SKÄRSELDEN DECEMBER 2018
Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.
Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.
Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.
I PANELEN: Ron Dahlgren, Linus Backström, Thord Pettersson, Andreas Östlund, Evelinda Gustavsson, Mattias Högström, Calle Englund, Effie Trikili, Peter Johansson och Mårten Cederberg.
BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND
THE STRUTS – YOUNG & DANGEROUS
3.3 / 5.0
Release: 2018-10-26
Polydor Records
Ron: Riktigt bra uppföljare till debuten. Dessutom välproducerat! 4/5
Linus: Visst: mycket har gjorts innan, men Struts-gänget gör det riktigt bra. Schysst, välproddad rock’n’roll med ett jädra drag i! 4/5
Thord: Största problemet är att jag egentligen inte gillar genren ifråga, men jag kan ändå inte med hedern i behåll säga att det låter dåligt. 2/5
Andreas: Ska man fria eller fälla? Lite för polerat men visst fan är det här underhållande! 4/5
Evelinda: Det är svårt att inte förälska sig i musiken när man hör referenser av Queen både i sångarens röst och karisma samt uttrycket som Adam Slack’s gitarr tar sig emellanåt. Stark jävla trea på det här albumet! 3/5
Mattias: Enormt djupa dalar här men ett par hyfsat höga toppar räddar platan från bottenbetyg. 2/5
Calle: The Struts visade med debutskivan att man är världens bästa oupptäckta band (oupptäckta i Europa i alla fall), och uppföljaren gör ingenting för att ändra på det. Toppklass! 4/5
Effie: Värdig uppföljare till debuten med ett gäng riktigt bra guldklimpar. 4/5
Peter: The Struts låter som hela det flamboyanta sjuttiotalet samlat i en glittrande discokula på nyårsfesten! 4/5
Mårten: Rock av klassiskt snitt som både engagerar och ger känsla av likgiltighet. 2/5
MINUS ONE – RED WHITE BLACK
3.1 / 5.0
Release: 2018-12-14
Mighty Music
Ron: Lilla Cypern levererar! 3/5
Linus: Superköttiga och feta produktioner, samt bra och intressanta låtar. 4/5
Thord: Underfundigt, lite speciellt och det har ett skönt sväng här och där. 3/5
Andreas: Hårdrock från Cypern? Det här är klockrent framfört av proffs som verkligen vet hur det ska låta och framföras. Jag är såld och bokar en charterresa på stående fot. 4/5
Evelinda: Covern på You Don’t Own Me är det enda med albumet som inte går hem, så nära en 4/5 det går utan att slå över! 3/5
Mattias: Det nästa bästa band jag har hört från Cypern. Nu har jag bara hört tre så det kanske inte säger så mycket men den här plattan är faktiskt bra. Det är snarare hård rock än hårdrock. 3/5
Calle: Inledande “The Greatest” är kanske inte den bästa öppningslåten bandet kunde valt, men resten av skivan är full av överraskande välskriven och medryckande rock n roll. 3/5
Effie: Jag hör potentialen och att den sticker ut från övriga skivor på listan ger ett plus i kanten. 3/5
Peter: Recept: Blanda en stor nypa Classic rock med en gnutta Franz Ferdinand. Smaka av med en del electro-pop och voilà, en intressant cypriotisk moussaka till julbordet! 3/5
Mårten: Varierat och splittrad rock som inte biter tag eller skapar känsla för återbesök. 2/5
DEVIL’S HAND – DEVIL’S HAND
3.0 / 5.0
Release: 2018-12-07
Frontiers Records
Ron: Stabil platta. Man vet vad man får av Mike Slammer. 3/5
Linus: Doftar härligt uppfräschat 80-tal, ett sound jag är oerhört svag för. Snyggt och stilrent, snubblande nära en 4:a men det känns som att någonting saknas. 3/5
Thord: Mike Slammer gör aldrig något halvdant och Andrew passar in bättre här än i “dio-klonerna” i Last In Line. 3/5
Andreas: Kliniskt duktigt och skapligt underhållande även om man saknar en käftsmäll till hit. 3/5
Evelinda: Melodisk rock som hämtar inspiration från mycket av det bästa ur 80-talrocken. 3/5
Mattias: Stabilt som vanligt när herr Slamer är inblandad. 3/5
Calle: Frontiers har en tendens att släppa väldigt mycket som låter exakt likadant. Då är det extra kul när det kommer ett sånt här släpp som faktiskt är riktigt bra. Grym sång! 3/5
Effie: Småtrevlig med hög mysfaktor, påminner en del om Steelheart. 3/5
Peter: Shred och sång av Slamer/Freeman. Kompetent och konventionellt utan twist. 3/5
Mårten: Förväntat bra men ändå överraskningslös melodisk rock av legenden Mike Slamer. 3/5
DAYS OF JUPITER – PANOPTICAL
2.7 / 5.0
Release: 2018-10-26
Metalville
Ron: Bra prodd och fantastisk sång men låtmaterialet är tyvärr något sämre än på tidigare plattor. 3/5
Linus: Inte dålig, men en skiva som troligtvis kommer att glömmas bort bland alla annan köttig metal därute, dock inte av de inbitna DoJ-fansen. 3/5
Thord: Jag gillar verkligen de hårdare elementen som har smugit sig in i låtarna. 3/5
Andreas: Det börjar riktigt bra, men tyvärr så blir det lite för mycket i längden. 3/5
Evelinda: Uppfriskande med en platta som låter kul rakt igenom. 3/5
Mattias: När jag lyssnar konstaerar jag att det här är ju bra men jag skulle nog inte lyssna på det igen. 3/5
Calle: Days Of Jupiter blandar kommersiell hårdrock med lite mer proggiga inslag. Resultatet är faktiskt inte helt oävet. 2/5
Effie: Inte särskilt revolutionerande och unikt men klart godkänt album. 3/5
Peter: Nej!! Tomten vill inte ha sådan här Nu-metal smörja! 1/5
Mårten: En mellanplatta med några guldkorn men fler sömnpiller. 3/5
PALACE – BINARY MUSIC
2.7 / 5.0
Release: 2018-12-07
Frontiers Records
Ron: Ett steg tillbaka efter den trevliga debuten. 2/5
Linus: Svulstig power-80-talsrock som håller hela plattan igenom! Detta är snubblande nära perfektion. 4/5
Thord: Uddlöst, men visst har plattan sina stunder. 2/5
Andreas: Otroligt bra producerat, underbar sång men oj vad jag saknar låtarna som sätter sig. 3/5
Evelinda: Bästa AOR-plattan i år! 4/5
Mattias: Vad är det här? Var tog det band som släppte en mycket bra debutplatta vägen? 2/5
Calle: Palaces andra kommer inte riktigt upp i klass med debutsläppet, men fans av Toto och Journey kan ändå hitta ett par guldkorn. 2/5
Effie: Ganska småtrevlig men inget jag fastnar för. 2/5
Peter: Överraskande trevlig åttiotals-pop och soulinfluerad ”Hi-tech AOR”. 4/5
Mårten: Stor besvikelse efter den lysande debuten. Palace kan betydligt bättre. 2/5
SIX FOOT SIX - SIX FOOT SIX PROJECT
2.6 / 5.0
Release: 2018-11-16
Pride & Joy Music
Ron: Lite för spretigt men topparna är väldigt bra. Blir spännande att följa i framtiden. 3/5
Linus: Ett inte nödvändigtvis dåligt men däremot ett väldigt spretigt album; känns som att en metalproducent gjort en blandskiva med sina favoritlåtar. Synd bara att vi inte verkar ha riktigt samma smak. 2/5
Thord: Kristoffer Göbel är tillbaka med besked! 4/5
Andreas: Det här påminner mestadels om en klon mellan Paragon och Hammerfall, och ett par låtar som låter som nåt helt annat. Aningen förvirrande och stannar strax under medelbetyg 2/5
Evelinda: Six Foot Six bör bli väl mottagen hos metalfans som vill ha mer än bara det nitiskt hårda. 3/5
Mattias: Snacka om överraskning! Det här är en riktigt bra hårdrocksplatta. 4/5
Calle: Six Foot Six hämtar friskt från old-school power metal, och fans av till exempel Helloween kommer känna sig hemma med denna platta. 3/5
Effie: Spännande likt Edguy men vad händer med sången? 2/5
Peter: Tråktraditionell kött och potatismetal á la Maiden, Priest, Helloween och Saxon. 2/5
Mårten: Mediokert till dåligt rakt igenom.Halvdan hårdrock och en standardprodukt som glöms direkt. 1/5
MAGIC DANCE – NEW EYES
2.5 / 5.0
Release: 2018-12-07
Frontiers Record
Ron: Höga förväntningar. Men jösses vad plastigt detta var. Djupt besviken. 1/5
Linus: Folklig electro-hårdrock med bra hookar och rejält med reverb på virveln är aldrig fel. Riktigt snyggt! 4/5
Thord: Mycket AOR i denna skärseld, så de plattorna får tyvärr det varmt om fötterna! 2/5
Andreas: Så plastigt, demoaktigt och vilken magisk röst! Det i kombination med ett gäng fantastiska AOR-låtar och man sitter och fånler. Heja 80-talet! 4/5
Evelinda: Typiskt genren, saknar känslan av att Magic Dance är något unikt och eget på spåret. 2/5
Mattias: Jag är besviken. Debuten är mycket bättre än den här tråkplattan. 2/5
Calle: AOR som är kompetent, men tyvärr rätt steril och trist. 2/5
Effie: Wow, vilken dynga! Trodde jag skulle gilla detta men så blev inte alls fallet. 2/5
Peter: Plastig, tråkig, tandlös och direkt usel siraps-AOR. 2/5
Mårten: Synthwave och AOR i en lysande kombination som fler borde ta efter. 4/5
STATE OF SALAZAR – SUPERHERO
2.4 / 5.0
Release: 2018-12-07
Frontiers Records
Ron: Väldigt bra sång men låtmaterialet är inget det slår gnistor om. 2/5
Linus: Schyssta låtar, men produktionsmässigt hade jag gärna sett en del saker göras annorlunda. 3/5
Thord: Alltså, jag har väldigt svårt för sådan här musik. Blir nog aldrig så gammal och soft att jag kommer att gilla det heller. 2/5
Andreas: Får man verkligen avfärda ett så gediget arbete som det här som Toto Light? Det vore faktiskt oförskämt och jag ger det här ytterligare en chans men det slutar ändå på ett ambitiöst medelbetyg. 3/5
Evelinda: Jag sammanfattar State Of Salazar’s Superhero som ett giftermål mellan melodisk rock och schlager. 2/5
Mattias: Lika trist som väntat. Jag har aldrig fastnat för det här bandet som känns rätt mjäkiga. 2/5
Calle: Femte Frontierssläppet denna omgång, och State of Salazar är tyvärr inte med i toppen, även fast “My Heart is At War” är en riktigt bra AOR låt. 2/5
Effie: Hade förväntat mig mer för en så pass hypad skiva. Lättlyssnad som tur är. 3/5
Peter: ”Tjenare, Sly Stallone här! Jag behöver ett soundtrack till nya Rocky, vad tror ni om TOTO och Survivor tillsammans med Bill Conti och Vince DiCola?” 3/5
Mårten: Årets mellanmjölk i AOR segmentet är ett faktum. Tråkigt och identitetslöst. 2/5
JOHNNY GIOELI – ONE VOICE
2.3 / 5.0
Release: 2018-12-07
Frontiers Records
Ron: En av världens absolut bästa sångare. men vad hjälper det när låtarna är så sjukt tråkiga. 2/5
Linus: Pajigt och modigt, men Gioelis ”har du hört den förut?”-platta funkar. 3/5
Thord: Han har rösten, men detta blir alldeles för tråkigt i längden. 2/5
Andreas: Om Gioeli bara skulle bedömas efter sin sångröst så skulle betyget bli högt, men en samling såsiga Bon Jovi kopior till låtar får mig att hellre vissla förstrött och tänka på något annat. 2/5
Evelinda: Sången låter bra och det är ju den som ska lyftas fram. Samtidigt blir det inget spännande av det hela, det kan jag inte låta gå osagt. 2/5
Mattias: Johnny Gioeli skulle kunna sjunga IKEAkatalogen och få det att låta bra. Tyvärr räcker det inte enbart med en bra röst när låtarna är så här trista. 2/5
Calle: Mest känd som sångare i eminenta Hardline så gör Johnny en skiva som är lite mer classic rock än AOR, men som lika gärna kunnat vara en skiva med huvudbandet. 3/5
Effie: Hade inte förväntat mig en dålig skiva och denna håller klass! 3/5
Peter: Ointressant mitt-i-vägen rock. Marginellt hårdare än nutida Bon Jovi. 2/5
Mårten: Fantastisk röst på överblivet, tunt och segt material gör konvolutets färgschema rättvisa 2/5
METAL CHURCH – DAMNED IF YOU DO
2.3 / 5.0
Release: 2018-12-07
Rat Pak Records
Ron: Nja, det här var ju inte så kul. 2/5
Linus: Klassisk hårdrock låter som klassisk hårdrock ska låta, varken mer eller mindre. 3/5
Thord: De fortsätter leverera på ålderns höst! 4/5
Andreas: Jag är så glad att Stet Howland har tagit sig ur cancerns grepp. Dock är jag inte lika entusiastisk över Mike Howes “sång” som totalt demolerar mitt intresse för Metal Church. 2/5
Evelinda: Det lyfter inte riktigt utan vibrerar där på gränsen. Sången lyckas inte övertyga mig. 2/5
Mattias: Metal Church släpper med jämna mellanrum en ny platta som aldrig är sämre än bra. Det är inte den här heller men de når inte upp till topparna de hade med de två första plattorna. 3/5
Calle: Metal Church släppte några riktigt tuffa skivor på 80talet, men det här är i sanningens namn inte speciellt kul. 1/5
Effie: Stabilt släpp utan särskilt stora överraskningar. 2/5
Peter: Man skall icke svära i kyrkan, men när Metal Church steker gamla standardriff i en återvändsgränd låter det fan inte särskilt kul… 2/5
Mårten: Veteraner som kämpar vidare utan att utvecklas eller fallera. Okej men inget annat. 2/5