SKÄRSELDEN NOVEMBER 2018

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Ron Dahlgren, Evelinda Gustafsson, Mårten Cederberg, Effie Trikili,  Andreas Östlund, Peter Johansson, Tobias Andersson, Calle Englund, Mattias Högström och Thord Pettersson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

ELECTRIC BOYS – THE GHOST WARD DIARIES

3.2 / 5.0

Release: 2018-11-23
Mighty Music

Ron: Klart bästa plattan sedan Funk-O-Metal Carpet Ride. 4/5
Evelinda: Härligt svängigt med väl valda effekter. 3/5
Mårten: Snyggt hantverk i klassik Electric Boys anda som gläder och svänger till livet för en stund. 3/5
Effie: Hade jag inte varit fan av Electric Boys hade jag definitivt blivit det nu. Bandet lyckas verkligen leverera trots att de tämjer på de gränser vi tidigare är vana vid! 4/5
Andreas: Electric Gubbs? Nja, man vet egentligen inte vad man ska förvänta sig och Funkmetalen är för länge sen ett minne blott. Conny Blom får vara med i nästa Så mycket bättre. 3/5
Peter: All killer, no filler! Precis lika elektriskt vitala som alltid och toppbetyget är snubblande nära! 4/5
Tobias: Svängig bluesrock – Conny Bloom och co levererar som vanligt. 3/5
Calle: Electric Boys vågar på senaste given tuffa till sig utan att tappa bandets dna, vilket ger ett mycket lyckat resultat. 3/5
Mattias: Bästa Electric Boysplattan sedan comebacken. Den når dock inte upp till Funk-o-Metal Carpet Ride och Groovus Maximus höjder. 3/5
Thord: Det finns en och annan bra låt på skivan, som det förövrigt har gjort på de senaste plattorna. 2/5

NORDIC UNION – SECOND COMING

3.1 / 5.0

Release: 2018-11-09
Frontiers Music

Ron: Två stora steg bakåt gentemot kanonplattan som kom för två år sedan. 2/5
Evelinda: Mer tryck och jävlar anamma bakom musiken och betyget hade skjutsat upp till en fyra. Men tryggt och stabilt är inte illa det heller. 3/5
Mårten: Inte lika övertygande som första men ändå piskande stark med snärtiga melodier av den perfekta kombon Atkins/Mårtensson. 4/5
Effie: En av Frontiers bättre projekt, dock inte lika bra som första släppet. 3/5
Andreas: Avdelning Kraftig Besvikelse. Segt och förutsägbart och var är låtarna? Knappt blir betyget 3/5
Peter: Mårtensson/Atkins gör habil men förutsägbar uppföljare. 3/5
Tobias: Superbandet återvänder med många eleganta melodier. 3/5
Calle: Precis som det mesta som Erik Mårtensson är inlandad i låter det rätt mycket Eclipse, men Ronnie Atkins storstilade sång räddar det från en upprepning till riktigt bra melodiös hårdrock. 3/5
Mattias: Inte lika bra som debuten men ändå väldigt bra. Trots det känns det lite som att Erik använt sig av låtar som blivit över när han skrivit med Eclipse i åtanke. 4/5
Thord: Erik och Ronnie kan aldrig göra något dåligt ihop, fast man kunde ju önska sig lite mer unikt sound. 3/5

CARE OF NIGHT – LOVE EQUALS WAR

3.0 / 5.0

Release: 2018-11-23
AOR Heaven

Ron: Riktigt bra AOR. Krossar det mesta i genren. 4/5
Evelinda: Riktigt fin sångröst från Calle Schönberg och stämningsfullt komponerad musik till. 3/5
Mårten: Svensk hårdrock-injicerad AOR blir inte mycket bättre än så här. Sångaren Calle är unik och Wigelius produktion är sylvass. Omgångens ess 4/5
Effie: Trevlig och småmysig såsom AOR ska vara, dock inte särskilt unik i sin genre. 3/5
Andreas: Kul med ny spännande och innovativ AOR. Eller inte…… 2/5
Peter: Tveklöst ett av årets absolut bästa AOR album med fantastiska låtar och utsökt produktion! 4/5
Tobias: Klämkäck AOR. 2/5
Calle: Det bara dryper 80tal om denna AoR konstellation, både på gott och ont. 2/5
Mattias: Det här är skitbra melodisk hårdrock som den lät under min uppväxt på 80-talet. 4/5
Thord: AOR är inte min bag, men denna “hårda” variant är snubblande nära en trea i betyg. 2/5

HOLTER – VLAD THE IMPALER

2.8 / 5.0

Release: 2018-11-09
Frontiers Blast Records

Ron: Inte alls lika bra som debuten men ändå klart godkänd. 2/5
Evelinda: Hård musik som håller bra kvalité. 3/5
Mårten: Imponerar mer än debuten trots att Jorn Lande inte är med denna gång. det beror mestadels på generellt bättre låtar 3/5
Effie: Potentialen finns där men brister i några komponenter (typ sången). 3/5
Andreas: Pampigt värre, men det här är SKITTRÅKIGT! 2/5
Peter: Iron Maiden, Dream Theater och Tone Norum på Broadway i en proggig hårdrocksmusikal? 2/5
Tobias: Melodiös hårdrock med en jämn kvalité rakt igenom. 3/5
Calle: Powermetal som lyckas bra att leverera enligt genrens alla kriterier. 2/5
Mattias: Jag saknar Jorn men det här är trots hans frånvaro en mycket bra platta. Nils K. Rue är en fantastiskt bra ersättare. 4/5
Thord: Dracula fungerar superbt även utan Jorn. 4/5

HANK VON HELL – EGOMANIA

2.7 / 5.0

Release: 2018-11-02
Sony Music

Ron: Ett småtrevlig skiva men höjdpunkterna är för få. 3/5
Evelinda: Hank Von Hell gör med Egomania en värdig comeback som känns uppiggande. Stor stark trea! 3/5
Mårten: Tur att musiken slår det visuella och dessutom utmärkt för förfesten men tyvärr inte mycket mer än så. 2/5
Effie: Mycket värdig comeback värd ett gäng lyssningar. 3/5
Andreas: Gladfoten stampar med i denna comeback. Inte oumbärligt men över medel. 3/5
Peter: Turbojugend unite! Hans-Erik Dyvik Husby är död, länge leve Hank Von Hell! 3/5
Tobias: Förvånansvärt stark återkomst till rockscenen. 3/5
Calle: Stentuffa Han Von Helvetes comebackalbum är allt ett Turbonegrofan har längtat efter, en riktig rockrökare! 3/5
Mattias: Sådan här musik tycker jag är helt ok för stunden när jag lyssnar på den. Det är dock inget jag skulle lyssna på om det inte vore för att den är med här. 2/5
Thord: Jag är positivt överraskad. Även om betyget inte blir högre så finns det några riktigt bra låtar på plattan. 2/5

RED DRAGON CARTEL – PATINA

2.4 / 5.0

Release: 2018-11-09
Frontiers Records

Ron: Gitarrdriven rock som inte kittlar något nämnvärt. 2/5
Evelinda: Pigg rockplatta med grungeklang som glöder i novembermörkret. 4/5
Mårten: Strukturerade Lenny Kravitz influenser som presenteras i ett svängigt oljud. För få minnesvärda melodier gör kvantiteten av lyssningar till en. 2/5
Effie: Rätt trist gitarruppvisning, inget imponerande utan snarare ganska tråkig. 2/5
Andreas: Trodde nästan att Diamond Dave sjöng men så var det inte såklart. Saknar lite glädje men klart godkänt. 3/5
Peter: Stjärnspäckad psykedelisk soppa av grunge, metal och pop med snyggt gitarrspel, men den gode Jake har glömt att skriva bra låtar! 2/5
Tobias: Precis som Ozzygitarristens tidigare platta är detta också ett lågvattenmärke. 2/5
Calle: Den gamle gitarrhjälten Jake E Lee har alltid haft en väldig unik gitarrspel, det är bara synd att låtarna inte riktigt finns där denna gång. 2/5
Mattias: Bättre än debuten men inget jag kommer att återkomma till. Jake E. Lee var som bäst när han var med Ozzy. 2/5
Thord: Stark inledning, småseg andra halva av albumet. 3/5

TEN – ILLUMINATI

2.2 / 5.0

Release: 2018-11-09
Frontiers Records

Ron: Väldigt slätstruken AOR. 2/5
Evelinda: De tråkigaste intron jag hört i år – och det gäller inledarna på nästan varje låt. 2/5
Mårten: Kvantitet istället för kvalité har alltid förknippats med Ten men denna är starkare än tidigare när det gäller både melodi och produktion. 3/5
Effie: Rätt trög att ta sig igenom och med alldeles för lång speltid. Inte min kopp te! 2/5
Andreas: Jag minns när man på 90-talet fick leta efter en AOR-platta och Gary Hughes var en av få som höll lågan brinnande. Svag röst, rätt trista låtar räckte då men känns fasligt passé idag. 2/5
Peter: Har bitvis potential men halvtafflig produktion, mediokert låtmaterial och en klanglöst tråkig sångare gör att Illuminati aldrig lyfter. 2/5
Tobias: Melodiös rock utan någon särskild verkshöjd. 2/5
Calle: Högttravande men det blir i slutändan rätt intetsägande om TEN trots goda musikaliska insatser. 2/5
Mattias: Betydligt bättre än förra plattan men ändå rejält långt från det bästa de har släppt. Bandet ryckte upp sig rejält med Stormwarning och Heresy and Creed men har efter det långsamt gått ner sig igen. 3/5
Thord: Gamla Ten var betydligt bättre än vad nya är, men det låter ändå ganska ok fortfarande. 2/5

BURNING WITCHES – HEXENHAMMER

2.0 / 5.0

Release: 2018-11-09
Nuclear Blast Records

Ron: Nej, detta fångar tyvärr inte mitt intresse. 1/5
Evelinda: Sången imponerar stundvis men den avskräcker också på ett mindre nervkittlande sätt. Förvirrande backing tracks och skrik som påminner om den där skrikande ungen på tuben som får en att gräva efter hörlurarna i fickan. 2/5
Mårten: Finner inget tilltalande alls med denna dåligt producerade produkt som har en tydlig töntstämpel, nästa. 1/5
Effie: Försöker förgäves gilla det men tyvärr är det inget jag fastnar för. 2/5
Andreas: Låter den inte lite blandning mellan saliga Living Death och Doro? Ger mig absolut inget men har inte hjärta att kalla det uselt. 2/5
Peter: Bystigt bildskön och musikaliskt kompetent, men ack så tråkig och finesslös Power metal. 2/5
Tobias: Heavy metal efter de traditionella ingredienserna. 2/5
Calle: Tung Speed-metal som tyvärr blir lite för repetitiv. 2/5
Mattias: Debuten är bra och denna deras andra platta visar att de är här för att stanna. 3/5
Thord: Gedigen heavy metal, som är och nosar på ett högre betyg. 3/5

FLAT EARTH – NONE FOR ONE

1.9 / 5.0

Release: 2018-11-09
Drakkar Entertainment

Ron: Inte jättebra men inte ointressant heller. 2/5
Evelinda: En mellanmjölksplatta som inte gör mycket väsen av sig. 2/5
Mårten: Valpig rock med grunge influenser som bitvis intresserar men till största del ger vaga intryck. 2/5
Effie: Ganska monoton skiva där vissa låtar har större potential än andra. 2/5
Andreas: Bedövande trist och jag känner mig nödgad att ge min första etta. 1/5
Peter: Finnar som låter som ett träigt amerikansk post grunge band. Dessutom tjugo år försent. 2/5
Tobias: Känns mest som att Him-medlemmarna tog fram detta på grund av separationsångest. 2/5
Calle: None For One av Flat Earth är precis som bandnamnet ganska platt och intetsägande. 2/5
Mattias: Helt ok. Varken mer eller mindre. 2/5
Thord: Det känns lite som att lyssna på olika versioner av samma låt hela tiden och det är givetvis ingen hit. 2/5

FOUR STROKE BARON – PLANET SILVER SCREEN

1.5 / 5.0

Release: 2018-11-09
Prosthetic Records

Ron: Finns ett par riktigt bra låtar men albumet som helhet är väldigt… udda. 2/5
Evelinda: Hade det varit fler låtar på albumet hade man kanske fått ett fastare grepp om konceptet. En platta för dig som lyssnat in dig på band som Type O Negative och ”likes it a little weird”. 2/5
Mårten: Replokal-producerad småflippad alternativ metal som jag aldrig någonsin kommer finna tjusning i. 1/5
Effie: Jag tappade intresset efter 1.05 in i första låten. 1/5
Andreas: Depeche Mode goes Metal? Machine and Joy petar upp oljudet men mycket mer är det inte. 2/5
Peter: Som om Joy Division, The Smiths, Sisters of Mercy och M83 skulle börjat spela metal. Thanks for trying, but no thanks… 1/5
Tobias: Som om Tool och Mastodon skulle göra ett soundtrack till en feberdröm – passar bättre som filmsoundtrack än i stereon. 2/5
Calle: Jag har lite svårt att förstå mig på blandningen av synthmelodier och teknisk skrammelmetal. 1/5
Mattias: Nej. Ta bort. Det här är inte bra någonstans. 1/5
Thord: Låter udda så det förslår. Jag har svårt att bestämma mig för om det är genialt eller uselt. 2/5

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN