SKÄRSELDEN SEPTEMBER 2018

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Ron Dahlgren, Evelinda Gustafsson, Mårten Cederberg, Andreas Östlund, Thord Pettersson, Calle Englund, Mattias Högström, Effie Trikili, Tobias Andersson och Peter Johansson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

DYNAZTY – FIRESIGN

3.5 / 5.0

Release: 2018-09-28
AFM Records

Ron: Klart bästa plattan i karriären men når ändå inte upp till en fyra! 3/5
Evelinda: Mysiga melodier & stark sång står för de intressanta bitarna. 3/5
Mårten: När allt faller på plats från det bästa av Dynaztys världar så tillhör de det absoluta toppskiktet. 4/5
Effie: Så himla kul att se ett band man följt sedan start släppa en sådan pangskiva. Deras bästa släpp hittills. 4/5
Andreas: Dynazty goes Nightwish/Kamelot/E-Type? Fantastisk sång som vanligt. 3/5
Peter: Tekniskt briljant med grym sång och bra produktion, men utan hjärta, själ och minnesvärda låtar. 2/5
Tobias: Egentligen inget helomvälvande, men riktigt starkt låtmaterial som jag känner på mig kommer att växa med tiden. 4/5
Calle: Dynazty har äntligen hittat rätt i metalträsket. Perfekt blandning av bandets dåtid och nutid. 3/5
Mattias: Precis som för Treat så är detta tredje kanonplattan i rad. Förmodligen deras bästa hittills och Nils Molin är en grymt bra sångare. 4/5
Thord: Den satt klockrent i krysset! 5/5

TREAT – TUNGUSKA

3.2 / 5.0

Release: 2018-09-14
Frontiers Records

Ron: Givetvis inte ens i närheten av Coup De Grace men betydligt bättre än Ghost Of Graceland. Ett steg åt rätt håll. 3/5
Evelinda: Dussinvara. 2/5
Mårten: Bättre än Ghost Of Graceland, sämre än Coup De Grace. I övrigt känner man igen sig. 3/5
Effie: Efter ett halvdant förra släpp är det gött att höra att gamla hederliga Treat är tillbaka! 4/5
Andreas: Ja, vad ska man saga? Det här också fantastiskt bra och en given fyra. 4/5
Peter: Når (återigen) aldrig samma höjder som ”Coup de grace” (2010), men Treat är fortsatt pålitliga leverantörer av kvalitativ melodiös hårdrock. 3/5
Tobias: Treat bevisar även denna gång att de inte är några föredettingar. 3/5
Calle: Treat fortsätter sin storartade comeback med ytterligare en skiva som egentligen är bättre än nåt de släppte när det begav sig. 3/5
Mattias: Tredje kanonplattan i rad nu för Treat. Tunguska placerar sig mellan ”Coup de Grace” och ”Ghost of Graceland” då den inte riktigt når upp till förstnämndas höjder. 4/5
Thord: Bättre än förra, men långtifrån ”Coup De Grace” storhet. 3/5

URIAH HEEP – LIVING THE DREAM

Uriah Heep Living The Dream

3.1 / 5.0

Release: 2018-09-14
Frontiers Records

Ron: Bästa Uriah Heep-plattan på länge! Kommer att spelas flitigt på vinyl framöver. Omgångens bästa! 4/5
Evelinda: Med musikaliska influenser från bland annat Deep Purple skapar Uriah Heep med den här plattan låtar som varje rockälskare borde ha lätt att ta till sig. 4/5
Mårten: Kraftfulla låtar på en generellt stark platta av klassisk rock ger ny guldglans till dessa veteraner. 3/5
Effie: Inte mycket att hänga i granen, lite av ett sömnpiller till och från. 2/5
Andreas: Förbaskat klassiskt och fräscht med mycket starka låtar. Hammondorgel blir ändå lite tjatigt i längden. 3/5
Peter: Skolexempel av vitala brittiska dinosaurier i hur man gör fantasifull klassisk hårdrock år 2018. Imponerande! 4/5
Tobias: Oj, vilken uppsving från senaste given! Rock ’n’ roll för hela slanten. 3/5
Calle: Uriah Heep knatar på, och även om vissa låtar är angenäma så är väl kanske inte en ny skiva med bandet det mest spännande 2018. 2/5
Mattias: UH är ett band jag märkligt nog knappt lyssnat på förut. Denna platta är faktiskt bra. 3/5
Thord: Överraskande vitalt och bra. 3/5

HARDCORE SUPERSTAR – YOU CAN’T KILL MY ROCK N’ ROLL

3.0 / 5.0

Release: 2018-09-21
Gain

Ron: Två steg upp från 2015 års flopp-skiva ”HCSS”. 3/5
Evelinda: Det kan bara inte gå fel med Hardcore Superstar! 4/5
Mårten: Uppryckning sen sist men intresset är sedan länge förlorad. 2/5
Effie: Att detta låter som Hardcore Superstar råder det ingen tvekan om. Exakt den partyrock man förväntar sig höra! 3/5
Andreas: Hårdrockens svar på Magnus Uggla. Trallvänligt, gapigt och I mitt tycke ointressant. 2/5
Peter: Tjugo år in i karriären befäster HCSS sin position som Sveriges främsta partyhårdrocksband med passion och ett jävlaranamma få andra band är i närheten av! 4/5
Tobias: Förvånansvärt tung platta, men HCSS kommer alltid att vara ett liveband då energin går förlorad på platta. 3/5
Calle: Två-tre okej låtar räcker inte till för att rädda detta annars intetsägande album. Hardcore Superstar kan bättre, mycket bättre. 2/5
Mattias: Ljusår bättre än bottennappet ”HCSS”. Nu känner jag igen mitt Hardcore Superstar igen. 4/5
Thord: Väldigt retro och man får ”Sladevibbar” här och där. 3/5

SLASH FEATURING MYLES KENNEDY & THE CONSPIRATORS – LIVING THE DREAM

2.9 / 5.0

Release: 2018-09-21
Roadrunner Records

Ron: Slash & Myles Kennedy gör verkligen inga dåliga plattor tillsammans. En stark 3:a. 3/5
Evelinda: Älskar plattorna de här grabbarna gör tillsammans, men än så länge är jag mest förtjust i de två första albumen. 3/5
Mårten: Myles Kennedy förgyller mediokra låtar men trots det är Slash vassare än tidigare. 2/5
Effie: Hur urtrist och enformig röst Myles Kennedy än har så är musiken desto mycket bättre. 3/5
Andreas: Är verkligen Slash någon större gitarrist, eller maler Myles sång ner allt till gäspningar? 2/5
Peter: Lite som en Mc Donald’s meny. Det sitter alltid fint, men man vet vad man får. 3/5
Tobias: Den hattprydde mannen imponerar som låtskrivare (som vanligt) – hans bästa album hittills. 4/5
Calle: Vitalt, hungrigt och förvånansvärt jämnt. ”Driving Rain” är en allsångstänkare värdig Rosornas bästa stunder. 3/5
Mattias: I lagom doser är det som vanligt skitbra när Slash släpper en platta men jag har dock lite svårt för Myles sång i det långa loppet. 3/5
Thord: Det är bra, men som vanligt inget mer än så. 3/5

Läs även:  Skärselden - Oktober 2018

GROUNDBREAKER - GROUNDBREAKER

2.8 / 5.0

Release: 2018-09-44
Frontiers Records

Ron: En godkänd AOR-platta med duktiga musiker! 2/5
Evelinda: Så oengagerande att sysslor som avfrostning av frysen lockar mer än att lyssna på den här plattan en gång till. 1/5
Mårten: Overland och Säll är en lika vass kombination som hallon och lakrits fast i den mjukare sfären av AOR. 3/5
Effie: Svårt att misslyckas med ett gäng talangfulla musiker. Ett stabilt aor-släpp signerat Frontiers. 3/5
Andreas: Will it make you love me? You bet! Overland och Säll blir en sällsamt bra blandning. Snubblande nära full pott. 4/5
Peter: Work of Art Robert och FM Steve lunkar på i Journey och TOTO land utan att sticka ut hakorna nämnvärt med något minnesvärt. 2/5
Tobias: Snitsiga solon, ett Frontiersprojekt som sticker ut ur mängden med sin kvalité. 3/5
Calle: Klinisk ren AoR är kanske inte det roligaste, men i detta fall så är det svårt att inte njuta. 3/5
Mattias: Det här är den bästa plattan med Steve Overland sedan FMs ”Tough It Out”! Så mycket bättre än de senaste släppen med det bandet. 4/5
Thord: Gillar man AOR och melodiös rock. så borde man uppskatta denna platta. 3/5

SNAKES IN PARADISE – STEP INTO THE LIGHT

2.4 / 5.0

Release: 2018-09-14
Frontiers Records

Ron: Ett par lyssningsbara låtar, resten är bara sååå tråkigt. 1/5 Evelinda: Medioker, men mysig. Betyget blir en tvåa av det starkare slaget. 2/5 Mårten: Når inte riktigt fram och hamnar direkt på efterkälken bland bolagets andra starka band. 2/5 Effie: Gör man comeback så ska man göra det med fanan högt. Hade högre förväntningar på detta. 2/5 Andreas: Så rätt att hålla sig till rötterna när man gör en comebackplatta. Minst lika bra som I forna dagar och hårsmånen ifrån högsta betyg. 4/5 Peter: Alldeles för slätstruken AOR/Classic rock med gamla Whitesnakestofiler. 2/5 Tobias: En comeback med många starka spår för den som gillar tidlös åttiotalsrock. 3/5 Calle: Snakes in Paradise må ha lämnat 80talet, men 80talet har inte lämnat dem. Rätt trist låtmaterial dock. 2/5 Mattias: Jämn platta där samtliga låtar är bra utan att nå en riktigt hög nivå. 3/5 Thord: Satan vad segt, soft och framförallt trött det låter. 1/5

THE CRUEL INTENTIONS – NO SIGN OF RELIEF

2.5 / 5.0

Release: 2018-09-21
Indie Recordings

Ron: Röjig svensk sleaze. Stöpt i samma form som Hardcore Superstar, Crashdiet och Sister. 3/5
Evelinda: Det här är en platta som passar perfekt att spela innan och under utgång under helgens eskapader för en ung generation. 3/5
Mårten: Sveriges bästa och hetaste sleaze band på många år som levererar snygg, skitig och melodiös partymusik. 4/5
Effie: Trodde aldrig jag skulle höra denna typ av musik igen. Hungrigt och med attityd. Kompetent debut! 3/5
Andreas: Kul med en Hardcore Superstar kopia. Eller inte! 1/5
Peter: Sleazigt åttiotalsparty på LA’s smutsigaste bakgator som i framtiden kanske kan flytta fram till Sunset strip. 2/5
Tobias: Hade förväntat mig trist Sleazerock i mängden, ack så fel jag hade. 3/5
Calle: Hade jag vart 16 igen så hade jag älskat det här, men mitt något vuxnare (nja, en överdrift kanske) jag nöjer mig med att säga att det är en lovande debut! 2/5
Mattias: Bra platta som inte når upp till samma höjder som t.ex. Hardcore Superstar. 3/5
Thord: Låter extremt garage och som en småarg Tjatte Anka på sång. 1/5

FREAK KITCHEN – CONFUSION TO THE ENEMY

2.2 / 5.0

Release: 2018-09-21
Thunderstruck Records

Ron: ”IA”, Björn och Christer må vara fenomenala musiker men låtmaterialet imponerar inte på mig. 2/5
Evelinda: Texterna känns lite banala. Inga metaforer eller djupare omskrivningar blir tråkig lyrikprestation, särskilt bredvid det betydligt mer intressanta instrumentala uppbyggandet. 2/5
Mårten: Frisk variation där det finns lite för alla men som helhet är skivan totalt söndersplittrad. 2/5
Effie: Oinspirerande och tråkigt. Bättre än såhär måste det väl ändå gå att göra? 2/5
Andreas: Skruvat som vanligt men inte fullt så farligt och gör att man orkar en längre dos av FK. 3/5
Peter: Lagom lekfull samhällskritisk socialrealism med allvarsam humor, dock utan vare sig energi eller bra låtar. 2/5
Tobias: Lekfullt och experimentellt – allt gott så. 3/5
Calle: Hur talangfull ”IA” än är på att lira gura så är låtarna så urbota trista. 1/5
Mattias: Jag har aldrig fastnat för Freak Kitchen och fortsätter envist hävda att bästa plattan IA är med på är Fates ”Scratch’n’Sniff”. 2/5
Thord: En bra skiva, som hamnar i mitten kvalitetsmässigt av IA´s alla släpp. 3/5

RIVERSIDE - WASTELAND

1.8 / 5.0

Release: 2018-09-28
InsideOut Music

Ron: Välspelat och snyggt men ack så tråkigt det blir i längden! 1/5
Evelinda: Det låter väl helt okej men den här typen av progrock intresserar mig inte. Betyget blir därför högst subjektivt. 2/5
Mårten: Vacker progressiv rock med enbart insomnande effekt. 2/5
Effie: Progressiv rock är inte min grej så tyvärr var detta redan utdömd för min del från första ton. 2/5
Andreas: Vackert, subtilt, annorlunda och fullständigt urtråkigt. 2/5
Peter: Knarkig, manchesterbrun progsörja. Vansinnigt dåligt. sömnpiller! 1/5
Tobias: En melankoli som man nästan kan röra vid. 3/5
Calle: Har alltid haft extremt svårt för denna typ utav prog-metal. Välspelat är det, synd bara att det är så tråkigt. 1/5
Mattias: Detta är långtifrån polackernas bästa platta. 2/5
Thord: Inte helt oävet, faktiskt en smula originellt och det är inte ofta man får skriva det. 2/5