SKÄRSELDEN OKTOBER 2018

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Ron Dahlgren, Evelinda Gustafsson, Mårten Cederberg, Andreas Östlund, Thord Pettersson, Calle Englund, Mattias Högström, Effie Trikili, Tobias Andersson och Peter Johansson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

SEVENTH WONDER – TIARA

3.0 / 5.0

Release: 2018-10-12
Frontiers Records

Ron: En bra skiva med ett fåtal dippar. 3/5
Evelinda: Omgångens överraskning med riktig wow-faktor! 4/5
Mårten: Ett av årets bästa album som nosar på storheter som Images & Words. Efterlängtat och infriande. 5/5
Effie: Intressant och kompetent progressiv metal men tyvärr inget som faller mig i smaken och som jag kommer återgå till. 2/5
Andreas: Det är svårt att inte ge toppbetyg i alla kategorier gällande låtskrivande, utförande och musikalisk briljans. Saknar dock ett mer individuellt sound för SW. 4/5
Peter: Det som är tänkt att vara ett dramatiskt och pampigt epos går förlorat i ett fånigt tekniskt effektsökeri. 1/5
Tobias: Endast för de som älskar episkt långa skivor och progressive rock. 2/5
Calle: Progressiv Aor metal som bryter Frontierstrenden, men trots ett par bra låtar blir för svulstigt och fläskigt för att det ska sticka ut. 2/5
Mattias: Som väntat så är detta en riktigt bra platta även om den inte når upp till samma klass som Mercy Falls. 4/5
Thord: Föredrar Kamelot, men Tom Kareviks ”förstaband” fungerar utmärkt de också. 3/5

GRETA VAN FLEET – ANTHEM OF THE PEACEFUL ARMY

2.9 / 5.0

Release: 2018-10-19
Republic Records

Ron: En platta som växt efter de första lyssningarna. Lite jobbig röst men bra i lagom dos. 3/5
Evelinda: Ljudet på den här plattan låter bättre än på föregående EP, och vilka låtar! Greta Van Fleet fortsätter sin framgångssaga. 4/5
Mårten: 70-tal mixat med grunge som gnisslar, i ett svävande gung. Behagligt men inte kul. 2/5
Effie: Man kan antigen älska eller hata det här. Jag tycker att det kräver stake att likna ett band så pass mycket men ändå lyckas göra något eget. Väl värt en lyssning eller två! 3/5
Andreas: Led Greta Van Zeppelin? Sjukt duktiga och hade verkligen haft sin plats i historien om de hade lirat på 70-talet. Retroduktigt ger. 3/5
Peter: Josh Kiszkas distade ylanden låter som om Robert Plant och Janis Joplin skulle ha fått ett kärleksbarn. 3/5
Tobias: Lever inte riktigt upp till hajpen. De låter som Led Zeppelin, intressantare än så är det inte. 3/5
Calle: Inledande ”Age of Man” visar att Greta Van Fleet faktiskt är riktigt duktiga låtskrivare på egen hand. Synd bara att merparten av skivan gjorts bättre på Led Zeppelin I-IV. 3/5
Mattias: De är bra men långt ifrån så bra som den enorma hypen gör gällande. 3/5
Thord: För ”garage” för min smak. Det finns ju redan andra band som gjort denna typ av musik mycket bättre. 2/5

COHEED AND CAMBRIA – VAXIS – ACT I: THE UNHEAVENLY CREATURES

coheed and cambria

2.7 / 5.0

Release: 2018-10-05
Roadrunner Records

Ron: Stämningsfylld till bristningsgränsen. 4/5
Evelinda: Får både typiska progvibbar och Panic At The Disco-vibbar. Inget som får mig att gå igång direkt. 2/5
Mårten: Lång speltid och lika bra som förväntat, bra hantverk och utförande. 3/5
Effie: Fortsättning på detta koncept, hur långt kan man ta det? Inget som tilltalar undertecknad och dessutom lite för lång speltid för att inte tröttna. 2/5
Andreas: Briljant I sina stunder men mättnadskänslan kommer dock krypande i slutet. Svårbedömt på min ära men det får bli ett medelbetyg. 3/5
Peter: Spretigt och proggigt, futuristiskt men retro, svårt men tillgängligt. 3/5
Tobias: En redaktör hade gärna fått sätta ner foten och kapat speltiden, då hade betyget blivit högre. 4/5
Calle: Att bara släppa konceptalbum är något som gör Coheed and Cambria imponerande, tyvärr så är inte själva låtarna speciellt bidragande till det. 2/5
Mattias: I lagom doser är det riktigt bra. En hel skiva blir alldeles för mycket. 2/5
Thord: Jag har aldrig gillat detta band, men det här lät ju faktiskt ganska hyfsat. 2/5

STEVE PERRY – TRACES

2.7/ 5.0

Release: 2018-10-05
Fantasy Records/Concord Music Group

Ron: Oväntad comeback – Rösten är fortfarande fantastisk men låtarna är alldeles för sega. 2/5
Evelinda: Hade den här plattan gjorts av någon annan än Steve Perry hade det blivit ett platt balladalbum. 3/5
Mårten: Varje Journey fan, AOR-dyrkares dröm går här i uppfyllelse och visst är det mer vitalt än förväntat men det blir långtråkigt väldigt snabbt. 2/5
Effie: Att tiden lämnat sina spår på Journey-stjärnans röst går tyvärr inte att undgå. En helt godkänd skiva, saknar dock wow-faktorn. 3/5
Andreas: Magiskt vacker sång, många bra låtar men ibland så blir det lite väl såsigt. 4/5
Peter: Den gamle Journeycroonerns återkomst är en lågmäld och trött viskning. 2/5
Tobias: Soulaktiga No More Cryin’ och Singeln No Erasin’ är bra, resten av plattan består av (läs dåliga) vaggviseballader. Besvikelse! 2/5
Calle: Mannen med de gyllene stämbanden är tillbaka, och inledande ”No Erasin” räcker för att denna skiva ska tillhöra de bästa i denna omgång. 4/5
Mattias: Egentligen är det här alldeles för lugn musik för mig men jag finner mig ändå tycka det är bra. 3/5
Thord: Lugna favoriter: För mig som inte är överförtjust i genren från början, så blir det för mycket av det goda. 2/5

DISTURBED – EVOLUTION

2.5 / 5.0

Release: 2018-10-19
Reprise Records

Ron: Borta är de självklara hitsen, kvar blir ett album som bara är helt ok. 2/5
Evelinda: Inte den platta jag förväntat mig från Disturbed. Nyversionen av Sound of Silence med Myles Kennedy tillför sorgligt nog ingenting, men Draiman förtrollar i övriga lugna spår. 3/5
Mårten: Bandets mest varierade och bästa skiva på länge som det tydligen inte går att tröttna på. 4/5
Effie: David Draiman låter precis lika tråkig som tidigare. Att skivan mestadels består av ballader gör inte denna mer intressant heller. 1/5
Andreas: Har ni hört det här förut? Ja, det har jag med och repriser kan vara roligt en regnig sommardag men måttligt kul i oktober. 2/5
Peter: Knappt godkänd radiometal som räddas av David Draimans röst. 2/5
Tobias: Bra, men lyfter aldrig riktigt som 2015 års Immortalized. 3/5
Calle: Höga på ”Sound of Silence” framgången har Disturbed glömt att de inte är i närheten av ens en bakfull Paul Simon låtskrivarmässigt. 1/5
Mattias: Modern amerikansk hårdrock är något jag har väldigt svårt för så därför är det extremt förvånande att jag faktiskt tycker att den här skivan är bra. 3/5
Thord: Melodiösare än på mycket längre, fast låtarna är fortfarande starka och håller intresset vid liv. 4/5

ACE FREHLEY – SPACEMAN

2.3 / 5.0

Release: 2018-10-19
eOne Records

Ron: Riktigt slätstruken. Ace Frehleys sämsta skiva hittills. 2/5 Evelinda: Så mycket bättre än vad jag förväntat mig! 3/5 Mårten: Här kommer inga under ske och det var senast vid The Second Coming som det fanns skäl att applådera denna man. 2/5 Effie: Den halvtaskiga produktionen drar ner betyget rejält men det är kul att den gamla räven fortfarande försöker. 2/5 Andreas: Nästan all älskar Ace, men det innebär inte att man alltid älskar det han spelar in. Inte uselt men aningen småtrist. 2/5 Peter: Space Ace från Bronx gör ett godkänt album på ett väl beprövat recept av riffglad rymdrock, men han kan bättre! 2/5 Tobias: Långt ifrån det bästa som Ace har gjort men höjdpunkterna är ändå många. 3/5 Calle: Att Ace Frehley vid 67 års ålder fortfarande med jämna mellanrum skulle spotta ur sig skivor var det nog ytterst få som trodde 1978. Att sen kvaliteten inte är som under glansdagarna är en petitess i sammanhanget. 3/5 Mattias: Ace får som vanligt inte till en hel platta som håller en jämn och bra nivå. Ett par bra låtar varvas med lika många bottennapp. 2/5 Thord: Detta var ju inte lika träigt och gubbigt som jag hade befarat. Nästan en trea faktiskt. 2/5

VOLA – APPLAUSE OF A DISTANT CROWD

2.3 / 5.0

Release: 2018-10-12
Mascot Records

Ron: Uppföljaren till debutplattan för två år sedan är stabil och välproducerad. 3/5
Evelinda: Innehållet håller en nästan meditativ ton tillsammans med noga utvalda metalinslag. Det är så skruvat att det faktiskt funkar! 3/5
Mårten: Alternativ och sanslöst vacker progressiv musik från Danmark som kräver och förtjänar allas uppmärksamhet. 4/5
Effie: Hade detta varit en fysisk skiva i en skivback hade jag bläddrat förbi den. 1/5
Andreas: Älskar band som vågar bryta barriärer. Kliar mitt skägg och funderar djupt om hur mycket jag egentligen gillar det här och sansar mig en aning. 3/5
Peter: Stora, dystra och monotona ljudlandskap. Ofta enformigt, men stundtals småspännande. 2/5
Tobias: Hade kanske låtit bättre om de huvudvärksframkallande elektroniska inslagen hade tonats ned. 2/5
Calle: Kompetent utfört av Vola, men ack så tråkigt. 1/5
Mattias: Mycket bättre än jag hade förväntat mig då jag egentligen inte borde tycka om det här. 3/5
Thord: Många sömnpiller blir det under denna skärskådning, ge mig lite klös och fart nu! 1/5

NAZARETH – TATTOOED ON MY BRAIN

2.2 / 5.0

Release: 2018-10-12
Frontiers Records

Ron: Helt godkänt men förmodligen inget jag kommer lyssna på så mycket i framtiden. 2/5
Evelinda: Nazareth håller kvalitetsmässigt men gällande vad de vill med det här albumet är en rörig historia. 2/5
Mårten: Lyfter inte, engagerar inte, tilltalar inte och är ungefär lika färgglatt som omslaget, hade hoppats på lite mer. 2/5
Effie: Vem hade trott att Nazareth kunde låta så pass moderna som de faktiskt gör på denna skiva? Som frisk luft en varm dag! 3/5
Andreas: Snälla, kalla det här inte för Nazareth! 2/5
Peter: Men varför finns ni fortfarande? 1/5
Tobias: Veteranerna återvänder med ny sångare och låter…bra! 3/5
Calle: Hur coola Nazareth än var på 70talet så är inte denna skiva speciellt cool. 2/5
Mattias: Jag förvånar mig själv med att tycka att det här är bra då
Nazareth aldrig tillhört mina favoriter. 3/5
Thord: Jag har aldrig riktigt fastnat för Nazareth, men detta låter helt ok. Snudd på bra till och med. 2/5

AMARANTHE – HELIX

1.7 / 5.0

Release: 2018-10-19
Spinefarm Records

Ron: Bara för att ett band har spelats miljontals gånger på Spotify behöver det inte betyda att det är bra. 1/5
Evelinda: Amaranthe släpper ytterligare en typisk Amarantheplatta som inte utmärker sig i diskografin, även om den i vanlig ordning är skickligt komponerad. 2/5
Mårten: Det rosa, fluffiga discosvallet har äntligen bitvis fått ge vika för mognad, kraft och Nils Molin som sammanväver detta till bandets absolut bästa hittills. 3/5
Effie: Jag har svårt för musik maskerad i speciella effekter som inte låter äkta. Nätt och jämt att jag orkar ta mig igenom denna skiva med andra ord. 1/5
Andreas: Ibland så tycker jag att sånt här är kul, ända fram tills den där uppretade taxen börjar skälla. 1/5
Peter: In med Nils och ut med Jake, men det är fortfarande samma gamla könlösa Techno-metal. 1/5
Tobias: Som vanligt enformig schlagermetal. 2/5
Calle: Att inte Amaranthe har ställt upp i melodifestivalen än är ett större mysterium än the Abominable Snowman. 1/5
Mattias: En låt kan vara bra. En hel skiva blir som vanligt med Amaranthe alldeles för mycket. 2/5
Thord: Lite bättre än förväntat, men mer än sådär ljummet bra blir det inte. 3/5

SMASH INTO PIECES – EVOLVER

1.3 / 5.0

Release: 2018-10-12
Gain

Ron: Själlös mellanstadiepop av den blaskigaste sort. 1/5
Evelinda: Har du liksom Smash Into Pieces ledsnat på rock? Är du dessutom mellan 14-18 år och gillar radiopop kanske just du hör till målgruppen som inte ratar Evolver. 1/5
Mårten: Ett av Sveriges mest identitetslösa band släpper ytterligare ett album fyllt av stereotypa låtar av amerikansk radiorock. 1/5
Effie: Tappert försök att tilltala massorna men jag säger bara nej, nej, nej! 1/5
Andreas: Ascoolt att inleda med saxofon! Marginellt hårdare än E-Type men funkar garanterat som dansmusik. 3/5
Peter: Som om Fredrik Kempe, Avicii (RIP), Max Martin och E-Type skulle ha skrivit och samproducerat det absolut sämsta album de kunde. 1/5
Tobias: Som vanligt både starka bryggor och refränger lite här och där, men inget som tilltalar mig. 2/5
Calle: Jag är ledsen men det här är verkligen den värsta sortens pop-metal. 1/5
Mattias: Backstreet Boys har aldrig tillhört mina idoler… 1/5
Thord: Det var en gång ett band som spelade hårdrock, det gör de inte längre. 1/5