilwork men ack så man bedrog sig. En bra låt gör ingen platta tyvärr. 2/5
Calle: Björn Strid och hans manskap kan det här med att skriva melodier ( The Night Flight Orchestra, hallå!). För den som älskar teknisk fulländad melodeath så passar denna skiva perfekt. 3/5
Linus: Köttig, välarbetad, melodisk metal med fantastisk sång? Ja tack, till och med vegetarianer lär gilla den här typen av fläsk! 4/5
Thord: Det verkar som om Björn Strids ”andra”band Night Flight Orchestra, gjort så att Soilwork anamat lite mer melodi och rensång. Det gillar jag, då kontrasterna och variationen blir större. 3/5
Evelinda: En sen nyårsraket som lyser upp himlen rejält. Här har bandet överträffat inte bara dem själva utan även det mesta inom genren. 5/5
Tobias: Vilket härligt melodiskt driv – har Strids NFO möjligtvis smittat av sig här? 4/5

EVERGREY – THE ATLANTIC

evergrey the atlantic

3.0 / 5.0

Release: 2019-01-25
AFM Records

Mårten: Återigen ett känslostormande mästerverk som ger oss en gnistrande seglats långt från konkurrenterna, kommer bli topp tre i år. 5/5
Mattias: Stabil platta utan de högsta topparna. 3/5
Effie: Trots att detta inte är min kopp te i normala fall så kan detta vara bandets bästa hittills faktiskt. 3/5
Peter: Ödesmättat, tungt och mörkt med ”riktig” sång. Bitvis ok, men förutsägbart trist i längden. 2/5
Andreas: Jag blir alltid lite besviken när Evergrey släpper en platta, för att några månader senare tycka att det är jäkligt bra. Snyggt, briljant i sina stunder men lite för mycket mid-tempo för att räcka till ett toppbetyg. 3/5
Calle: Jag ska inte sticka under stolen med att jag har väldigt svårt för denna form utav melankoliska metal. Med det sagt så har ”The Atlantic” ändå en hel hop bra melodier. 2/5
Linus: Mycket vackert, men lämpar sig mer för mig som bakgrundssoundtrack än aktivt lyssnande på grund av längden på låtarna (och albumet i sig). 3/5
Thord: Ännu en stark och varierad platta, som nästan når en fyra i betyg. 3/5
Evelinda: Pampigt och lugnt om vartannat, med vassa basslingor som skär mellan vågorna. 3/5
Tobias: Ett album som kräver mer av lyssnaren än de briljanta föregångarna – det återstår
att se om denna skiva växer med tiden. 3/5

INGLORIOUS – RIDE TO NOWHERE

inglorious ride to nowhere

2.8 / 5.0

Release: 2019-01-25
Frontiers Records

Mårten: Precis så melodimässigt ointressant som förväntat men det hörs att de är proffs som levererar denna Classic Rock stund. 2/5
Mattias: Har aldrig förstått storheten med detta band och gör det fortfarande inte. 2/5
Effie: Trots att Nathan James är en av de bästa sångarna där ute just nu, så tycker jag ändå att denna skiva
saknar en sväng som tidigare haft. 3/5
Peter: Nathan James urkraft till pipa samt ett varierat och starkt låtmaterial placerar Inglorious i toppskiktet bland dagens Classic rock akter! 4/5
Andreas: Oj, vad svårt det blir när allt är riktigt bra men när man kväver en gäspning med jämna mellanrum, så innebär det att intresset inte riktigt räcker till. 2/5
Calle: Nathan James sjunger så att håret trillar av, men låtarna kommer inte upp i samma klass som på ”II”, även om titelspåret  ”Ride To Nowhere” är nära. 3/5
Linus: Välskriven klassisk rock med mycket själ i. 4/5
Thord: Tycker fortfarande att första plattan är deras bästa, men de fortsätter leverera även på detta album. 3/5
Evelinda: Spännande album från det brittiska rockbandet, och den nya gitarristen visar upp ett par snygga riff. 3/5
Tobias: De har alla ingredienser de behöver, men ändå tänder deras tredje giv aldrig riktigt till. 2/5

TOBY HITCHCOCK – RECKONING

2.7 / 5.0

Release: 2019-01-25
Frontiers Records

Mårten: Frontiers och Daniel Flores gör resultatet bekant. Guld i Tobys sång men skiftande kvalité i materialet. 3/5
Mattias: Väl godkänd AOR-platta och rösten är minst lika bra som tidigare. 3/5
Effie: Sådär mysig och småtrevlig som Hitchcock kan vara, inget som förändrats där direkt! 3/5
Peter: Pastellfärgad AOR med många starka melodier. Stundtals lite för sockersött för min smak dock. 3/5
Andreas: Halleluja, prisad vare gudarna! Hitchcocks förra soloplatta var riktigt bra, men här låter han som Pastor Toby efter en rektumundersökning. Religiöst slabbiga texter som löken på laxen ger 2/5
Calle: ”Reckoning” för tankarna tillbaka till när Kenny Loggings ägde filmsoundtrack världen på 80talet. Inte i klass med ”Top Gun” eller ”Footloose” såklart, men väl värt en lyssning för 80tals nostalgikern. 2/5
Linus: Drypande smörigt 80-tal med tusentals tändare framför en enorm scen. Släng in lite bio-popcorn också så har du en fantastisk Toby Hitchcock-platta! För att summera: den här är riktigt bra. 4/5
Thord: Detta är identitetslös standard-AOR och jag tycker dessutom att Toby sjunger mindre bra än vanligt. 2/5
Evelinda: Når upp till betyget för att det är komiskt med musik som är så smörig att högtalarna måste avfettas. Skämt åsido känns det för mycket kliché och för lite talang. 2/5
Tobias: Tidlös åttiotalsrock går alltid hem. 3/5

RIVAL SONS – FERAL ROOTS

2.5 / 5.0

Release: 2019-01-25
Atlantic Records

Mårten: Ser inte storheten i detta band och denna skiva ändrar inte uppfattningen. 2/5
Mattias: Ännu ett band jag aldrig förstått storheten med. Helt ok men inte mer. 2/5
Effie: Kompetent och naturlig uppföljare men tycker inte riktigt den håller samma klass som ”Hollow Bones”. 3/5
Peter: Jay Buchanans fantastiska röst och Scott Holidays vintageriffande är alltid trevlig lyssning. Denna gång blandar man in gospel i mixen av lidelsefullt svängig bluesrock med hyfsat resultat. 3/5
Andreas: Rival Sons är “too cool for school” ibland. Tycker att det börjar trögt men det tar sig i denna humörsplatta. 3/5
Calle: Rival Sons blandar och ger, låtar som ”Look Away” och ”Shooting Stars” är lika bra som något de släppt förut men det är lite för många spår som känns framhastade, som till exempel singeln ”Do Your Worst”. 3/5
Linus: Rivigt, bluesigt med inslag av ett själsligt påkostat väckelsemöte. En skiva som man blir smått religiös av. 4/5
Thord: Varken bra eller dåligt, lite mellanmjölk av denna anrättning. 2/5
Evelinda: Betyget är, nästan som alltid med Rival Sons, svävande mellan bra och jävligt bra i betyg. 3/5
Tobias: Svängigt och tillräckligt stabilt. 3/5

FLOTSAM AND JETSAM – THE END OF CHAOS

2.4 / 5.0

Release: 2019-01-25
AFM Records

Mårten: Rutin och inspiration gör att dessa thrash-veteraner fortfarande känns intressanta. 3/5
Mattias: Flotsam And Jetsam blir bara bättre och bättre och de har en av genrens bästa sångare. 4/5
Effie: Inget jag direkt imponeras av och att låtarna gärna smälter ihop gör detta inte till någon uppstickare. 1/5
Peter: Kulsprutesmattrande enformig thrash med några få bra spår. 2/5
Andreas: 5 av 5 för trumspelet som är rent fantastiskt. Godkänt i övrigt men man har hört det här lite för många gånger förut. 2/5
Calle: Även om man inte kan ta miste på att Flotsam & Jetsam kan lira så att händerna blöder, så saknar  ”The End Of Chaos” nästan all form av dynamik, det är helt enkelt 12 spår som flyter ihop till en enda lång dubbeltrampsuppvisning. 1/5
Linus: Helt ok köttig metal med drag i men inga minnesvärda ”hookar”. 2/5
Thord: Vid första anblicken var jag smått besviken, men skivan växer för varje genomlyssning. 4/5
Evelinda: Stabil rock är mer än bara en bra röst. Intresset klättrar i olika stadier, som i The End, men rent generellt får albumet godkänt. 2/5
Tobias: Om man accepterar att de inte lirar thrash längre så är detta en trevlig skiva. 3/5

CORRODED – BITTER

Corroded - Bitter

2.3 / 5.0

Release: 2019-01-25
Despotz Records

Mårten: Mellanplatta av traditionellt Corroded-snitt. Kompetent, röjigt och förväntat. 3/5
Mattias: Ok platta men mer än så är det inte. Som vanligt alltså när det gäller Corroded. 2/5
Effie: Stabil uppföljare men en aning enformig i längden. 2/5
Peter: Monotont malande och slätstruken köttkvarnsmetal. 1/5
Andreas: Arga män med skägg presterar en produkt som osar just arga män med skägg. 2/5
Calle: Corrodedmaskinen ångar på, och även om jag har haft svårt för bandets banditmetal så kan jag inte förneka att ”Bitter” är tuffare än det mesta bandet gjort innan. 2/5
Linus: Stundtals schysst stämföring men det här är inte riktigt min kopp med te. 2/5
Thord: Tyngre än någonsin, men merparten av de catchiga melodierna är fortfarande kvar. 3/5
Evelinda: Stabilt och hårt, som förväntat från Corroded. 3/5
Tobias: Corroded är fortsatt stabilt. 3/5

KANE ROBERTS – THE NEW NORMAL

Kane Roberts The New Normal

1.9 / 5.0

Release: 2019-01-25
Frontiers Records

Mårten: Inte vad man önskat höra från Kane och produktionen är under all kritik. 2/5
Mattias: Gaaaaahhhh! Monumental besvikelse. Hade hoppats på en platta som lät som en mix av hans två
första soloplattor och får istället en kass Bandit Rock platta. 1/5
Effie: Inte ens gästsång av Alice Cooper och Alissa White-Gluz kan rädda denna skiva. Skulle man ta bort sången
skulle detta eventuellt gå att lyssna på. 2/5
Peter: Alice Coopers gamle muskelgitarrist på soloutflykt. Inte ens gästspel av gamle skräckfarbror själv räddar denna meningslösa dussinplatta. 2/5
Andreas: Jag såg Kane Roberts på Firefest för några år sen. Det var både uselt och ytterst pinsamt. Det här är personligt från Kane men tyvärr stinkande uselt. 1/5
Calle: Den gamla Alice Cooper gitarristen Kane Roberts är tillbaka med första soloalbumet med nya låtar på 19 år. Tyvärr så kommer denna skiva knappast göra under för att väcka liv i hans slumrande solokarriär. 1/5
Linus: Spännande inslag som inte känns självklara för en hårdrocksproduktion men som gör sig bra. En mycket stark trea bör tilläggas, men det når tyvärr inte upp till en fyra. 3/5
Thord: Det låter modernare och hårdare än förut om comebackande Kane. Men det låter till största delar riktigt bra! 3/5
Evelinda: Känns som musiker helt handplockade från sammanhang de borde ha fortsatt i – vissa ingredienser ska man inte blanda. Hoppas på att detta INTE är The New Normal! 2/5
Tobias: Intressanta gästmusiker, men mer spännande än så blir det inte. 2/5

BRING ME THE HORIZON – AMO

1.5 / 5.0

Release: 2019-01-25
RCA Records

Mårten: Hittar inte ett rätt i denna usla klibbiga popsörja, vill aldrig höra igen. 1/5
Mattias: Mycket skit tvingas man lyssna på när det gäller Skärselden så nej tack. Nästa! 1/5
Effie: Trots enstaka spår som påminner om tidigare skivor så finner jag denna en aning flummig. Vad hände? 2/5
Peter: Här har bra låtar fått ge vika till förmån för poänglöst experimenterande. En scizofren mix av Electro, Metal, Industri, Ambient och R&B(!) som är totalt olyssningsbar! 1/5
Andreas: Världsmästare i blandade stilar på en platta? Resultatet blir därefter. 2/5
Calle: Visst finns det något här, om man gillar radioskval, inte metal. 1/5
Linus: Spännande mix med olika genrér, men aningen ojämn. 3/5
Thord: ”Radiometal”, som fungerar i en låt eller max två. Sedan vill man både ha mer tyngd och drag under galoscherna. 2/5
Evelinda: Kan inte se framför mig hur BMTH-fans kommer stanna efter detta fiasko. 1/5
Tobias: Hade inte detta band haft rötter i metalcore hade denna popskiva inte ens
recenserats hos oss. 1/5

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X